Så känsliga medlemmar är inte trygga ens utanför NFD?

av **Inger** » 2009-02-15 15:31:45

Loggade just in igen och fann till min stora förvåning att ingen varning delats ut till docfrasse för hans upprepade kränkningar av Debbido eller för hans uppmaning till TK att dra åt h-e när denne ställde en fråga. Istället detta:

JOR skrev:
Debbido skrev:Vad Aspergerforum går för har jag också lärt mig nu, då jag gjorde en anmälan av orden ”stick och brinn!” Denna anmälan godkändes inte eftersom ingen fick ifrågasätta Docfrasses kompetens (att bestämma vilka som ska till helvetet och inte) Därför bör docfrasse utses till forumets Överstepräst och huvudmoderator.

Fy på dig Debbi, fyyy!

SLUTA LJUG SÅ FÖRBANNAT i er ilska.
Jag motiverade mitt beslut på två saker:
1. Inte PA, alltså tillåts iaf att man får vara lite arg.
2. TK började gnäbbet mot Docfrasse, och DocFrasse bara gav svar på tal.

Går jämt ut tyckte jag. Annars så har jag nu flera forumister att säga ifrån till.

Något många av er är fruktansvärt dåliga på, inte bara Debbido, TK eller docFrasse, MÅNGA av er är det, att förstå att detta är ett forum för aspergianer och så som vi hanterar tal och skrift skall tydligen vara ett "signum" för oss.

Jag blåvägrar analysera HELA tråden, vägrar. Utav några korta (och några inlägg) ser jag att ni duktigt pratar förbi varandra.

Det har blivit ohållbart tjafs detta, därför låses den nu.

Så din enda åtgärd är att låsa tråden och ta Debbido i örat för att hon reagerade över att återigen finna sig lovligt byte på detta forum, trots att hon slutat skriva i NFD för att slippa bli påhoppad och kränkt? :shock:

I hennes kläder skulle jag också bli förbannad och undra varför somliga kommer undan med kränkningar som andra blir varnade och bannade för.

Du behöver inte läsa hela tråden, särskilt inte allt tjafs mellan Kvasir och TK. Räcker med att läsa de anmälda inläggen + ev några av docfrasses inlägg som i alla fall jag skulle tolka som grovt kränkande (även om han kanske själv intalat sig att han, trots sina tidigare utfall mot Debbido, bara ville vara hjälpsam).

Om du inte själv har tid, ork eller lust så kanske någon annan moderator kan hjälpa till?

Annars kan jag inte tolka det som annat än att känsliga personer med NPF inte är trygga här utan skriver på egen risk i alla avdelningar utom Privata. Och där kan inte Debbido heller vara trygg eftersom nämnde nemesis väl är medlem även där. Det allra minsta vore väl att denne fick hålla sig här ute i öppna forumen där det tydligen är ok att kränka andra medlemmar utan moderatorsingripande?

av **KrigarSjäl** » 2009-02-15 15:36:21

Jag kan tänka mig att moderatorerna fortare delar ut varningar till medlemmar som är "high profile". Om man håller en låg profil är det lättare att komma undan, det har vi sett flera gånger.

Hur man än vrider och vänder på det är detta ett diskussionsforum, så jag tycker man får vara beredd på att bli emotsagd. En vuxen människa får ta eget ansvar, kanske ska man inte fläka ut sitt liv om man är känslig för kritik?
Ärligt talat, varför skriver folk om det mest privata på ett offentligt forum? Det övergår faktiskt mitt förstånd.

av TK » 2009-02-15 15:53:37

KrigarSjäl skrev:Jag kan tänka mig att moderatorerna fortare delar ut varningar till medlemmar som är "high profile". Om man håller en låg profil är det lättare att komma undan, det har vi sett flera gånger.

Hur man än vrider och vänder på det är detta ett diskussionsforum, så jag tycker man får vara beredd på att bli emotsagd. En vuxen människa får ta eget ansvar, kanske ska man inte fläka ut sitt liv om man är känslig för kritik?
Ärligt talat, varför skriver folk om det mest privata på ett offentligt forum? Det övergår faktiskt mitt förstånd.

Och sedan när har du blivit så okänslig? Jag kan inte låta bli att med denna oblyga fråga påpeka det faktum att för mig är du alls inte så hårdhudad som du gör sken av i din framtoning. Må vara att du är mer "slängd i käften" än de flesta andra. Men som du säger, du har varit klok nog att hålla inne med sådant som är privat och känsligt för dig. Där håller jag med dig att det har sina risker att deltaga i offentliga debatter, risker som var och en själv bör betänka innan man ger sig ut i dem.

Men att bli emotsagd är en sak, att bli utsatt för i det närmaste systematisk förföljelse det är en helt annan. Att förföljaren då ska försvaras utifrån att "alla som ger sig in i leken får leken tåla" eller att det då blir gruppmobbning av förföljaren bara för att fler reagerar på förföljelsen, det är däremot något som jag inte förstår. Och därtill något som jag anser vara oanständigt!

Observera att det förra stycket inte alls är riktat mot Krigarsjäl. Om det nu skulle vara så att någon skulle uppfatta det så. Det är en kort inledande pejling av min egen position i den fråga som Inger ställer. Men alltså ingen slutgiltig positionsbestämning.

P.S. Vad gäller bevisen för den systematiska förföljelsen så är jag beredd att ställa upp med att leverera dem, om nu någon ifrågasätter mitt påstående.

av **tahlia** » 2009-02-15 15:54:30

KrigarSjäl skrev:Hur man än vrider och vänder på det är detta ett diskussionsforum, så jag tycker man får vara beredd på att bli emotsagd. En vuxen människa får ta eget ansvar, kanske ska man inte fläka ut sitt liv om man är känslig för kritik?

