ling0n skrev:Jag tror inte jag har så mycket problem heller egentligen.

Nja. Man förstorar troligtvis upp en hel del för att man sitter och tänker på det så mycket när det väl är att man stör sig.

För några månader sedan testade jag hörseln och jag hör utan bekymmer 18000 Hz. 19400 Hz hör jag när ljudkällan är ganska rakt placerad i förhållande till örat - mer än så är svårt för mej att uppfatta.

Alltså: jag hör så högfrekventa ljud att de flesta, enligt testresultatet, slutar höra dem redan i tonåren.

Förutom detta har jag problem med för många ljud samtidigt. Åka bil och lyssna på musik går inte. Det blir tom jobbigt att åka bil och prata med folk. Lyssnar nästan aldrig på musik som bakgrundsljud eftersom det blir för många ljud samtidigt vilket gör mej grinig. Har till stora delar slutat att gå ut öht eftersom de måste spela så förbannat högt även på pubarna - jag som bara vill mysa, tjattra och dricka öl!

Ibland har jag tinnitusliknande fenomen, men de är oftast övergående.

Till att börja med, jag har diagnosen ADD, inte Asperger, hoppas att det ändå är ok att jag svarar. Jag har enormt svårt för störande ljud, har alltid med mig öronproppar på buss och t-bana eller i andra jobbiga situationer med mycket störande ljud. Läste om Hyperakusi på Wikipedia, hade ingen aning om att det fanns ett ord för det, men det verkar ju vara det jag har.

Min psykiatriker tolkar min ljudkänslighet, efter vad jag förstått, som ett symptom på någon sorts utmattningsdepression. Jag var dock till viss del känslig för ljud - och även skarpt ljus - redan som barn/tonåring.

Alexandra skrev:Till att börja med, jag har diagnosen ADD, inte Asperger, hoppas att det ändå är ok att jag svarar. Jag har enormt svårt för störande ljud, har alltid med mig öronproppar på buss och t-bana eller i andra jobbiga situationer med mycket störande ljud. Läste om Hyperakusi på Wikipedia, hade ingen aning om att det fanns ett ord för det, men det verkar ju vara det jag har.

Min psykiatriker tolkar min ljudkänslighet, efter vad jag förstått, som ett symptom på någon sorts utmattningsdepression. Jag var dock till viss del känslig för ljud - och även skarpt ljus - redan som barn/tonåring.

Visst är det ok att du svarar. AS och ADD verkar ganska nära besläktade och förekommer ofta ihop. Jag har själv drag av ADD även om AS/HFA är den diagnos jag fått. Och många med just ADD eller kombinerad AS/ADD har en medfödd känslighet, ofta ljudkänslighet.

Det kan nog t o m vara så att känsligheten kom först och ev utmattningssyndrom eller -depression som en följd av det (om du nu tycker att den diagnosen stämmer). När ens medfött sensibla sinnen blir överstimulerade under lång tid kan man nå en gräns där man inte tål mer och kan då bli ännu känsligare för att man inte har nån energi kvar att hålla stången mot alla intryck.

Har man dessutom en medfödd eller förvärvad stresskänslighet och/eller tvingas kämpa hårdare än de flesta för att klara sånt som vanliga människor klarar utan större problem så är det lätt att det blir för mycket till slut.

Låter det som nåt du känner igen? Är du känslig för nåt annat än ljud?

Jag valde Flera av ovanstående :

Hyperakusi (ljudöverkänslighet)

Tinnitus

Svårt uppfatta verbal info el filtrera bort bakgrundsljud

Isabell skrev:Har nog flyttat ett tiotal gånger enbart på grund av att jag störts av ljud från grannar.

Jag är uppe i runt 30.

Du beskriver det mycket bra i resten av ditt inlägg. Känner igen mig väl i detta.

Som medlem i styrelsen för OA, Orgainserade aspergare hade jag tänkt göra någon form av sammanställning över ljudöverkänslighet och dess konsekvenser för personer med npf.

