Socialt begåvad trots AS?
111 inlägg
• Sida 5 av 5 • 1, 2, 3, 4, 5
Peter, bör man kanske tillägga för att inte göra förvirringen total.
Senast redigerad av hektiske hektor 2011-05-04 17:49:23, redigerad totalt 1 gång.
- hektiske hektor
- Inlägg: 232
- Anslöt: 2008-12-06
hektiske hektor skrev:Inger skrev:Jasså den Horace. Visste inte att han var så vis.
Är han f.d.? (Har inte orkat hänga med i kultursvängen på ett tag.) Sitter man inte där tills man dör?
Nja. Har för mig att det brukar vara 20 alternativt 25-års-"mandat" som gäller.
Enligt statuterna har det alltid varit på livstid, såvida man inte blir utesluten. Jag har inte hört att det har ändrats? Vad som har hänt är att ledamöter har tagit sig rätten att utträda (Kerstin Ekman, Lars Gyllensten och vilka det nu mer har varit); men deras utträde har då inte godkänts av regeringen eller vilka det nu ligger hos.
Senast redigerad av Zombie 2011-05-04 17:49:23, redigerad totalt 1 gång.
Zombie skrev:hektiske hektor skrev:Inger skrev:Jasså den Horace. Visste inte att han var så vis.
Är han f.d.? (Har inte orkat hänga med i kultursvängen på ett tag.) Sitter man inte där tills man dör?
Nja. Har för mig att det brukar vara 20 alternativt 25-års-"mandat" som gäller.
Enligt statuterna har det alltid varit på livstid, såvida man inte blir utesluten. Jag har inte hört att det har ändrats? Vad som har hänt är att ledamöter har tagit sig rätten att utträda (Kerstin Ekman, Lars Gyllensten och vilka det nu mer har varit); men deras utträde har då inte godkänts av regeringen eller vilka det nu ligger hos.
Hehe, allt detta prat om livstid. Får lite fängelsevibbar. Skulle inte vilja sitta ens ett år i det elitistgänget (även om det är för väl att det finns en elit och alla inte är lika novisa i ämnet som jag). Men vem orkar med en hel livstid? Låter som fängelse i ordets alla bemärkelser. "Juryn finner dig skyldig till gravt jantelagsidkande samt vitt spridande av denna irrlära och dömer dig härmed till livstids rehabilitering i en av de aderton cellerna".
Ok. du har säkert rätt. Men jag är likväl övertygad om att jag hörde de där siffrorna i samband med Horaces avgång. Kanske det blev den totala tiden för denne, innan han, som du föreslog, valde att utträda.
Kan det stämma? När blev han antagen som ledamot?
Senast redigerad av hektiske hektor 2011-05-04 17:49:23, redigerad totalt 2 gånger.
- hektiske hektor
- Inlägg: 232
- Anslöt: 2008-12-06
Utan ansvar för fel i texterna - det är ett lotteri i Wikipedia - men de här verkar bra:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Svenska_Akademien
http://sv.wikipedia.org/wiki/Horace_Engdahl (Invald 1997, tydligen.)
Som jag anade var det posten som ständig sekreterare som skulle övertas av Peter Englund.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Svenska_Akademien
http://sv.wikipedia.org/wiki/Horace_Engdahl (Invald 1997, tydligen.)
Som jag anade var det posten som ständig sekreterare som skulle övertas av Peter Englund.
Senast redigerad av Zombie 2011-05-04 17:49:23, redigerad totalt 1 gång.
Inger skrev:Jahapp. Hoppas han får trevligt med frun då. Vem fick stolen istället?
Stolen behåller han väl även sedan han avgått som ständig sekreterare. Sture Allén har t.ex. ännu kvar sin stol såvitt jag vet.
Senast redigerad av HGJ 2011-05-04 17:49:23, redigerad totalt 1 gång.
Zombie skrev:Utan ansvar för fel i texterna - det är ett lotteri i Wikipedia - men de här verkar bra:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Svenska_Akademien
http://sv.wikipedia.org/wiki/Horace_Engdahl (Invald 1997, tydligen.)
Och 1999 blev han ständig sekreterare.
Zombie skrev:Som jag anade var det posten som ständig sekreterare som skulle övertas av Peter Englund.
Och den posten behöver vederbörande inte inneha på livstid.
Senast redigerad av HGJ 2011-05-04 17:49:23, redigerad totalt 1 gång.
Dpb skrev:Jag saknar väldigt många känslor, skuld, sorg och sympati är några saker jag saknar. Detta är känslor jag inte kan, men jag har studerat människor så länge att jag lärt mig när jag ska "visa" dem.
