Bipolär eller ADHD??

Hejsan
Har asperger, men har hela tiden kännt att det inte är bara det. Misstänker att det också är bipolär-någonting. Jag har haft stora skiftningar i stämmningsläge sen tonåren eller egentligen hela livet. (Superbäst till nått som katten dragit in.) Men tankar på adhd finns också.

Nu är jag inne i en depp period och jag kan inte se att jag skulle kunna se på livet annorlunda. Har läst att det föreligger precis så för bipolära personer, vad tror ni. Eller kanske det är adhd. Finns det några tydliga skillnader,Vad är egentligen skillnaden på mani och hyperaktivitet?

Och om någon här som har bipolär sjukdom har ni/du erfarenhet av att äta kosttillskott som tex. omega-3 eller liknande och vad gav det dig?

Hej


Moderator: Slog ihop med liknande tråd och ändrade i samband därmed rubriken.

Hej Sanny,

Jag har dubbeldiagnosen ADD + bipolär sjukdom. Det grundläggande diagnoskravet för hypomani, är att den ska vara i minst fyra dagar. Är det kortare tid än så, så är det att betrakta som hyperaktivitet. Detta enligt min läkare. Mer om diagnoskriterierna för bipolär sjukdom kan du läsa HÄR

Det känns som att jag svarat på den här frågan några gånger på olika ställen vid det här laget, det finns säkert en hel del trådar om detta ämne på detta forum redan, sök efter dem.

Jag vet inte om du hittat till ADHDforum än, du är varmt välkommen dit, där har vi diskuterat ADHD/bipolär en hel del. (Och Omega 3, för den delen.)

Det finns en del likheter mellan vissa formers bipolaritet och ADHD, som gör att folk kan bli feldiagnosticerade. Dessutom finns det en del samsjuklighet mellan tillstånden så att folk har både och. Det man får titta på är dina symtom och se vad som stämmer med ena och vad som stämmer med andra och vad som inte stämmer.

Det läkare har tagit upp som drag som skiljer är t ex sånt som det som kallas tankeflykt, påtagligt minskat sömnbehov, grandiosa tankar och sånt som inte är det vanliga vid ADHD (om man nu BARA har det).

Här har du länk till en bra sida om bipolaritet (tycker jag iaf).

https://olivialind.wordpress.com/2008/1 ... boken-ute/

alfapetsmamma skrev:Det finns en del likheter mellan vissa formers bipolaritet och ADHD, som gör att folk kan bli feldiagnosticerade.

Jo, som jag själv, tex. Jag önskar verkligen att jag hade läst på om det här tidigare, så att jag kunnat få rätt diagnos tidigare, och sluppit felaktig läkemedelsbehandling. Det som gäller är att läsa på och att våga ifrågasätta.

Jo, över fyra dagar har det nog varit. har svårt att komma ihåg.

Jag träffade en kvinna en gång som måste lidit av manodepressivitet, men hon hade psykoser och jag upplevde henne som längre ifrån verkligheten än vad jag är. Jag har nog light i så fall.

Tack för tipset om tidigare inlägg och välkomnandet.

sanny skrev:Jo, över fyra dagar har det nog varit. har svårt att komma ihåg.

Jag träffade en kvinna en gång som måste lidit av manodepressivitet, men hon hade psykoser och jag upplevde henne som längre ifrån verkligheten än vad jag är. Jag har nog light i så fall.

Tack för tipset om tidigare inlägg och välkomnandet.

Behöver inte vara light. Kan vara bara en annan form. Eller att hon hade nåt annat, nåt mer också.

Läs på på länken du fick. Där står det om luriga former som rapid cycling och mixed state t ex.

sanny skrev:Eller kanske det är adhd. Finns det några tydliga skillnader,Vad är egentligen skillnaden på mani och hyperaktivitet?

Är man hyper är man full av energi och tappar lätt tråden, börjar med nya saker osv, kan städa hela halva lägenheten, måla massa, läsa böcker laga mat, sticka ut i skogen, träffa folk... iaf jag. Om man är manisk är det nog svårt att missa, även en lekman uppfattar förmodligen oftast en maniker som galen/tokig. Hypoman är nog litet mera likt ADHD-hyper, men jag vet inte riktigt mer exakt vad skillnaden är.

