Det där med roller känner jag igen, det kan jag också göra vid behov.
Fast det är inget jag direkt gillar om det inte är en positiv roll.

nano skrev:Det där med roller känner jag igen, det kan jag också göra vid behov.
Fast det är inget jag direkt gillar om det inte är en positiv roll.

Rollen som telefonförsäljare kändes *verkligen* inte positiv. Det kändes som att jag inkräktade på andra människors privatliv, jag mådde dåligt av att ljuga och pracka på folk skit som de egentligen inte ville ha eller behövde. Man ska självklart aldrig köpa nåt av en telefonförsäljare, det finns alltid en hake.

Börjar känna att det inte finns några "positiva roller". Och att jag har rätt att vara mig själv. Sen måste jag ju ibland...

Klart du har rätt att vara dig själv, något annat vore ju märkligt.
En annan komponent i det hela är ju att man antagligen inte fungerar på samma sätt som när man var liten.
Antagligen förändrar man sig nog när man håller på med saker i framtiden med.

nano skrev:Klart du har rätt att vara dig själv, något annat vore ju märkligt.
En annan komponent i det hela är ju att man antagligen inte fungerar på samma sätt som när man var liten.
Antagligen förändrar man sig nog när man håller på med saker i framtiden med.

Det första jag lärde mig i skolan var just att jag INTE hade rätt att vara mig själv.

Jag är en helt annan person idag än vad jag bara var för några år sen, och det känns väldigt bra. Jag kommer att fortsätta utvecklas, och det känns som en tröstande tanke.

Alexandra skrev:Det första jag lärde mig i skolan var just att jag INTE hade rätt att vara mig själv.....

Antar att jag hade en rätt bra skola, iaf i den första skolan där jag gick i 8 år.

Fast rätten har man, däremot finns det de som försöker motverka det, med eller omedvetet.
När det är frågan om de som försöker vara elaka så tror jag egentlgen att det är frågan om folk med begränsad empati.

Röstade nej men saknar alternativet "ibland".

Oftast gillar jag inte att prata i telefon, men när jag är på prathumör eller har nåt viktigt att prata om är det praktiskt att ha en lur att babbla i när man inte orkar träffa sina vänner rent fysiskt. Kan ibland prata väldigt länge om samtalet är intressant.

Har ingen telefonfobi men hade som yngre, då jag kände mig osäker på hur man gör och vad man säger.

Blir lätt irriterad om telefonen ringer när jag är upptagen med nåt.

Alexandra skrev:

nano skrev:Klart du har rätt att vara dig själv, något annat vore ju märkligt.
En annan komponent i det hela är ju att man antagligen inte fungerar på samma sätt som när man var liten.
Antagligen förändrar man sig nog när man håller på med saker i framtiden med.

Det första jag lärde mig i skolan var just att jag INTE hade rätt att vara mig själv.

Typ jag med.

Alexandra skrev:Jag är en helt annan person idag än vad jag bara var för några år sen, och det känns väldigt bra.

Ungefär samma.

Alexandra skrev:Jag kommer att fortsätta utvecklas, och det känns som en tröstande tanke.

*peppar peppar* säger jag.

Rösta kan jag inte. Beror helt på form, varför, med vem...

Telefonskräck kan jag dock gott kalla det, i huvudsak. Det, liksom den sociala fobin, är inget jag (heller) har lärt mig se eller börja respektera hos mig själv förrän på allra sista tiden.

Zombie skrev:Rösta kan jag inte. Beror helt på form, varför, med vem...

Men nu gör du en lite aspig bokstavstolkning av frågan. Om det finns en eller två personer du står ut att prata med nån gång ibland, när du är tillräckligt pigg, och du ryser av blotta tanken på telefoner annars, så tror jag du lugnt kan välja alternativ 2 utan att det blir missvisande.

Annars hade jag gärna sett en skala på säg 5 alternativ, från telefonmani till telefonfobi, så hade det varit lättare att rösta.

Jag pratar sällan i telefon nuförtiden. Beror delvis på att jag inte har någon täckning där jag bor men jag har blivit mycket tråkigare att prata med också.

Inger skrev:

Zombie skrev:Rösta kan jag inte. Beror helt på form, varför, med vem...

Men nu gör du en lite aspig bokstavstolkning av frågan. Om det finns en eller två personer du står ut att prata med nån gång ibland, när du är tillräckligt pigg, och du ryser av blotta tanken på telefoner annars, så tror jag du lugnt kan välja alternativ 2 utan att det blir missvisande.

Tror jag tyvärr inte. Det är så mycket jag gillar (eller inte ogillar), som mina [vad-fan-man-nu-ska-sammanfatta-skiten-som] hindrar mig från. (Och ingen självömkan i det, bara jobbat med och (ännu) inte hjälpt.)
För mig är "gilla" något helt annat än "kunna".

Jag tror ändå att du platsar i kategori 2, men gör som du vill. Kan ju komma nån enkätpolis och bötfälla dig för att du kryssade fel så det är kanske bäst att inte chansa.

Annars lydde inledningsinlägget såhär:

andyl skrev:Hur tycker ni det är att prata i telefon?
Själv tycker jagatt det är bra, men jag vet aspies som har jättesvårt med det.

Eftersom trådskaparen själv använder ordet "jättesvårt" så tror jag man kan byta ut ordet "gillar" mot "ha svårt för" och ändå svara så att trådskaparen får veta det den undrade.

Vanligtvis gillar jag inte att prata i telefon.
Oavsett vem som ringer så tycker jag det är en stor ansträngning att helt oförberett inleda ett samtal med någon man inte alls räknat med att prata med just då. Sedan tycker jag att det är jobbigt att ringa till andra också.

Sitter jag t.ex. på arbetet och ska ringa i ett viktigt ärende så kan det gå an lättare, men ringer någon till mig hux flux på kvällen för att bara prata (och då vanligtvis för att prata av sig om ett problem) så upplever jag det ofta som högst obekvämt;
Man ska hela tiden försöka hålla igång samtalet, komma på saker att säga samt veta hur man ska avrunda varje gång (ett av de svåraste momenten är just avrundningen).
Tycker mest att det skäl tid för mig som jag skulle kunna lägga på annat än att prata på ett helt obestämt tema i syfte att vara social.

Det kan vara roligt vissa gånger när jag har lust, men det är inte ofta det.
Lika sällan som jag har lust att träffa vänner i princip, vilket aldrig händer.

Den enda jag träffar och har lust att träffa är min flickvän, som jag också hellre träffar irl än pratar i telefon med.
Msn eller e-mail är lättare och inte lika krävande men kräver samtidigt att jag har något av vikt att förmedla där också.
SMS gillar jag inte heller särskilt mycket. Fattar inte hur folk orkar knappa in långa texter på sin mobil stup i kvarten fram och tillbaka.. men men alla har vi olika nöjen här i livet

Tidigare tråd och omröstning om problem med telefonerande:
Telefonfobi