Att kunna småprata om ditt och datt är en social förmåga. För även om struntpratet betraktas som ytligt så är det ett socialt bindemedel. Och betydelsen av att behärska struntpratet har faktiskt ökat i dagens samhälle, säger språkvetaren Viveka Adelswärd.

Struntprat associeras ofta med klyschor, och sådana vill Viveka Adelswärd slå ett slag för i sin bok. Klyschor är ju slitna fraser som har använts så mycket att de kan uppfattas som meningslösa och tomma. Men klyschor behöver inte alls vara fel, de kan ibland ha en vettig och viktig funktion, tycker Viveka Adelswärd.

- Klyschorna har fått oförtjänt mycket stryk. När man behöver tala, eller skriva, om det som är svårt att ta upp, som när någon drabbats av sorg, är det bra att kunna ta till väl använda och beprövade standarduttryck som att man "deltar i sorgen". Det är ett sätt att uttrycka sin medkänsla och ge tröst när man kanske saknar ord.
Tidigare var sådana artighetsfraser självklara, i dag känner många att de måste kunna "prestera" något bättre. Vi lever i en originalitets­kultur, menar Viveka Adelswärd, där kravet att hitta på något originellt att säga lätt blir så stort att det överskuggar själva syftet med att förmedla något till en medmänniska i kris.

Förr var det mer så att man hade "sin plats". Numera måste man oftare positionera sig, visa vem man är, för nya människor, framhåller Viveka Adelswärd. Samhället har på så sätt blivit mer muntligt. Men vi har alla olika god social förmåga. Frågan är i vilken mån man kan "lära sig" konsten att prata strunt?

- Man kan nog träna sig, bli bättre och säkrare, även om det inte är lika lätt för alla, säger Viveka Adelswärd. För en del kommer struntpratet helt automatiskt, ungefär som när hundar viftar på svansen.

KrigarSjäl skrev:Jag tror definitivt det var lättare att vara aspergare i samhället för ca 20 år sen.

Pemer skrev:Det är en märklig händelse som ser ut som en tanke att samhället har kommit att ta så många vändningar mot att kräva så mycket mer social förmåga av alla i just det tidevarv då det upptäcks att vi är många som faktiskt har medicinskt nedsatt just sådan förmåga. Och att ingen ens noterat det bisarra sambandet.