På denna gratis webbkurs (måste dock beställa lösenord till e-post) kan man bla se en psykläkare spela manisk patient och man har inte minsta chans att uppfatta den personen som normal eller "bara" ADHD...
http://tvangsvard.ki.se/

Vad jag hört så kan det vara näst intill omöjligt att skilja mellan (hypo-)mani och hyperaktivitet. En (hypo-)mani behöver inte alls vara i 4 dagar, det finns något som heter Rapid Cycling, då kan det svänga flera ggr per dag. Man kan även vara "mixad", dvs (hypo-)manisk och deprimerad på samma gång. Här är ett bra forum om bipolär.

Skillnaden mellan hypomani och adhd ligger skulle jag gissa på ligger i hur "galna" idéer man har, typ.

En person med adhd kanske är hyperaktiv, men saknar antagligen en hypomanisk persons uppskruvade euforiska stämningsläge, galenhetstänk, och "överdrivna" självförtroende.

Om jag inte minns fel, så har jag läst någonstans att det finns en viss korrelation mellan att ha bipolar i släkten, och att ha aspergers.

Jonas3 skrev:Om jag inte minns fel, så har jag läst någonstans att det finns en viss korrelation mellan att ha bipolar i släkten, och att ha aspergers.

Mycket intressant, skulle gärna läsa mer om detta!

Angående det Ensamflickan skrev, jo, jag har fått höra att jag eventuellt skulle kunna ha Rapid Cycling. Det är väl mest troligt. Att vara både bipolär och ha ADD samtidigt känns lite som att ha böldpest och kolera samtidigt, men det finns ju de som klarar värre saker utan att gnälla, så jag får väl försöka låta bli. Som sagt, jag är dock inte säker på att jag egentligen har bipolär i någon form.

Hypomani och ADHD liknar varandra ganska mycket... även folk som har ADHD kan ju vara väldigt "svängiga" i humöret.

Dock så tror jag som sagt att en person som är manisk har fler idéer åt det "galna hållet". Känslor av att man är viktigare än andra, mer uppförstorade idéer osv. Maniska personer är säkert också mer lättstötta än de med ADHD.

Är dock ingen psykolog lr dylikt, så jag kanske inte ska uttalla mig för mycket

Mycket intressant, skulle gärna läsa mer om detta!

Här hittade jag en studie gällande att ha bipolar i släkten och att ha aspergers: http://www.mdconsult.com/das/citation/b ... html?issn=

Man får ju inte glömma bort den uppenbara kopplingen mellan mani och specialintressen.

Jonas3 skrev:Hypomani och ADHD liknar varandra ganska mycket... även folk som har ADHD kan ju vara väldigt "svängiga" i humöret.

Dock så tror jag som sagt att en person som är manisk har fler idéer åt det "galna hållet". Känslor av att man är viktigare än andra, mer uppförstorade idéer osv. Maniska personer är säkert också mer lättstötta än de med ADHD.

Är dock ingen psykolog lr dylikt, så jag kanske inte ska uttalla mig för mycket

Det du skriver gäller manier, till skillnad från hypomanier (bipolär typ 2) som är lindrigare än "riktiga" manier. Dessa kan vara svåra att skilja från ADHD. Detta kommer från en person som är utbildad inom psykologi, så jag tror att hon har rätt att uttala sig mer än du...

Hon trodde ett tag att jag var bipolär, (antingen typ 2, eller mixed state, Rapid Cycling, vad nu den typen heter...) Hon sa att det kunde var i princip omöjligt att skilja på hypomani och hyperaktivitet - kunde hon svarat mig på den frågan skulle hon ha fått nobelpris, sa hon...

Det är en långdragen, och betydligt mer djupgående utredning, än för AS/ADHD. Men efter att jag satt mig in i vad bipolär innebär, (och med flit försökt trigga igång en mani, när jag åt ssri utan stämningsstabiliserare, men utan resultat...) kunde jag slutligen själv avfärda det.