Jag undrar därför om jag kan använda mig av vissa inlägg i min sammanställning där dessa problem beskrivs? Inga nick/namn eller annat som kan vara utpekande kommer att tas med. Jag ska även försöka få ihop någon form av enkät som jag när den är klar kommer att dela ut till de som kan tänka sig att svara. Samma sak där, helt avidentifierade.

Ljudöverkänslighet måste få ett större utrymme och tas på ett betydligt större allvar för personer som har dessa problem och bör tas med i den samlade bedömningen av olika stödinsatser. Det kan t ex handla om bostadsanpassning i form av ljudisolering av bostaden alternativt att man ska kunna få en särskilt anpassad bostad som täcker in behovet av lugn och ro.

Som det är nu handlar bostadsanpassning främst om att ta bort trösklar och sätta in handikapphissar. Våra behov ser annorlunda ut men är inte mindre viktiga och avgörande för det.

Tanken är att detta sedan ska nå ut till alla kommuner i hela Sverige. Möjligen kan man också göra någon form av mall för ansökan om just anpassning med hänsyn till ljudöverkänslighet. Exakt hur detta kommer att se ut det återstår att se eftersom jag inte alls vet hur pass mycket underlag jag kommer att få in. Jag räknar med att det kan ta ett år innan det är klart.

Inger skrev:

Grimuald skrev:Jag har ofta ont i öronen. Vet inte om det är normalt men jag tror det är meningslöst att söka vård för det. Ibland gör det ont som satan, man kan bli helt galen av smärtan.

Det är inte normalt att ha ont i öronen. Om du inte sökt vård för det så vet du inte om det är nåt som går att åtgärda. Ska du inte ge läkarna en chans i alla fall?

Jag har sökt vård för smärta många gånger, t.o.m. sökt algolog (smärtläkare) på smärtklinik. Efter utredning kom man fram till att jag led av smärtsyndrom vilket inte lät så upplyftande (tolkade det som att de famlade i blindo) men fick Tryptizol förskrivet. Efter att ha testat Tryptizol i ett halvår för att se om den lindrar smärtan börjar jag tröttna på den eftersom den lindrar inte alls smärtan utan gör bara att man känner sig dåsigare.

Har även sökt andra läkare för att utreda olika smärtor, t.ex. smärta i knä. Var på röntgen av knä, men enligt röntgenläkare ska analysen av fynden från knä inte ge upphov till någon smärta alls. Men ändå har jag ständig smärta därifrån. Rent logiskt drar jag då slutsatsen att det jag menar med smärta är något helt annat än vad läkarna menar. Man kanske är allmänt smärtöverkänslig men hur man ska hantera det har jag inte den blekaste aning. Jag blev bland utskriven från smärtkliniken trots att jag hade precis samma smärta som när jag gick dit vilket strider mot deras föreskrifter som säger att de inte släpper patienter som fortfarande plågas av smärta. Man ska vara smärtfri när man lämnar kliniken.

Då hade jag dock ej blivit utredd för AS och jag tänker att mitt funktionshinder satte käppar i hjulet när det gäller kommunikationen med vårdinstansen. De verkade mest vara fokuserade på psykosociala faktorer vilket för mig verkade helt uppåt väggarna. Det var inte därför jag gick dit. Gick dit för smärta, inget annat. Denna typ av upplevelse gör att man funderar över meningen med att söka vård överhuvudtaget. Är det någon mening bortsett från att man sysselsätter sig själv och folk som arbetar inom vården samt att man får ett hål i plånboken. Skulle hellre lägga mina korvören på saker som ger effekt. Någon som har någon idé hur man kan tackla problemet ?

DC skrev:Som medlem i styrelsen för OA, Orgainserade aspergare hade jag tänkt göra någon form av sammanställning över ljudöverkänslighet och dess konsekvenser för personer med npf.

[... ...]

Underbart, DC! Kör frimodigt och lycka till!