Så med andra ord har du lärt dig visa känslor du INTE har med rätt timing för att skapa vissa reaktioner du är ute efter?
Hmm intressant...
Påminner om något...
Senast redigerad av uniqueNr5 2011-05-04 17:49:23, redigerad totalt 1 gång.
Dpb skrev:Skriver en bättre uppdatering av mitt inlägg, ville bara förklara mitt inlägg hoppas det lyser upp lite nu.
Finns det några flera här som är socialt begåvade?
Jag bestrider absolut inte min diagnos på något sätt, men jag är ganska unik känns det som. Jag är extremt empatisk, jag kan prata extremt väl, blivit omtalad som "verbalt geni" och annat.
(Det här är inte mina ord, men det är precis det jag fått höra själv. När flera människor utrycker sig så och utbildade psykologer håller med så anser jag mig vara berättigad att utrycka mig på det sättet.)
Mina intressen är psykologi, bowling och nu även Asperger. Jag älskar verkligen att argumentera och skapa teorier inom psykologi, samt att jag är väldigt lätt att få kontakt med, är psykolog åt en hel hög med människor som behöver stöd av olika anledningar (moralkakor som att jag inte ska hålla på med det undanbedes för jag vet vad jag gör och har gått igenom väldigt mycket själv jag lär endast ut vad jag själv har testat eller studerat inget annat).
(Det jag ville få fram här är att jag varit mobbad/utstött/hatad/misshandlad/mordhotad genom hela mitt liv. Därför jag har fått mycket erfarenhet av hur man hanterar många saker och kan ofta ge väldigt bra råd för att underlätta i sånna situationer.)
Jag själv är bara 19 år och ska studera vidare till psykolog eller lärare inom psykologi. Att ta examen som psykolog skulle vara underbart just för att folk inte ska bestrida det jag säger på samma sätt som många gör idag. Trots att både min psykolog och min lärare i psykologi aldrig säger i mot de teorier och hypoteser jag presenterar.
(Behövs nog ingen förklaring)
Idag har jag kommit till den nivån att jag knappt behöver någon tid alls för att kunna säga vad människan drar på i bagaget, vilket är ganska underbart för det bidrar till större förtroende när jag utövar mina psykoanalytiska saker bland vänner. För många frågar mig, vad tror du/vad ser du att jag gör och varför?
(Idag har jag arbetat ut en taktik och ett mönster för att se vad människor bär på, jag har mentala dagböcker på alla människor och analyserar, noterar och strukurerar precis allt som människan gör. Därför har jag många mallar och kan kolla hur olika människor beteer sig.
Detta är ofta en generalisering men många faller in i normen och det är inte ofta man behöver skapa helt nya mallar utan man finslipar en färdig mall som passar på människan.
Är någon intresserad mera hur det fungerar kan jag självklart utvecka det också.)
Jag blir så glad av att läsa det här!
Ännu en individ som trots svåra startproblem i livet lyckats skapa sig en tillvaro där h*n trivs, blir uppskattad av sin omgivning och känner sig delaktig och behövd.
Vilken resa du gjort, Dbd! De "fallgropar" du hamnat i och kravlat upp dig ur har absolut gett dig en insikt i och kunskap om det mänskliga psyket, som någon som levt sitt liv mellan bomullslakan inte får.
Tvivla inte på din förmåga, din talang, unik eller ej. Fortsätt att tro på dig själv och utvecklas i din egen takt.
Konstruktiv kritik får man av folk som känner dig och din historia. Den kritik som folk här kommit med efter att ha läst några få inlägg av dig, saknar relevans. Visst kan det finnas korn av sanning i det som hittils skrivits här. De kornen verkar du ha hittat och ödmjukt tagit till dig. Bara en sådan sak!
Angående din undran över om det finns fler aspergare med en stor social kompetens och förmåga kan jag bara instämma med resten: Det finns det!
Som många redan skrivit, så stämmer inte de kriterier som man vanligtvis förknippar med Aspergers syndrom på alla som har syndromet. Många faller utanför ramen och har svårt att hitta "hem" vilket onekligen skapar förvirring.
Senast redigerad av eyes wide open 2011-05-04 17:49:23, redigerad totalt 1 gång.
- eyes wide open
- Inaktiv
- Inlägg: 15
- Anslöt: 2009-01-14
- Ort: Bortom horisonten
uniqueNr5 skrev:Dpb skrev:Jag saknar väldigt många känslor, skuld, sorg och sympati är några saker jag saknar. Detta är känslor jag inte kan, men jag har studerat människor så länge att jag lärt mig när jag ska "visa" dem.
