Brukar ni andra någonsin låtsas vara intresserad av vad andra gör/ säger/ vill för att "hålla en konversation"?

Jag hörde en intressant grej av en kollega för en tid sedan. Hon berättade om hennes morbror som har AS. Han sade tydligen samma replik varje gång de sågs. Han brukade säga "Har du gått ned i vikt? Du ser jättefräch ut!" precis _varje gång_ de sågs.
Rätt intressant tyckte jag, och började fundera över om jag brukar tillämpa "eko-tal".
Jag har lärt in att det är en regel att man alltid frågar hur den andre mår innan man börjar prata om hur man själv har det..(T ex)
F ö brukar jag fråga den andre hur dagen har varit, hur skola/ jobb går.
(Svaren registrerar jag sällan [om det inte hänt något spektakulärt v s], men det "fyller ut" lite.)

Har ni några "standardfraser" när ni tvingas hålla en konversation (läs: kallprat), men är tämligen ointresserade av svaren?

Vad gör du nu för tiden? Varför hör du aldrig av dig? Det var alldeles för länge sen vi sågs! *Sjunger i falsett*

Haha, nej, ursäkta. Jag har svårt för att vara allvarlig när jag är trött. Har faktiskt extremt svårt för att föra en konversation framåt genom kallprat. Hoppas mest på frågor, men jag är en sån där som verkligen kan börja prata länge om något. Har dock mer eller mindre börjat lära mig att hålla mig kort. Delvis genom att skippa en hel del ord som egentligen inte behöver vara med. Många människor jag träffar har redan en bild av vem jag är, en felaktig bild om du frågar mig, men jag spelar fortfarande på den vilket gör det hela mycket enkelt. Jag försöker successivt "falla in" den jag egentligen är, gör jag det för fort så kommer sura frågor i stil med: "Är du ledsen?", "Är du sur?", "Hur står det till egentligen?" och/eller "Har det hänt något?".

Brukar jag låtsas vara intresserad av vad andra säger, gör och/eller vill? Ja, tyvärr. Det svåraste är att framkalla en genuin sinnesstämning i samband med den rysande lögnen, samtidigt som man får dåligt samvete för att man inte bryr sig speciellt mycket.

Jag har lärt mig säga hej, gjorde inte gärna det mellan typ 8 och 23 års ålder men jag gjorde det.
Som riktigt liten sade jag "heeeej, vad heter du?"..."xxxxx"....."är du tjej eller kille?".
När jag träffat någon en gång så ville jag bara vara med om jag ville det vad nu den andre lekte med och det funkade inte så bra.
Efter ett tag brukade det lösa sig, men det var inte så att jag tordes ta kontakt om jag blivit avvisad en gång av den personen, visste inte hur jag skulle hantera det då.

Jag har jättesvårt för de där fraserna.
Jag har problem varje dag när jag går förbi grannarna och funderar över hur högt jag ska säga hej, vid vilken tidpunkt, om jag bara ska gå förbi om grannen inte ser mig o.s.v.

Jag vet inte vad jag ska svara när någon tackar för något, trots att jag fått så många exempel.

De saker jag har lärt mig, är att säga "detsamma" om någon säger "godkväll" eller "ha det bra". Men eftersom jag måste tvinga mig till att minnas "rätt fraser" så blir det ändå ett fånigt tonfall (tror jag).
Jag kan också säga "hej" om någon annan säger det. Just det har jag nog inte haft problem med, värre att behöva hälsa först.
Jag kan också säga "nej tack" i stället för "nej" när jag bedömer att det är läge (= inte så slentrian som andra).

Att fråga samma jäkla fråga varje gång, som personen miss buttefly beskriver, är ju risken om man lär sig en massa fraser utan att ändå inte kunna klura ut "finliret".

Jag är svårpratad i kallprat. Antingen blir det en massa "jaha?" "mhm" och liknande i trist ton, eller så styr jag in alla ämnen på seriöst analyserande eller mer givande prat "Ja, fint väder ja..." (där lägger jag till en diskussion om hur man klarar att lära sig att klä sig rätt för dagen, eller någon meteorologiskt amatördiskussion).