Är man bipolär blir man (hypo-)manisk om man äter ssri utan stämningsstabiliserare. (Men eftersom manier skadar hjärnan, antar jag att det är därför detta inte används som metod för att ställa diagnos... )

Ensamflickan skrev:Är man bipolär blir man (hypo-)manisk om man äter ssri utan stämningsstabiliserare. (Men eftersom manier skadar hjärnan, antar jag att det är därför detta inte används som metod för att ställa diagnos... )

Det jag undrat kring det här är

1. BLIR man det alltid eller KAN man bli det? Alltså, kunde det vara en diagnosticeringsmetod (bortsett från riskerna med det) eller är det en möjlighet och det därför är ännu viktigare att skilja vanliga deprimerade från bipolära på vårdcentralen t ex.

2. Om man nu har ADHD... hur blir det då med SSRI och mani-risk? Kan man särskilja en SSRI-triggad mani från den redan existerande ADHD-personligheten?

Här e diagnoskriterierna från DSM-IV-TR för hypomani (kopierat från wikipedia):

* pressured speech; rapid talking
* inflated self-esteem or grandiosity;
* decreased need for sleep;
* flight of ideas or the subjective experience that thoughts are racing;
* easy distractibility and attention-deficit (superficially similar to
attention
deficit hyperactivity disorder);
* increase in psychomotor agitation; and
* steep involvement in pleasurable activities that may have a high
potential
for negative psycho-social or physical consequences (e.g., the person
engages in unrestrained buying sprees, sexual indiscretions, or foolish
business investments).

Om man nu har ADHD... hur blir det då med SSRI och mani-risk? Kan man särskilja en SSRI-triggad mani från den redan existerande ADHD-personligheten?

Klassisk mani och ADHD går ju ganska lätt att särskilja. Om man nu har tendenser åt att vara hypomanisk, och dessutom käkar ssri preparat, så känns det ju rimligt att detta borde trigga "full mani". Om det inte gör det, så kanske man inte är manisk?

Jonas3 skrev:Här e diagnoskriterierna från DSM-IV-TR för hypomani (kopierat från wikipedia):

* pressured speech; rapid talking
* inflated self-esteem or grandiosity;
* decreased need for sleep;
* flight of ideas or the subjective experience that thoughts are racing;
* easy distractibility and attention-deficit (superficially similar to
attention
deficit hyperactivity disorder);
* increase in psychomotor agitation; and
* steep involvement in pleasurable activities that may have a high
potential
for negative psycho-social or physical consequences (e.g., the person
engages in unrestrained buying sprees, sexual indiscretions, or foolish
business investments).

Det har nog blivit fel, det där ser ut som diagnoskriterier för riktiga maniska episoder.

Läs hellre här (från Astra Zenecas sida)

Hypomani, mani & depression

Hypomani
Hypomanin är kanske det lömskaste av tillstånden man går igenom när man har bipolär sjukdom. Man känner sig nämligen bättre, starkare och friskare än vanligt. Ett sätt att beskriva hypomani är att man blir lite mer av sig själv. Känslan är extremt förförisk och jämförs ibland med en passionerad tonårsförälskelse. Man blir driftig och aktiv och kan genomföra många och nya saker samtidigt. Därför är det inte ovanligt att människor som är hypomana också är framgångsrika, till exempel i affärslivet, och möts av beundran från omgivningen. Tyvärr leder hypomanin ofta till förvärrade symtom och fullt utvecklad mani, eller att man faller ner i en depression.

Mani
Under de maniska episoderna känner man sig starkt upprymd. Man får massor av energi och fylls av idéer som måste genomföras, ofta till vilket pris som helst. Livet går i ett rasande tempo och omgivningen får svårt att hänga med, i såväl infall som resonemang. Någon har beskrivit det som att hjärnan blir som en alldeles rak och tom motorväg. Det finns inga hinder, inga tveksamheter, det är bara att köra på. Hur fort som helst. Dåligt omdöme, rastlöshet, provokativt beteende, förnekande av egna fel och ekonomiska utsvävningar är vanligt. Det kan yttra sig till exempel i att man ringer alla sina kollegor mitt i natten för att berätta om nya briljanta idéer. Det kan handla om att vinna varje argumentation, oavsett om man har rätt eller fel. Överdriven och okontrollerad shopping är vanligt.

