Alexandra skrev:

Dpb skrev:Jag har inte påstått att folk med asperger inte är verbalt duktiga, men för att man ska vara socialt begåvad måste man även våga / kunna visa det bland folk.

Jag har träffat aspergare som jag snarare upplevt som "gränslösa" i sitt sociala beteende. Sådana personer är betydligt mer sociala, och önskar mycket mer social kontakt, än många sk NT.

Jag har åtminstone träffat sådana, som jag nu i efterhand misstänker hade AS.

Som med känslor, diverse praktiskt väsentliga slags "empati" och kanske annat så är det nog inte så att vi har "nedsättningar", utan problem med balans eller reglering: tenderar åt för mycket eller för litet.

Det är alltså inte många av oss som inte ens platsar i vår egen diagnos, utan kriterierna som behöver skrivas om. (För att inte tala om folks fördomar.)

För övrigt har även jag lärt mig "socialisera" radikalt bättre med åren. Från "utvecklingsstörd" till "för smidig för mitt eget bästa", typ.

*******************************************************

Och så håller jag med alfapetsmamma om ljug och hyckleri. Precis som svenska även "NT" brukar göra när de får veta hur det kan gå till i länder som Indien...

Autistaktivist javisst!

Dpb skrev:

KrigarSjäl skrev:AS har inte ett dugg med nedsatt verbal intelligens att göra.

Nej, men att människor vågar ta sig fram bland folk och visa den är det jag menar.

Jag har inte påstått att folk med asperger inte är verbalt duktiga, men för att man ska vara socialt begåvad måste man även våga / kunna visa det bland folk.

Är det mitt fel att du blandar ihop begreppen?

KrigarSjäl skrev:

Dpb skrev:

KrigarSjäl skrev:AS har inte ett dugg med nedsatt verbal intelligens att göra.

Nej, men att människor vågar ta sig fram bland folk och visa den är det jag menar.

Jag har inte påstått att folk med asperger inte är verbalt duktiga, men för att man ska vara socialt begåvad måste man även våga / kunna visa det bland folk.

Är det mitt fel att du blandar ihop begreppen?

Det har jag väl inte gjort, ditt passivtaggressiva beteende fungerar inte på mig. Vad vill du få ut av det här?

Jag är på för gott humör att, irritera mig eller ens dras ner till den nivån.

Dpb skrev:..irritera mig eller ens dras ner till den nivån.

Jag ställde en fråga tidigare, men har inte fått något begripligt svar.
Vilka är "nivåerna" du talar om?

Dpb skrev:Finns det några flera här som är socialt begåvade?

Jag bestrider absolut inte min diagnos på något sätt, men jag är ganska unik känns det som. Jag är extremt empatisk, jag kan prata extremt väl, blivit omtalad som "verbalt geni" och annat.

I det här stycket bakar du in verbal intelligens i begreppet social begåvning.

"passivtaggressiv"... Du har sett på Dr Phil för mycket.

Dpb skrev:Vilket jag förstår att det låter väldigt "hej, titta på mig jag är sjukt bra på allt jag tar mig för." Men så är inte fallet, tråkigt att det är svårt att formulera sig på internet.

Nu är jag inte med.
Du "förstår det", men du formulerar dig ändå på det sättet? Vad är det i så fall du vill få fram?

Förresten så funkar det inte riktigt så här. Inte med mig i alla fall. Du får nog spotta fram ett konkret exempel för att jag ska kunna hålla med dig om din förträfflighet.

Dpb skrev:Jag läser psykologi just nu, så jo jag studerar det just nu.

Bra.

Själv är jag av åsikten att man lätt blir förblindad för eventuella misstag om man tror att man är fenomenalt bra på något. Det är, enligt min erfarenhet, de med en mer kritisk syn på eget presterande som uppnår de högre graderna av kunnande..
(Rätta mig om jag har fel.)

Hej Dpb
Bara för att man har aspergers behöver man inte vara socialt missanpassad eller sakna social kompetens. Vi är alla olika som individer.

