Fick en anmärkning för ett tag sedan om att det var lite konstigt att jag kunde äta kyckling till frukost. Jag kontrade naturligtvis med att i England käkar de njurpaj och bacon till frukost och det är ju inte konstigt.
Vad jag har förstått finns det inga som helst fysiologiska anledningar till att äta just fil och mysli just mellan 06 och 10 ungefär. Vad jag vet så har kroppen inte en frukostförbränning, då den är inställd på att bara ta hand om apelsinjuice och ostmacka. Kroppen tar hand om det den får - när den får det. Den svenska hysterin över fullkornsbröd med leverpastej kl 07 är bara kulturell.

I samband med detta tänkte jag på exemplet med att man kikar över till grannen, men när denne inte är hemma slår man sej ner med en kopp kaffe vid dennes köksbord och inväntar grannens hemkomst. Detta skulle ju också vara FEL uppförande. Vi var ett flertal i den tråden som snabbt kunde hänvisa till att man mycekt väl kan göra så och att det tom är vanligt i tex Norrland fortfarande.

Det finns fler exempel men jag ids inte skriva ner dem.

Med detta i åtanke undrar jag hur mycket som är kulturellt betingat av det som jag (och andra på forumet) gör som anses KONSTIGT. Det är ju KONSTIGT bara för att folk inte har några perspektiv, tycker JAG, utan att de bara lever i sin egen lilla sfär där alla gör likadant. Utan en tanke på att man kan göra annorlunda i en annan del av landet - eller tom en annan del av stan!

Så, hur mycket av de yttringar AS tar sej är bara kulturellt och socialt pålagrade dumheter från en "inskränkt" omvärld?

Jag hade en period när jag åt "riktig mat" till frukost + lunch, och gröt till middag... Vanligt i indisk matkultur faktiskt... (Är för trött för att utveckla det mer just nu.)

weasley skrev:Så, hur mycket av de yttringar AS tar sej är bara kulturellt och socialt pålagrade dumheter från en "inskränkt" omvärld?

Jag tror att det kan handla mer om att NT:ar har lättare för att "köra över sig själva och anpassa sig till mängden".
Så att det inte riktigt spelar någon roll i vilken kultur man hamnar (även om det så klart finns vissa kulturer som passar vissa individer bättre än andra).

På morgonen orkar man inte hänga vid spisen och fixa käk? Då är det himla smidigt att bara banka i yoghurt och müsli i en skål eller käka lite matrester. ^^

Samma sak i storköken. En lunch tar ca 5 timmar att få färdig så långt det går. En frukost tar 1-2 timmar och är inte alls lika bökig som lunchen.

Svenska matkulturen går nog ut på att ingen orkar kämpa med maten på morgonkvisten?

Klok kultur enligt min mage då, den vill ha mat direkt när magbäraren går upp

Överbliven kycklingk till frukostmackan, det händer helt klart. Salami eller kyckling, vad är problemet?

Även pannbiffmacka. Orkar längre på dagen med protein i frukosten.

Jag frågade en kines på jobbet en gång vad hon och hennes familj äter hemma. De åt för det mesta kinesisk mat, utom till frukost, där de föredrog svensk frukost. Kinesisk frukost var tydligen ingen direkt skillnad mot annan kinesisk mat.

Många i Afrika äter samma till frulle som till middag, om de nu känner för det. Iaf äter de ofta salta och grillade saker då, som för mig känns lite middagsmässiga, som sardiner i olja på bröd och sånt.

Å andra sidan kunde jag äta frukost morgon middag kväll så jag ska vara tyst.

Jag kan bara upplysa om, utifall någon inte visste det, att våra grannar norrmännen äter huvudmålet på morgonen - något som inte står vårt berömda svenska smörgårdsbord efter. Sedan - om de ska dra på tur - vilket de vanligtvis gör - så går de en vända till till smörgårdsbordet och slår in vad de tänker sig att vilja ha till lunch i smörgåspapper: "lunsj-pakke" kallar de det för. Sen drar de iväg, mätta & belåtna; och på den frukosten står de sig garanterat ända fram till lunsj.