Jo. Är nog benägen att hålla med dig där. Om man inte vill/klarar/orkar med att bli kritiserad så är det nog bäst att bara tiga.

KrigarSjäl skrev:Ärligt talat, varför skriver folk om det mest privata på ett offentligt forum? Det övergår faktiskt mitt förstånd.

Jo, du är ju en av dem som är omåttligt mån om ditt privatliv, och det är självklart helt ok. Men många har ingen annan att vädra sina åsikter, känslor och tankar med. Många gånger kanske man bara vill bli sedd och erkänd som människa.

Jag har inget bra svar på din fråga, men tycker väl att det räcker med att det är meningsfullt för personen som skriver. Men det är ju samtidigt prepcis som du påpekar, om man skriver öppet så får man räkna med att få sina tankar och känslor analyserade och får nästan kallt räkna med att kritik lär komma.

Speciellt på ett forum som detta, tvingas jag väl erkänna.

F.ö så förstår jag JOR i den här frågan. Han är nog mer än lovligt less på människor som inte vill eller ens försöker förstå varandra.

EDIT: Aspergare är inte förskonade från gruppmentalitet. Även här kan man gadda ihop sig mot en person och systematiskt mer eller mindre mobba ut denna. Kanske dags att bli lite självkritiska i det hela också och inte bara utgå ifrån att personer med vår diagnos är så öppna och ärliga och duktiga på empati.

av **JOR** » 2009-02-15 15:55:29

Nämnde nemesis + en till hade fått tillsägelser i PA. (Enligt reglerna)

I övriga avdelningar utom NFD så är det lite högre i tak.

Så varför skulle Debbi INTE vara tryggare i PA?

Dessutom, kränkning är ett relativt uttryck, som Corpis varit på mig duktigt.

"Det är den kränkte som skall bestämma om denne blivit kränkt eller ej."

Skulle jag agera efter den regeln så blir väldigt många av alla aspies ganska snart utkastade och forumet omvandlat till rosa fluff. Ytterligare en sak aspies är kända för -> "Onödigt raka åsikter".

Jag måste alltså väga "aspiesarnas rätt att yttra sig" mot vad som faktiskt skall ses som "provocerande".

edit:
@TK
Du verkar tycka om långa inlägg. Jag ser gärna att du raddar upp bevisen.

av **rdos** » 2009-02-15 16:05:16

Håller med Inger. Docfrasse borde allra minst ha en varning för det han skrivit i tråden om Debbidos problem.

Inte nog med att han kommit undan disciplinära åtgärder för sådana övertramp, när han själv gnällde på att jag använde Aspie-quiz för att motivera mina ståndpunkter i schizofreni-tråden, och dessutom uttalade sig i nedlåtande ordalag om mig, så slapp han oxå disciplinära åtgärder. Istället lyckades han få alla diskussioner om Aspie-quiz bannade på forumet.

Det sista påhoppet på Debbido är bara ett led i hans strategi att göra om forumet till ett stödforum för medicinsk psykiatri, något som det inte finns något stöd för bland forumiter i allmänhet.

av **Nilale** » 2009-02-15 16:09:41

Av vad jag sett i tråden så var ingen av dem speciellt trevlig mot den andre och ser jag bara på detta så ser jag ingen anledning till åtgärd (eller åtgärd mot båda parter).

Tidigare tillsägningar etc. vet jag däremot inget om, men det bör väl spela in i en eventuell åtgärd antar jag.

av **rdos** » 2009-02-15 16:09:55

tahlia skrev:EDIT: Aspergare är inte förskonade från gruppmentalitet. Även här kan man gadda ihop sig mot en person och systematiskt mer eller mindre mobba ut denna. Kanske dags att bli lite självkritiska i det hela också och inte bara utgå ifrån att personer med vår diagnos är så öppna och ärliga och duktiga på empati.

Jo, att så är fallet är ju hur tydligt som helst. Docfrasse och Kvasir har lyckats visa empati långt under nollstrecket.

av **Bror Duktig** » 2009-02-15 16:13:02

Vem är nemesis?

av **Inger** » 2009-02-15 16:15:57

Docfrasse får väl sägas vara Debbidos nemesis.*

* Nemesis is now often used as a term to describe one's worst enemy, normally someone or something that is the exact opposite of oneself but is also somehow similar. For example, Professor Moriarty is frequently described as the nemesis of Sherlock Holmes.

av TK » 2009-02-15 16:16:28

JOR skrev:@TK
Du verkar tycka om långa inlägg. Jag ser gärna att du raddar upp bevisen.

Det gör jag som sagt. Gör det dock inte på momangen. Som jag redan markerat så börjar det ta emot att fortsätta vara aktiv på detta forum. Jag har därför på senare tid trots allt försökt ransonera min medverkan, och har egentligen redan några gånger skrivit mitt avskedsinlägg.

Men som sagt, jag är karl nog för min hatt! Men då får ärade administratörer, moderatorer och annat gott folk hålla till godo med när jag behagar att ta av mig hatten och artigt bocka för sällskapet. Det vill säga ni får vänta tills jag hinner samla ihop bevisen, vilka som sagt var inte bara är några enstaka. Dessutom så arbetar den sluge förföljaren sällan med rena övertramp, utan är mer sofistikerad än så. Därav en viss leveranstid. Leveransen kommer också att ske i de former som avgörs av vilka krav på ställer på bevisvärderingen. Det i sin tur kan kräva en del även av dem som bevisen nu visas upp för. Allt är inte lättköpt godis.

Så du JOR, du får allt bereda på att det kan bli en längre litania, även om du nu inte verkar vara så imponerad av längre inlägg och systematiska textanalyser.

av **JOR** » 2009-02-15 16:55:39

Mnjaa!

Impad o impad...

Är långa texter skrivna så som jag brukar skriva så är jag inte ett dugg impad, jag suger.

