Okej, nu försöker jag vara så ärlig som möjligt här för att få ärliga svar, detta känns faktiskt lite genant att skriva om!

Jag har länge haft ett problem med min röst, nämligen att den är för svag så folk inte hör vad jag säger om jag inte på gränsen till ropar eller skriker.

Min taktik för att förbättra min situation är att jag tränar upp rösten varenda dag, och det måste jag för att den inte ska falla tillbaka i sin svaghet igen.
Detta är rätt jobbigt och det vore intressant att veta om fler upplever/har upplevt detta problem

Sättet jag tränar upp den på är att helt enkelt anstränga den genom att ropa/skrika/sjunga högt när jag är hemma, och jag gör då detta med en kudde för ansiktet för att inte grannar ska höra mig

Har jag väl gjort detta ett par gånger om dagen så brukar min röst bli betydligt högre och bättre så jag inte behöver anstränga mig lika mycket för att göra mig hörd osv.
Har till och med haft svårt att prata alls överhuvudtaget när den varit för svag ibland.

En sak som kan vara intressant i detta sammanhang är att jag har Asperger diagnos och är väldigt osocial, så jag pratar möjligtvis inte lika mycket/ofta som de flesta andra gör, vilket skulle kunna vara en bidragande orsak till att mina stämband blivit så försvagade.

Men detta problem kan också leda till en ond cirkel;
när jag har så svag röst så vill jag inte prata lika mycket eftersom det blir jobbigt >> jag pratar mindre >> min röst blir ännu svagare osv.

Tror de flesta kan hålla med mig om att rösten är ett väldigt viktigt instrument i sociala sammanhang.
Har man en fånig/pipig eller svag röst så får man det därför mycket svårare i det sociala livet.

Nå.. är jag ensam om mitt problem eller finns det fler som kan relatera till det jag beskriver?

Jodå, jag har ofta svårt att tala ö h t. Ibland är det helt omöjligt, ibland kan jag tvinga mig men då blir rösten svag och viskig och det gör ont eller är ansträngande. Men ibland går det alldeles utmärkt att tala och då kan jag babbla på ordentligt. Kanske t o m lite för högt om jag blir ivrig. Varierar alltså.

Min sångröst är däremot nästan alltid jättesvag, särskilt i högre tonarter. Kan inte ta i alls och har tydligen helt fel teknik fick jag nyligen veta, med för mycket luft och för ytlig andning.

Öva som du gör är säkert jättebra. Kanske du även skulle kunna ha hjälp av att träffa en tal- eller sångpedagog för att få in rätta tekniken?

Inger skrev:Kanske du även skulle kunna ha hjälp av att träffa en tal- eller sångpedagog för att få in rätta tekniken?

Har faktiskt funderat på det, men jag tror det ligger mycket i att jag inte pratar så mycket annars;
Då får både tekniken och stämbanden brist på övning.

FÖ kanske till och med den här tråden skulle göra sig bättre i "Allt om Asperger"?

Jag avskyr min röst. Ibland artikulerar jag inte och det är jobbigt, för jag stör mig på det. Däremot kan jag skifta tonläge väldigt lätt och det är ofta det jag gör. Jag har sjungit sen jag var ett litet barn och är övertygad om att det har gjort sitt. Orsaken till att jag inte alltid artikulerar beror på att jag inte rör på läpparna så mycket när jag talar, tror jag. Och ibland pratar jag för snabbt och då blir det som en virvelvind.

När jag var liten talade jag för högt och nu talar jag för lågt, hur ska de andra människorna ha det? Jag kommer fortsätta tala som jag gör men försöka artikulera mer, mest för att jag själv stör mig så fruktansvärt på när man inte hör samtliga bokstäver i ordet som sägs.

Något som jag hoppas på kan hjälpa är att jag läser nyheterna högt. Det enda som är fel då är att jag gör till rösten, låter precis en reporter från Stockholmsområdet, fast utan en direkt dialekt.

[ Inlevelse for the win? ]

Jag pratar kanske för högt och för fort, och kan låta "fel" säger en del.
Några har sagt att jag har udda intonation, men jag vet inte.

När jag blir engagerad och intresserad, kan jag låta arg/ilsken och kulsprutelikt.

Jo, den här frågan kan nog passa i Asperger-avdelningen. Man kan klicka på utropstecknet bredvid första posten och be moderator flytta tråden dit.

Tror förresten vi hade några andra trådar om röst den avdelningen förut; en om man talar för högt eller i för högt tonläge, och en annan om ifall ens röst låter yngre än man är. Borde gå att hitta i arkivet om man orkar leta.

Vet inte. Jag gillar inte min röst, jag kan ofta inte få orden att låta tillräckligt skarpa. Men det är nog inget fysiskt problem egentligen,- jag har lite små talproblem ö.h.t, med intoning och att få orden på rätt ställe i meningen.