Haha, ni koncentrerade era ansträngningar till min inledande frukostdetalj men inte så mycket om frågan jag ställde i anslutning till den. Härligt! :-D Så typiskt det här fprumet på något vis... :-D

Men vad tror ni? Hur skulle man upptäcka AS i tex Kina?

Det kanske inte är så konstigt att diagnossiffrorna far i taket i USA - de är ju hysteriska när det gäller tal, SÅSSIAL KÅMMPÄTÄNNS och sånt där tingeltangel där. Jag förnekar inte att problem kan finnas, men att de blir ett hinder för någon måste ju bero på kulturen man har omkring sej. Ja, undantaget "riktiga" autister då...

Du söker svaret på en fråga om hur handikappande NT-samhället är för AS olika beteenden genom att exemplifiera med frukostvanor.

Sedan kritiserar du oss andra som spinner vidare på din tråd...

Men svaret är väl så givet som det kan vara. Visst är det så. Om du inte önskar utvikningar i ämnet, så behövs inga utvikningar!

Men nu ville du veta hur aspies klarar sig i Kina jämfört med västvärlden -bättre eller sämre? Intuitivt tror jag bättre. Vad tror månne andra?

filfras skrev:Sedan kritiserar du oss andra som spinner vidare på din tråd...

Men svaret är väl så givet som det kan vara. Visst är det så. Om du inte önskar utvikningar i ämnet, så behövs inga utvikningar!

Det var inte menat som kritik, mest en rolig betraktelse jag gjorde; jag tyckte det var skoj att andra kände igen sej i frukosthistorien! Jag kan ha formulerat mej konstigt, sånt gör jag ibland.

Min önskan om utvikning blir nog lite tydligare när jag läser i tråden... nämligen vad tror ni här egentligen är det STORA problemet med AS, och vore det egentligen ett problem om man/vi/ni/du bodde i en annan kultur?

Personligen anser jag att det stora problemet (för mej) är att jag har svårt att veta hur jag ska relatera till människor och har ingen aning om hur de relaterar till mej. Det vet jag inte om det är kulturberoende.

Jag menar, hur ofta man städar eller liknande världsliga saker, det varierar ju ganska mycket i världen. Tänker jag fel nu? Finns det andra ingångstänk? Hur ser de ut?

Jag har bara precis börjat lura i vassen här på forumet, och läst i diverse trådar. Jag är en såndär som inte har diagnos men som börjat misstänka lite. Jag hade inte tänkt registrera mig än, men jag tänkte när jag läste trådens fråga att här måste jag bara lägga näsan i blöt lite.

Jag tänker att frågan är ställd lite på fel premisser, den gällande att ifall vissa konstigheter man kan ha för sig som asperger liksom bara beror på kulturen, och att det därmed inte är något fundamentalt fel, så att säga (just de specifika sakerna). Det är lite så jag tolkar frågan. Men då tycker jag kanske att man fokuserar på fel abstraktionsnivå; gällande många av problemen är väl just grejen att man inte tar till sig just kulturella, hm, grejer. Som vad man äter till frukost. Det att det verkar vara något kulturellt motbevisar då knappast avvikelsen, det bekräftar den ju snarare.

För jag tänker alltså att det är just det som är poängen, det att man tenderar att stämma dåligt med vissa kulturella förväntningar är ett tecken på att man på något sätt har en annorlundahet jämfört med majoriteten. Majoriteten tar ju liksom till sig sådana kulturella saker ganska automatiskt och upplever dem gärna som väldigt konstiga att avvika ifrån, medans en specialegenskap aspiesar kan ha kan vara just att vara immun mot eller inte bry sig om vissa sådana normer, för de/vi (?) tar inte nödvändigtvis till sig/oss det av sig/oss själva, sådär automatiskt.