Men en del av er kan konsten och det glädjer mig.

Ta du den tid du behöver, förstod jag redan innan du påpekade det.
Har själv nästan ingen tid alls kvar över till annat än vila efter jobbet.

Har svårt att tro att docFrasse har för avsikt att förbjuda alla åsikter som inte följer någon specificerad psykiatrilinje, men kan ni bevisa det utan att jag skall offra merparten av min fria tid så blir jag glad.

av TK » 2009-02-15 16:57:52

Det första exemplet, här endast i citat, utan några kommentarer från min sida. Jag väljer att leverera mitt självpåtagna uppdrag i etapper. Ja, du JOR, du vet ju hur jag ÄLSKAR att breda ut mig. Var det inte så du sade?

Länk till ursprunget till citatet

Debbido skrev:
docfrasse skrev:
Debbido skrev:Jag har liksom övriga här en svår kamp att utkämpa, men jag kallar inte alltsammans för depression eller psykisk sjukdom. Är ordet "existentiell kris" helt ute bland er yngre nu? Kullberg skrev en bok för längesedan som hette "Utveckling genom kriser". Den var omtyckt och ofta citerad.
En kris är ju inte lika med sjukdom. Det är ett förvirrat tillstånd då man inte vet vad man egentligen har här på jorden att göra. Detta utlöser ev. ett sökande som ger vissa svar. Man kommer på något man vill göra eller tro på, man utformar en livsåskådning, blir punkare eller bloggare - whatever - men kriser har ju alltid funnits och måste få finnas! Ensam kan man inte finna svaret, men ett uttryck älskar jag: När du är mogen att lära dig, då träffar du din lärare.

Boken heter "Kris och utveckling" och författaren Cullberg. Det enda som är förvirrat med kris är din definition på tillståndet. För att nu tala med Cullberg så skriver han "Ett psykiskt kristillstånd kan man sägas befinna sig i då man råkat in i en sådan livssituation att ens tidigare erfarenheter och inlärda reaktionssätt inte är tillräckliga för att man skall förstå och psykiskt bemästra den aktuella situationen." Var ser du relevansen i att tala om kris och existentiell kris i den aktuella tråden?

För mig som upplevt såväl lindrigare som djupa depressioner på nära håll och har många års erfarenhet av att diagnosticera och behandla depression, är det provocerande att läsa ditt grötmyndiga och ytliga tal till "er yngre". Hur Adkit själv nu och framöver upplever det du, jag och andra som skrivit i tråden vet jag inte; min upplevelse är att du inte vet vad du talar om här och att du ff a inte talar om Adkit.

Om någon beskriver tidigare:

depression
suicidalitet

Samt nuvarande:

avsaknad av livsglädje
känslor av onödighet och värdelöshet
upplevelse av att inte ha något att leva för
oförmåga att bry sig om andra
oförmåga att glädja sig åt (egen lista på förströelser)
dödslängtan
svårighet att inte välja döden som utväg redan nu

kallar man det numera inte existentiell kris.
Inte förr heller.

Det kallas depression och är en allvarlig sjukdom.

Kära herr Doktorn!
Vilken ära att få läsa ditt fantastiska inlägg på denna tråd då Du ju faktiskt är Experten och vi andra vet väl praktiskt taget ingenting?
Tacksam för din korrigering av boktitel och författare. Cullberg med K, Ja, det visar min totala ignorance egentligen. Varför håller jag inte käften tills jag studerat psykiatri i 15 år? Tja, säg det.

När jag frågade dem som är yngre än mig ifall orden "existentiell kris" fortfarande används i dagligt tal, då menade jag som (sann) aspergare detta: "Används orden "existentiell kris" numera i dagligt tal, bland dem som är yngre än 57? Jag har självinsikt nog att inse att jag kanske använder ord som faktiskt utgått ur sortimentet efter som språk är något som hela tiden förändras. Din tolkning att jag skulle ha en nedlåtande attityd gissar jag i detta fall helt enkelt rör sig om en alldeles vanlig projicering. Am I right or am I right, Mr Doctor?

Vad ser jag för relevans i att tala om kris på denna tråd för sjuka, utslagna, puckon, väletiketterade psykfall, superdeprimerade fallbeskrivningar, med kroniska neuropsykiatriska diagnoser?

Jo, herr Doktor, jag tänker så här: att det finns kanske NÅGOT FRISKT HOS ADKIT och oss andra! Vi kanske delvis är så friska att vi KAN komma i kriser? Jag vet att detta fallit bort ur dagens psykiatri. Man drogar ned människor för resten av deras liv. "Du är kroniskt sjuk så ät dina rosa och vita piller tills du dör!"

Så, du har behandlat mängder av depressioner och hur många av dem har då blivit friska på alla de piller du stoppat i dem? Jag har faktiskt hjälpt en och annan att må lite bättre genom min synska gåva. Jag säger detta bara för att ge dig en chans att visa om du kan ha respekt för andra människors vara?

En större undersökning visade ju nyligen att SSRI inte har så mycket mer än placeboeffekt. Vid äkta, klinisk depression kan de ha effekt, men frälsning genom piller är en osäker väg. Alla kan inte gå den p g a biverkningar. Andra får ingen effekt eller fel effekt. Jag blev skadad för livet (kronisk nässelfeber).

Även om asperger är kronisk så är livet uppdelat i en mängd olika faser och då kan det kanske hända att en aspergare har haft fungerande strategier som barn eller ung men sedan förändras en hel del och man måste anpassa sig till en ny livssituation. DÄR kommer krishanteringen in.

