Har läst igenom några trådar och känner igen mej mycket väl. Det har kostat mej mycket genom åren men känner så väl igen mej i andra inlägg.
Är nu 40 år. Har ett bra jobb men det funkar bra för mej. Inget socialt umgänge att prata om. Ingen relation och försöker inte ens.
Depression har jag väl i stort sett haft hela mitt liv till o från, känns som att man har lärt sej leva med det, och allt vad det innebär...

Läste om att få diagnos på det, vad är vitsen med det?


Moderator: Kompletterade rubriken.

Hej!

Välkommen hit, Zanne!

Vitsen med en diagnos är väl att man vet vad det är, inte bara gissar, och kan jobba med sina svårigheter utifrån det.

En annan fördel är att man får tillhöra personkrets 1 och har, om man vill, rätt att få hjälp enligt LSS. Man måste själv söka om hjälp enligt LSS och det är alltså inget man blir pådyvlat. Försöker någon "tant" att pracka på en kontaktperson, stöd i boendet etc. har man all rätt att tacka nej.

Annars vet jag inte, tja, om jobbet känns övermäktigt kan det vara lättare att bli sjukskriven och få sjukbidrag. Eller bli klassad som arbetshandikappad och få hjälp av en SIUS-konsulent på AF samt bli anställd med lönebidrag. Men om man kan jobba som vem som helst så blir man naturligtvis inte klassad som arbetshandikappad eller får sjukbidrag, det är bara om man själv upplever att man inte orkar som karusellen dras igång.

Hälsningar

Lilla Gumman

Välkommen! Tandvårdskort som fungerar på samma sätt som högkostnadskortet i sjukvården. När sjuk och tandvård gått upp till 900 kr har man fritt i 1 år om man har As-diagnos ananrs är det bara sjukvården. Om man frågar sitt landsting eller LSS-handläggaren ska de kunna hjälpa en med ansökningsblankett. Dock har LSS-handläggarna ibland fel som tex. min. A här på forumet kan också hjälpa till. Hon hjälpte mig. Tyvärr är hon sällan inne.

En diagnos på papper kan vara en bra sak om man behöver stöd från samhället, men också som en väg att få bättre självinsikt. Just självrannsakan tror jag många aspergare har hållt på med långt mer än vad som är normalt. Via diagnosen vet vi varför vi tycker som vi gör, varför vi reagerar annorlunda och tänker på ett visst sätt. Undrar hur många NTs det finns som har samma koll på sig själva...

7anne skrev:Har läst igenom några trådar och känner igen mej mycket väl. Det har kostat mej mycket genom åren men känner så väl igen mej i andra inlägg.
Är nu 40 år. Har ett bra jobb men det funkar bra för mej. Inget socialt umgänge att prata om. Ingen relation och försöker inte ens.
Depression har jag väl i stort sett haft hela mitt liv till o från, känns som att man har lärt sej leva med det, och allt vad det innebär...

Läste om att få diagnos på det, vad är vitsen med det?

Få diagnos på AS eller depression? För AS så är väl fördelen att du då får rätt till endel olika hjälpgrejjer, exempelvis från LSS. Annars räcker dte väl att läsa böcker och lära sigsjälv den vägen. Depressiondiagnos tror jag inte alltid ställs, folk kan få antidepressiv medicinering ändå.

Tackar för svaren...

Hade aldrig hört talas om detta tidigare och hamnade på sidan av en slump.
Efter att ha läst några trådar så blev jag väldigt övertygad då det stämde helt in på mej.
Vet inte riktigt om jag vill ha diagnos. Jag har levt med detta så länge och på ngt, vis lärt mej leva med det. Det är absolut inte särskilt roligt men mitt motto är: " de e bara o gilla läget"

Har inga problem med kundkontakter i mitt arbete och blir alltid väldigt omtyckt, har lärt mej det. Men har inget socialt liv utanför arbetet, och vill nog inte ha det heller... Känns som att ingen fattar ngt...

Det räcker nog att jag vet det själv. Kanske man skulle berätta för dom närmaste.. ? Det förklarar ju en del. Finns kanske tom, dom som redan vet...

Jag har tagit mycket stryk i mitt liv och det hade förmodligen sett anorlunda ut om jag hade känt till detta tidigare men nu känns det som att det är lite sent. Jag har redan sumpat mina chanser till ett normalt liv...

Kruxet för mej var att jag hade alltid svårt för umgänge, i synnerhet i stor skala. Ju fler desto värre var det. Desto osäkrare var jag. Jag nyttjade spriten som dämpning men det var inte lyckat. Blev värre med åren.
Märker nu att utan umgänge behövs ingen sprit men jag kände mej påtvingad umgänge iom, familjen. Man var ju tvungen...

