Hej.

Jag har kommit underfund med att mitt kanske största problem är att jag tänker för mycket. Jag lixom tänker ut saker i förväg och så fort jag kommer till ett stopp så ger jag upp att göra det jag nyss tänkt... hoppas ni fattar vad jag menar. Det blir att jag inte vågar göra något för jag har redan tänkt ut på vilket "steg" jag kommer att snubbla på, så min startmotor funkar inte så bra.

Är det vanligt bland "aspergare" att vi tänker för mycket? Eller är det vanligare att vi handlar inkonsekvent?

Finns det något sätt som jag kan bli mer impulsiv och inte tänka för mycket? Typ någon medicin eller något?

/Siberia

Jag är av sådan natur också, men det är till min fördel, och i vissa kretsar anses det som ett positivt drag. Att inte spendera mer tid än som behövs för att förstå ett koncept, att endast tänka igenom allting och sedan gå vidare om det inte finns någon nytta av att arbeta med det.
Om jag kommer till något stopp brukar jag inte direkt ge upp, det hade gått emot mina perfektionistiska principer. Men jag kan ge upp saker i alla fall temporärt genom att komma till insikter som att jag behöver mer kunskap i området, eller att det inte ger något att kunna utföra det.

Jag blir också lite frustrerad över att jag är långt mycket mer teoretisk än praktisk, men brukar se till att faktiskt få någonting gjort emellanåt så att man har praktisk erfarenhet. I min bransch är det viktigt att ha något att visa upp för att jobb, därav måste kompromisser göras med vad jag helst vill pyssla med, dvs. sitta och tänka igenom saker.

Medicin för att bli mer impulsiv skulle väll vara centralstimulerande. För mig räcker kaffe när det är dags att inte tänka, bara göra. Men viktigast är nog att träna ditt psyke genom att exponera dig för att ta tag i grejer. Gör saker du inte tycker om, må illa, och upprepa tills det inte känns så omöjligt att göra det.

(den här texten skrevs på kaffe)

Jag tänker också ut allting i förväg

Mördarsnigel skrev:Jag tänker också ut allting i förväg

Jag med....men det blir kaos om det jag inte tänker ut händer eller något oförutsett händer.Och jag måste börja om från början igen.

Oftast tänker jag mig in i flera olika händelseförlopp i förväg så att man kan gardera sig.T ex vilken väg man ska ta om inte den andra funkar, men framför allt behöver jag tänka ut innan vad jag ska säga till folk. Även om det så är en vecka kvar till dess att jag träffar den och den personen. Vet inte om det är det ni är inne på? Men diskuterade detta med mina utredare och de sa att dett var typiskt för aspergare.

Ja, men just det stör mig inte. Jag hatar bara oförmågan att kunna leva i nuet, eller hur man nu kan uttrycka det. Ofta när jag gör något, även grejer jag tycker är kul, så är målet att få gå hem igen och ha det hela överstökat. Jag planerar innan jag går ut, när jag ska hem, vilka tider nattbussen går, vad jag ska göra när jag blir uttråkad av att dansa, och någon sorts backup-plan ifall jag är riktigt less, så jag kan gå hem ännu tidigare.

Sen är det en dålig egenskap att ha när man ska sova. Jag fastnar på en tanke, oftast en bit av en film/tv-serie som spelas om och om i huvudet, tills jag har fått alla detaljer rätt... vilket jag aldrig får, det finns så mycket som kan läggas till/ändras på... vad tänker person 1 på i denna scen, hur kan man förklara det till publiken, hur ska övergången mellan dessa två scener vara, kommer det få plats på ett 45-minuters avsnitt eller måste arken sträcka sig över 2 st avsnitt? Är det realistiskt att karaktär 2 hinner utveckla en liten skäggväxt på si-så lång tid?
Dessa tankar är väldigt onödiga i.om. att jag inte spelar in film eller ens skriver ner tankarna till något sorts manus (har försökt men det gick inte). I alla fall, poängen var att jag ofta inte somnar för att jag är helt uppsnurrad i någon sådan scen. Skulle behöva någon medicin som lugnar mig lite, men jag har testat Theralen men det sitter kvar dagen efter. Svimmade nästan en morgon när jag tvingat upp mig själv efter att ha tagit det.

Det finns massor med sätt att tänka mindre på- ett välbeprövat och garanterar resultat är att knarka sönder skallen. Jag tror det är ganska vanligt, men i olika grad såklart att man tänker "hela" tiden. Det handlar nog mer då om att kunna hantera sina tankar, vad man tänker på, än att minska på dem. Så är det för mig iallafall. Fast jag är ju inte normal.
Jag tror du kan ha stor nytta av mediciner, speciellt ifall förväntningarna av dem är höga.

