Hade en föreläsare som gick sitt sista år på Mejan och han visade sin "film" han gjort..... den bestod av han och en av hans polare som satt och krökade i en gammal sliten soffa. Han sammanfattade sin tid helt enkelt att det hade varit mycket kröka och det här var resultatet

Allvarligt så tycker jag att någon jävla gräns är det och nu skulle han dessutom fundera på vad han egentligen ville bli Han såg nu bara att de här åren var en tid att mogna lite på. Då ska man veta att hans plats sina fem år är det dyraste eleverna i Sverige, eller möjligen som tandläkare.

Tack och lov slösar inte alla elever på Mejan bort sin tid på det sättet, eller i alla fall hoppas jag att det inte har blivit så illa de senaste fem tio åren. Men det illustrerar tydligt det problem som samtidskonsten har skapat, att ingen vet längre riktigt vad som är konst och vad man kan och ska ägna sig åt. Förmodligen är det frustrerande för många elever att veta att de förväntas hitta på något nytt, men där detta nya är så öppet och diffust. Det räcker inte längre att veta vad som rör sig inom konsten och hitta något nytt att göra inom t.ex. måleri eller skulptur, utan nu måste man ha koll på hela samhället också och göra någonting nyskapande som kommenterar samhället. Snacka om dålig kravspec.

Jag får ofta en stark känsla av att det börjar bli dags att dela upp konstområdet i två grenar, dels den traditionella konsten som i alla fall i någon bemärkelse ägnar sig åt estetik och visuella intryck och dels den moderna samhällskritiska konsten som helt har lämnat kraven på att följa sitt arv ifrån konsthistorien. I praktiken skulle det förmodligen vara svårt att dra en sådan skiljelinje på ett bra sätt dock. Det bästa är nog att vänta och se vad som händer. Kanske kommer en motreaktion om tio år eller så? Dessutom finns problemet att hur fort konsten tar sig nya uttryck så finns en risk att många anser det nya i sig självt vara nog och det är mindre viktigt att göra det bra. Jag upplever t.ex. att det i alla fall på det mera lokala konstplanet har funnits en tendens till att installationer betraktas som konstnärligt och bra bara för att det är installationer, och något större djup eller andra kvalitéer krävs inte från utställningsansvariga. I större sammanhang, nationellt och internationellt, brukar kraven vara högre tack och lov. Och på lite längre sikt kommer nog även denna konstform ha mognat så att det krävs lite mera av en installation än bara att den är just en installation.

Jag har absolut inget emot expriment och sånt som inte funnits förut men djupet, att se bredare perspektiv osv DET saknar jag. Och man kunde se en som gick upp i sin uppgift och en som inte så mycket brydde sig, det ÄR skillnad i resultatet. Eller någon som spinner vidare i ett par månader på en ide, fantastiska resultat kunde dyka upp.

Jag håller helt med, och jag tror problemet till en viss del handlar om att allting är så öppet och oklart nu att somliga inte får till något vettigt ens om de anstränger sig och somliga andra istället försöker utnyttja att även lärare och bedömare är förvirrade och osäkra och helt enkelt gör något snabbt och enkelt och hoppas att det ska gå vägen om de snackar för det. Så finns givetvis de som faktist tar det hela på allvar och anstränger sig och får till något riktigt bra. Sedan är det förstås så att själva verket i sig kan förefalla oerhört enkelt, men tankeprocessen att komma på det kan ha varit lång och besvärlig. Fast detta enkla måste ju då förstås ändå vara bra och ha något djup.

Kvasir skrev:Tack och lov slösar inte alla elever på Mejan bort sin tid på det sättet, eller i alla fall hoppas jag att det inte har blivit så illa de senaste fem tio åren. Men det illustrerar tydligt det problem som samtidskonsten har skapat, att ingen vet längre riktigt vad som är konst och vad man kan och ska ägna sig åt. Förmodligen är det frustrerande för många elever att veta att de förväntas hitta på något nytt, men där detta nya är så öppet och diffust. Det räcker inte längre att veta vad som rör sig inom konsten och hitta något nytt att göra inom t.ex. måleri eller skulptur, utan nu måste man ha koll på hela samhället också och göra någonting nyskapande som kommenterar samhället. Snacka om dålig kravspec.

Jag får ofta en stark känsla av att det börjar bli dags att dela upp konstområdet i två grenar, dels den traditionella konsten som i alla fall i någon bemärkelse ägnar sig åt estetik och visuella intryck och dels den moderna samhällskritiska konsten som helt har lämnat kraven på att följa sitt arv ifrån konsthistorien.

Jag tycker att detta var en väldigt bra sammanfattning av nuläget inom konsten!