Om Adkit påstår att han inte lider av depression utan "något annat", något nytt, så tolkar jag det som att en ny svårhanterlig livsfas infunnit sig. Du tolkar det som att han är så korkad att han inte fattar att han EGENTLIGEN fortfarande bara har en helt vanlig depression. Du förnekar alltså hans egen berättelse, vilket jag anser vara ett kardinalfel. När en psykiater förnekar den upplevelse en patient själv har, då är han på hal is.

PS. Tack för komplimangen - att jag är ytlig! Det har ALDRIG någon sagt till mig förut. Jag blir så rörd att jag nästan vill gråta...

Länk till ursprunget till citatet

docfrasse skrev:
Debbido skrev:Kära herr Doktorn!
Vilken ära att få läsa ditt fantastiska inlägg på denna tråd då Du ju faktiskt är Experten och vi andra vet väl praktiskt taget ingenting?

Jodå, här finns mycket kunskap, erfarenhet och omtänksamhet i många inlägg i tråden. Det var dina inlägg jag vände mig mot.

Debbido skrev:Tacksam för din korrigering av boktitel och författare. Cullberg med K, Ja, det visar min totala ignorance egentligen. Varför håller jag inte käften tills jag studerat psykiatri i 15 år? Tja, säg det.

Ja, det är ju din egen retoriska fråga, och du har ju själv besvarat den på ditt sätt.

Debbido skrev:När jag frågade dem som är yngre än mig ifall orden "existentiell kris" fortfarande används i dagligt tal, då menade jag som (sann) aspergare detta: "Används orden "existentiell kris" numera i dagligt tal, bland dem som är yngre än 57? Jag har självinsikt nog att inse att jag kanske använder ord som faktiskt utgått ur sortimentet efter som språk är något som hela tiden förändras. Din tolkning att jag skulle ha en nedlåtande attityd gissar jag i detta fall helt enkelt rör sig om en alldeles vanlig projicering. Am I right or am I right, Mr Doctor?

Jag vet inte om du har rätt ... kanske, kanske inte. Man kunde ju förledas att tro av sammanhanget du ställde frågan i att ditt primära syfte inte var att hålla dig á jour med modernt språkbruk, utan mer argumentera mot en depressionsdiagnos. Ett av dina citat i tråden: "Tja, jag skulle inte kalla ovanstående för depression utan för en existensiell kris. Du ställer ytterst relevanta och intelligenta frågor kring livet och dess mening. En mycket svagbegåvad person ställer sig sällan dessa frågor." (min kursivering) Ett annat citat: "Jag har liksom övriga här en svår kamp att utkämpa, men jag kallar inte alltsammans för depression eller psykisk sjukdom. Är ordet "existentiell kris" helt ute bland er yngre nu?" (min kursivering)

Debbido skrev:Vad ser jag för relevans i att tala om kris på denna tråd för sjuka, utslagna, puckon, väletiketterade psykfall, superdeprimerade fallbeskrivningar, med kroniska neuropsykiatriska diagnoser?

Jo, herr Doktor, jag tänker så här: att det finns kanske NÅGOT FRISKT HOS ADKIT och oss andra! Vi kanske delvis är så friska att vi KAN komma i kriser? Jag vet att detta fallit bort ur dagens psykiatri. Man drogar ned människor för resten av deras liv. "Du är kroniskt sjuk så ät dina rosa och vita piller tills du dör!"

Har jag förstått dig rätt: du anser att tråden handlar om sjuka, utslagna, puckon m fl som du menar att det trots allt kan finnas något friskt hos? Och därför kan möjligheten inte uteslutas att de - dig själv inkluderad - kan hamna i kriser? Och människor drogas för livet? Och av dessa skäl ser du det rimligare att Adkit är i existentiell kris snarare än något annat?

Debbido skrev:Så, du har behandlat mängder av depressioner och hur många av dem har då blivit friska på alla de piller du stoppat i dem? Jag har faktiskt hjälpt en och annan att må lite bättre genom min synska gåva. Jag säger detta bara för att ge dig en chans att visa om du kan ha respekt för andra människors vara?

Jag har aldrig tänkt på att räkna hur många som blivit friska. Varifrån har du fått uppgiften att jag stoppat i någon piller?

Debbido skrev:En större undersökning visade ju nyligen att SSRI inte har så mycket mer än placeboeffekt. Vid äkta, klinisk depression kan de ha effekt, men frälsning genom piller är en osäker väg. Alla kan inte gå den p g a biverkningar. Andra får ingen effekt eller fel effekt. Jag blev skadad för livet (kronisk nässelfeber).

Tråkigt att höra ... varför berättar du detta?

Debbido skrev:Även om asperger är kronisk så är livet uppdelat i en mängd olika faser och då kan det kanske hända att en aspergare har haft fungerande strategier som barn eller ung men sedan förändras en hel del och man måste anpassa sig till en ny livssituation. DÄR kommer krishanteringen in.

Har jag förstått rätt: livet består av faser och vi människor kan råka in i kriser pga nya omständigheter, så därför tänker du att så har nog skett med Adkit?

Debbido skrev:Om Adkit påstår att han inte lider av depression utan "något annat", något nytt, så tolkar jag det som att en ny svårhanterlig livsfas infunnit sig. Du tolkar det som att han är så korkad att han inte fattar att han EGENTLIGEN fortfarande bara har en helt vanlig depression. Du förnekar alltså hans egen berättelse, vilket jag anser vara ett kardinalfel. När en psykiater förnekar den upplevelse en patient själv har, då är han på hal is.

Nej, du missförstår mig när du tror att jag tänker mig Adkit korkad. Tycker mig inte ha något alls att gå på för att fälla ett sådant omdöme, ser heller ingen relevans i det tankespåret.

"... bara har en helt vanlig depression.": ser du saken så? Det gör inte jag. Så lätt tar jag inte på depressioner. Jag förnekar inte heller Adkits berättelse som du skriver, jag utgår från den, hans berättelse är det centrala.