Har en liten hörselnedsättning i höger öra. Fick den på skjutbanan när jag gjorde lumpen. Satte hörselskydden på fel håll och Ak5:ans axelstöd lyfte på ena kåpan när jag siktade. Efter händelsen använde jag alltid proppar vid skjutning.

Tips: Tänk alltid på hur du bär Försvarsmaktens hörselkåpor då ena kåpan är större p.g.a batteriplatsen.

DC skrev:Som medlem i styrelsen för OA, Orgainserade aspergare [...]

Ursäkta stavfelet

Ä, det lät bara som om du har lite fransk brytning och det är ju alltid charmigt.

DC skrev:Som medlem i styrelsen för OA, Organiserade aspergare hade jag tänkt göra någon form av sammanställning över ljudöverkänslighet och dess konsekvenser för personer med npf.

Jag undrar därför om jag kan använda mig av vissa inlägg i min sammanställning där dessa problem beskrivs? Inga nick/namn eller annat som kan vara utpekande kommer att tas med. Jag ska även försöka få ihop någon form av enkät som jag när den är klar kommer att dela ut till de som kan tänka sig att svara. Samma sak där, helt avidentifierade.

Jättebra initiativ. Tydligen är problemet t o m större än jag trodde.

Om du har nån nytta av mina frågor ovan så får du gärna återvinna dem, omformulera dem eller vad du vill.

Grimuald skrev:Jag har sökt vård för smärta många gånger, t.o.m. sökt algolog (smärtläkare) på smärtklinik. Efter utredning kom man fram till att jag led av smärtsyndrom vilket inte lät så upplyftande (tolkade det som att de famlade i blindo) men fick Tryptizol förskrivet. Efter att ha testat Tryptizol i ett halvår för att se om den lindrar smärtan börjar jag tröttna på den eftersom den lindrar inte alls smärtan utan gör bara att man känner sig dåsigare.

Har även sökt andra läkare för att utreda olika smärtor, t.ex. smärta i knä. Var på röntgen av knä, men enligt röntgenläkare ska analysen av fynden från knä inte ge upphov till någon smärta alls. Men ändå har jag ständig smärta därifrån. Rent logiskt drar jag då slutsatsen att det jag menar med smärta är något helt annat än vad läkarna menar. Man kanske är allmänt smärtöverkänslig men hur man ska hantera har jag inte den blekaste aning. Jag blev bland utskriven från smärtkliniken trots att jag hade precis samma smärta som när jag gick dit vilket strider mot deras föreskrifter som säger att de inte släpper patienter som fortfarande plågas av smärta. Man ska vara smärtfri när man lämnar kliniken.

Då hade jag dock ej blivit utredd för AS och jag tänker att mitt funktionshinder satte käppar i hjulet när det gäller kommunikationen med vårdinstansen. De verkade mest vara fokuserade på psykosociala faktorer vilket för mig verkade helt uppåt väggarna. Det var inte därför jag gick dit. Gick dit för smärta, inget annat. Denna typ av upplevelse gör att man funderar över meningen med att söka vård överhuvudtaget. Är det någon mening bortsett från att man sysselsätter sig själv och folk som arbetar inom vården samt att man får ett hål i plånboken. Skulle hellre lägga mina korvören på saker som ger effekt. Någon som har någon idé hur man kan tackla problemet ?

Ojdå, det låter verkligen inte som om du fått rätt bemötande! Då förstår jag bättre varför du inte har nåt vidare förtroende för vården längre! Vet tyvärr inte vad mer man kan göra.

Extremt känslig för många/de flesta ljud, framförallt ljud som är utom min egen kontroll. I synnerhet är jag känslig för lågfrekventa ljud och transienta ljud. Jag får inte ont i öronen, men mår fruktansvärt dåligt psykiskt med hjärtklappningar etc. Det är inte bara ljudstyrka utan ofta ännu mera ljudkaraktär som är problemet. Jag kan må fruktansvärt dåligt av ljud som är så svaga att nästan ingen annan hör dem, om det är ljud som jag har svårt att tåla, t.ex. modernt "dunka dunk" eller radio/tv-ljud av dålig kvalité.

