Med tanke på Debbidos tråd.

Tror ni att olika diffusa problem som hör till npf ofta tolkas som psykosomatiska istället för fysiska?

Saken är ju den att alla sjukdomar och besvär är psykosomatiska i större eller mindre utsträckning.. Dvs hur vi mår mentalt påverkar kroppen och vårat immunsystem.

För en aspie finns det ju en hel del saker som ger stress på hela systemet. Brist på KASAM (känsla av sammanhang) i en värld som ofta känns vansinnig och ologisk är en känd källa till stress som vår grupp borde vara extra utsatt för.

Thunderchild skrev:Saken är ju den att alla sjukdomar och besvär är psykosomatiska i större eller mindre utsträckning.. Dvs hur vi mår mentalt påverkar kroppen och vårat immunsystem.

Naturligtvis, men eftersom det (bevisligen) även finns fysiska orsaker till att npf-människor har dåligt immunförsvar och problem med magen, så kan man ju inte dra hela gruppen över en enda kam.

Dessutom så måste man ju skilja på besvär som hör ihop med att vara annorlunda, och besvär som är mentala. Det är ju inte alls samma sak!

Vems uppfattning avser frågan? Är det patientens egen uppfattning eller sjukvårdens? Och vilka problem avses? NPF är ju psykiskt, om än kanske ofta med vissa somatiska manifestationer också.

Det här tycker jag var märkligt.
Debbidos tråd om utslag antar jag du syfter på. Utslagen hade ju inte med NPF att göra. Möjligen kan bemötande och relationer i vårdsituationen ha med NPF att göra. Ämnet är ju inflamerat och under konflikt, tråden är låst. Så det käns på alla möjliga sätt märkligt att aktualisera det så här. Du får gärna förtydliga vad du menar och vad du vill uppnå.

Kvasir skrev:Vems uppfattning avser frågan? Är det patientens egen uppfattning eller sjukvårdens?

Rimligtvis "patientens" eftersom majoriteten på forumet inte är läkare utan "patienter".

Kvasir skrev:Och vilka problem avses? NPF är ju psykiskt, om än kanske ofta med vissa somatiska manifestationer också.

Diffusa symptom. Det är ju oftast sådana som är svåra att diagnosticera och som lätt leder till en hypokondriker-stämpel.

pH skrev:Det här tycker jag var märkligt.
Debbidos tråd om utslag antar jag du syfter på. Utslagen hade ju inte med NPF att göra. Möjligen kan bemötande och relationer i vårdsituationen ha med NPF att göra. Ämnet är ju inflamerat och under konflikt, tråden är låst. Så det käns på alla möjliga sätt märkligt att aktualisera det så här. Du får gärna förtydliga vad du menar och vad du vill uppnå.

Tråden syftar inte specifikt på Debbidos problem, utan på diffusa problem i allmänhet som t.ex. kan vara relaterade till tungmetallförgiftning, glutenintrolerans eller andra svårdiagnosticerade problem som troligen är vanligare i npf-kollektivet.

rdos skrev:

Kvasir skrev:Vems uppfattning avser frågan? Är det patientens egen uppfattning eller sjukvårdens?

Rimligtvis "patientens" eftersom majoriteten på forumet inte är läkare utan "patienter".

Det var inte alls självklart. Frågan kunde ha avsett om patienterna upplever att vården misstolkar deras symptom. Ska jag alltså tolka frågan som att den gäller huruvida patienten själv misstolkar sina symptom?

Kvasir skrev:Och vilka problem avses? NPF är ju psykiskt, om än kanske ofta med vissa somatiska manifestationer också.

Diffusa symptom. Det är ju oftast sådana som är svåra att diagnosticera och som lätt leder till en hypokondriker-stämpel.

Men nu låter det som du trotsa att diskuterar huruvida vården feldiagnosticerar. Jag blir inte ett dugg klokare på vad frågan avser.

Kvasir skrev:Det var inte alls självklart. Frågan kunde ha avsett om patienterna upplever att vården misstolkar deras symptom. Ska jag alltså tolka frågan som att den gäller huruvida patienten själv misstolkar sina symptom?

Nej, du ska tolka frågan som om vården (utifrån patientens synvinkel) ofta drar fel slutsatser om deras problem.

Kvasir skrev:Men nu låter det som du trotsa att diskuterar huruvida vården feldiagnosticerar. Jag blir inte ett dugg klokare på vad frågan avser.

Men det gör jag ju. Som en opinionsundersökning. Självfallet kan folk här inte (vetenskapligt sett) veta om vården verkligen misstolkar deras problem. Däremot kan de ha en åsikt om de tror detta sker.

rdos skrev:

Kvasir skrev:Det var inte alls självklart. Frågan kunde ha avsett om patienterna upplever att vården misstolkar deras symptom. Ska jag alltså tolka frågan som att den gäller huruvida patienten själv misstolkar sina symptom?

Nej, du ska tolka frågan som om vården (utifrån patientens synvinkel) ofta drar fel slutsatser om deras problem.

OK, då missförstod du min tidigare fråga, eller jag ditt svar.

