Jag valde nr. 6. Men även 2 och 7 ligger nära till hands.

Kalla mig cyniker men jag börjar allt mer tvivla på just sådana ord och begrepp som empati, kärlek, filantropi, altruism, äkthet, vara sig själv, m.m. När det är som mest svart känns det som att kärlek och empati endast bottnar i ett slags självbevarelsedrift. Kan man över huvud taget tala om sann kärlek, vänskap eller empati? Hur stor del är egentligen till självändamål, för att döva samvetet, eller minska sin ensamhet? Är det hybris eller hyckleri att påstå sig vara kärleksfull? Tycker kanske inte att kärlekskonceptet är egoistiskt, men egocentriskt i alla fall. Men, men, inget fel i det.

Kommer spontant att tänka på intervjuer jag sett med Di Leva, som ju inte tycker att det finns något konkretare ord än just kärlek. Kan inte hålla med om det.

Nja, 2 kanske inte är aktuellt ändå.

Många av alternativen stämmer på mig. 5 o 3 för det mesta. Är mer empatisk mot djur än människor generellt, speciellt ifall jag inte känner dem.

Börje Frylmark skrev:Det varierar hos mig med, och det är väl vad som åsyftas med "empatistörning", eller? Folk tror att man inte känner någonting alls, men för min egen del känner jag en massa, det varierar bara så mycket och beror helt på situationen, inblandade personer, plus en hel drös andra faktorer som jag inte kommer på just nu...

Hm. Det här känns så svårt att överhuvudtaget fundera på. Jag har, när jag blivit anklagad för att sakna empati, känt mig så fruktansvärt missförstådd. Jag har gjort psykologtester där min empati befunnits vara normal. Blev glad över att höra detta! Just nu känner jag mig bara förvirrad beträffande allt det här.

Nu har jag fått hjälp att rätta felskrivningarna och lägga till två frågor. Hoppas det inte blir för missvisande nu... verkar som om många skulle ha valt sista alternativet om det funnits med från början.

Tog 6. Överlag passar det nog mig bäst. Men finns ju fler nyanser än den.

En blandning av bla:
När någon har problem vill jag hellre lösa det än att bara lyssna och trösta
Jag har lättare att förstå mig på djur än människor
Jag förstår och sympatiserar främst med dem som är lika mig själv

Fast jag gillar inte att titta/lyssna på nyheter, bla för att, lite:
Jag är nog överempatisk och lider verkligen med allt och alla
Så mycket hemskt, och sen kan jag inte stänga av det bara. Det äter i mitt huvud.
Ungefär så.

Röstade 6. Tror det är samma för de flesta men att det samtidigt inte utesluter andra alternativ på denna omröstning..

Frågan om personer med AS har svårare att känna empati eller inte är ju lite intressant.
Om jag t.ex. inte bryr mig ett dugg om andra frågar mig hur jag mår eller ens säger hej till mig, så är det ju också inbyggt i min grundinställning att andra heller inte ska bry sig om jag inte gör dessa saker för dem.
De flesta förväntar väl sig att andra ska fungera åtminstånde i närheten av hur man själv fungerar. Och om t.ex. jag då möter en person som fungerar totalt annorlunda än mig och därmed inte riktigt kan sätta mig in i hur den tänker på grund av det;
Har jag en ovanlig brist på empati då? Är det inte så att den andre har lika svårt att förstå hur jag fungerar?

Genomsnitts människorna de s.k. "NT" personerna har väl lika svårt att känna empati med AS människor som tvärtom?
Eller är det enbart fråga om en särskild neurologisk förmåga att känna empati? Själv tror jag på en kombination, men att den förstnämnda anledningen (att AS personer fungerar annorlunda) är den största och skall bejakas allra mest.

Sen är det kanske lite förvirrande för somliga att man blandat ihop empati och sympati i enkäten - är det en miss...?

Nej, det är inte en miss, frågorna är utformade för att täcka båda.