Har dessutom tinnitus och problem med att sortera och filtrera bland inkommande ljud, vilket i kombination med bra hörsel ofta är besvärligt (och trolig orsak till känsligheten).

Kvasir skrev:Extremt känslig för många/de flesta ljud, framförallt ljud som är utom min egen kontroll. I synnerhet är jag känslig för lågfrekventa ljud och transienta ljud. Jag får inte ont i öronen, men mår fruktansvärt dåligt psykiskt med hjärtklappningar etc. Det är inte bara ljudstyrka utan ofta ännu mera ljudkaraktär som är problemet. Jag kan må fruktansvärt dåligt av ljud som är så svaga att nästan ingen annan hör dem, om det är ljud som jag har svårt att tåla, t.ex. modernt "dunka dunk" eller radio/tv-ljud av dålig kvalité.

Har dessutom tinnitus och problem med att sortera och filtrera bland inkommande ljud, vilket i kombination med bra hörsel ofta är besvärligt (och trolig orsak till känsligheten).

Hmmmmm....

Det där får mej att tänka på det jag skrev.... och jag skulle vilja göra ett tillägg till mitt inlägg.

Jag kan också höra helt bisarrt märkliga saker ibland. Exempel: Vi hade kalas hemma hos mej (ingen bakgrundsmusik dock! det var ju faktiskt mitt hem! ;-D ) och eftersom det var så mycket folk hade alla lagt sina jackor och väskor i mitt rum och lämnat dörren bara lite på glänt... vi var säkert 30 pers... massa tjatter...

Trots detta så hörde jag att det ringde en mobiltelefon inne i mitt rum. För att det inte ska låta FÖR osannolikt måste jag påpeka att den låg inne i en handväska och att vibratorn antagligen klonkade mot nån sorts sminkburk. Personen vars mobil ringde var dock otroligt förvånad att jag kunde höra den alls.

Läste du mitt inlägg, Kvasir? Du har väl gått nån ljudskola, inte sant? Vad tror du om det jag skrev förra inlägget?

Inger skrev:Det kan nog t o m vara så att känsligheten kom först och ev utmattningssyndrom eller -depression som en följd av det (om du nu tycker att den diagnosen stämmer). När ens medfött sensibla sinnen blir överstimulerade under lång tid kan man nå en gräns där man inte tål mer och kan då bli ännu känsligare för att man inte har nån energi kvar att hålla stången mot alla intryck.

Har man dessutom en medfödd eller förvärvad stresskänslighet och/eller tvingas kämpa hårdare än de flesta för att klara sånt som vanliga människor klarar utan större problem så är det lätt att det blir för mycket till slut.

Låter det som nåt du känner igen? Är du känslig för nåt annat än ljud?

Jag tänker själv i precis de banorna som du är inne på, alltså att känsligheten kom först. Min psykiatriker är enig, men hävdar, som jag förstår det, följande:

ADD = överkänslighet mot stress, dock inte känslighet mot ljud/ljus
AS = ovanstående, men också överkänslighet mot ljud och ljus

Jag är förutom överkänslig mot ljud även känslig för ljus, och jag tycker att det blivit värre med åren, men det är ändå ett litet problem jämfört med ljudkänsligheten.

Nu när jag vet vad jag vet om ADHD och AS, så tycker jag att jag fick min diagnos på ett mycket märkligt sätt.

(Det började faktiskt med att jag, sen ett antal år diagnostiserad med bipolärt syndrom, klagade på just ljudkänsligheten för min dåvarande psykiatriker. Denna tyckte då att jag verkligen skulle se till att göra en neuropsykiatrisk undersökning, som var en del av ett forskningsprojekt kring bipolärt syndrom, som jag gått med på att medverka i. Jag hade då ingen aning om vad neuropsykiatri var! Men jag gick dit, och fick nästan mitt livs chock, för jag fick då diagnosen ADD. Detta var i höstas, jag var 28 år.)