Studerar du på Psykologprogrammet vid universitetet?
Du är bara 19 år och jag tror du kommer få mer insikt om "livets universitet" när du blir äldre.
När jag var 19 år låg framtiden framför en, drömmar, förhoppningar, grandiosa tankar om en själv och sitt kunnande. När man var 19-20 år trodde man att man visste allt, hade alla lösningar. Det intressanta är att ju äldre man blir desto mer inser man att man haft fel, man blir mer ödmjukare mot sitt egna kunnande, sin egna förmåga. Fast det lär man sig med åren. För att bli en duktig psykolog krävs många, många års erfarenhet i yrket och praktiska erfarenheter i livet. Om 10-20 år kanske du kommer till det stadiet som du skriver att du befinner dig nu.

Dpb:
"Idag har jag kommit till den nivån att jag knappt behöver någon tid alls för att kunna säga vad människan drar på i bagaget, vilket är ganska underbart för det bidrar till större förtroende när jag utövar mina psykoanalytiska saker bland vänner. För många frågar mig, vad tror du/vad ser du att jag gör och varför?"

- Det känns inte som du har en realistisk och ödmjuk syn på ditt egna kunnande. En sak är det att prata psykologi med sina vänner i samma ålder, men det är en helt annan sak att hjälpa en 65-årig manlig missbrukare, som är kriminell, slår sina barn, aggressiv, lider av ångestproblematik och djupa depressioner.
Har du prövat att praktisera på en psykakut? Helst nattetid, då händer det som mest. Där kan du verkligen se om du har den sociala förmåga och kunnande som du säger att du besitter. Där finns verkligheten.
Lycka till.

Clovis skrev:Hej Dpb
Bara för att man har aspergers behöver man inte vara socialt missanpassad eller sakna social kompetens. Vi är alla olika som individer.

Studerar du på Psykologprogrammet vid universitetet?
Du är bara 19 år och jag tror du kommer få mer insikt om "livets universitet" när du blir äldre.
När jag var 19 år låg framtiden framför en, drömmar, förhoppningar, grandiosa tankar om en själv och sitt kunnande. När man var 19-20 år trodde man att man visste allt, hade alla lösningar. Det intressanta är att ju äldre man blir desto mer inser man att man haft fel, man blir mer ödmjukare mot sitt egna kunnande, sin egna förmåga. Fast det lär man sig med åren. För att bli en duktig psykolog krävs många, många års erfarenhet i yrket och praktiska erfarenheter i livet. Om 10-20 år kanske du kommer till det stadiet som du skriver att du befinner dig nu.

Dpb:
"Idag har jag kommit till den nivån att jag knappt behöver någon tid alls för att kunna säga vad människan drar på i bagaget, vilket är ganska underbart för det bidrar till större förtroende när jag utövar mina psykoanalytiska saker bland vänner. För många frågar mig, vad tror du/vad ser du att jag gör och varför?"

- Det känns inte som du har en realistisk och ödmjuk syn på ditt egna kunnande. En sak är det att prata psykologi med sina vänner i samma ålder, men det är en helt annan sak att hjälpa en 65-årig manlig missbrukare, som är kriminell, slår sina barn, aggressiv, lider av ångestproblematik och djupa depressioner.
Har du prövat att praktisera på en psykakut? Helst nattetid, då händer det som mest. Där kan du verkligen se om du har den sociala förmåga och kunnande som du säger att du besitter. Där finns verkligheten.
Lycka till.

Insiktsfullt. Jag håller med dig till fullo.

Dpb:Världen vore bra om det fanns geniala psykologer, så jag hoppas för mänsklighetens skull att det kommer fler av din art.
Tills dess, (som sagt) Lycka till (utan ironi).

För att besvara din fråga Dpb:
Jag är inte socialt begåvad för fem öre. Föddes med närmast total avsaknad av social förmåga.
MEN idag har jag lärt mig en del om det sociala. Så pass att jag behärskar att ha ett umgänge. Blir dock väldigt trött av att behöva "tänka mig till" varje steg jag tar i kommunikation med andra, för att det inte ska bli "fel".

