alfapetsmamma skrev:
Det var nämligen när jag läste den som jag tänkte AHA, där är ju VI, när jag läste om Aktiv men udda-gruppen. (Vi är jag och min lilla.)

Jag tillhör också den gruppen.

DC skrev:

alfapetsmamma skrev:
Det var nämligen när jag läste den som jag tänkte AHA, där är ju VI, när jag läste om Aktiv men udda-gruppen. (Vi är jag och min lilla.)

Jag tillhör också den gruppen.

Det misstänkte jag, du låter ju så trevlig.

Kanske måste förtydliga att jag menar det på riktigt, och inte är ironisk.

Börje Frylmark skrev:

alfapetsmamma skrev:

Börje Frylmark skrev:
Jag är nog bara lite petig och tycker att amfetaminliknande är mer rättvisande. Sen köpte han faktiskt min korrigering med ett flin

Hehe, du har ett "pedantiskt språk", som de sa om mig, det är också ett observandum. Det är andra som är verbala slapparslen, tycker då jag, inte jag som är pedantisk...

(Jag berättade inte att jag nästan kan lägga på eller sluta ta nån på allvar om de säger "situationstecken". Fast det är sant.)

Om någon säger "situationstecken" till mig, så tar jag ett steg bakåt och kollar in personen i fråga. Om hon bär dunjacka och träningsbyxor (rosa) och boots och tuggar Stimorol, då fattar jag ju orsaken till det hela. Annars flyr jag illa kvickt!

Håller med dig till fullo; jag är inte alls pedant, det är bara det att jag liksom typ ba' e trött på värsta slappisarna...

Sist jag hörde det var det från en konsulent på Aspergercenter. Och så säger en soc-människa jag träffar ibland så också. Jag dör lite inombords varenda gång.

Jag har hört (har hört alltså) att Lena Nylander menar att AD/HD och AS inte går att ha samtidigt och att deras symptom är för motsatsiga mot varandra för det.

Det låter inte så bra. Någon får gärna skriva något som säger att det jag har hört är fel.

Imorgon ska jag träffa psykiatern igen - och det känns inte bra. Han som sa att ADHD kunde det ju inte vara eftersom jag satt så stilla på stolen och att AS kunde jag ju inte ha eftersom jag sagt att jag hade en vän som jag hade bra kontakt med...

Vad finns för mig att säga?
Det är ju HAN som ska vara utbildad och kunna sitt jobb. Om jag argumenterar kommer det bara att kännas som om jag sitter där (stilla...) och försöker tigga mig till diagnoser.
Usch, jag vet inte.

Bror Duktig skrev:Jag har hört (har hört alltså) att Lena Nylander menar att AD/HD och AS inte går att ha samtidigt och att deras symptom är för motsatsiga mot varandra för det.

Det låter inte så bra. Någon får gärna skriva något som säger att det jag har hört är fel.

Oj då. Ja, antingen har du hört fel eller är felunderrättad eller så har hon problem, för vi är ju många med den dubbeldiagnosen och jag finns, bevisligen, och har en massa aspigt och en massa ADHD-igt i mig och tycker diagnoserna stämmer finfint, på mig. Liksom på andra jag träffat eller läst som har båda.

Många säger ju idag att det är nästan vanligare med dubbeldiagnos än singeldito.

Tröttsamt med alla dessa olika krockande åsikter... och läskigt med risken att man råkar hamna hos fel tyckare också.

alfapetsmamma skrev:

Bror Duktig skrev:Jag har hört (har hört alltså) att Lena Nylander menar att AD/HD och AS inte går att ha samtidigt och att deras symptom är för motsatsiga mot varandra för det.

Det låter inte så bra. Någon får gärna skriva något som säger att det jag har hört är fel.

Oj då. Ja, antingen har du hört fel eller är felunderrättad eller så har hon problem,

Jag hörde inte fel, men den som sade det kanske hörde fel av Lena Nylander.