Isabell skrev:Det kan vara bra att lägga till att jag innan jag kommit till insikt om aspergerproblematiken blivit så vansinnigt arg på vissa, oförstående grannar att min "oproportionerliga autismilska" gjort att de förlorat all möjlighet till förståelse för min belägenhet.

Detta påminner mig om hur jag reagerat och agerat för nu ganska länge sedan och långt före min upptäckt av AS etc. Jag har då så till den grad retat mig på att grannar inte tagit hänsyn till att det varit lyhört i huset jag bott i att jag påtalat detta för dem och menat att de kunde visa större hänsyn till oss ljudkänsliga. Detta gjorde jag någon gång även vid tillfällen då själva ljudnivån egentligen inte var särskilt hög. Till råga på allt tog jag stöd i det faktum att jag vid tidpunkten i fråga var aktiv i hyresgästföreningen och annan verksamhet i bostadsområdet. Förmodligen uppfattades jag som ganska ilsk och oresonlig, trots mina försök att vara hänsynsfull och att i största välmening verka för att förbättra grannsämja och grannsamverkan. Jag valde ju att ta kontakt direkt och inte som så många andra vända mig till hyresvärden med klagomål.

Så småningom gav jag upp och tog till öronproppar, eller så satte jag på en LP-skiva med tillräckligt komplicerad och högljudd musik som kunde dränka åtminstone en del av de ljud jag retade mig på. Och visst är man ljudkänslig så är man, och inte hjälper det att klaga på gråsparvarna heller, eller måsarna tidigt på morgonen.

Sedan något år tillbaka bor jag i eget hus vid skogsbrynet, med inte alltför många grannar i närheten och med skogens fåglar och inte duvor, gråsparvar och andra stadsfåglar i mängd. Ljudstörningar kan man dock inte vara säker att komma i från helt ens om man bosätter sig i ödemarken. Så de nuvarande yttre ljud som stör mig - t.ex. mopedknatter, gräsklippare och andra trimmande trädgårdsredskap - får jag väl stå ut med, i synnerhet som jag själv (bland annat för grannarnas skull) behöver klippa gräset litet då och då. Att man med stigande ålder får en sämre hörsel är också det en tröst - jag har passerat 60-årsstrecket. Annars har jag alltid haft mycket goda värden i de få hörseltest jag gjort under årens lopp.

I fråga om omröstningen vet jag inte riktigt vad jag som är rätt svarsalternativ för min del. Jag upplever att min ljudkänslighet inte är så allvarlig att den kan betecknas som hyperakusi. Men det är först nu i den här tråden jag stött på det begreppet. I övrigt anser jag mig ha normal hörsel för min ålder och har inte några problem med att uppfatta tal i sorliga miljöer eller några andra hörselrelaterade problem. Så valet står mellan normal hörsel och hyperakusi. Kanske kommer det fler inlägg i tråden som kan ge vägledning för hur jag ska rösta.

Inger skrev:Om du har nån nytta av mina frågor ovan så får du gärna återvinna dem, omformulera dem eller vad du vill.

Jag har klippt och klistrat i word rakt av. Tycker dina frågor var bra. Det får vara så så länge. Jag kan få användning för dina frågor i den enkät som jag tänkte försöka få ut så småningom.

Kvasir skrev:Extremt känslig för många/de flesta ljud, framförallt ljud som är utom min egen kontroll. I synnerhet är jag känslig för lågfrekventa ljud och transienta ljud. Jag får inte ont i öronen, men mår fruktansvärt dåligt psykiskt med hjärtklappningar etc. Det är inte bara ljudstyrka utan ofta ännu mera ljudkaraktär som är problemet. Jag kan må fruktansvärt dåligt av ljud som är så svaga att nästan ingen annan hör dem, om det är ljud som jag har svårt att tåla, t.ex. modernt "dunka dunk" eller radio/tv-ljud av dålig kvalité.