Bror Duktig skrev:När jag blir engagerad och intresserad, kan jag låta arg/ilsken och kulsprutelikt.

Det känner jag igen! Det är som man får idén om hur allting fungerar och känner sig redo att visa världen. Så känns det i varje fall inombords.

Det sänks dock så fort man märker att omvärlden inte är lika intresserad som man själv är.

xlnt skrev:Nå.. är jag ensam om mitt problem eller finns det fler som kan relatera till det jag beskriver?

Nepp och japp. (jag blir osäker då texten före eller blir nej och texten efter eller blir ja )

Jag har artikuleringsproblem också.

Jag hatar min dialekt och hur min röst låter.

imperativ skrev:

xlnt skrev:Nå.. är jag ensam om mitt problem eller finns det fler som kan relatera till det jag beskriver?

Nepp och japp. (jag blir osäker då texten före eller blir nej och texten efter eller blir ja )

Ok kanske var otydlig där.

Men kan man relatera till det jag beskriver så bör man iaf. ha ett åtminstånde likartat problem, nämligen ett problem med sin röst på något vis.
Det behöver inte vara exakt samma problem som jag har, men vad det än är så är det ändå intressant för denna tråd!

Jag tycker att jag låter fördjävlig. Har en orolig röst som ger ett mesigt intryck.

Jag röstade tveksam. Jag varken gillar eller tycker illa om min röst.

Kristofer skrev:Jag tycker att jag låter fördjävlig. Har en orolig röst som ger ett mesigt intryck.

Nej, det har du inte. Detta är bara ännu en typisk Kristofer-noja.

Är tveksamt nöjd men skulle aldrig få för mig att byta.

Inger skrev:

Kristofer skrev:Jag tycker att jag låter fördjävlig. Har en orolig röst som ger ett mesigt intryck.

Nej, det har du inte. Detta är bara ännu en typisk Kristofer-noja.

Intygar. Klar, distinkt och sympatisk som jag minns den.

Tveksamt nöjd... tror jag. Skapligt nöjd!

Du låter himla trevlig (typ som du är också). Tycker du kan vara helnöjd.

Jag är inte nöjd med min.

Det var länge sen jag hörde mig själv på band, så jag vet egentligen inte hur jag låter.
De som träffat mig kan däremot berätta hur jag låter.

Jag har ofta under min uppväxt fått kritik för att jag låter arg eller sur när jag själv tycker att jag låter neutral så således har jag någon typ av problem med att reglera röstläget.

Jag har genom åren pendlat mellan gillat och ogillat. Rösten, alltså. Sände lite radio en gång i tiden och lyckades komma över ogillandet.

En bra övning är att (som någon annan här gjorde?) spela in sin egen röst och lyssna. Om och om igen. De flesta mobiltelefoner har idag inbyggt fickminne och funkar alldeles utmärkt för såna övningar. Jag använder telefonen för att spela in minnesanteckningar, men även för olika uppslag jag får i något av alla mina skrivarprojekt.

Testa!

Inte det minsta nöjd.

Nasal (efter min pappa), svag, odistinkt, sluddrig ibland (folk säger ofta Va?).

Rösten ger ett försiktigt intryck vilket iofs till viss del stämmer med hur jag är.

Gillar inte dialekten som inte är geniun (lade bort hemdialekten när jag flyttade till stora staden).

Hatar att höra mig inspelad (så säger alla iofs).

[Ev. OT:]

Har märkt att folk rätt ofta säger Va? trots att de har högt vad jag sagt, och undrar alltid varför. Precis som att de inte gillade hur jag sade det.

Hur man säger saker är ju en del av kroppsspråket och det vet ju alla hur viktigt det är. Betydligt viktigare än vad man säger.

Såg en hel del bra tips i den här tråden. Träna rösten när man är själv till exempel. Och röstpedagog. Vad kan en sådan kosta??

/Barracuber

barracuber skrev:Har märkt att folk rätt ofta säger Va? trots att de har högt vad jag sagt, och undrar alltid varför. Precis som att de inte gillade hur jag sade det.
Hur man säger saker är tydligen minst lika viktigt som vad man säger.

Känner igen det där! Har aldrig fått kläm på om jag sluddrar eller på annat vis är otydlig

Jag är likgiltig. Det finns inget alternativt för mig.

Folk har dock gnällt om att jag talar rätt lågt/sluddrig. Får relativt ofta upprepa mig. Men skulle inte vilja påstå att jag tycker illa om min röst för det.

"lågt/sluddrig" är dock rätt ironiskt. Då jag faktiskt sjunger (rätt högt:P) i ett hårdare band. Tänkte bara att jag skulle slänga in det. Hehe...