Nädå, jag hade inte tänkt det utan undrar främst om privatpraktiserande psykologer får ställa diagnoser?

Hundralappen skrev:

jorand skrev:Finns det verkligen privata utredare???

Svårt att tro. Skulle säga att du inte skulle gå till en, förmodligen lurendrejeri isåfall.

På barnsidan finns det utmärkta privatpraktiserande, väldigt kompetenta psykiatrer. Och så vitt jag hört är Ola Lundin, Uppsala-boende psykiater som gör utredningar också bra. Antar det finns fler, men har inte jättekoll på det.

Så lurendrejeri är nog onödigt hårt som omdöme.

kille skrev:Jag försöker också få en remiss för utredning men min läkare fick tillbaka remissen direkt då de inte ansåg att jag var i behov av en utredning, trots att min läkare tyckte det vore lämpligt. Ska försöka få han att skriva en ny remiss men de på psyket här uppe verkar inte vara intresserad av att utreda folk pga brist på personal. Så jag funderar på att genomgå en utredning privat istället, men jag har inte hittat någon som gör det här uppe så i så fall får man nog bege sig söderut.

Jag har också för avsikt att genomgå utredningen på sunderby sjukhus men det verkar alltså vara minst sagt svårt

Ring Patientnämnden i ditt Landsting för råd om vem du ska söka upp.

Bror Duktig skrev:Men vad är det med vissa läkare.
Jag fick liknande svar när jag utreddes för ME och Sjögrens.
"Vad vill du ha en diagnos till, du blir ju ändå inte frisk från detta om du har det."

Näää.... men man får ju ingen hjälp (LSS t.ex.), ingen vård, ingen sjukskrivning, ingen anpassning för arbete eller hjälp på AF om man inte har dessa förbannade "papper" på minsta problem man har.

JUST PRECIS! Därför ville jag göra en utredning för att myndigheterna inte skulle ställa krav på mig som jag inte klarade av eller orkade och för att få hjälp. Hjälp kan man få genom LSS och det går genom din stadsdelsförvaltning, inte genom psykiatrin, men man måste såklart ha en diagnos för få denna hjälp.

Man kan ju utredd på sin Psykiatriska öppenvårdsmottagning, då man oftast får utredda direkt istället för att en remiss skickas till Neuropsykiatriska Enheten då man kan få vänta upp till 1-2 år på utredning. Därför rekommenderar jag det första. Det brukar vara ett team av psykolog med läkare som gör utredningen, psykologen gör själva utredningen och ställer sedan diagnosen tillsammans med läkaren eftersom en psykolog har inte befogenhet själv att ställa diagnos! Lycka till med kämpandet, det gäller bara att fortsätta, stå på sig och vara enträgen så går det igenom!!

Mördarsnigel skrev:Grejen är att man måste vara frisk för att få lov att vara sjuk i Sverige. Detta gäller all form av vård. Om man inte själv hör av sig ofta så blir man helt överkörd. Min mamma fick till exempel sin höftoperation inom två månader, när det hade kunnat ta ett år, och detta enbart genom att hon ringde och frågade efter lediga tider med jämna mellanrum. Man måste höra av sig och visa att man existerar.

Ja, man måste verkligen ligga i.....Annars händer inget!

Jag, som är intresserad av kommunikation, har en fördel här som många aspar inte har, och jag hoppas innerligt att många av er som har svårt att uttrycka er har vänner eller familj som är villiga att slåss för er.

Ja, min mamma har hjälpt jättemycket, hon förmådde mig att låta mig utreddas och har stöttat och hjälpt mig i all slags myndighetskontakt.

lettan skrev:Man kan ju utredd på sin Psykiatriska öppenvårdsmottagning, då man oftast får utredda direkt istället för att en remiss skickas till Neuropsykiatriska Enheten då man kan få vänta upp till 1-2 år på utredning. Därför rekommenderar jag det första. Det brukar vara ett team av psykolog med läkare som gör utredningen, psykologen gör själva utredningen och ställer sedan diagnosen tillsammans med läkaren eftersom en psykolog har inte befogenhet själv att ställa diagnos! Lycka till med kämpandet, det gäller bara att fortsätta, stå på sig och vara enträgen så går det igenom!!