Så med andra ord har du lärt dig visa känslor du INTE har med rätt timing för att skapa vissa reaktioner du är ute efter?
Hmm intressant...
Påminner om något...
Börjar det möjligen på bokstaven p?
Senast redigerad av hektiske hektor 2011-05-04 17:49:23, redigerad totalt 1 gång.
- hektiske hektor
- Inlägg: 232
- Anslöt: 2008-12-06
hektiske hektor skrev:uniqueNr5 skrev:Dpb skrev:Jag saknar väldigt många känslor, skuld, sorg och sympati är några saker jag saknar. Detta är känslor jag inte kan, men jag har studerat människor så länge att jag lärt mig när jag ska "visa" dem.
Så med andra ord har du lärt dig visa känslor du INTE har med rätt timing för att skapa vissa reaktioner du är ute efter?
Hmm intressant...
Påminner om något...
Börjar det möjligen på bokstaven p?
Ja.
Nu tänker jag inte spekulera vidare. Men tyckte det va intressant.
Senast redigerad av uniqueNr5 2011-05-04 17:49:23, redigerad totalt 1 gång.
Oj, råkade döpa om Dpb till något annat i mitt tidigare inlägg. Ursäkta för det.
Ni som här senast i tråden dragit paralleller mellan det Dpb skrivit om avsaknad av vissa känslor och p (psykopati tolkar jag det som) kan dra något gammalt över sig. Var det inte bla. på detta forum som det blev ett ramaskri över att folk i allmänhet och media i synnerhet ofta drar paralleller mellan Asperger och psykopati? Vad kom ni fram till egentligen? Att det stämmer att likheter finns eller att aspergare ofta blir missförstådda på den punkten?
Ni som här senast i tråden dragit paralleller mellan det Dpb skrivit om avsaknad av vissa känslor och p (psykopati tolkar jag det som) kan dra något gammalt över sig. Var det inte bla. på detta forum som det blev ett ramaskri över att folk i allmänhet och media i synnerhet ofta drar paralleller mellan Asperger och psykopati? Vad kom ni fram till egentligen? Att det stämmer att likheter finns eller att aspergare ofta blir missförstådda på den punkten?
Senast redigerad av eyes wide open 2011-05-04 17:49:24, redigerad totalt 1 gång.
- eyes wide open
- Inaktiv
- Inlägg: 15
- Anslöt: 2009-01-14
- Ort: Bortom horisonten
ragnevi skrev:Jag har inte några egentliga problem med att vara social, men det fullständigt dränerar mig på energi att vara det.
I fredags så var jag på ett möte med psykiatrin här i Göteborg. Det var ett ganska stort möte med över 100 deltagare. Jag var där som brukarmedverkande. Under två pass så skulle vi ha diskussioner i grupper med något som kallas för Café-modellen. Det innebar att vi diskuterade i en grupp med 8-10 personer, efter 20 minuter så byter alla platser och du hamnar då i en ny grupp. Totalt innehöll varje pass 4 grupper, det var två sådana pass under dagen och totalt åtta grupper med människor som jag inte kände som jag skulle diskutera med.
Varje gång jag kom i en ny grupp så skulle jag försöka se på deras namnbrickor vilka de var, vad de hette, arbetade som och vilken avdelning/sjukhus, förutom att jag också försökte avgöra "vem" personen är genom dennes yttre synliga attribut.
Detta för att försöka bilda mig en uppfattning om vad de utifrån detta skulle kunna tänka sig ha för åsikter i olika frågor under diskussionen, vem jag pratar med påverkar i stor grad hur jag beter mig i representativa sammanhang.
Detta gav en massa olika intryck, jag klarade av passen (det går väl inte riktigt att misslyckas heller), men något som de andra tyckte var lättsamt och underhållande var för mig fruktansvärt jobbigt.
Jag låg hela kvällen utmattad med ett migränliknande tillstånd, fullkomligt tömd på energi.
Jag delar liknande typ av social egenskap. Skillnaden är dock att hur "normal" social jag än kan vara så händer det ofta att jag har mer sparsam mimik och inte alltid kan läsa alternativt att jag övertolkar andras kroppsspråk eller rent om det som sägs "mellan raderna".
Det blir alltså mycket att vara hemma för mig själv och jag trivs med det, för det mesta. Och att vara social för mig spelar ingen roll om det är på nätet eller in real life.
Men kallprat det går bort.
Återgå till Att leva som Aspergare