Även sexlusten ökar, vilket ofta orsakar slitningar i förhållanden. Den ena parten vill leva ut alla sina fantasier, och gör det ofta med andra personer.

Många blir lättirriterade och aggressiva, ibland för att omgivningen inte hänger med eller förstår vad man pratar om. Med manin följer också ett minskat sömnbehov och det är vanligt att man glömmer bort att äta.

Under de värsta episoderna kan manin övergå i en psykos, vilket innebär vanföreställningar och hallucinationer, till exempel i form av att man känner sig förföljd, utvald eller hör röster. Sjukdomen får då stora likheter med akut schizofreni.


Depression
Depressionen är manins raka motsats. Man blir sorgsen, nedstämd, håglös och känner skuld – ibland för saker man gjort under manin, ibland för saker som man inte alls gjort dåligt. Man har inget intresse av någonting. Sömnstörningar och förlorad aptit är vanligt. Man känner sig värdelös och varken älskad eller behövd av någon annan.

Som anhörig kanske man vid första anblicken uppfattar depressionen som lättare att hantera än manin. Den som är sjuk blir ju faktiskt lugnare. Men depressionen är ofta den farligaste delen av bipolär sjukdom eftersom många får självmordstankar. Nästan var femte som har obehandlad eller underbehandlad bipolär sjukdom försöker någon gång ta sitt liv.

En del depressiva skov kommer som en direkt följd av en manisk episod. Samtidigt som kroppen mattas av det höga tempot, och bristen på sömn och mat, står det plötsligt klart vad man gjort och sagt under manin. Skuldkänslorna kommer snabbt och depressionen är ett faktum.

alfapetsmamma skrev:Mani
Under de maniska episoderna känner man sig starkt upprymd. Man får massor av energi och fylls av idéer som måste genomföras, ofta till vilket pris som helst. Livet går i ett rasande tempo och omgivningen får svårt att hänga med, i såväl infall som resonemang.

Känner igen mig. Händer lite då och då när jag hyperfokuserar på ett nytt specialintresse. Tror dock att jag avstår ifrån drogerna. Vid just sådana tillfällen är jag ju inte sjuk, utan upplever snarare en av livets höjdpunkter. Men man får väl inte ha roligt för neuropsykiatrin för då är man ju sjuk?

alfapetsmamma skrev:Under de värsta episoderna kan manin övergå i en psykos, vilket innebär vanföreställningar och hallucinationer, till exempel i form av att man känner sig förföljd, utvald eller hör röster. Sjukdomen får då stora likheter med akut schizofreni.

Så om jag känner mig förföljd och motarbetad av PK-maffian på AF, samtidigt som jag känner mig utvald att ge autismforskningen dödstöten på lämpligt sätt, så har jag inte bara mani utan även akut schizofreni? Jaha, det var ju oxå ett sätt att se på saken.

rdos skrev:Känner igen mig. Händer lite då och då när jag hyperfokuserar på ett nytt specialintresse. Tror dock att jag avstår ifrån drogerna. Vid just sådana tillfällen är jag ju inte sjuk, utan upplever snarare en av livets höjdpunkter. Men man får väl inte ha roligt för neuropsykiatrin för då är man ju sjuk?

Att uppslukas av ett specialintresse eller ett personligt projekt är INTE samma sak som mani. Jag har träffat riktigt maniska människor, på den specialklinik för bipolära dit jag går en gång i månaden för att diskutera min medicinering. Dessa personer är i akut behov av medicinering, annars kan de drabbas av psykoser eller begå extremt självdestruktiva handlingar.

rdos skrev:

alfapetsmamma skrev:Mani
Under de maniska episoderna känner man sig starkt upprymd. Man får massor av energi och fylls av idéer som måste genomföras, ofta till vilket pris som helst. Livet går i ett rasande tempo och omgivningen får svårt att hänga med, i såväl infall som resonemang.

