Jag har enda sen jag fått diagnos ,och även en tid innan, bekräftat mina "problem" när man ser till diagnosen. Har dock svårt att verkliga "ta in" det i skallen. Dvs att andra människor inte fungerar på samma sätt som mig. Detta trots allt fast jag känt mig lite udda som många verkar göra. Kort och gott vet jag att jag fungerar på ett visst sätt men verkar ha svårt att verkligen förstå det...

Undrar om folk kan känna igen sig i detta eller att det lagt sig med tiden?

Jag kan givetvis inte tänka mig in i hur vissa konstiga NT tänker och fungerar.

Hur menar du?

Vet inte riktigt om jag uttryckte mig korrekt. Hoppas folk kan förstå vad jag menar ändå.

Jag känner igen mig i viss mån. Jag tror att jag blivit bättre på det med åren, men i extrema situationer har ibland svårt att 100% ta in varför de andra gör si eller så. Rent intellektuellt kan jag förstå skillnaden, men blir ändå frustrerad över att de andra inte gör som jag gör. Så frustrerad att det är nästan som om jag inte förstod alls. Nuförtiden är de "extrema" situationerna framför allt situationer då folk beter sig på ett sätt som jag tycker är ytterst olämpligt t.ex. kommentera andras kroppar, kommentera vad man äter och inte äter, tror sig veta vad jag känner och tänker bättre än mig... Det där sistnämnda blev jag skitförbannad på senast igår. "men kom igen nu, det är klart att du tänker så... jag känner dig...". Jag påstår aldrig att jag vet hur de andra känner och envisas inte heller som en åsna när de andra säger "nej, så känns det inte". Men det finns flera som gör det.
Då förstår jag verkligen inte varför alla andra inte är som jag, som låter folk vara ifred....

Och då vet jag att det inte är jag som har "problem" utan de andra som inte respekterar mina gränser...

Nu hoppas jag jag har förstått dig rätt och inte skrivit en massa off-topic.

Lnovgo skrev:Jag kan givetvis inte tänka mig in i hur vissa konstiga NT tänker och fungerar.

Nej, det kan man ju svåreligen göra om man själv fungerar på ett annat sätt precis som att NT svåreligen kan förstå i någon djupare mening hur ci fungerar. Men att vi fungerar olika har jag tyckt varit uppenbart ända sedan jag var liten.

IndividualThoughtPatterns skrev:Jag har enda sen jag fått diagnos ,och även en tid innan, bekräftat mina "problem" när man ser till diagnosen. Har dock svårt att verkliga "ta in" det i skallen. Dvs att andra människor inte fungerar på samma sätt som mig. Detta trots allt fast jag känt mig lite udda som många verkar göra. Kort och gott vet jag att jag fungerar på ett visst sätt men verkar ha svårt att verkligen förstå det...

Undrar om folk kan känna igen sig i detta eller att det lagt sig med tiden?

vad menar ni när ni skriver förkortningen NT?

nor skrev:vad menar ni när ni skriver förkortningen NT?

NT är förkortning för Neurotypisk. Dvs en person som inte har en diagnos inom NPF-området, så som ADHD/Aspergers/ADD. En "normal" människa (obehagligt ord, jag vet).

IndividualThoughtPatterns skrev:Jag har enda sen jag fått diagnos ,och även en tid innan, bekräftat mina "problem" när man ser till diagnosen. Har dock svårt att verkliga "ta in" det i skallen. Dvs att andra människor inte fungerar på samma sätt som mig. Detta trots allt fast jag känt mig lite udda som många verkar göra. Kort och gott vet jag att jag fungerar på ett visst sätt men verkar ha svårt att verkligen förstå det...

Undrar om folk kan känna igen sig i detta eller att det lagt sig med tiden?

Diagnosen innebär ju per definition att ni inte "talar samma språk". Att du inte riktigt kan "ta in" det kan alltså ses lite som en bekräftelse på att diagnosen är befogad. Om man ska se det positivt.

TheBoxSaysNo skrev:Jag känner igen mig i viss mån. Jag tror att jag blivit bättre på det med åren, men i extrema situationer har ibland svårt att 100% ta in varför de andra gör si eller så. Rent intellektuellt kan jag förstå skillnaden, men blir ändå frustrerad över att de andra inte gör som jag gör.

Och då vet jag att det inte är jag som har "problem" utan de andra som inte respekterar mina gränser...

Kan känna igen det du beskriver. Minns en gång då en polare sa till mig att en hylla en snygg... "Håller du inte med?" sa han sedan. Då sa jag att jag inte visste. Hur vet man att en hylla är snygg?:P Det tyckte han och resten av personerna som var i närheten var kul. Tog dock inte illa upp... Men det var lite av en "indikator".

oscar skrev:Diagnosen innebär ju per definition att ni inte "talar samma språk". Att du inte riktigt kan "ta in" det kan alltså ses lite som en bekräftelse på att diagnosen är befogad. Om man ska se det positivt.

Det ligger nåt i det du säger. Fast vissa personer med Aspergers/HFA verkar ha en sådan utpräglad känsla av att vara annorlunda. Visst, jag ser också mig som annorlunda men det verkar inte vara lika djupt rotat som på många andra. Är dock rätt medveten om det. (Att folk i min ålder inte verkar ha några större problem med "vuxenlivet" är väl en indikator). Rätt paradoxalt egentligen.

Fast människor överlag är ju olika också... Så att jag inte "reagerar" som alla andra inom spektrumet är väl rätt självklart.