En kul sak är att jag som ofta stickar, nästan undantagslöst får frågan "åh, vad är det för FINT du stickar". Då roas jag jättemycket av att studera deras reaktion när jag berättar att det är en disktrasa. De ser helt annorlunda ut än de som fick svaret "tröja" när jag stickade tröjor. Och jag hittar inte på, jag stickar disktrasor för det mesta.

Disktrasa låter lite som en tecknad film jag såg om en fabrik som fillverkade konserverade hål åt pingviner så de kunde fiska genom isen på sydpolen.
När pingvninerna behövde mat så tog den en konservburk med ett konserverat hål i och öppnade med konsesrvöppnare och lade hålet på isen och vips kunde de fiska upp fisk genom hålet

Hur fungerar en stickad disktrasa i förhållande till en wettexdisktrasa?

missbutterfly skrev:Brukar ni andra någonsin låtsas vara intresserad av vad andra gör/ säger/ vill för att "hålla en konversation"?

När jag har i uppgift att agera själasörjare åt någon tråkig medmänniska vore det naturligtvis katastrof om jag visade att jag helst bara skulle vilja gå hem och läsa. Då är det bäst att jag låtsas även för mig själv att jag är intresserad, så kanske Gud hjälper mig att bli det också.

nano skrev:Disktrasa låter lite som en tecknad film jag såg om en fabrik som fillverkade konserverade hål åt pingviner så de kunde fiska genom isen på sydpolen.
När pingvninerna behövde mat så tog den en konservburk med ett konserverat hål i och öppnade med konsesrvöppnare och lade hålet på isen och vips kunde de fiska upp fisk genom hålet

Hur fungerar en stickad disktrasa i förhållande till en wettexdisktrasa?

Den håller länge (om man låter blir att skrubba envist på hårda saker som spikhuvuden och ej uppblött torkat vitlöksskräp).

Vissa garn ger trasan mer uppsugningskraft än andra (jag stickar dem av överblivna bomullströjor jag har fått av min bror så jag vet inte vad kvaliteterna heter, vet bara att det är bomull).

Det var längesedan jag använde Wettextrasa så jag kan inte göra en direkt jämförelse.

- man måste krama ur mina trasor hårdare.
- de kan kännas omständigare (p.g.a. ovanstående)
- mina trasor suger bra och torkar bra tycker jag.
- boendestödspersonerna som är här (två personer, ibland en vikarie), tycker att trasorna är bra.
- mina trasor är klart bättre än de där tunna "chiffonet" eller vad de heter.

Det finns liknande trasor att köpa eller titta på i butikerna. Stickade alltså. Fast de håller inte lika bra som mina har jag märkt. Och suger inte lika bra heller.

missbutterfly skrev:Brukar ni andra någonsin låtsas vara intresserad av vad andra gör/ säger/ vill för att "hålla en konversation"?

Väldigt ofta. Och även ställa frågor själv. Kan ändå vara svårt att "hålla" konversationer igång.

Är oftast intresserad av personen men sällan av vad som sägs.

/Barracuber

Något att lägga till:

Jag blir mer intresserad om någonting sägs som jag inte har förväntat mig höra.

Edit: Suck. Det är väl iofs ganska självklart.

earlydayminer skrev:Något att lägga till:

Jag blir mer intresserad om någonting sägs som jag inte har förväntat mig höra.

Edit: Suck. Det är väl iofs ganska självklart.

Det är väl inte självklart? Det finns de som blir irriterade av det, eller brydda, eller nåt annat.

Om jag träffar folk jag gillar kan jag uppträda låtsat intresserad av vad de säger om de babblar på om ointressanta saker.
Människor som för mig är totalt likgiltiga ödslar jag ingen som helst energi på däremot. En del skulle kalla mig arrogant, jag säger att jag är ärlig. Livet är för kort för att slösas bort på jamsande, den sociala kompetensen överlåter jag åt Bindefeldt att excellera i.

KrigarSjäl skrev:Om jag träffar folk jag gillar kan jag uppträda låtsat intresserad av vad de säger om de babblar på om ointressanta saker.
Människor som för mig är totalt likgiltiga ödslar jag ingen som helst energi på däremot.

Bra sammanfattat.