Kvasir skrev:Men nu låter det som du trotsa att diskuterar huruvida vården feldiagnosticerar. Jag blir inte ett dugg klokare på vad frågan avser.

Men det gör jag ju. Som en opinionsundersökning. Självfallet kan folk här inte (vetenskapligt sett) veta om vården verkligen misstolkar deras problem. Däremot kan de ha en åsikt om de tror detta sker.

Det blev ett skrivfel, så det blev nog oklart vad jag menade. Det lät som du motsade det du just hade skrivit som svar på min första fråga, men nu var det ju uppenbarligen ett missförstånd redan i den.


Fast det här med diffusa symptom? Gäller det fysiska eller psykiska symptom, och räcker det att patienten tror en annan sak än vården för att det ska räknas som feltolkning? Det här blir bara luddigare och rörigare ju mer man försöker förstå frågan. Det känns som hela frågeställning bygger på en massa saker från just din personliga tankevärld om npf och som gör att frågan bara blir konstig om inte just dina förutsättningar anges tydligt.


Edit: Och som grädde på moset upptäckte jag just att frågan och frågan i trådrubriken inte stämmer överens.

Kvasir skrev:Fast det här med diffusa symptom? Gäller det fysiska eller psykiska symptom, och räcker det att patienten tror en annan sak än vården för att det ska räknas som feltolkning?

Om patienten är tungmetallförgiftad men vården påstår att det är psykosomatiskt, men patienten tror sig ha "riktiga" problem så har ju vården feltolkat. Om patienten har magproblem, och vården tror det är stressrelaterat, men patienten inte är speciellt stressad, så har ju vården feltolkat.

Kvasir skrev:Det här blir bara luddigare och rörigare ju mer man försöker förstå frågan. Det känns som hela frågeställning bygger på en massa saker från just din personliga tankevärld om npf och som gör att frågan bara blir konstig om inte just dina förutsättningar anges tydligt.

Tror inte det. Det finns ju massvis av publicerad literatur kring "irritable bowel", "tungmetallkänslighet" och (tror jag) känslighet för gluten.

rdos skrev:

Kvasir skrev:Fast det här med diffusa symptom? Gäller det fysiska eller psykiska symptom, och räcker det att patienten tror en annan sak än vården för att det ska räknas som feltolkning?

Om patienten är tungmetallförgiftad men vården påstår att det är psykosomatiskt, men patienten tror sig ha "riktiga" problem så har ju vården feltolkat. Om patienten har magproblem, och vården tror det är stressrelaterat, men patienten inte är speciellt stressad, så har ju vården feltolkat.

Om det verkligen är tungmetallförgiftning så måste de ha påvisats, rimligen då inom vården, och då tror inte patienten, utan då vet patienten. Om patienten tror att det är tungmetallförgiftning så är det inte påvisat och då vet vi ju inte om vården feltolkar.

Vad gäller magproblemen så är det väl så att de magproblam som eventuellt korrelerar med npf ofta är sådana som inte går att diagnosticera? I mitt fall har man kostat på tämligen besvärliga och dyra magundersökningar (scintigram görs knappast regelmässigt pga. risker och kostnader) och jag fick träffa klinikchefen på GI själv som är (eller var, eftersom han dog nyligen) en av de erfarnaste på området. Han slutsats var att jag uppenbarligen har magproblem, men att det tyvärr inte är något som kan diagnosticeras eller åtgärdas i dagsläget.

Kvasir skrev:Det här blir bara luddigare och rörigare ju mer man försöker förstå frågan. Det känns som hela frågeställning bygger på en massa saker från just din personliga tankevärld om npf och som gör att frågan bara blir konstig om inte just dina förutsättningar anges tydligt.

Tror inte det. Det finns ju massvis av publicerad literatur kring "irritable bowel", "tungmetallkänslighet" och (tror jag) känslighet för gluten.

Tror svaren ovan täcker även detta.

Kvasir skrev:Om det verkligen är tungmetallförgiftning så måste de ha påvisats, rimligen då inom vården, och då tror inte patienten, utan då vet patienten.

Inte nödvändigtvis. Patienten kan t.ex. ha läst symptombeskrivning av kvicksilverförgiftning eller ha observerat ökade besvär direkt efter amalgamlagningar. Eftersom samhället idag inte accepterar att kvicksilver i tänder kan ge kvicksilverförgiftning, så är ju risken stor för att sådant slutar med en psykosomatisk diagnos.

Kvasir skrev:Om patienten tror att det är tungmetallförgiftning så är det inte påvisat och då vet vi ju inte om vården feltolkar.

Saken är ju den att det inte finns några bra tester på kvicksilverförgitfning.

Kvasir skrev:Vad gäller magproblemen så är det väl så att de magproblam som eventuellt korrelerar med npf ofta är sådana som inte går att diagnosticera? I mitt fall har man kostat på tämligen besvärliga och dyra magundersökningar (scintigram görs knappast regelmässigt pga. risker och kostnader) och jag fick träffa klinikchefen på GI själv som är (eller var, eftersom han dog nyligen) en av de erfarnaste på området. Han slutsats var att jag uppenbarligen har magproblem, men att det tyvärr inte är något som kan diagnosticeras eller åtgärdas i dagsläget.