Jag har inte läst något hon har skrivit, och inte träffat henne. Och jag hoppas verkligen att s.k. experter som hon, vet hur till synes motsatta symptom och uttryck kan bottna i samma svårighet/problem/styrka.
Men det verkar iofs vara för mycket att hoppas på...

Jag har träffat en hel del med dubbeldiagnoser, och jag ser inget som säger mig att deras sätt inte "finns" eller "inte kan finnas".

Det som det handlade om, var att hyperfokus och specialintressen (med hyperfokus) inte kunde existera ihop med impulsivitet och koncentrationssvårigheter.
Jag själv tycker dock att hyperfokusering och koncentrationssvårigheter kan finnas hos en och samma person. Ibland finns det ju t.o.m. hos personer som bara har AS eller bara har AD/HD.
Det är ju vanligt att npf:are i allmänhet, kan ha koncetrationssvårigheter och uppmärksamhetsproblem i "alla" situationer utom de som är intressanta, motiverande och handlar om deras intresse.

När jag läser ordet Hyperfokus tänker jag mig någon som fokuserar så intensivt att man kan knuffa på, göra massa ljud runt omkring och veva med händerna framför ögonen på denne, utan att den förlorar fokus eller ger en egentlig respons. De situationer jag utsatts för plötsliga ryck från diverse personer så brukar jag flyga i taket, och det måste ju vara att jag fokuserat så intensivt innan det hände? Jag menar, vad menar de egentligen? Menar det att en person som har absolut koncentrationsförmåga kan höra de små vibrationerna, veta vad det är och samtidigt sitta och fokusera stenhårt på uppgiften framför men ändå inte förlora koncentrationen?

miia skrev:Imorgon ska jag träffa psykiatern igen - och det känns inte bra. Han som sa att ADHD kunde det ju inte vara eftersom jag satt så stilla på stolen och att AS kunde jag ju inte ha eftersom jag sagt att jag hade en vän som jag hade bra kontakt med...

Vad finns för mig att säga?
Det är ju HAN som ska vara utbildad och kunna sitt jobb. Om jag argumenterar kommer det bara att kännas som om jag sitter där (stilla...) och försöker tigga mig till diagnoser.
Usch, jag vet inte.

Oh my god! Läste ditt första inlägg i tråden och inte orkat läsa alla svar osv.. och läste det jag citerade.. och.. shit avd jag känner igen mig i det du skriver om typ allt du varit med om och tycker och tänker. Är mitt i en utredning. gjort WAIS och det visar jag har svårihet att se helhet osv. Ska få svar inom 2 veckor men jag har uttryck till överläkare och psykologen att jag tänkt tankar om ADHD men också asperger/ autism spektrum .

Dom sa direkt att AS kan jag inte ha. Fick en fråga om jag hade svårt att kramas. sa att nej det går bra.. ja men då var det ju inte AS.. får se vad odm kommer fram till efter WAIS resultatet,. men jag e så tafatt att prata för mig. vet itne häller vad jag ska göra..

Jag har skrivit en tråd som heter nån mer som känner såhär där jag beskrivit hur jag känner angående mina tankar om mig och AS.

Bror Duktig skrev:Det som det handlade om, var att hyperfokus och specialintressen (med hyperfokus) inte kunde existera ihop med impulsivitet och koncentrationssvårigheter.
Jag själv tycker dock att hyperfokusering och koncentrationssvårigheter kan finnas hos en och samma person. Ibland finns det ju t.o.m. hos personer som bara har AS eller bara har AD/HD.
Det är ju vanligt att npf:are i allmänhet, kan ha koncetrationssvårigheter och uppmärksamhetsproblem i "alla" situationer utom de som är intressanta, motiverande och handlar om deras intresse.

Herreminskapare vilka fördomar och vilken okunskap skulle jag vilja säga. Litteraturen är full av exempel på såna och livet är fullt av såna. Om hon påstår att det inte funkar har hon varken läst eller undersökt sina patienter ordentligt säger jag.