Parvlon skrev:Det finns massor med sätt att tänka mindre på- ett välbeprövat och garanterar resultat är att knarka sönder skallen. Jag tror det är ganska vanligt, men i olika grad såklart att man tänker "hela" tiden. Det handlar nog mer då om att kunna hantera sina tankar, vad man tänker på, än att minska på dem. Så är det för mig iallafall. Fast jag är ju inte normal.
Jag tror du kan ha stor nytta av mediciner, speciellt ifall förväntningarna av dem är höga.

Första meningen = helt korkad. Ett tips: tänk INNAN du skriver.

Tänka för mycket i förväg är obra för min del. Blir inte den sociala situationen som jag tänkt mig blir det väldigt svårt för mig och alla andra runt omkring.

Tänka för lite i förväg leder till att jag "öppnar" hela skallen och tänker högt. Ibland funkar det bra. Ibland blir det pinsamt för alla berörda.

Balansen är svår att hitta. Den hittas dock om jag får ett konkret mål att arbeta mot som t. ex ett projektarbete. Då blir det mer att folk stannar upp och nästan "beundrar" min arbetsförmåga, rakhet och målmedvetenhet... bara de andra inte stannar upp helt och "glor" för då bli jag tjurig och kan ryta lite. hihih.

Siberia skrev:Finns det något sätt som jag kan bli mer impulsiv och inte tänka för mycket? Typ någon medicin eller något?
/Siberia

Försök hitta ett läge som passar. Du kanske saknar nåt att arbeta mot? Har du kanske inget att direkt fokusera på?
Det känns igen hos mig att om jag INTE finner nåt att jobba mot så hamnar hela tankeverksamheten någon helt annanstans än i verkligheten, typ börjar analysera min omgivning i detalj.

Jag håller också på sådär och planera vad som ska hända in i minsta detalj, och blir jättestörd när det inte blir så som jag tänkt mig(vilket det aldrig blir). Det händer såklart varje gång jag ska göra något och till slut så vill jag inte göra nåt nytt längre för jag vet att det inte blir som jag tänkt mig.
Ett tips är mindfulnessmeditation. Det är en VÄLDIGT bra grej för mig iaf. Och inte så svårt då jag samtidigt har lätt för att fokusera totalt på en liten detalj tex. Om du kan fokusera på en enda detaltj och inget annat finns i skallen så lever du i nuet. Och jag tror att vi med AS brukar ha lättare än NT för sådana övningar. har jag rätt i det?

Jag får helt enkelt skaffa mig något att brinna för.

sommar skrev:

Parvlon skrev:Det finns massor med sätt att tänka mindre på- ett välbeprövat och garanterar resultat är att knarka sönder skallen. Jag tror det är ganska vanligt, men i olika grad såklart att man tänker "hela" tiden. Det handlar nog mer då om att kunna hantera sina tankar, vad man tänker på, än att minska på dem. Så är det för mig iallafall. Fast jag är ju inte normal.
Jag tror du kan ha stor nytta av mediciner, speciellt ifall förväntningarna av dem är höga.

Första meningen = helt korkad. Ett tips: tänk INNAN du skriver.

Ska du säga, Sommar! Angående ditt tips att "tänka innan du skriver". I Parvlons värld kanske det känns väldigt logiskt att uppfatta tankar på detta sätt. För honom kanske det funkar jättebra. Ingen anledning att säga att det är korkat för det!

T.ex;
Menar du ungefär som när du är på bussen och du precis lämnat hållplatsen innan din och su sitter och tänker "måste trycka, måste trycka" för du är rädd att "glömma" det?

För då har jag varit där/är där, och jag tror det är jättevanligt.


Ett tips är att börja tänka på något annat direkt

sommar skrev:

Parvlon skrev:Det finns massor med sätt att tänka mindre på- ett välbeprövat och garanterar resultat är att knarka sönder skallen.

Första meningen = helt korkad. Ett tips: tänk INNAN du skriver.

Äsch, den är ju kul för det är sant.

Är det ngnting som är viktigt att tänka ut, gör det och skriv ner det på ett papper. Sedan kan du släppa det i tankarna tills du behöver det. Svårt såklart med stoppknappen i bussen, där kanske man kan acceptera att man bara får tänka på 'kom i håg att trycka' tills det blev dax för det och sedan släppa?