I just det fallet kan man ju inte klandra vården för nåt.

rdos skrev:

Kvasir skrev:Om det verkligen är tungmetallförgiftning så måste de ha påvisats, rimligen då inom vården, och då tror inte patienten, utan då vet patienten.

Inte nödvändigtvis. Patienten kan t.ex. ha läst symptombeskrivning av kvicksilverförgiftning eller ha observerat ökade besvär direkt efter amalgamlagningar. Eftersom samhället idag inte accepterar att kvicksilver i tänder kan ge kvicksilverförgiftning, så är ju risken stor för att sådant slutar med en psykosomatisk diagnos.

Kvasir skrev:Om patienten tror att det är tungmetallförgiftning så är det inte påvisat och då vet vi ju inte om vården feltolkar.

Saken är ju den att det inte finns några bra tester på kvicksilverförgitfning.

Javisst, men det gör också att situationen egentligen inte finns där vi vet att det föreligger en kvicksilverförgiftning som vården missar och förklarar bort. Patienten kan tro det, kanske på goda grunder, men det är fortfarande bara vad patienten tror. Vad som är rätt vet vi inte.

Däremot instämmer jag i att det borde forskas mera i tungmetallteorierna. I början av min utbrändhet läste jag en hel del om de mindre grupper läkare i Sverige som tror att kronisk trötthet beror på att tungmetaller täpper till blod-hjärn-barriären så att B12 inte kan passera in till hjärnan utan svårighet. Tydligen kunde man i flera fall påvisa mycket lägre halter B12 i spinalvätskan än i blodet, och ett inte helt litet antal patienter sades bli mycket bättre av dagliga injektioner med B12. Sistnämnda utfördes till stor del på en (numera nedlagd, tror jag) specialmottagning på Huddinge sjukhus. Ett problem med behandlingen var att det enda fabrikat av B12 i injektionsform som finns i Sverige innehåller just kvicksilver i konserveringsmedlet! Av den anledningen fick patienterna själva köpa sin injektionsvätska utomlands, t.ex. på ett visst apotek i Portugal som hade en kvicksilverfri variant. Faktuim är att jag två gånger lyckades övertala läkare att få testa dagliga B12-injektioner i två eller flera veckors tid. Tyvärr blev det ju med den svenska kvicksilverhaltiga varianten, så det är väl svårt att veta varför jag inte märkte någon positiv effekt.

Hur i hela världen ska jag kunna veta om det är vanligt att olika npf-problem tolkas som somatiska?

Det enda jag kan gå på i de fallen är ju folk som gnäller och det kan ju inte jag veta om de gnäller för att de alltid gnäller eller för att de faktiskt är drabbade av mystiska sjukdomar ingen någonsin har sett eller för att de bara är tvångsmässigt sjukdomsivriga eller för att de har npf. Och vilka har npf och inte? Och när övergår ett npf-problem till att bli ett somatiskt problem?

Nä, det går ju faktiskt inte att svara på den frågan utan att göra våldsamma övergrepp på allt vad källkritik och tom KÄLLOR innebär, anekdotisk bevisföring vore väl det mest substansiella man har att gå på och det är ju inte särskilt tillförlitigt....

Så, hur i hela världen ska någon kunna svara på den frågan?

Fast det kanske bara är nöjestjafs igen?

Frågar du efter "somatiska" eller "psykosomatiska". Det står olika i frågan och i rubriken.

Vad jag har märkt, så tolkas för numer det mesta som "kanske beror på asperger". Diagnosen har gett en del läkare utvägen att skylla på asperger.

Jag kunde inte låta bli att kolla lite eftersom min mamma fick diverse amalganförgiftningssymptom.

Hennes läkare påstod att det inte fanns några belägg, men min mamma skickade fyllningen till ett lab och ordnade egna allergitester efter resultatet. I hennes fall var hon starkt indiumallergisk, indium ingick i hennes amalgan.

Länkar till hur man lättatst spårar eventuell kvicksilverförgiftning

http://www.amalgamskadefonden.se/default.asp?id_Page=5

http://www.tf.nu/artiklar/93-4_hur_stor ... leva.shtml

Bror Duktig skrev:Vad jag har märkt, så tolkas för numer det mesta som "kanske beror på asperger". Diagnosen har gett en del läkare utvägen att skylla på asperger.

Ja, så var det för mig. 1998 sökte jag hjälp för min svåra ångest och sömnproblem.

En par år senare ställdes diagnosen Aspergers syndrom. Då upphörde läkarnas intresse för medicinsk hjälp, och övergick i ett sammelsurium av aktiviteter och prat om LSS och diverse dagcentersnack.

Mina svåra psykproblem glömdes bort - hon har ju Aspergers! Det var liksom skitsamma att jag var hypomanisk, vaken dygnet runt, sket diarré och spydde varje dag . För det var ju Aspergers och det är ju obotligt .