Känner igen mig. Händer lite då och då när jag hyperfokuserar på ett nytt specialintresse. Tror dock att jag avstår ifrån drogerna. Vid just sådana tillfällen är jag ju inte sjuk, utan upplever snarare en av livets höjdpunkter. Men man får väl inte ha roligt för neuropsykiatrin för då är man ju sjuk?

alfapetsmamma skrev:Under de värsta episoderna kan manin övergå i en psykos, vilket innebär vanföreställningar och hallucinationer, till exempel i form av att man känner sig förföljd, utvald eller hör röster. Sjukdomen får då stora likheter med akut schizofreni.

Så om jag känner mig förföljd och motarbetad av PK-maffian på AF, samtidigt som jag känner mig utvald att ge autismforskningen dödstöten på lämpligt sätt, så har jag inte bara mani utan även akut schizofreni? Jaha, det var ju oxå ett sätt att se på saken.

JAG har inte sagt det där... Jag citerade en sida, det är faktiskt nåt helt annat.

Alexandra skrev:

rdos skrev:Känner igen mig. Händer lite då och då när jag hyperfokuserar på ett nytt specialintresse. Tror dock att jag avstår ifrån drogerna. Vid just sådana tillfällen är jag ju inte sjuk, utan upplever snarare en av livets höjdpunkter. Men man får väl inte ha roligt för neuropsykiatrin för då är man ju sjuk?

Att uppslukas av ett specialintresse eller ett personligt projekt är INTE samma sak som mani. Jag har träffat riktigt maniska människor, på den specialklinik för bipolära dit jag går en gång i månaden för att diskutera min medicinering. Dessa personer är i akut behov av medicinering, annars kan de drabbas av psykoser eller begå extremt självdestruktiva handlingar.

Jag är inte så säker på det. Jag har visserligen inte träffat någon med "riktig" mani, men jag känner helt klart igen mig i mycket av beskrivningarna.

Mani skrev:Dåligt omdöme,

Har blivit beskyld för det.

Mani skrev:rastlöshet, provokativt beteende, förnekande av egna fel och ekonomiska utsvävningar är vanligt.

Jepp

Mani skrev:Det kan yttra sig till exempel i att man ringer alla sina kollegor mitt i natten för att berätta om nya briljanta idéer.

Hade jag saknat sådana spärrar skulle jag absolut kunnat göra det.

Mani skrev:Det kan handla om att vinna varje argumentation, oavsett om man har rätt eller fel.

Jepp. Nöjestjafs.

Mani skrev: Överdriven och okontrollerad shopping är vanligt.

Njäee, utom möjligen saker som hör ihop med specialintresset.

Mani skrev:Även sexlusten ökar, vilket ofta orsakar slitningar i förhållanden. Den ena parten vill leva ut alla sina fantasier, och gör det ofta med andra personer.

Njäee, jag har inte sexualitet som specialintresse, annars kanske.

Mani skrev:Många blir lättirriterade och aggressiva, ibland för att omgivningen inte hänger med eller förstår vad man pratar om.

Jepp

Mani skrev: Med manin följer också ett minskat sömnbehov och det är vanligt att man glömmer bort att äta.

Jepp, är man uppslukad av ett specialintresse kan man lätt missa såväl att äta som att sova. Har hänt.

alfapetsmamma skrev:JAG har inte sagt det där... Jag citerade en sida, det är faktiskt nåt helt annat.

Borde ändrat citaten, som jag gjorde i andra inlägget, men det går inte längre för tiden har gått ut.

Jag är inte så säker på det. Jag har visserligen inte träffat någon med "riktig" mani, men jag känner helt klart igen mig i mycket av beskrivningarna.

Självklart är gränserna flytande men "riktig mani" kan vara ytterst besvärande. Såg på tv en gång om en kvinna (läkare) som under en manisk episod fått för sig att hoppa på taket på alla bilarna i ett parkeringshus. Sådana personer behöver ju definitivt vård, iallfall under ett sådant påfallande maniskt infall.