Och jag menade inte att du hört fel, på det viset, mer att det måste vara nån slags konstig info du fått, för det lät så himla barockt att ett proffs skulle kunna säga så här, tvärsemot både erfarenhet och andra proffs säganden. Förstår du? Jag blev bara så chockad.

Det vore nästan värt att skriva till henne och fråga om det är sant. I så fall måste hon nog sättas varningsflagg på!!

Tänk om jag bara hade fått ena diagnosen? Eller inte fått nån för att de här på sätt och vis motstridiga dragen på ett sätt balanserar upp varann, på ett ytligt plan? Blir mörkrädd!

Tänd lampan.

earlydayminer skrev:Tänd lampan.

Hmm?

alfapetsmamma skrev:

earlydayminer skrev:Tänd lampan.

Hmm?

Se det som en metafor för: Upplys henne! Rädsla för mörkret är aldrig trevligt, man vet inte vad som dyker upp från sidan.

alfapetsmamma skrev:Det vore nästan värt att skriva till henne och fråga om det är sant. I så fall måste hon nog sättas varningsflagg på!!

Ja.

Och jag vill faktiskt påstå att det behövs en offentlig varningsflagg på både mottagningar och enskilda utredare tills vi har hunnit få igenom information om hur det ligger till.
Det här forumet har de senaste veckorna svämmat över av folk som står i begrepp att utredas av uppenbara charlataner (såvida de inte samtliga har missförstått mer än vad som verkar sannolikt).

*... tjatar om vad OA skulle kunna göra, [om det vore? när det blir?] mera liv i luckan där...*

alfapetsmamma skrev:

Bror Duktig skrev:Det som det handlade om, var att hyperfokus och specialintressen (med hyperfokus) inte kunde existera ihop med impulsivitet och koncentrationssvårigheter.
Jag själv tycker dock att hyperfokusering och koncentrationssvårigheter kan finnas hos en och samma person. Ibland finns det ju t.o.m. hos personer som bara har AS eller bara har AD/HD.
Det är ju vanligt att npf:are i allmänhet, kan ha koncetrationssvårigheter och uppmärksamhetsproblem i "alla" situationer utom de som är intressanta, motiverande och handlar om deras intresse.

Herreminskapare vilka fördomar och vilken okunskap skulle jag vilja säga. Litteraturen är full av exempel på såna och livet är fullt av såna. Om hon påstår att det inte funkar har hon varken läst eller undersökt sina patienter ordentligt säger jag.

Och jag menade inte att du hört fel, på det viset, mer att det måste vara nån slags konstig info du fått, för det lät så himla barockt att ett proffs skulle kunna säga så här, tvärsemot både erfarenhet och andra proffs säganden. Förstår du? Jag blev bara så chockad.

Det vore nästan värt att skriva till henne och fråga om det är sant. I så fall måste hon nog sättas varningsflagg på!!

Tänk om jag bara hade fått ena diagnosen? Eller inte fått nån för att de här på sätt och vis motstridiga dragen på ett sätt balanserar upp varann, på ett ytligt plan? Blir mörkrädd!

Det finns ju en klar risk att personen jag hörde detta från, har misstolkat eller tolkat efter sina egna idéer.

Men ändå, jag har faktiskt läst och hört liknande saker (av sådana som ska veta). De förstår inte just detta med att impulsivitet kan finnas hos autister eller att hyperfokus och specialintressen kan finnas hos personer med ADD.

Tänker så här att kan det vara så att alla dessa frågande är i Stockholms län?

Det har ju för två år sedan snabbutbildats personer inom psykiatrin för att dom ska hinna med att utreda fler i detta landsting och kan det vara så att de är dessa sanbbutbildade som inte riktigt har hunnit med att bli varma i sina nya roller?

Vad jag vet så ska det vara år 2008 satt målet att göra 400 extra vuxenutredningar för att korta ner dessa köer som var både ett och två år. Finns säkert många som klarat detta men som alltid kanske finns det dom som inte håller måttet? Missuppfattat sin roll och inte arbetar i team så dom får stöd av varandra inom utredningsstället... bara en tanke.