Jag stod i kö i två år eller mer på min psykmottagning... Till slut fick jag utredning på annan enhet efter en del tjat på Vårdgarantikansliet. Så det ser nog olika ut överallt. Att få en utredning direkt eller snabbt hör nog mer till undantagen är till regeln. Iaf i storstäder.

Psykiatriska öppenvårdsmottagningarna är ett skämt! När jag fick min första remiss (från akuten, jag var där för magont...) så frågade dom saker som jag numer är säker dom mistänkte asperger o.dyl. (då visste jag inte vad det var). Den ena av två sköterskorna jag fick prata med frågade t.ex. om vad jag tänkte om hon sa "Hon kastade ett öga på spisen" mitt svar var att hon pratade konstigt, det går ju inte, låter äckligt. Hon frågade om jag ville göra några tester och se vad dom visade. ok sa jag. Den andra frågade hur jag ställde mig till medicinering, jag förstod inte vad det skulle vara bra för. Gick hem och hörde inget på länge, sen fick jag ett brev att jag var "avskriven pga jag inte tillhörde deras MÅLGRUPP" det enda jag inte ville ha var mediciner och då hörde jag inte dit...


Som tur var har vi en roterande (nej han snurrar inte) neuropsykiatriker som besöker vårdcentraler och tidigare jobbat inom området. Utan honom hade jag nog aldrig fått en diagnos, eller den hjälp (FK, LSS) jag ändå har.

lettan skrev:Det brukar vara ett team av psykolog med läkare som gör utredningen, psykologen gör själva utredningen och ställer sedan diagnosen tillsammans med läkaren eftersom en psykolog har inte befogenhet själv att ställa diagnos!

Psykologer får ställa diagnoser ensamma, jag fick mina diagnoser av en psykolog specialiserad i klinisk neuropsykologi. Jobbar psykologerna på NP-enhet och har erfarenhet av neuropsykologi, i synnerhet när de jobbar i team, så har de förmodligen tillräcklig kompetens att ställa en diagnos.

Här får psykologer dom på att de får ställa diagnos, tom mot en läkares åsikt:
http://www.psykologforbundet.se/SiteCol ... iagnos.pdf

Jag känner mig också nödgad att varna för öppen-psykiatrin.
En psykologkandidat, under handledning av en psykolog som aldrig träffade mig och som aldrig själv utfört en utredning, sattes att utreda mig.
De kom fram till att jag inte har några som helst problem, annat än av den personliga arten, varför de ansåg att jag genast skulle ut i arbetslivet.
Min lycka var att FK ansåg utredningen vara ett skämt, eller hån snarare sagt, varför de skickade mig på privat utredning hos en neuro-psykolog, som gav mig diagnosen Autismspektrumstörning samt adhd.
Dock ej Asperger, då hon inte kunna säkerställa tidiga tecken pga föräldrars lögner. Men jag hamnar i samma personkrets, så det spelar ingen roll...
Öppen-psykiatrin är nu anmäld.

aspiemelly skrev:[...] som tur var har vi en roterande (nej han snurrar inte) neuropsykiatriker [...]

(... fick en bild av något sånt här som en kanske PK lågbudgetlösning...)

Panika skrev:Jag känner mig också nödgad att varna för öppen-psykiatrin.

[...]

Öppen-psykiatrin är nu anmäld.

Ljuv musik i mina öron. Tyvärr. Heder åt alla som orkar anmäla!

Zombie skrev:Ljuv musik i mina öron. Tyvärr. Heder åt alla som orkar anmäla!

Det hade aldrig blivit av utan Patientnämndens hjälp...All heder och Tusen tack till henne!

Panika skrev:Dock ej Asperger, då hon inte kunna säkerställa tidiga tecken pga föräldrars lögner. Men jag hamnar i samma personkrets, så det spelar ingen roll...
Öppen-psykiatrin är nu anmäld.

Synd att det var föräldrarna som intervjuades då... Jag ville absolut inte ha den anhörig (ingift) som hade tett sig mest självklar och nån annan släkting som minns så långt bakåt, inte är dement och talar svenska fanns inte. Jag sa att en gammal kompis som känt mig sen tidiga tonår kunde prata med läkaren. Det dög åt dem och jag fick AS-diagnos. Tänk att det ska vara så olika, så godtyckligt. Det stör mig som fan.