Att planera ut saker i förväg och sedan acceptera att det blev på ett annat sätt än vad man kunde tänka sig redan innan man gjort det hjälper tycker jag. Vara beredd på alla eventualiteter så blir det ingen överraskning. Dvs blir det en överraskning så var du redan förberedd på att det kunde bli en överraskning, hjälper det? Livet är ju inte en schackpjäs där man redan innan känner till alla möjliga strategier.

Är tankarna påträngande eller ofrivilliga så tror jag oxå på mindfullness övningar eller avslappnings-/andningsövningar som tar bort fokus från det oönskade till lugn och balans i sinnet.

Att låta bli att göra saker för att man i förväg snöat in sig i svårigheterna är beklagligt. U can't blame a man who is trying. Då blir svaret till mig anar jag, 'men om man faktiskt redan innan sett att det inte går!?' Edison som uppfann glödlampan sa inte att han misslyckades 10 000 gånger innan han fick en lampa att lysa. Han sa att han vet 10 000 sätt som inte fungerar nu. En annan kommentar som jag tagit till mig är av Ola Skinnarmo; Om du sätter begränsningar för vad du tror du kan, så sätter du begränsningar för vad du kan.

Ola Skinnarmo; Om du sätter begränsningar för vad du tror du kan, så sätter du begränsningar för vad du kan.

Om du sätter begränsningen för högt, så sänker du din förmåga genom att bli självblind.

För vissa personer kan det bli en tvärtomeffekt helt enkelt.
(ett annat synsätt bara)

sommar skrev:

Parvlon skrev:Det finns massor med sätt att tänka mindre på- ett välbeprövat och garanterar resultat är att knarka sönder skallen. Jag tror det är ganska vanligt, men i olika grad såklart att man tänker "hela" tiden. Det handlar nog mer då om att kunna hantera sina tankar, vad man tänker på, än att minska på dem. Så är det för mig iallafall. Fast jag är ju inte normal.
Jag tror du kan ha stor nytta av mediciner, speciellt ifall förväntningarna av dem är höga.

Första meningen = helt korkad. Ett tips: tänk INNAN du skriver.

Nu skämtar du? Tråden handlar om att inte tänka, jag ger tips om att man INTE ska knarka. Dock på ett ironiskt sätt.
Jag tänker medans jag läser. Effektivast så.

mondo beyondo skrev:Edison som uppfann glödlampan sa inte att han misslyckades 10 000 gånger innan han fick en lampa att lysa. Han sa att han vet 10 000 sätt som inte fungerar nu.

2000 var det enligt wiki. Jag tror att många uppfinningar har gjorts/kommits på p.ga rena olyckor eller av slumpen. Kanske inte glödlampan dock.

Att man tänker och analyserar för mycket är nog ett typsikt AS-drag ja.
Dels för att man vill ha kontroll över sin tillvaro men också för att man är mer tvungen att förstå saker på ett teoretiskt plan än vad andra är tvungna att göra eftersom andra går mer på intuition.
Att inte kunna släppa något förrän det är slutfört kan också bidra till att man tänker för mycket när man har AS.

Har själv upplevt att jag tänker mycket även när jag ska sova vilket medför ett problem för insomningen.
Har jag väl börjat försöka lösa ett problem genom att tänka så har jag svårt att släppa problemet förrän jag hittat en lösning.

Har man dessutom ADHD-drag som gör en rastlös så bidrar det ytterligare till svårigheter att släppa tankarna och varva ner.
Har man AS så kan man ju ofta ha en släng av ADHD och jag tror många har svårt med att släppa sina tankar p.g.a. just den kombinationen.

xlnt skrev:Har själv upplevt att jag tänker mycket även när jag ska sova vilket medför ett problem för insomningen.
Har jag väl börjat försöka lösa ett problem genom att tänka så har jag svårt att släppa problemet förrän jag hittat en lösning.

exakt så har ja oxå, kan ta flera timmar innan ja somnar, offtast så sommnar ja när kroppen inte pallar att va vaken längre el så somnar jag inte alls.

xlnt skrev:Dels för att man vill ha kontroll över sin tillvaro men också för att man är mer tvungen att förstå saker på ett teoretiskt plan än vad andra är tvungna att göra eftersom andra går mer på intuition. .

eller skiter i vilket... (vilket JAG upplever att många med AS har svårt för).

xlnt skrev:Har man AS så kan man ju ofta ha en släng av ADHD och jag tror många har svårt med att släppa sina tankar p.g.a. just den kombinationen.

