Kan jag lita på deras bedömning?
Kan jag lita på deras bedömning?
Jag är ny här och funderar på en sak som någon kanske kan hjälpa mig med. Det är så att jag är i slutet av en npf-utredning, det som återstår är att jag ska träffa psykiatern igen den sjätte februari.
Psykologtesterna visade en väldigt ojämn begåvningsprofil och att jag har mycket svårt att se helheter osv. Jag har läst om AS och tycker att allt stämmer in men psykologen var tveksam eftersom hon tycker att jag är så bra på att uttrycka mig. Sen pratade hon med psykiatern som sa samma sak. Att jag verkar så redig och social att det inte alls kan vara på det sättet.
Jag vet inte om jag ska nöja mig med det. Problemet är att jag aldrig kan visa läkare eller andra hur jag egentligen mår. Hela livet har jag laddat upp inför möten av det slaget, skämtat bort och förminskat min ångest och mina misslyckanden. Därefter går jag hem och sover i två dagar. Jag är ju bra på ord, det är vad jag kan och jag gömmer mig bakom dem men kan inte få någon att förstå det.
Å andra sidan känns det som om jag borde lita på deras expertiskunskap att bedömma folk.
Jag har alltid känt mig ensam, haft fobier och tvångstankar men under flera tillfällen i livet har jag haft en enda nära vän. Relationer har jag haft ett par stycken. Omöjliga och fixerade, men så en dag efter fem år som älskarinna så gifte jag mig med mannen som plötsligt lämnade sin fru. Vi har tre barn. Jag fick vad jag allra mest önskade mig men har väldigt svårt att hantera det livet och passa in i det.
Fast jag verkar ju normal. Kanske. Med depressioner, tvångstankar, stort rutinbehov och ovilja att ta mig utanför lägenheten och försöka bli annorlunda. KBT hjälpte inte en sekund och så efter många år och om och men skulle jag bli utredd. Och nu står jag här.
Det är inte så att jag LÄNGTAR efter en diagnos men jag vill kunna lita på resultatet av utredningen. vad tycker ni? Bör jag slå mig till ro med att man kommit fram till att jag inte har AS? Det är ju bara det att jag inte lyckats visa så mycket mer än en mask vad gäller det sociala. Fast det är också så att jag inte hade så svårt att tolka den delen i testet när man ska lägga samman bilder till en händelsekedja. Och det kanske jag inte hade klarat om jag haft AS?
Hoppas någon orkat läsa. Förlåt att det blev så omständligt. Jag känner mig ledsen för det är som om jag levt i min egen bubbla av ångest, undvikande och lögner i så många år och nu trodde jag att någon skulle se igenom det jag inte förmår visa. Men det är som om de tar så lätt på det.
Kan någon ge råd om hur jag borde tänka eller agera?
Psykologtesterna visade en väldigt ojämn begåvningsprofil och att jag har mycket svårt att se helheter osv. Jag har läst om AS och tycker att allt stämmer in men psykologen var tveksam eftersom hon tycker att jag är så bra på att uttrycka mig. Sen pratade hon med psykiatern som sa samma sak. Att jag verkar så redig och social att det inte alls kan vara på det sättet.
Jag vet inte om jag ska nöja mig med det. Problemet är att jag aldrig kan visa läkare eller andra hur jag egentligen mår. Hela livet har jag laddat upp inför möten av det slaget, skämtat bort och förminskat min ångest och mina misslyckanden. Därefter går jag hem och sover i två dagar. Jag är ju bra på ord, det är vad jag kan och jag gömmer mig bakom dem men kan inte få någon att förstå det.
Å andra sidan känns det som om jag borde lita på deras expertiskunskap att bedömma folk.
Jag har alltid känt mig ensam, haft fobier och tvångstankar men under flera tillfällen i livet har jag haft en enda nära vän. Relationer har jag haft ett par stycken. Omöjliga och fixerade, men så en dag efter fem år som älskarinna så gifte jag mig med mannen som plötsligt lämnade sin fru. Vi har tre barn. Jag fick vad jag allra mest önskade mig men har väldigt svårt att hantera det livet och passa in i det.
Fast jag verkar ju normal. Kanske. Med depressioner, tvångstankar, stort rutinbehov och ovilja att ta mig utanför lägenheten och försöka bli annorlunda. KBT hjälpte inte en sekund och så efter många år och om och men skulle jag bli utredd. Och nu står jag här.