Debbido skrev:PS. Tack för komplimangen - att jag är ytlig! Det har ALDRIG någon sagt till mig förut. Jag blir så rörd att jag nästan vill gråta...

Även här har du läst mig fel. Huruvida du är ytlig eller inte har jag ingen kunskap om. Däremot tycker jag att somligt du skrivit i tråden varit ytligt och grötmyndigt. Framför allt är min upplevelse att Adkits inlägg mest varit en språngbräda för dig att associera kring dig själv. Men det kan hända att jag helt missförstått dig, sånt har hänt mig förr många gånger - jag har ju Aspergers syndrom.

Länk till ursprunget till citatet

Debbido skrev:Docufrasse: Jag blev förolämpad av att du misstänkliggjorde mig för att se ned på andra genom att dra in begreppet existentiell kris. Jag förstår inte misstanken, förstår inte hur du tänker över huvud taget.

Grejen är ju den att dessa ord var vanliga på 80-talet men sedan dess har jag knappt hört om dem. Varför, tänkte jag?( Denna tanke är inte ondskefull så vitt jag kan förstå?) Många jag känner står på ständigt medicinering, fast, ibland fainns det kanske en bättre lösning? Det är farligt att inställa en verklig kris genom medicinering, då det kan leda till fysisk sjukdom längre fram. En del saker måste man arbeta sig igenom, genom samtal etc.

Jag trodde att du var psykiatriker och dessa brukar ju bota med medicin. Eller är du psykolog?

Mitt inlägg bestod av ironi och sarkasmer. Farligt bland aspergare, om de då tas bokstavligt. Borde låtit bli.

Min upplevelse var helt enkelt denna: att du refuserade andra förklaringar till Adkits illamående än depression, medan alla andra försökte hitta andra infallsvinklar, som alltså var fel. Dessutom tycktes du tolka det mesta jag skrev som något slags påhopp (på de andra alltså).

I dina ögon är jag alltså en elak, nedlåtande, ytlig person och vill du ha den bilden så Varsegod! Lova bara att rama in den snyggt innan du hänger den på väggen!

PS Att Remeron gav mig kronisk nässelfeber har inget med någon särskild att göra men med ämnet Depression. Den brukar man "bota" med mediciner som T ex Remeron men de omfattande biverkningar som finns har mörkats ned av Läkemedlsbolagen och behöver lyftas upp. Vi måste få fler alternativa utvägar ut ur livsleda. Kanske ett bättre samhälle?

av **Kvasir** » 2009-02-15 17:01:46

TK, det där har väl inget med den aktuella tråden som nyss stängdes att göra? Vad är det som diskuteras här egentligen? Det vill jag gärna veta eftersom jag nu uppenbarligen omnämns i ett sammanhang jag inte känner igen och inte vet om att jag har medverkat i.

av **tahlia** » 2009-02-15 17:05:04

Vet du vad jag ser? En besviken människa och en hel drös missförstånd, och möjligen en och annan avsiktlig feltolkning.

Men, det är ju bara min uppfattning.

av TK » 2009-02-15 17:06:20

Kvasir, har du inte läst tråden? Jag har lovat att ta upp den förföljese av Debbido som docfrasse enligt mitt förmenande ägnat sig åt. Detta går som sagt var utanför "epidemitråden". Det trodde jag alla förstod.

av TK » 2009-02-15 17:12:21

En tråd där docfrasse och Debbido medverkar, men där det i första hand inte är Debbido som är i skottgluggen. Jag begränsar mig till två inlägg som visar hur man kan agera olika som forumdeltagare. Fortfarande helt okommenterat från min sida. Kommentarer kommer så småningom om detta anses vara erforderligt:

Länk till ursprungscitatet

Debbido skrev:
docfrasse skrev:
Mardröm skrev:Det måste onekligen vara intressant för dig att ge mig lite bättre och exaktare svar om du jobbar inom området och ger ut CS till patienterna?

Nej, du misstar dig. Det är inte alls intressant för mig att ge dig fler svar i den här tråden. Tvärtom suger det kraft ur mig. De svar jag skrivit till dig i den här tråden kommer inte av intresse utan av hövlighet.

Mitt eget primära intresse i den här tråden är för de svar jag väntar på av Parvlon

Jamen, det är väl onödigt att såra varandra?
Nu får allt Parvlon parvla sig fram och hosta fram svaren på doktorns frågor så det lugnar ner sig här inne!

Korkade jag vet rent allmänt att desinformation brukar komma från de stora Läkemedelsbolagen som köper upp läkarna, dvs ekonomisk vinning är roten till allt ont.

Det andra skälet är en övertro på vissa professorers frälsningsbudskap.

Mig veterligen har inte Conserta bevisats ha en negativ, vanebildande effekt i de doser som ges. Men eftersom den inte har varit i bruk i större omfattning i 30-40 år så är det nog för tidigt att uttala sig. De biverkningar som uppstår efter så lång tid dokumenteras ofta ej eller mörkläggs.

Undertecknad är multisjuk storkonsument av diverse farliga preparat. De håller mig vid liv och blir min död, men de förlänger mitt liv med 30-40 år, so what, om de är farliga, så var det ju värt priset. Detsamma kan nog gälla Conserta. Många har fått ett liv. Räcker inte det? Man kan inte få allt. En medicin som hålls på konstant dos kan väl aldrig betecknas som vanebildande? Det blir den väl först om den höjs vartefter?

Jag är beroende av cellgift. Utan det dör jag. Är cellgft beroendeframkallande då? Nähä, men jag är totalt beroende av det.

av **Kvasir** » 2009-02-15 17:21:34

TK skrev:Kvasir, har du inte läst tråden? Jag har lovat att ta upp den förföljese av Debbido som docfrasse enligt mitt förmenande ägnat sig åt. Detta går som sagt var utanför "epidemitråden". Det trodde jag alla förstod.