1. Varken empati eller sympati, utom med sig själv.

2. Lite sympati men inte så mycket.

3. Praktisk hjälpsamhet som ibland inte uppfattas som sympati om personen bara vill gnälla av sig.

4. Brist på empati (i bemärkelsen spontan uppfattningsförmåga) men sympati.

5. Empati med djur.

6. Empati & sympati med likasinnade.

7. Spontan empati (ickeverbal uppfattningsförmåga).

8. Utökad empati & sympati.

9. Oempati + osympati.

10. Varierande empatiförmåga.

En sak som jag kämpade hårt med att lära mig var skillnaden i medkänsla och medlidande. Jag tyckte att det var svårt att förankra själva känslorna i adekvat propotion och situation.

Men nu fungerar det tack och lov men det var en kamp att förstå i kroppen lika bra som i knoppen.

Är den egna empatin något som individen själv kan bedöma? Det är väl i andras uppfattning som din grad av empati uppstår?

Jag valde mellan alternativ 3 och alternativ 7, men på förekommen anledning *vinkar till Inger * klickade jag för alternativ 7. Jag har väldigt lätt att läsa av väldigt små förändringar i människors ansiktsuttryck och kroppsspråk som visar om de mår bra eller inte bra.

Definitivt en trea.
Jag bryr mig faktiskt ganska mycket om mina medmänniskor, men är trots allt ingen känslomänniska.

Att ge goda råd och att rent praktiskt ställa upp och hjälpa till gör jag gärna, däremot är jag inte mycket för att agera psykolog.

Faktiskt är jag ganska övertygad om att handling hjälper mer än prat, tänk bara om jag i yngre år hade fått mer hjälp med att lösa mina problem på ett rent praktiskt plan, istället för att bara få snacka med dessa jävla psykologer, som inte gör ett skit för att hjälpa en komma vidare, utan bara försöker få en att, på ett rent känslomässigt plan acceptera att man är värdelös, oduglig och misslyckad.

Lyckligtvis har jag drivits av en sån tävlingsinstinkt att jag kommit vidare i alla fall, genom att kämpa som fan bara för att motbevisa psykologjävlarna.

Dock hade jag inte klarat det utan det praktiska stöd jag fick genom arbetsförmedlingen, efter avhoppet från den förra utbildningen.
Det fick mig på fötter igen, såväl mentalt, som ekonomiskt, inte några jävla psykologsamtal.

Jag har t.o.m. varit hos psykologer som har kränkt mig och fått mig att må ännu sämre!!!

-Finns inget som jag hatar lika mycket som psykologer, och därför vill jag också hjälpa människor med att lösa sina problem, istället för att bara diskutera en massa känslor, vilket f.ö. ändå inte leder nån vart.

-När man får ordning på sitt liv mår man bra, men för att få ordning krävs det ibland också att någon hjälper till, för det som hjälper är nämligen handling, inte snack och känslor.

Håller helt med Ford.

*vinkar tillbaka till Geocache*

Kristofer skrev:Är den egna empatin något som individen själv kan bedöma? Det är väl i andras uppfattning som din grad av empati uppstår?

Jag trodde den var subjektiv.

Ja, bara man själv kan ju veta vad man känner.

Däremot kan det ju ev finnas viss diskrepens mellan hur empatisk man upplever sig själv och hur empatisk andra upplever en. För att de ska uppfatta en som empatisk så bör man nog helst ha den typ av empatiförmåga som matchar deras behov.

* Den som bara vill gnälla av sig medan man själv gärna vill hjälpa dem lösa sina problem, kan säkert tycka att man är oempatisk.

* Kan också vara så att man har svårt att visa känslor utåt men att man är full av medlidande inuti; även detta kan andra uppfatta som oempatiskt.

* Eller att man gärna sympatiserar och tröstar om de bara kläcker ur sig vad som är problemet och inte förväntar sig att man ska vara telepatisk också.

Här är ett exempel på liiite bristande empati (sketch ur filmen Yrrol):
http://se.youtube.com/watch?v=cTrmT2g5prU

Inger skrev:Nej, det är inte en miss, frågorna är utformade för att täcka båda.

OK, då är jag med; det var alt 6 som jag undrade lite över, om det skulle vara sympati eller empati som i övriga fall.

Gjorde ett experiment med min NT-sambo Hon fick göra ett val och därefter gissa vilket alternativ som hon trodde att de flesta här skulle göra.