Det är inte så att jag LÄNGTAR efter en diagnos men jag vill kunna lita på resultatet av utredningen. vad tycker ni? Bör jag slå mig till ro med att man kommit fram till att jag inte har AS? Det är ju bara det att jag inte lyckats visa så mycket mer än en mask vad gäller det sociala. Fast det är också så att jag inte hade så svårt att tolka den delen i testet när man ska lägga samman bilder till en händelsekedja. Och det kanske jag inte hade klarat om jag haft AS?
Hoppas någon orkat läsa. Förlåt att det blev så omständligt. Jag känner mig ledsen för det är som om jag levt i min egen bubbla av ångest, undvikande och lögner i så många år och nu trodde jag att någon skulle se igenom det jag inte förmår visa. Men det är som om de tar så lätt på det.
Kan någon ge råd om hur jag borde tänka eller agera?
Senast redigerad av miia 2011-05-04 17:44:14, redigerad totalt 1 gång.
Hej och välkommen!
Jag tycker att psykologen och psykiatern är ute och cyklar om de utesluter AS bara för att du är "bra på att uttrycka dig" och "social". Jag är också bra på att uttrycka mig, likväl har jag AS. Och social kan jag vara ibland. Många aspergare har kompenserat så väl att de kan verka lika sociala som alla andra, men efteråt blir de utmattade av ansträngningen.
Jag tycker att psykologen och psykiatern är ute och cyklar om de utesluter AS bara för att du är "bra på att uttrycka dig" och "social". Jag är också bra på att uttrycka mig, likväl har jag AS. Och social kan jag vara ibland. Många aspergare har kompenserat så väl att de kan verka lika sociala som alla andra, men efteråt blir de utmattade av ansträngningen.
Senast redigerad av Alien 2011-05-04 17:44:14, redigerad totalt 1 gång.
Jag kan också vara social vid speciella tillfällen men det tröttar och jag måste vila efteråt Också jag skärper mig och betraktar läkarbesök och liknande som tentor där man ska prestera ngt Likaväl blev jag vid dryga 50+ diagnosticerad AS och tycker det stämmer väl Jag har en del monomana intressen som tar tid öht tar det tid att vara aspie. Även ett bra liv - jag har just nu - kan kosta på
Senast redigerad av gusgus 2011-05-04 17:44:14, redigerad totalt 1 gång.
Hej miia och välkommen från mig med!
Jag tycker också psykologen och psykiatern har missat massor. Man kan ju vara "jättesocial" även fast man har AS. Jag har diagnos Aspergers syndrom (med inslag av DAMP) och jag har jättelätt att "hitta" och behålla nya vänner.
Massor av varm omtanke till dig. Jag känner igen mig jättemycket i din berättelse. Och du. Det var väldigt lätt att läsa din berättelse, inte omständligt alls.
Av geocache
Jag tycker också psykologen och psykiatern har missat massor. Man kan ju vara "jättesocial" även fast man har AS. Jag har diagnos Aspergers syndrom (med inslag av DAMP) och jag har jättelätt att "hitta" och behålla nya vänner.
Massor av varm omtanke till dig. Jag känner igen mig jättemycket i din berättelse. Och du. Det var väldigt lätt att läsa din berättelse, inte omständligt alls.
Av geocache
Senast redigerad av geocache 2011-05-04 17:44:14, redigerad totalt 1 gång.
Fråga psykologen och psykiatern om de har någon "magkänsla"? Om de har träffat tillräckligt många med asperger sedan tidiga, så börjar de utveckla ett 6e sinne för vilka som är aspergare och inte, samma sak med andra diagnoser. Annars kan det vara så att du har drag utan att uppfylla diagnos, då kan du ändå ha nytta av att läsa böcker och lära dig knep.
Senast redigerad av MsTibbs 2011-05-04 17:44:14, redigerad totalt 1 gång.
Tack så mycket för svar och för att ni delar med er av era erfarenheter!
Faktum är att jag inte ens tog upp mina misstankar om AS med psykologen. Det var hon som utifrån tester och samtal sa till mig att gå hem och läsa på om AS till nästa gång och se vad jag kände. För att så mycket passade in, förutom just då det sociala.
Men när jag kom tillbaka nästa gång hade hon pratat med läkaren som sagt att det inte kunde vara så, just för att jag var väldigt verbal och så lätt att få kontakt med.
Men hur går jag tillväga om jag nu inte vill nöja mig med det?
Faktum är att jag inte ens tog upp mina misstankar om AS med psykologen. Det var hon som utifrån tester och samtal sa till mig att gå hem och läsa på om AS till nästa gång och se vad jag kände. För att så mycket passade in, förutom just då det sociala.
Men när jag kom tillbaka nästa gång hade hon pratat med läkaren som sagt att det inte kunde vara så, just för att jag var väldigt verbal och så lätt att få kontakt med.