Egentligen är man själv fel person att avgöra hur pass socialt försekommen man är.
Det vore lämpligare om ens omgivning besvarade den frågan. (Och då måste man räkna in att alla inte talar sanning när det gäller att svara på graden av andras begåvningar. Tyvärr.)
Klurigt..mm.

Dpb, välkommen. (Har inte läst den här tråden förrän nu.)

Jag får väl hålla med Clovis om att man blir mindre tvärsäker med åren, men jag tror ändå att vissa personer kan vara födda med en potential att förstå andra utöver det normala för andra i den åldern.

Liksom AS kan göra en totalt socialt omedveten för att man är för upptagen med att hyperfokusera på andra saker, så tror jag absolut att den observationsförmåga, hyperfokus och receptivitet som ofta medföljer AS i vissa fall kan göra en extra bra på att förstå och analysera andra, om man råkar ha det som specialintresse och talang.

Jag känner faktiskt ett par här som nog inte skulle anse sig vara några sociala stjärnor, men som har en fantastisk förmåga att uppfatta väldigt subtila saker och sätta fingret på något helt outtalat - som sedan visade sig stämma precis! Och själv har jag väl blivit lite bättre på det med åren, även om jag ibland också kan missa det mest uppenbara.

I alla fall ville jag säga att jag tror jag fattar vad du menar och känner mig inte hotad/störd/provocerad av att du råkar nämna att du har en för aspergare kanske ovanlig talang.

Jag förstår inte varför någon anses vara självupptagen bara för att de berättar vad de är bra på.

Mördarsnigel skrev:Jag förstår inte varför någon anses vara självupptagen bara för att de berättar vad de är bra på.

Håller med. Men så är det:

Jante lever!

/Barracuber

Mördarsnigel skrev:Jag förstår inte varför någon anses vara självupptagen bara för att de berättar vad de är bra på.

Detta handlar inte om självupptagenhet (enligt mig) utan om bristande självinsikt. (?)

Likt det Clovis beskriver så krävs det många gånger livserfarenhet för att man ska kunna förstå hur man löser psykologiska problem. Och för någon med AS krävs ännu mer än så för att kunna förstå NT tänkande. (Det är ofta inte så logiskt, som bekant.)
En person som till fullo kan förstå neurotypiskt tänkande "per automatik" föreslår jag inte är en med AS.

Kanske doktorn syftade lite på narcissism, måste erkänna att även jag blir lite ställd när människor använder ordet UNIK när de beskriver sig själva.

Angående "de aktiva och udda".
Det står att de inte intresserar sig för andras känslor o.s.v. bla bla.

Vilken undergrupp är då den som är som besatta och specialintresserade av hur andra fungerar. Det är ju inte helt ovanligt tycker jag.
Jag har träffa en hel del aspergare som i stort sett hela livet intresserat sig för hur andra fungerar och vad de tänker på/reagerar på. En del av dem blir specialintresserade och/eller utbildade inom psykologi/kommunikation m.m.

Men alla är ju unika ju. Fast ok, alla kanske inte går runt och säger det.

Som jag skrev så tror jag nog att man kan ha talang för att förstå andra även om man är ung. Däremot vet man förstås inte allt (vilket man som Clovis skrev gärna tror när man är yngre). Men man kan ha en potential som även andra uppfattar och som gör att de dras till en för att få råd.

Kanske ni borde ge Dpb en chans att visa vem h*n är istället för att så snabbt dra en massa förhastade slutsatser utifrån väldigt lite information?

Missbutterflys och Earlydayminers sista inlägg känns lite väl nära personangrepp faktiskt. Om Dpb säger sig ha en AS-diagnos så har ni väl ingen anledning eller rätt att ifrågasätta den? Att kunna beskriva både positiva och negativa sidor hos sig själv på ett sakligt sätt är ju ganska typiskt för just AS.

De flesta här såg ålder och såg att han sa att han var bra på något komplicerat och sedan var det snabbt på med jante-handskarna. Tror ni Daniel Tammet var ens 15 innan han var bättre än alla här på matte?