Bra gjort av dig att anmäla. Det ska man helt klart göra när det är befogat och här var det mer än befogat, som det låter.

Undrens tid är inte förbi..
Jag kommer åtminstone att få komma på ett bedömningssamtal.

Var på bedömningssamtal i veckan. Kuratorn var med på noterna och skickade mig på utredning.

Väntetid här i Växjö där det finns ett npteam är ca 1.5 år för vuxen.

jorand skrev:Undrens tid är inte förbi..
Jag kommer åtminstone att få komma på ett bedömningssamtal.

Var på bedömningssamtal hos vuxenpsykiatrin idag, vilket kändes helt ok. Blir kallad till ett möte med läkare (specialist) så snart det finns en tid. Inom ett par månader enligt uppgift.

Jag diagnosticerades privat eftersom kön var så förbannat lång i landstinget. Ansvarig var Gunnar Jakobsson som var ledande inom Stockholms landsting, men som jag förstått startade privat eftersom han inte kunde arbeta på det sätt han ansåg var bäst för npf-patienter. Så, jo det går privat, ja de får ställa diagnos, nej det är inte lurendrejeri (jag fick nog mer tester utförda än många andra), MEN du får stå för hela kostnaden själv om inte landstinget eller FK eller någon annan remitterar dig dit. Hela kostnaden (vilket är detsamma som i landstinget, fast då står de själva för notan) är 30-35000, så om du kan bli utredd via den vanliga vägen är det helt klart att föredra. Köerna kanske inte är lika sanslösa i norr som här?

Jag tycker samhället bäst förklaras med detta lilla citat:

In direct contrast to all of this, the ’society of control’ does not ’encourage’ discipline - it enforces compliance, and makes sure that your compliance is guaranteed.

Jösses, det man får läsa i den här tråden. Hade missat den.

*anmäler intresse för utredning utav ADD (kände inte till autism eller AS vid den tiden) till min psykolog
*börjar en förundersökning utav samma mottagning som innehåller påskrivning av en massa formulär och tal med läkarna
*läkarna anser att jag förmodligen har neuropsykiatrisk problematik och skickar en remiss till neuropsykiatrisk utredning
*väntar 2 år , även om min psykolog pushade för att få min plats i kön uppflyttad då han ansåg att jag behövde en tidigare snarare än senare.
*går neuropsyk utredning, får massa diagnoser(4)
*väntar 5 månader på att få mitt intyg hemskickat så jag kan göra något med den.

Vad jag vill komma fram till är att om du verkligen behöver en undersökning så kommer du få den, men förvänta dig inte att det går fort.

jorand skrev:

jorand skrev:Undrens tid är inte förbi..
Jag kommer åtminstone att få komma på ett bedömningssamtal.

Var på bedömningssamtal hos vuxenpsykiatrin idag, vilket kändes helt ok. Blir kallad till ett möte med läkare (specialist) så snart det finns en tid. Inom ett par månader enligt uppgift.

Imorgon bitti var det ja, tur jag kollade... Trodde det var på onsdag.

Förbereder mig mentalt på att få veta att jag har drag av både AS och ADHD men att det inte anses vara tillräckligt för en utredning.

Håller tummarna för att det går bra, oavsett utgång (vet ju inte vad du önskar dig utav det).

alfapetsmamma skrev:Håller tummarna för att det går bra, oavsett utgång (vet ju inte vad du önskar dig utav det).

Mja... Inte jag heller numera egentligen. Det varierar tror jag, men det blir ju vad det blir. Hoppas det är en vettig människa åtminstone.

Men tack!

Tja... Det var väl som väntat tror jag. De erbjuder medicin och en kontaktperson. Jag ligger väl inom spektrumet åtminstone, som högfungerande. Men det var ju inget nytt. Farbror doktorn skulle kolla igenom de 5-6 enkäter jag gjorde på 30min och göra en bedömning om ev fortsatt utredning. Gissar att jag skulle kunna få en eller två diagnoser men anses nog inte vara tillräckigt funktionshindrad. Jag är skeptisk.