Så om du i en annan kultur inte varit konstig med att äta "middagsmat" på morgonen, hade du samtidigt troligen/kanske varit avvikande med andra förväntade saker. Jag vet förstås inte helt säkert om jag tolkade dig rätt till en början, och inget av det jag skrivet är menat som något illa eller något personligt angrepp, men jag ville nu liksom försöka förklara min poäng ordentligt (det borde ju vara uppskattat här, hoppas jag. ).

(Att jag liksom tycker i alla fall att jag "förstår" det här ganska lätt vet jag inte vad det innebär för min eventuella neurotypi eller dylik avvikelse.. Hade jag inte förstått det hade jag tyckt att jag var mer aspie-aktig, men då hade jag inte förstått att det var så, förstås. :p)

weasley skrev:Haha, ni koncentrerade era ansträngningar till min inledande frukostdetalj men inte så mycket om frågan jag ställde i anslutning till den. Härligt! Så typiskt det här fprumet på något vis...

Men vad tror ni? Hur skulle man upptäcka AS i tex Kina?

Jag svarade på ursprungsfrågan, med mina funderingar om just sådant.
Inlägget finns längre upp.

filfras skrev:Men nu ville du veta hur aspies klarar sig i Kina jämfört med västvärlden -bättre eller sämre? Intuitivt tror jag bättre. Vad tror månne andra?

Jag tror att aspergare kan klara sig bättre i kulturer med klara regler (kanske Kina är ett sådant, jag kan inget direkt om Kina).
Och så tror jag lite annat (inte om just Kina) som jag skrev i ett tidigare svar i tråden.

I en bok om folk med AS i Turkiet och Sverige sas det som jag själv tänker, att vissa andra kulturer kan ha inslag som stämmer bättre med att vara aspig men samtidigt inslag som är riktigt tokjobbiga.

I fallet Turkiet så sa hon (från min hågkomst nu bara) att för män som var oflexibla, svart-vita och bestämda i sina åsikter så var en patriarkalisk kultur lämpligare än den svenska (grovt uttryckt) men för kvinnorna med AS hon träffat var kravet att ständigt ha en massa folk hemma och serva dem drygare än Yes.

Hon sa det inte med de orden. Boken var inget vidare förövrigt så jag läste aldrig klart den och har den alltså inte med i läslistan, men vissa av exemplen var intressanta.

Själv kan jag säga att jag aldrig såg att avbryta folk som pratar, eller vara väldigt yvig i sitt sättsom nåt npf-igt förrän jag läste det i böcker om ADHD.

Där jag bott tidigare var det mycket mer okej, om man inte gör det hela tiden och med alla. JAG såg det alltså som nåt kulturellt betingat och ett släktdrag, men inte ett npf-igt släktdrag alltså.

Jag har ofta tänkt att jag skulle ha passat bättre in i tidsandan kring sekelskiftet 1800 än kring sekelskiftet 2000, men det förutsätter ju att jag skulle ha överlevt min barndom på 1700-talet. Att jag har ålderdomliga värderingar är nog allmänt känt här på forumet.

Jag vet inte om jag spinner vidare på Weaseleys ingångstänk nu, men en bestämd känsla jag har är att vårt västerländska samhälle har utvecklars mer till NT:s favör och samtidigt blivit svårare att leva i för aspergare. Den "ordning och reda" som var utmärkande för samhället "förr" har blivit luddigare idag. Och i arbetslivet krävs generalister idag, medan gårdagens yrkesliv präglades av strikta specialister. Bara för att nämna två fenomen som talar emot AS men för NT.

Men givetvis har datautvecklingen gynnat AS - tänk på Silicon Valley-syndromet! Så vi vet ju inte alls, vartåt utvecklingen bär hän framöver.