Har dessutom tinnitus och problem med att sortera och filtrera bland inkommande ljud, vilket i kombination med bra hörsel ofta är besvärligt (och trolig orsak till känsligheten).

Detta kunde jag ha skrivit. Exakt så här känner jag. Just formuleringen utanför min egen kontroll har jag använt mig av när jag försökt förklara.

Tyvärr verkar det vara väldigt svårt för läkare och handläggare att höra vad jag säger för man får det alltid till att jag inte tål ljud överhuvudtaget alternativt att det har med ljudets styrka att göra.

Jag minns knappt eller vill helst inte tänka på alla kränkande och nedlåtande formuleringar jag läst efter samtal med olika personer.

Inger skrev:

Flinta skrev:Även jag är mer känslig för ljud än andra och har mkt svårt att filtrera bort störande ljud. Jag har även svårt att uppfatta verbal info, har Tinnitus och är mobilsjuk (extra känslig hörselnerv?)

Innebär det att du får ont i örat när du talar i mobil?

Jag tyckter inte jag känner nåt av mobiler men har börjat använda sladd för säkerhets skull.

Däremot när jag hade sladdlös DECT-telefon hemma och pratade i den i typ 6 timmar i streck så fick jag jätteont i örat och kände hur hela området var starkt upphettat så att det riktigt brände och sved (det händer inte när jag pratar länge i vanlig telefon, då är det mer att man blir trött i örat av pratet, men den trådlösa gav en rent fysisk smärta som var helt olidlig). Efter det kunde jag inte tala i sladdlös utan att få tillbaka samma värk i örat så jag återgick till vanlig telefon. Är extra glad över det beslutet sen jag fick veta att DECT-telefonernas basenhet sänder som en minimobilmast i hemmet c:a 100 m i alla riktingar, och dessutom dygnet runt istället för bara när man ringer.

Hoppas det inte är sant att de ska avveckla trådtelenätet innan de hittar någon mer människovänlig frekvens att sända trådlös på. Just mikrovågor som kan grilla örat och hjärnan är verkligen ingen höjdaridé rent biologiskt...

När jag talar i mobil använder jag handsfree och det gör inte så ont inuti hörselnerven/öronen/hjärnan då.

Har stora problem på bussar, i tunnelbana och på pendeltåg. Måste liksom hoppa runt från plats till plats/från vagn t vagn...Det är jättejobbigt att sitta brevid en som själv har mobilen invid örat, jag känner av den efter 3 sek och byter plats till en så långt bort som möjligt när jag inte orkar ha ont länge efterråt. Hatar rusning!

En gång vågade jag säga till en som långpendlade och samtidigt långsnackade men det kändes jobbigt. Folk tittade konstigt. Vad skulle ni göra?

Det är upp till mig och alla andra att kämpa för mobilfri kollektivtrafik.

Pågatågen i Skåne har sk tysta vagnar. Där får man inte prata och inte lyssna på mobila musikmaskiner. Tyst ska det vara. Dessa vagnar ska också vara doftfria, inga parfymer.

Så oerhört sympatiskt! Då skulle t o m jag kunna åka tåg. Kan man inte lobba SJ för att införa detsamma?

Inger skrev:Så oerhört sympatiskt! Då skulle t o m jag kunna åka tåg. Kan man inte lobba SJ för att införa detsamma?

Tysta vagnar finns ju, även om det inte riktigt respekteras. Parfymfria vet jag inte, vad det det du önskade dig mest? Föreslå det, du kanske får ett diplom som bästa förslagsställare eller nån gratischeck till fika eller så...

Tysta vagnar med svagt halogenljus för folk som är pälsdjurs- &, parfymallergiker, el-, mobil- lysrörs- & ljudkänsliga skulle sitta fint. Då slog man många flugor i en smäll och tillfredsställer många på en gång.

*skriver upp på göra-listan*