Känner mej även ofta frustrerad i mitt jobb då det oftast känns som jag är fem år före dom andra i tänket.

Har enorm empati och förståelse för andra. Min dotter och jag har en väldigt bra relation... Hon vet hur jag funkar, men det är inte många som gör det....

Ja, kanske jag har detta, kanske inte, men det verkar nästan så...

Läser mycket om relation mella ADHD och AS (förmodar att as är asperger) och fattar inte att det skulle finna några samband. Har en brorson som har grov ADHD och kan inte se att det på ngt vis skulle kunna liknas med AS. AS är väl en form autism, = lugn... ADHD har ju en enorm överskotsenergi..
Jag ser en klar symptom i bägge fallen men väldigt små likheter. ADHD som min brorson har han har ju ingen empati, förståelse, lugn för fem öre. Är ju på gränsen till psykopat. (vilket hans mor är) AS är ju ngt helt annat om jag har förstått det rätt. Iaf, om jag har det. Jag är lugn och gillar det. Kan fördjupa mej sjukligt i olika projekt och när jag når mitt mål finner jag snabbet ett annat projekt. Gillar inte offentlighet. Vänner kan lita på mej till 200% men upplever oftast att man inte får en bråkdel igen. Hart stor förståelse för deras problem men får oftaast ingen för mina egna. osv... osv...

Just nu fördjupar jag mej i musik i ungefär 130 db, det får mej att tänka på inget... :S (L)

Borde jag prata med mitt ex, barnens mor om detta? Vi har en god relation, det kanske kan ge henne en del svar...?

7anne skrev:Borde jag prata med mitt ex, barnens mor om detta? Vi har en god relation, det kanske kan ge henne en del svar...?

Ja, om ni har en god relation och hon inte använder det emot dig. Har ju läst om en del AS-föräldrar som fråntagits vårdnanden om barnen. Då kan du ju fråga hur hon ser på dig, om hon nu tycker att du har AS-drag.

Sen är det så att många har både AS och ADHD. Antar att du läst denna tråd: http://www.aspergerforum.se/granslandet-mellan-adhd-och-as-t8250.html

7anne skrev: AS är väl en form autism, = lugn... ADHD har ju en enorm överskotsenergi..

Autister och aspergare är inte lugna allihop, eller avskärmade, och alla med ADHD är inte hyperaktiva eller särskilt energiska, tvärtom kan man vara hypoaktiv (underaktiv). Oftast pendlar man som ADHD-are mellan båda ytterligheterna.

Det finns mängder med likheter mellan AS och ADHD, men också drag hos båda diagnoserna som skiljer sig mycket åt.

Människor med AS behöver inte vars särskilt lika varann då man förutom diagnosen är en individ, med egen historia, begåvning, intelligens (eller brist därpå), tycke och smak osv. Dessutom kan man vara olika mycket drabbad av AS och leva i ett sammanhang där det funkar mer eller mindre bra. Samma sak är det naturligtvis med ADHD och också med folk med både AS och ADHD-diagnos.

Hej 7anne och välkommen hit.

Hur kommer det sig att du tagit ett nick som börjar på 7?

Som jag förstått så klarar du jobbet alldeles utmärkt.
Antar att det är logiken som kommer igång och får dig och inse saker dina kollegor ofta upptäcker långt senare?

Märker själv att allra bäst fungerar jag också i jobbmiljö.
Då får man ju prata om riktiga saker, fikaraster är jag inte lika bra på men det går det med.
Uppfattas som social men det vet jag inte om jag verkligen är, jag har nog bara inga gränser för vem man kan prata med och om vad.
Fast jag försöker ju att inte göra folk besvikna, folk märker att jag är annorlunda efter ett tag men jag är jättebra på första intrycket lol.
Åtminstone oftast.

Min åsikt av en bra fredag eller lördagkväll är att bygga något, alkoholhaltiga drycker dricker jag inte alls.
Detta för att mamma o pappa sade att det fick jag inte förrän jag var 18.
Och när jag var runt 14 eller så så såg jag inte riktigt meningen med att dricka och hade inte fått smak på den saken och har inte velat ha sedan dess.
Antar att en bidragande orsak var att jag råkade ta fel glas en gång och tyckte det smakade vidrigt.

nano skrev:Hej 7anne och välkommen hit. Hur kommer det sig att du tagit ett nick som börjar på 7?

7 = J

7anne = Janne