Hon valde genast alt 7 (subtila signaler) och gissade sen att de flesta här valde mellan alt 2 och 9. Kul att se hennes min när hon fick facit framför sig. Hon pluggar till socionom, men tar utöver det en massa kurser (som jag inte ens orkar nämna här). Nu bestämde hon sig för att titta närmare även på neuropsykiatrin.

Inget ont som inte för något gott med sig

Jag tycker oftast att folk får skylla sig själva.
Vad det än gäller.
Djur är däremot ett känsligare ämne.
Jag vet att jag borde tycka synd om människor ibland, och jag förstår varför, men jag känner ingenting och jag tänker inte låtsas känna något som jag inte känner.
Det är lite synd ändå, för jag uppfattas ofta som elak och egoistisk.
Egoistisk är jag visserligen, men elak?
Är det elakt att vara ärlig?

coy skrev:Är det elakt att vara ärlig?

Tror att vissa skulle säga det. Det berors ju på i vilken utsträckning.

Jag kan ge ett exempel.

En vän till mig blev inbjuden till en hemmafest hos någon tjej för ett tag sedan.
Då festen var slut hade den tjejens ägodelar stulits.
Alla tyckte synd om henne.
Är det fel av mig att tycka att hon får skylla sig själv då?
Det är ju trots allt hennes eget fel om hon inte har någon koll på vilka hon bjuder in till sin hemmafest.
Det är synd att sådant händer, ja, men är det synd om henne för att hon inte kan tänka på vilka konsekvenser hennes handlingar kan leda till?

coy skrev:Jag kan ge ett exempel.

En vän till mig blev inbjuden till en hemmafest hos någon tjej för ett tag sedan.
Då festen var slut hade den tjejens ägodelar stulits.
Alla tyckte synd om henne.
Är det fel av mig att tycka att hon får skylla sig själv då?
Det är ju trots allt hennes eget fel om hon inte har någon koll på vilka hon bjuder in till sin hemmafest.
Det är synd att sådant händer, ja, men är det synd om henne för att hon inte kan tänka på vilka konsekvenser hennes handlingar kan leda till?

Jag tycker både det är synd om henne och inte.

Det är f*rdjävligt att det finns folk som stjäl och "inte kan (läs vill) skilja på mitt och ditt " Det är aldrig tillåtet att stjäla förutom att ta tillbaka det man blivit bestulen på. Men har man polisanmält ska polisen egentligen kontaktas först men då kan saken vara borta, så det brukar gå att man först tar tillbaka det och sedan ringer polisen.

Samtidigt bör hon ha kolla över vilka som kommer. Släppa in de bjudna och sedan låsa dörren. Samtidigt är detta inte så lätt. Om det förekommit grupptryck, så är det svårt att stå emot samt att hon kanske är rädd att få spö om hon nekar någon att komma på festen. Det kan vara osmarta kompisar till henne som spridit rykte om festen och det är mindre smart.
Men hon bör skaffa koll och smarta strategier som tex. att bara bjuda de hon verkligen känner och några få personer och lite alkohol hemma och ingen får ta med något mer än läsk och svag öl. "Där spriten går in går ofta vettet ut." En del människor kan inte hantera sprit.

Har hon As. så ska man ta i beaktan att hon kan ha problem med att se konsekvenser och i så fall är det nästintill enbart synd om henne. Då bör någon annan förklara för henne till en annan gång för har man As. kan det tyvärr ta lång tid innan man ser konsekvenserna. Jag vet av egen erfarenhet. Jag har nyligen börja lära mig mer!

2) för så är det för mig nu och 10. Röstade på 2 men 10 hade gått lika bra.
Hur empatisk jag är skiftar med situation, humör, ork och nog också ålder - 10:an. Jag har tex. mer ork och lust att bry mig om andra när jag har ett jobb än när jag är arbetslös liksom många andra och det är ganska naturligt.

4) Det förekommer

6) Tror det kan vara så men jag är osäker

7) Det förekommer

9) Tycker jag om folk som alltid gnäller och aldrig gör något åt sin situation och knappast ber om hjälp.

10) Den stämmer bäst in på mig tillsammans med ovanstående.