Jag säger i princip alltid Goddag eller Tjafan... Oftast Goddag. Efter det frågar jag vad folk gör. "Vad gör du?". Sen kommer jag inte mycket längre:P

Försöker väl plocka material från det folk säger. Men om jag alltid är så jätteintresserad är ju diskuterbart. Men man kan ju inte tycka allt nån säger är "kul" så att säga.

Nilale skrev:

KrigarSjäl skrev:Om jag träffar folk jag gillar kan jag uppträda låtsat intresserad av vad de säger om de babblar på om ointressanta saker.
Människor som för mig är totalt likgiltiga ödslar jag ingen som helst energi på däremot.

Bra sammanfattat.

Det beror väl på. Man går ju inte ifrån nån mitt i en konversation. Man behöver ju inte vara otrevlig. Fast det var kanske inte det du syftade på?

IndividualThoughtPatterns skrev:Jag säger i princip alltid Goddag

Samma här! Eller "Hej" något peakat och snabbt.

Är det bra eller dåligt att nästan aldrig orka visa intresse till medmänniskorna?

imperativ skrev:Är det bra eller dåligt att nästan aldrig orka visa intresse till medmänniskorna?

Kuggfråga?

Det väl både och men det känns dåligt när man vill visa ett intresse för bra medmänniskor.

Spajk3

Ni på forumet, hej igen

1. Vad gillar ni beskrivningen om att AS personer så ofta karaktäriseras med att vara lättlurade, och att AS inte kan dra vita lögner.

2. Finns det ngn som har lust att kommentera eventuella egna erfarenheter av manipulativa personlighetsdrag drag kopplat med AS.

3. Finns det ngn som har erfarenhet av mer uttalade lögnaktiga egenskaper kopplat med AS, och hur detta kan te sig.

Spike3, vad har du själv för funderingar kring dina frågor?

Ja!

Jag låtsas vara intresserade av andra människor generellt när jag enbart finner få vara genuint intressanta.

Min bästa vän kommenterade att jag tappar uppmärksamheten när jag pratat med någon som säger ointressanta saker.

Spajk 3

Anser att punkt 1-3 förekommer väl så ofta (att det är värt att nämna) hos personer med AS och att beskrivningar i litteraturen beträffande detta är alldeles för "schablonmässig" eller rent av felaktig. (Hos NT personer är det naturligtvis vanligt likaså, utan att det medför psykiatriska diagnoser).

Synpunkter från er "från insidan".

PS. Bror Duktig: Har tittat lite på dina inlägg, som är mycket smarta. Inga kategoriska förnekanden ex. angående empatibrist. Du vet om en AS säger: NÄ fan, vadå jag-empatibrist, jävla skitpsykologsnack bara. För en NT är det nästan som att höra "och jag behöver inte gå någon jävla charmkurs heller för den delen".

Men varför ska de av oss som personligen, individuellt, inte har "empatibrist" annat än förneka att vi skulle ha det? Det är inte the one and only Asperger-kriterium, det är inte ens ett kriterium, det är en brist man kan ha om man har Asperger, men inte behöver ha för att få diagnosen. Men du mal på och mal på som att *jodå, det har alla med Asperger, även ni som förnekar det*. Vad är din agenda med det???

Skillnaden är andra sätt att visa den empati man har, och handlar mest om bristande reglering, ibland visar man antagligen för mycket och andra gånger i gengäl för lite. Vad har du för problem med att förstå detta, Spajken? Det är du som absolut inte tar in något som sägs på det temat, det är som om det bara rinner av dig, på det sätt man på internetforum ofta kallar *trollande*.

Själv vidhåller jag att jag i allmänhet och överlag har och visar mer empati än en genomsnittlig "normal" NT. Men visst, okej, då är det jag som har felaktigt reglerad empatinivå och det är ändå jag som har en brist. Eller?

Nej. Jag är intresserad av andra människor. Om människor är ointressanta så tillbringar jag ingen tid med dem och tro mig, de brukar förstå ganska direkt att jag är ointresserad eftersom jag, mer eller mindre medvetet, ignorerar dem.
Jag har inte energi nog att slösa på personer som tycker det är viktigt att babbla om den senste troschocken.