Jag har ingen aning om någon "förföljelse" i andra sammanhang. Jag trodde vi diskuterade vad som hade skett i epidemitråden, ingenting annat. Finns det annat gammalt groll bakom det hela så vill jag i så fall noga påpeka att det är något jag inte kände till, och att jag inte har haft något som helst syfte att stötta eller liera mig med docfrasse. I epidemitråden diskuterade jag blott och bart utifrån vad som skrevs i just den tråden.

Det är möjligt jag har betett mig korkat i den tråden, men syftet var välmenande. Jag vet av erfarenhet från både mig själv och andra hur förödande det kan vara för en människa att inte ens våga tänka tanken att ens problem kan ha en psykisk orsak. För mig själv var det ungefär 15 års helvete innan jag förlikade mig med den möjligheten så att jag äntligen kunde få hjälp och börja må bättre. Att försöka hjälpa människor att skydda sig mot sådana tankar betraktar jag utifrån min egen erfarenhet som skadligt och allt annat än empatiskt. Det betyder inte att man ska utgå från att ens problem är psykiska, och det har jag heller aldrig påstått, men jag menar att man måste våga bekanta sig med den tanken och undersöka den, och att man gör sig själv en stor otjänst om man inte vågar det. Tänk om någon hade lyckats övertyga mig om så bara några år tidigare att mina problem kanske var i alla fall delvis psykiska. Det hade förkortat mitt lidande med de åren. Jag vidhåller att de som fortsätter att till varje pris skydda Debbido från sådana tankar riskerar att stjälpa snarare än hjälpa, och att empati inte är samma sak som att hålla med till varje pris.

av TK » 2009-02-15 17:24:24

Ytterligare ett exempel, som kanske många minns. Fortfarande utan några kommentarer frånsett en liten inskjuten förklaring:

Länk till ursprungscitatet

docfrasse skrev:
Debbido skrev:Fick veta nyss att Per, 53 år, är död. Han nekades sjukvård. Varför?

Jo, han var över 50, hade psykiska problem och kämpade en ojämn kamp med drogsuget. Vi var med i samma kyrka en gång; en baptistkyrka med behandlingshem. I kyrkan fanns det många socionomer, många X-missbrukare och de trogna små kyrktanterna förstås som bakade bullarna till kaffet, då de viktiga kontakterna skapades mellan oss människor.

Per misshandlades fysiskt och psykiskt hela uppväxten och blev själsligt skadad för livet. Han var, liksom de flesta av oss missbrukare, musiker. Men han var STÖRST, han var urproffsig.

Minns en spelning då kören skulle sjunga: "Det lilla ljus jag har, det ska få lysa klart!" DÅ log Per på ett busigt sätt, bakom sin charmiga lugg, med sina karismatiska ögon och drog på med elgitarren så att hela kyrkan lyfte sig! Han gjorde intro och bryggor så attt sången blev som ny. Fingrarna FLÖG över strängarna, medan vi alla flög in i himmelen, med Per.

Han kämpade hårt mot ångestens demoner, åkte på flera behandlingshem (så länge de fanns), ramlade ner och kom alltid upp igen. Men drogerna och kampen tog ju på krafterna. Fyllda 50 fick han problem med hjärtklaffarna och opererades. Nyss fyllda 53 sökte han sjukvård pga av svåra, ihållande smärtor längst bak i munnen. Han visste inte om det handlade om tänderna eller något annat.

Här skulle alltså sjukvården satsat på att ta en massa prover, men i stället sa de: "Vi vet allt varför du är här: För att få starka värktabletter. Men DET kan du glömma! Ut med dig!"

Bakre delen av tungan var angripen av virus och bakterier. Efter några veckor hade bakterierna invaderat hjärtat och Per dog.

Hans flickvän berättade gråtandes detta för mig nyss. Jag satt och tittade på ett program om de forskare som uppfann antibiotikan och hur hur det revolutionerade sjukvården totalt. Ja, hade läkarna undersökt svalget och då funnit bakterierna samt gett Per antibiotika så hade han levt idag! Han hade slagit igenom som musiker i vissa kristna sammanhang och flickvännen (på avstånd) hoppades att de skulle kunna komma nära igen.
Hon hade älskat honom genom så många, långa år.

Per var bortprioriterad av vården, föraktad och förskjuten, för många problem, för gammal, för sliten kropp. Han var inte värd att få leva längre.

En 47-årig, sökande, fin människa, narkoman, dog förra året under liknande omständigheter.
Detta är Sverige av idag: Alla är lika mycket värda, men vissa mer och andra mindre, mycket mindre.
Fakta om svensk sjukvård av idag i nästa inlägg. Just detta är bara;

En hyllning, en kärleksförklaring till samhällets utstötta: de misshandlade barnen, de rikt begåvade och känsliga barnen, som växte in i ett kaos de aldrig kunde hantera utan smärtlindring. Oslipade diamanter, som slipades i detta liv, som prövades i lidandets eld, som kämpade tappert och sökte Kärleken.

PER OCH KRISTER - JAG ÄLSKAR ER! HÄLSA ÄNGLARNA FRÅN MIG! VI SES SNART I LANDET UTAN SMÄRTA OCH ÅNGEST!

Värre pekoral än det här inlägget har jag inte läst på många år. Sötsliskigt, fullt av spekulationer, svepande generaliseringar, spel på människors lägsta känslor, ihopdiktad dialog, obefintlig källkritik.
Genant. Ett lågvattenmärke.

Länk till ursprungscitatet

Debbido skrev:
docfrasse skrev:[Värre pekoral än det här inlägget har jag inte läst på många år. Sötsliskigt, fullt av spekulationer, svepande generaliseringar, spel på människors lägsta känslor, ihopdiktad dialog, obefintlig källkritik.
Genant. Ett lågvattenmärke.