Men hur går jag tillväga om jag nu inte vill nöja mig med det?
Senast redigerad av miia 2011-05-04 17:44:14, redigerad totalt 1 gång.
miia skrev:Tack så mycket för svar och för att ni delar med er av era erfarenheter!
Faktum är att jag inte ens tog upp mina misstankar om AS med psykologen. Det var hon som utifrån tester och samtal sa till mig att gå hem och läsa på om AS till nästa gång och se vad jag kände. För att så mycket passade in, förutom just då det sociala.
Men när jag kom tillbaka nästa gång hade hon pratat med läkaren som sagt att det inte kunde vara så, just för att jag var väldigt verbal och så lätt att få kontakt med.
Men hur går jag tillväga om jag nu inte vill nöja mig med det?
Herre min skapare vilken inkompetens de verkar uppvisa! Jag är tokverbal (fick 98 % rätt på många av de verbala testarna på WAIS) och kan föra mig, men mitt sätt att vara social diffar mot mångas, om inte jag kompenserar och kör på "NT-mode" (NT-neurotypisk eller icke-bokstavsberikad).
Det finns t om en undergrupp aspergare och högfungerande autister som heter Aktiv och udda, eller aktiv men udda, där det utmärkande är att man oftast är social, men kanske lite (eller mycket) distanslös, inte riktigt känner av när det är dags att backa, säger lite för mycket, vill lite för mycket, visar lite mycket av sina känslor osv.
Hade dina utredare varit med på OA-mötet vi hade idag hade de nog aldrig trott att det var tjugotalet människor med autismspektrumdiagnos!
Det handlar inte om att vara verbal eller inte, social eller inte, det handlar om vad man föredrar i sig själv, bortanför det kompensatoriska som kan vara inlärda roller (som man lärt in intellektuellt eller bara kopierat) och på vilket SÄTT man är verbal och social. Bland annat. Suck.
Du kan gärna visa dem den här tråden, för min del. Jag fick AS-diagnos fast flera som ska vara kunniga på området sa att jag nog inte kunde få det, fast jag själv tycker mig vara aspig på alla möjliga sätt. Utredningsläkaren gav mig rätt, även om han också sa att jag var välkamouflerad... Lycka till!
Senast redigerad av alfapetsmamma 2011-05-04 17:44:14, redigerad totalt 1 gång.
- alfapetsmamma
- Inlägg: 7383
- Anslöt: 2008-05-03
Vad grundar de sin bedömning på, att man är social alltså? Är det för att man är lätt att få kontakt med i utredningssituationen? Vid mitt bedömningssamtal kommenterade de just detta att jag inte verkade ha några problem att uttrycka mig, att jag var lättpratad. Är det att vara social i deras ögon, att sitta och orera om sig själv? Det kan jag göra i timvis om jag är på det humöret.
Senast redigerad av beek 2011-05-04 17:44:14, redigerad totalt 1 gång.
Det var inget problem att läsa ditt inlägg. Och inte var det omständligt. Inte alls.
Om du känner igen dig i AS-beskrivningar och vet med dig att du kan verka normal, men att det kräver sin tribut av dig, ska du inte nöja dig med att dina misstankar avfärdas på de grunder du beskrivit. Framför allt kvinnor kan många gånger dölja sin aspighet fullständigt för omgivningen - till ett högt pris. Eventuella samtidiga tillstånd som AD/HD kan också fördunkla bilden. Jag har varit med om att psykiaterkollega med intresse för AS och med AS i närfamiljen sagt till mig: "Men du har ju inte Aspergers syndrom!" Men det har jag visst.
Får jag fråga: var genomförs utredningen?
Om du känner igen dig i AS-beskrivningar och vet med dig att du kan verka normal, men att det kräver sin tribut av dig, ska du inte nöja dig med att dina misstankar avfärdas på de grunder du beskrivit. Framför allt kvinnor kan många gånger dölja sin aspighet fullständigt för omgivningen - till ett högt pris. Eventuella samtidiga tillstånd som AD/HD kan också fördunkla bilden. Jag har varit med om att psykiaterkollega med intresse för AS och med AS i närfamiljen sagt till mig: "Men du har ju inte Aspergers syndrom!" Men det har jag visst.
Får jag fråga: var genomförs utredningen?
Senast redigerad av docfrasse 2011-05-04 17:44:14, redigerad totalt 1 gång.
beek skrev:Vad grundar de sin bedömning på, att man är social alltså? Är det för att man är lätt att få kontakt med i utredningssituationen? Vid mitt bedömningssamtal kommenterade de just detta att jag inte verkade ha några problem att uttrycka mig, att jag var lättpratad. Är det att vara social i deras ögon, att sitta och orera om sig själv? Det kan jag göra i timvis om jag är på det humöret.