Antingen har man AS(-diagnos) eller inte. För att få det måste man uppfylla vissa diagnoskriterier. Gör man det inte kan man få diagnosen autismliknande tillstånd, autistiska drag, PDD-NOS osv eller ingen diagnos alls, beroende på vem man råkar utredas av...

Och så kan man ha ADHD(-diagnos) eller inte, oavsett om man har AS eller ej.

Att prata om en "släng av ADHD" låter för mig som har det som resonemanget "Äh, du har ju inte Aschberger fattarula. Du är inte ett dugg lik min grannes son och han har det, och han samlar på kartor och atlasar och säger knappt Hej inte ens om man själv kramar honom!! Du är ju inte sån! Du kan ju prata! I så fall har alla en släng av det, haha! De där psykopatrikierna är ju inte kloka!! Vill du ha mer kaffe?"

alfapetsmamma skrev:Att prata om en "släng av ADHD" låter för mig som har det som resonemanget "Äh, du har ju inte Aschberger fattarula. Du är inte ett dugg lik min grannes son och han har det, och han samlar på kartor och atlasar och säger knappt Hej inte ens om man själv kramar honom!! Du är ju inte sån! Du kan ju prata! I så fall har alla en släng av det, haha! De där psykopatrikierna är ju inte kloka!! Vill du ha mer kaffe?"

HAHHAHAHAHAHHAHAHAHHAHAH de där har man fått höra ett antal gånger.

alfapetsmamma skrev:Att prata om en "släng av ADHD" låter för mig som har det som resonemanget "Äh, du har ju inte Aschberger fattarula. Du är inte ett dugg lik min grannes son och han har det, och han samlar på kartor och atlasar och säger knappt Hej inte ens om man själv kramar honom!! Du är ju inte sån! Du kan ju prata! I så fall har alla en släng av det, haha! De där psykopatrikierna är ju inte kloka!! Vill du ha mer kaffe?"

Hehe lite roligt exempel där
Jag står dock fast vid att man ofta kan ha lite ADHD i sig om man har AS, men kanske inte i så hög grad att det uppmärksammats lika stort som ens AS och fått diagnos på det.

xlnt skrev:

alfapetsmamma skrev:Att prata om en "släng av ADHD" låter för mig som har det som resonemanget "Äh, du har ju inte Aschberger fattarula. Du är inte ett dugg lik min grannes son och han har det, och han samlar på kartor och atlasar och säger knappt Hej inte ens om man själv kramar honom!! Du är ju inte sån! Du kan ju prata! I så fall har alla en släng av det, haha! De där psykopatrikierna är ju inte kloka!! Vill du ha mer kaffe?"

Hehe lite roligt exempel där
Jag står dock fast vid att man ofta kan ha lite ADHD i sig om man har AS, men kanske inte i så hög grad att det uppmärksammats lika stort som ens AS och fått diagnos på det.

ADHD-iga drag, som problem med att upprätthålla koncentrationen eller problem som finns hos båda diagnoserna, som problem med exekutiva funktioner osv JA, men aldrig i helvete "en släng av ADHD". Att säga så är att urvattna diagnoserna och inte respektera det det innebär att ha full diagnos, som jag ser det.

Men du får ju tycka vad du vill, och vi kanske inte ens menar samma sak. När nån ältar samma samma utan att märka att ingen är intresserad kan jag själv på skoj säga Du är allt lite aspig du med, men det är... på skoj. Öh.. Inkonsekvent, jag??

Skönt att se att det finns fler här med samma dilemma. Känns som att jag inte alls är ute och cyklar när jag misstänker AS hos mig.

Jag måste alltid ha koll framåt. Som när jag är på väg hem och fortfarande med någon mil kvar så har hjärnan siktet inställt på om jag ska parkera framför huset eller på garageuppfarten. Och OM jag väljer garageuppfarten, ska jag då köra in bilen i garaget när jag ändå står där, eller ska jag ställa mig utanför.

Ett larvigt exempel, kan tyckas, men det är som det är och hämtat ur en vanlig vardag här. När jag ska någonstans så är jag nästan alltid redan vid destinationen - i tanken - innan jag ens kommit halvvägs.

Börje Frylmark skrev:Jag måste alltid ha koll framåt. Som när jag är på väg hem och fortfarande med någon mil kvar så har hjärnan siktet inställt på om jag ska parkera framför huset eller på garageuppfarten. Och OM jag väljer garageuppfarten, ska jag då köra in bilen i garaget när jag ändå står där, eller ska jag ställa mig utanför.

Väljer du inte mellan om du skall köra in och backa ut eller tvärtom?