Men en tydlig tendens just idag är ju att "slimma" och "strömlinjeforma" hela världens befolkning - något som NT gärna och utan svårighet hakar på, men som inte ligger för AS.

weasley skrev:Min önskan om utvikning blir nog lite tydligare när jag läser i tråden... nämligen vad tror ni här egentligen är det STORA problemet med AS, och vore det egentligen ett problem om man/vi/ni/du bodde i en annan kultur?

Personligen anser jag att det stora problemet (för mej) är att jag har svårt att veta hur jag ska relatera till människor och har ingen aning om hur de relaterar till mej. Det vet jag inte om det är kulturberoende.

Språket: Aspisar är raka och pratar väsentligheter, medan enterna mest använder språket som "socialt kliande", och säger saker de inte menar, och tar för givet att alla förstår att det inte ska tas bokstavligt. Min erfarenhet av resor i Europa och till Indien är, att enterna är likadana överallt, när det gäller språket. Mao: inte kulturellt...

Oflexibel: Är inte vi svenskar de kallaste och minst spontana av alla nationaliteter? I jämförelse med oss har väl alla andra nationaliteter ADHD... Så när vi är oflexibla och rutinbundna även med svenska mått mätt, så kan det knappast sägas vara kulturellt...

Oförmåga att snappa upp sociala koder: Tror inte det finns nån kultur där det är det normala...

Mao. Vi är avvikande oavsett i vilken kultur vi lever, men kanske att det är olika lätt att kompensera för olika delar av funktionshindret i olika kulturer...

Jag har klurat på de kulturer där de är vanligt att man går i kloster. Monotont, bestämda rutiner, filosofera osv. möjligen kan det vara en bra miljö för vissa i alla fall.

minns någon som sade att hon var jättelycklig at hon fick vara i kloster, det syntes på henne.
Good for her men jag tyckte samtidigt att det verkade urbota tråkigt, å andra sidan sitter jag själv gärna framför datorn i timmar och dagar och bygger saker.

Aspkvinna skrev:Jag har klurat på de kulturer där de är vanligt att man går i kloster. Monotont, bestämda rutiner, filosofera osv. möjligen kan det vara en bra miljö för vissa i alla fall.

Jag har klurat på de kulturer där det är vanligt att man sitter framför datorn dagarna i ända. Monotont, bestämda rutiner, filosofera osv. möjligen kan det vara en bra miljö för vissa i alla fall.

Spot the difference?

Att sitta mycket framför datorn behöver inte betyda bestämda rutiner.

Bror Duktig skrev:

filfras skrev:Men nu ville du veta hur aspies klarar sig i Kina jämfört med västvärlden -bättre eller sämre? Intuitivt tror jag bättre. Vad tror månne andra?

Jag tror att aspergare kan klara sig bättre i kulturer med klara regler (kanske Kina är ett sådant, jag kan inget direkt om Kina).
Och så tror jag lite annat (inte om just Kina) som jag skrev i ett tidigare svar i tråden.

Jag tror tvärtom att det skulle vara farligt att vara aspergare i Kina. Om man t ex är ärlig och uppriktig och har svårt att förställa sig samtidigt som man har svårt att avläsa andra. Då kanske man påpekar att en viss politisk ledare är korrumperad och så hamnar man i arbetsläger el värre.

Även före kommunismen hade Kina en kollektiv kultur, där familjen gick före individen. Man bodde/bor trångt och har många att ta hänsyn till och anpassa sig till. Hög ljudnivå är det också, inte bara vid fyrverkerierna vid nyår. Och det gällde att buga så djupt för överheten, att de inte såg ens hånleende. Erinrar mig ett kinesiskt (el var det japanskt) ordspråk: Den spik som stickar upp ska hamras ned (en variant av jantelagen?)

Lämpligt land för aspergare borde vara ett glesbefolkat land där det är lång mellan hus och hus och där det är viktigare att kunna jobba hårt än att snacka. Som Sverige förr i tiden. Eller Finland.