Det kunde ju till och med ses som ett observandum! Tack för kvällens garv!
Vilket osökt får mig att tänka på min yngstas utredning där en av de få som hade huvudet med sig (förlåt min bitterhet) sa att man efter ett tag märkte att dottern talade TILL folk mer än MED folk. Det går fint att prata så länge det roar henne, det finns ett mål med det eller hon inte fått ur sig det hon vill säga. Men turtagningen är det sämre beställt med. Ändå går munnen i ett i ett på henne.
Och social är hon också, fast då också väldigt mycket på egna premisser och villkor. Är man inte uppmärksam och bara ser att hon tar kontakt, pratar och till viss del lyssnar så missar man just det jag försökte få fram i mitt första inlägg, på vilket SÄTT man är social och verbal.
Senast redigerad av alfapetsmamma 2011-05-04 17:44:14, redigerad totalt 1 gång.
- alfapetsmamma
- Inlägg: 7383
- Anslöt: 2008-05-03
Skall du prata med dem igen, så tala om dina tankar kring detta. Gärna skriv upp på papper vad du tycker passar på dig och inte mm. Typ, det du skrivit är är en början.
Senast redigerad av MsTibbs 2011-05-04 17:44:14, redigerad totalt 1 gång.
beek skrev:Vad grundar de sin bedömning på, att man är social alltså? Är det för att man är lätt att få kontakt med i utredningssituationen? Vid mitt bedömningssamtal kommenterade de just detta att jag inte verkade ha några problem att uttrycka mig, att jag var lättpratad. Är det att vara social i deras ögon, att sitta och orera om sig själv?
Jag tror min läkare tycker ungefär så, samt att han påpekar att jag är "vänlig", "tillmötesgående" och "bryr mig om min familj" !!! Jojo. Han har sagt att aspergare "ofta är egoistiska och ovänliga". Jag har påpekat för honom att han har en nidbild av asperger. Jag får väl fortsätta "jobba på honom". Han anser trots allt att jag har vissa tvångsdrag och autistiska drag.
/Barracuber
Senast redigerad av barracuber 2011-05-04 17:44:14, redigerad totalt 2 gånger.
- barracuber
- Inlägg: 10992
- Anslöt: 2007-02-11
- Ort: Västsverige
Måtte vara ett pucko om hon påstår att man inte kan vara aspergare om man är verbal. Min verbala & språkliga förmåga är långt över genomsnittet, över Mensas nivåer, men jag har likväl diagnosticerad AS. Det är rentav så att min verbala förmåga är större än vad den hade varit om jag inte hade haft AS, se begreppet "ojämn begåvningsprofil".
Det händer i princip aldrig att jag träffar folk som ens kan mäta sig med mig i förmåga att uttrycka sig. Vilket bara är trist.
Skulle gärna ta en verbal fight med alfapetsmamma över ett par öl...
Det händer i princip aldrig att jag träffar folk som ens kan mäta sig med mig i förmåga att uttrycka sig. Vilket bara är trist.
Skulle gärna ta en verbal fight med alfapetsmamma över ett par öl...
Senast redigerad av KrigarSjäl 2011-05-04 17:44:14, redigerad totalt 1 gång.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
KrigarSjäl skrev:Måtte vara ett pucko om hon påstår att man inte kan vara aspergare om man är verbal. Min verbala & språkliga förmåga är långt över genomsnittet, över Mensas nivåer, men jag har likväl diagnosticerad AS. Det är rentav så att min verbala förmåga är större än vad den hade varit om jag inte hade haft AS, se begreppet "ojämn begåvningsprofil".
Det händer i princip aldrig att jag träffar folk som ens kan mäta sig med mig i förmåga att uttrycka sig. Vilket bara är trist.
Skulle gärna ta en verbal fight med alfapetsmamma över ett par öl...
Är det för att jag sa att jag själv är verbal, och det kanske lät skrytigt, så menade jag mest att jag sägs ha lätt för att uttrycka mig i såväl tal som skrift (själv tycker jag att det brister väldigt ofta, mot vad jag skulle VILJA kunna uttrycka).
Eller vill du mosa mig som den spindel jag är? Jag gillar inte bråk och har ingen direkt lust att försöka vinna en argumentation. Däremot kan jag ta några öl och prata böcker i mun på varann...
Senast redigerad av alfapetsmamma 2011-05-04 17:44:14, redigerad totalt 1 gång.