Absolut inte. Jag skrev "Kanske" och "Syftade lite på". Men du har rätt, det var ett snabbt antagande om vad docfrasse kan ha menat. Ifrågasätter absolut inte Dpb. Dpb kan ha menat unik bland de med Asperger. Men unik är ett fint ord och bör inte användas alltför enkelt. Och det är ju det enda jag stör mig på så hur kan det vara nära personangrepp? Inger, Jag kanske borde ha skrivit 'fundersam' istället för 'ställd'.

Okej. Det här blir verkligen uppförstorat.

Bror Duktig skrev:Angående "de aktiva och udda".
Det står att de inte intresserar sig för andras känslor o.s.v. bla bla.

Vilken undergrupp är då den som är som besatta och specialintresserade av hur andra fungerar. Det är ju inte helt ovanligt tycker jag.
Jag har träffa en hel del aspergare som i stort sett hela livet intresserat sig för hur andra fungerar och vad de tänker på/reagerar på. En del av dem blir specialintresserade och/eller utbildade inom psykologi/kommunikation m.m.

Såna som jag alltså? Jag hade läst i det närmaste hela psykologihyllorna när jag var sjutton... En massa saker jag inte förstod mer än på ett teoretiskt plan, om ens det.

Jo, jag har undrat detsamma. Det jag läst om det är att det sällan är så schematiskt som att man tillhör en grupp och är lika uttalad i sin personlighet som det som står här. Oftast har man alltså drag av flera undergrupper och växlar också beroende på ålder, situation osv.

(Skriver och tänker dåligt nu, det är så jäkla kallt här inne...)

För min del tycker jag att det är uppfriskande med folk som kan sparka Jante i arslet och sjunga egots lovsång. Ibland, i alla fall, och framfört i en behaglig tonart.

19-åringar är 19-åringar, det är sant, liksom att 12-åringar är 12-åringar och i mångt och mycket påminner om 19-åringar. Men det innebär ju inte per automatik att ex vis Dpb saknar vare sig talang eller potential.

Välkommen, förresten, Dpb!

"Jag förstår inte varför någon anses vara självupptagen bara för att de berättar vad de är bra på."

Det blir man inte, men det kan ju hända att det leder till problem om man inte är så bra som man vill påstå. Och om man verkligen är säker på att man är så bra som man vill påstå, behöver man få någon bekräftelse då?

"Jag är extremt social begåvad"

"Är jag unik?"

-I så fall, ja tydligen.

"är psykolog åt en hel hög med människor som behöver stöd av olika anledningar"

Vad menas med detta? Är du anställd psykolog? Tar du betalt? Vet i så fall de du är psykolog åt om att du saknar utbildning?

Jag vill inflika en till liten synpunkt i diskussionen, om det går för sig.

Många NT tänker inte lika mycket som en med AS. Förmodligen p g a att det inte krävs av dem, i samma utsträckning, som för oss.
Av den anledningen är det svårare för dem att dra slutsatser när det gäller problemlösning (alla typer).

Mina vänner frågar ofta mig till råds när de har problem, och då svarar jag utifrån vad jag själv har för erfarenheter och/ eller vad jag själv hade gjort om jag vore i samma situation.
Jag har lärt mig att detta (att "fråga vänner till råds") är en social utfyllnad som NT håller på med. Lite som ett "socialt klister".
Ofta vill de inte ens ha råd, utan bara prata.
Det är inte heller alls säkert att det fungerar för en NT att ens förstå logiken i "våra" sätt att lösa problem.
Men visst; ibland blir de väldigt tacksamma över att få "en annan vinkel" att se problemen ur (som de ofta har beskrivit det).
Men jag skulle inte sätta mig själv på några höga hästar för det.
Tvärtom får det mig att tänka på olikheterna oss emellan.

Dessutom måste man ju ha med i beräkningen att många använder komplimanger för "egen vinning", inget annat.
Saker som "Du är ett verbalt geni" kan t ex en psykolog använda till en patient med AS, för att uppmuntra denne att tala mer.
Det är elementär grundpsykologi..
Man måste räkna in dessa aspekter i det hela.

Om man är "extremt empatisk", "kan prata extremt väl" ... inte har några problem med att förstå ironi o.s.v. ... Vari ligger då As-diagnosen? (relaterar till Dpb's inlägg ovan.)