Hej Docufrasse! Det är förunderligt hur dåligt vissa människor kommunicerar med varandra! Du hatar allt jag skriver och jag får väl utgå från att det handlar om projiceringar? För det du skriver handlar i alla fall inte om den verklighet jag lever i.

Jag har lagt ned en inte så liten del av mitt liv på att stå på de svagas sida, på riktigt alltså: husrum, mat, kläder, skrivelser, kamp för rättvisa, diagnos eller annat. Hur kan jag bevisa att jag talar sanning? Vill du kanske hälsa på mig och se min bokhylla full med skrivelser jag gjort för att försöka skaffa rätt åt de minsta? Vill du tala med de utslagna i min hemstad? Hur ska du annars få bevis för att jag inte ljuger? Det är faktiskt väldigt olikt aspergare att ljuga. Men jag utgår ifrån att du själv brukar ljuga eftersom du tillskriver mig egenskapen lögnare. Projicering som sagt, ja, ja. Jag hoppas du har en bra psykolog?

Hur kritisk måste man vara beträffande sådant som professorer vid universitet eller liknande säger? Är inte just samstämmighet ett kriterium på att något kan vara sant? Jag är gammal, har stor erfarenhet av min och andras kamp för att få bra vård. Jag har erfarenhet av engelsk sjukvård, vilken faktiskt var mycket bättre.

Ihopdiktad dialog? Men hur skulle jag som aspergare kunna ha fantasi? Många av oss är dåliga på det. Jag bara referar verkligheten som den är. Det kändes bra att få skriva av sig när man just fått en dödsbud gällande en person man känt och spelat mycket tillsammans med. Viktoria heter kvinnan som berättade för mig hur det gick till när Per dog. Behöver du hennes telefonnummer för att få verifierat att denna händelse verkligen har ägt rum? Vet inte du som läkare hur man ser ned på missbrukare? Hur svårt det kan vara att bli tagen på allvar vid svåra smärttillstånd om man tidigare har missbrukat något morfinbaserat preparat?

Att anklaga en person för att vara en kronisk lögnare - är inte det ärekränkning?

Jag tycker att dina svar till mig ligger bra mycket lägre än det lägsta lågvattenmärke. Du slår under bältet.Du slår verkligen hårt! Vem eller vad är det du hatar så mycket? Kvinnor? Kristna? Sentimentala poeter?

Jag skriver gärna om den hårda verkligheten bland dubbeldiagnoserna för att så många som möjligt ska veta hur illa de blir behandlade. Att få folk att fatta, se och gripas av en lust att värna ett mjukare, mänskligare samhälle - det är min drivkraft. Vad är det som driver dig att vara så elak? Kan du vara ärlig nog att tala om exakt vad det är som får dig att hata mig?

Jag skulle kunna vara vänligare än så här emot dig om du själv ansträngde dig en smula för att plocka fram din empatiska sida. Den finns säkert där någonstans. Du kanske har förlagt den bara?

En älskad vän dog i onödan. Förra året var det likadant. Deras smärta togs inte på allvar innan det var för sent. Källhänvisning: JAG. Jag var där, jag såg det (i ena fallet, i andra fallet hörde jag om det av flickvännen). Svepande generaliseringar? Njaeä - Per fick faktiskt en hjärtoperation för tre år sedan, så han fick inte alltid avslag. Någon vård får vi alltid, men ibland för sent...

Ja, jag hoppas att du kan vara ärlig och säga vad det är som får dig att bete dig på detta vis?

Krya på dig!

Länk till ursprungscitatet

docfrasse skrev:Ett kort inlägg på morgonen:

Utan tvekan skrevs mitt genmäle till Debbido i affekt. Det var elakt och som Debbido skriver slog jag hårt och under bältet. Det ber jag om ursäkt för. Jag ber även Debbido och forumläsarna om ursäkt för att jag utanför NFD förde in en helt olämplig ton på forum. Anmälan som Inger aviserar är fullt rimlig.

Jag återkommer i sakfrågan.

Länk till ursprungscitatet

Debbido skrev:
docfrasse skrev:Ett kort inlägg på morgonen:

Utan tvekan skrevs mitt genmäle till Debbido i affekt. Det var elakt och som Debbido skriver slog jag hårt och under bältet. Det ber jag om ursäkt för. Jag ber även Debbido och forumläsarna om ursäkt för att jag utanför NFD förde in en helt olämplig ton på forum. Anmälan som Inger aviserar är fullt rimlig.

Jag återkommer i sakfrågan.

Hej!
Jag tar med glädje emot din ursäkt!

Om Sveriges sjukvård är mest ojämlik, den där OECD-underökningen, kan förmodligen ifrågasättas. Det beror ju på HUR man ställer frågorna. I Nederländerna skulle en sjukförsäkring kosta 2000 kr/mån för mig, vilket jag inte skulle ha råd med. Jag fattar inte hur sjuka där nere har råd. Jag märkte att familjebanden och ansvaret man tog inom släkten, utanför det statliga, var mycket starkare än här.

Jag har varit sjuk i 32 år och sett hur mina operationsväntetider har utökats från några veckor till några år. Vårdköerna för oss oförsäkrade, sjukskrivna, är nu helt oacceptabelt långa. Den försäkrade kan ju snabbt få vård. Detta går inte att blunda för och är som jag ser det en sorglig utveckling.

Operationsmetoderna för ledoperationer har under dessa 32 år förbättras hela tiden och t ex finns det nu artificiella handleder.

Bilden av svensk sjukvård är förstås komplex. Kanske förenklade jag den något?

Ha det så bra!