- alfapetsmamma
- Inlägg: 7383
- Anslöt: 2008-05-03
Jag menar definitivt inte att du skryter, utan att jag skulle uppskatta att diskutera & slänga käft med någon som verkligen kan formulera sig.
De få gånger jag träffar såna är högtidsstunder.
Att slänga käft betyder f.ö inte att jag är fientlig.
Jo förresten - jag är höggradigt fientligt mot psykologen ifråga och pissar på dennes 'kunnande'.
De få gånger jag träffar såna är högtidsstunder.
Att slänga käft betyder f.ö inte att jag är fientlig.
Jo förresten - jag är höggradigt fientligt mot psykologen ifråga och pissar på dennes 'kunnande'.
Senast redigerad av KrigarSjäl 2011-05-04 17:44:14, redigerad totalt 1 gång.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
KrigarSjäl skrev:Jag menar definitivt inte att du skryter, utan att jag skulle uppskatta att diskutera & slänga käft med någon som verkligen kan formulera sig.
De få gånger jag träffar såna är högtidsstunder.
Att slänga käft betyder f.ö inte att jag är fientlig.
Jo förresten - jag är höggradigt fientligt mot psykologen ifråga och pissar på dennes 'kunnande'.
Men då så, hojta när du kommer hit då! Duger Svejk som ölställe?
Senast redigerad av alfapetsmamma 2011-05-04 17:44:14, redigerad totalt 1 gång.
- alfapetsmamma
- Inlägg: 7383
- Anslöt: 2008-05-03
Var är "hit"? Alla ölställen är ok för mig...
Senast redigerad av KrigarSjäl 2011-05-04 17:44:14, redigerad totalt 1 gång.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
KrigarSjäl skrev:Var är "hit"? Alla ölställen är ok för mig...
Sorry, jag är inte bara aspig, jag är stockholmare också. Därav den dubbla självupptagenheten alltså.
Senast redigerad av alfapetsmamma 2011-05-04 17:44:14, redigerad totalt 1 gång.
- alfapetsmamma
- Inlägg: 7383
- Anslöt: 2008-05-03
Ok, då har du rätt dialekt också. Kan försöka höra av mig när jag är i krokarna. Kanske borde jag dra på ngn av Pemers träffar.
Senast redigerad av KrigarSjäl 2011-05-04 17:44:14, redigerad totalt 1 gång.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
KrigarSjäl skrev:Ok, då har du rätt dialekt också. Kan försöka höra av mig när jag är i krokarna. Kanske borde jag dra på ngn av Pemers träffar.
he, he.. Jaa.. Det tycker jag.
Om du kommer så kommer jag oxå..
Inte före våren dock.. orkar inte sitta på tåg..
Senast redigerad av Thunderchild 2011-05-04 17:44:14, redigerad totalt 1 gång.
- Thunderchild
- Inlägg: 1090
- Anslöt: 2006-09-04
- Ort: Falun
Låter bra! Ska inte vara ngn omöjlighet i vår någon gång, nu när jag inte pluggar är det lättare att få en del över.
Senast redigerad av KrigarSjäl 2011-05-04 17:44:14, redigerad totalt 1 gång.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
KrigarSjäl skrev:Måtte vara ett pucko om hon påstår att man inte kan vara aspergare om man är verbal. Min verbala & språkliga förmåga är långt över genomsnittet, över Mensas nivåer, men jag har likväl diagnosticerad AS. Det är rentav så att min verbala förmåga är större än vad den hade varit om jag inte hade haft AS, se begreppet "ojämn begåvningsprofil".
Det händer i princip aldrig att jag träffar folk som ens kan mäta sig med mig i förmåga att uttrycka sig. Vilket bara är trist.
Skulle gärna ta en verbal fight med alfapetsmamma över ett par öl...
Ungefär samma sak här: oerhört verbal, vilket psykologen på utredningen också sa men likaväl/likförbannat har jag As. Jag har en oerhört ojämn begåvningsprofil, vilket också konstaterades på utredningen. Det är en av de sakerna som mest talar för att jag har As.
Senast redigerad av sommar 2011-05-04 17:44:14, redigerad totalt 1 gång.
KrigarSjäl skrev:Det händer i princip aldrig att jag träffar folk som ens kan mäta sig med mig i förmåga att uttrycka sig. Vilket bara är trist.
Jag antar att du menar personer när du skriver folk, men det gör inget. Man förstår dig i alla fall.
Senast redigerad av docfrasse 2011-05-04 17:44:14, redigerad totalt 1 gång.
Återgå till Aspergare och vården