Det kan inte jag bedöma alls.

Men vare sig det stämmer eller inte så kanske det också behövs något ställe som kan samla upp folk som känner sig felutredda och hjälpa dem till ny utredning (med mera).

Aspkvinna skrev:Tänker så här att kan det vara så att alla dessa frågande är i Stockholms län?

Det har ju för två år sedan snabbutbildats personer inom psykiatrin för att dom ska hinna med att utreda fler i detta landsting och kan det vara så att de är dessa sanbbutbildade som inte riktigt har hunnit med att bli varma i sina nya roller?

Vad jag vet så ska det vara år 2008 satt målet att göra 400 extra vuxenutredningar för att korta ner dessa köer som var både ett och två år. Finns säkert många som klarat detta men som alltid kanske finns det dom som inte håller måttet? Missuppfattat sin roll och inte arbetar i team så dom får stöd av varandra inom utredningsstället... bara en tanke.

Lena Nylander finns söderut och är välrenommerad, så vitt jag hört. Desto mer skrämmande än om nån som gått crash course i Npf for dummies har kunskapsbrister...

Undrar också ibland om i avslutande samtal ibland brister hos både den som berättar om resultatet och den som lyssnar.

Att den som lyssnar inte klarar av att ta in allt fast den tycker sig göra detta och att den som berättar om resultatet inte känner att allt har gått fram.

Skulle en uppföljning på utredningen några månader senare vara på sin plats att ha som en del i det hela så alla missförstånd kan tas upp. Dom som kommer upp efter några veckor eller halvår? Mer skriftligt redogörelse för att få den person som varit i utredning mer lugn i sitt resultat istället för bara några rader om vilken diagnos som kommit fram? Att denna beskrivning ska vara enligt vissa riktlinjer så alla inblandade kan läsa den på ett begripligt sätt inom vård och omsorg.

Det skulle vara väldigt bra med uppföljande samtal några veckor eller månader efteråt.

Håller med.
Så det gäller det att lobba för resurser till.
Och det utan att det går ut ännu mer över personalens kompetens...

Men likväl - vad som kan vara ännu mer trängande för dem som drabbas är hjälp när de utredare man hade inte låter sig resoneras med, eller de facto (oavsett en aspergares diplomatiska förmåga ) inte vill inse att de kanske inte kan sin sak.

Zombie skrev:Håller med.
Så det gäller det att lobba för resurser till.
Och det utan att det går ut ännu mer över personalens kompetens...

Men likväl - vad som kan vara ännu mer trängande för dem som drabbas är hjälp när de utredare man hade inte låter sig resoneras med, eller de facto (oavsett en aspergares diplomatiska förmåga ) inte vill inse att de kanske inte kan sin sak.

Håller med fullt ut. läste din signatur zombie. den säger rätt mycket tycker jag.

pappan skrev:[...] läste din signatur zombie. den säger rätt mycket tycker jag.

Tack, vad bra! För det var meningen

Har nu läst igenom tråden och blir lika förvånad och arg som andra gånger jag läst om utredningar som inte är personen till gagn. I en utredning bör det ingå minst en psykolog och en läkare. Självklart ska dessa ha kompetens att utreda och vara uppdaterade på området. Det ingår i legitimationen att vidareutbilda sig så att man har den kompetens som krävs inom det område man arbetar.

Efter en utredning bör/ska det ingå återkopplingssamtal med några veckors mellanrum. Den som utreds bör ges möjligheten att skaffa information, bearbeta den information som kom fram. Syftet med utredningen är att i ett samarbete ge kunskap till personen så att den kan hantera sina svårigheter. Syftet är inte att utreda.

Nu vet jag att verkligheten inte ser ut så här och att många råkar ut för rent dåliga utredningar. Min åsikt är att man ska efterfråga utredarens kompetens och förvänta sig återkoppling så att man får möjlighet att fråga. Mindre ska man inte godta!