Tilläggas att docfrasse aldrig återkom i sakfrågan i den tråden.

av TK » 2009-02-15 17:30:16

Ett mer försåtligt exempel, som kanske inte är uppenbart för alla:

Länk till ursprungscitatet

docfrasse skrev:BAKMUSAD!!!!!!! 071

Ja, det är mycket störande med braskande rubriker och grälla färger.

av TK » 2009-02-15 17:33:47

Jag gör nu en paus i leveranserna. Finliret av utredningen återstår. Helst vill jag - faktiskt även med hänsyn till docfrasse - slippa driva denna bevisföring alltför långt. Det är ju trots allt inte en rättsprocess det handlar om.

Observera att allt det jag här tagit upp är från andra trådar än den som indirekt föranleder den tråd dit mina leveranser nu sker.

Jag vill även framhålla att docfrasse inte enbart har riktat sin udd mot Debbido. I synnerhet i trådar där han deltagit med i stöd i sina professionella erfarenheter och uppfattningar, tycker jag mig ha märkt en ofta påfallande brysk ton mot vissa personer. Men att sammanställa allt dylikt ligger utanför mitt självpåtagna, ridderliga uppdrag.

av **Debbido** » 2009-02-15 18:21:03

Kvasir skrev:TK, det där har väl inget med den aktuella tråden som nyss stängdes att göra? Vad är det som diskuteras här egentligen? Det vill jag gärna veta eftersom jag nu uppenbarligen omnämns i ett sammanhang jag inte känner igen och inte vet om att jag har medverkat i.

Detta är alltså början av Docfrasses förföljelse av mig. Det är alltid bra att veta vem som BÖRJADE kriget och det var Docfrasse. Jag frågade om orden "existentiell kris" är ett begrepp som yngre människor använder sig av idag? Det går ju mode i alla begrepp. Depression heter ju numera ofta "utbrändhet". Jag ställde en enkel, seriös, neutral fråga - och detta föranledde ett totalt oprovocerat angrepp från Docfrases sida. "Grötmyndigt, ytligt tal". Han antydde att jag ställde mig över de yngre, ansåg mig vara något mycket mer än de. Jag blev enormt chockad av detta oväntade angrepp. :shock:

Det var ju sjukt!

Adkit hade redogjort för vissa tomhetskänslor men hävdade att han abolut inte var deprimerad i den mening vi lägger in i ordet. Detta hävdade han gång på gång medan Docfrasse körde över honom med orden JO, DU ÄR DEPRIMERAD! Detta var innebörden i Docfrasses retorik. M a o körde han över Adkits egen berättelse, egna känslor, egna tankar inför sin livssituation.

Sedan upprepas detta i mitt fall. Flera människor (som jag inte vet hur jag ska kunna dra in här på forum) har blivit smittade utan att veta om det, utan att ha blivit hypnotiserade av mig. Därför VET jag att åkomman inte är psykisk. Adkit visste att han inte hade en egentlig depression. Docfrasse kör över oss totalt. Adkit HAR depression, därmed basta. Debbido ÄR PSYKOTISK HYPOKONDRIKER, därmed basta. Kränkning kallas det.

Vem började andra världskriget? Spelar det någon roll? Ja, det tycker jag. Det var inte Churchill som började, det var Hitler. Vem började kriget mellan Docfrasse och Debbido? Det gjorde Docfrasse.

Efter min första, kraftiga reaktion försökte jag skärpa till mig och avstå från bitande ironi. Tycker jag lyckats någorlunda vid fortsatta anfall, men mitt sista inlägg var inte ett försök att hålla igen. Det var en explosion. Här går gränsen för misshandeln av mig. Den uppmärksamme läsaren kanske sett att jag inte (medvetet) ger mig på andra medlemmar och trakasserar, nedvärderar dem. Jag har ett hett temperament, men brukar inte ge mig på känsliga personer för att banka skiten ur dem.

Nu tycks ju frågan inte vara vem som börjar bråka. Jag har jämställts med docfrasse (angriparen) eftersom jag intagit försvarsposition. Så det är väl bäst att vi stängs av båda två då? Aspergianskt rättvisetänkande?

Visst, vi har båda hett temperament och om det inte spelar någon roll om man använder det för att protestera mot sociala orättvisor i pressen eller om man utövar psykisk misshandel mot människor, så kan jag dessvärre inte hänga med i tänket på detta forum.

Det mest allvarliga i all detta är att en psykiatriker har fått en särposition och tillås angripa människor i en omfattning som andra medlemmar inte kommer undan med. Kanske för att alla aspergare bör ses som patienter? Vi är ju störda.

av **KrigarSjäl** » 2009-02-15 18:43:07

Att jämföra Docfrasses ord med 'förföljelse' och 'krig' är att gå till överdrift.

Debbido, du resonerar väldigt svepande, det är ymnigt med känslor och mycket i färg & fetstil. Därför kan det vara svårt att tolka dina inlägg rätt.

av **Inger** » 2009-02-15 18:47:54

Jag tycker det spelar roll vem som angrep och vem som försvarade sig. Annars blir det som när man var liten och föräldrar som inte orkade sätta sig in i vem som började bestraffade båda syskonen som "bråkade" även då det helt klart var den ena som oprovocerat angrep den andra (och som kanske hade för vana att göra det).

Eller som i mobbing; att man numera fattat att det det inte är en "konflikt" utan ett övergrepp.

Ska man inte tillåta översittarfasoner på skolor och arbetsplatser etc, så ska man inte heller tillåta ens oavsiktliga/omedvetna sådana på forum - särskilt inte forum för NPF:are. Det är Admins ansvar att se till och hinner han inte får han delegera uppgiften till sina moddar.

Så känsliga medlemmar är inte trygga ens utanför NFD?

Så känsliga medlemmar är inte trygga ens utanför NFD?

Vilka är online

Om AspergerForum

Logga in