Det är inte roligt att gå till en målerilokal på Aktivitetshuset för att måla en tavla som är dömd att misslyckas från början eftersom måleriet i princip är ute som koncept.

Om jag var osäker förut så är det ingenting mot Nuet. Amatörer, t ex sjukpensionärer med vissa enklare konstkurser är ju utestängda från den "riktiga, äkta" konsten genom att det visserligen går att knåpa ihop en installation, men var skulle den ställas ut? I bankens fönster eller i ramaffärens? Knappast.

Konst eller inte konst, det är frågan. Detta är nog egentligen mer att betrakta som ett bruksföremål. En älskad vän börjar bli lite äldre och är rädd att han skall glömma sina stearinljus. Samtidigt älskar han ljus och vill inte sluta använda dem. Därför har jag idag gjort en påminnelseskylt som han kan ha på ytterdörren:

Men den är ju så vacker ... gammal guldbrokad som har blivit levande...
(och jag ser /en del av?/ vad det står *tar ett skutt av glädje*)

pH skrev:Konst eller inte konst, det är frågan. Detta är nog egentligen mer att betrakta som ett bruksföremål. En älskad vän börjar bli lite äldre och är rädd att han skall glömma sina stearinljus. Samtidigt älskar han ljus och vill inte sluta använda dem. Därför har jag idag gjort en påminnelseskylt som han kan ha på ytterdörren:

Ja, den var verkligen mycket vacker! Är den handmålad?

Alien skrev:Det sägs att ordet "konst" kommer av kunna. En konstnär var en som kunde teckna och måla. Och det kan Akiane tydligen. (Själva namnet låter New Age tycker jag.) Mycket skickligt och vackert.

Just detta att konstverk måste vara unika och originella är typiskt modernt västerländskt tänkande. Ikonmålarna skulle måla som man alltid gjort, det var det heliga som var viktigt, inte målaren. Kinesiska målare målade som man gjorde för flera hundra år sen. Den viktiga konsten var att kunna.

Men i vår individualistiska ålder måste man vara annorlunda för att synas och för att målningarna ska bli en bra investering. Att göra välgjorda och vackra målnilngar duger inte.

Tänkvärt. Har aldrig tänkt på att det är så inom konsten.

/Barracuber


Moderator: Flyttat från denna tråd: akiane-underbarnet-t8204.html

barracuber skrev:

Alien skrev:Det sägs att ordet "konst" kommer av kunna. En konstnär var en som kunde teckna och måla. Och det kan Akiane tydligen. (Själva namnet låter New Age tycker jag.) Mycket skickligt och vackert.

Just detta att konstverk måste vara unika och originella är typiskt modernt västerländskt tänkande. Ikonmålarna skulle måla som man alltid gjort, det var det heliga som var viktigt, inte målaren. Kinesiska målare målade som man gjorde för flera hundra år sen. Den viktiga konsten var att kunna.

Men i vår individualistiska ålder måste man vara annorlunda för att synas och för att målningarna ska bli en bra investering. Att göra välgjorda och vackra målnilngar duger inte.

Tänkvärt. Har aldrig tänkt på att det är så inom konsten.

/Barracuber

Men även i dessa andra kulturers konstarter där man tänker på att upprepa exakt så är det ju just denna exakthet som är viktig, inget avikande och framför allt processen att utföra konsten som i kalligrafi tex eller religiösa konsten som att göra mandala där de färgade gruskornen måste vara med en total exakthet. Där finns regler som något.

Alien skrev:Men hur vet man att det finns "originalitet och tanke" bakom? Originaliteten kan även utomstående se, men tanken?

Om Akiane haussas för att hon är ett barn, så är det tvärtom med Aelita. Hennes "konst" uppskattades för att experterna inte visste att hon var ett litet barn:

Snart tvååriga Aelita Andre, vars föräldrar är konstnärer, började måla strax efter att hon lärde sig gå, skriver tidningen The Sydney Morning Herald. Mamma Nikka Kalashnikova valde att visa hennes abstrakta målningar för Mark Jamieson, som driver Brunswick Street Gallery i Melbourne.

Jamieson gillade vad han såg och valde att ta med målningarna i en grupputställning. Men, flickans mamma hade utlämnat att konstnären var blott 22 månader gammal. När Mark Jamieson fick reda på hennes ålder hade målningarna redan publicerats i annonser inför utställningen.

- Jag blev chockad och, om jag ska vara ärlig, lite generad, säger han till The Sydney Morning Herald.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2374&a=871971

Vilket visar hur mycket subjektivt tyckande som ligger bakom uppfattningen vad som är konst och hur den värderas. Men kanske blir lilla Aelita en berömd "riktig konstnär" en dag.

Då ska vi alltså skrota konstkritiken helt och bara konstatera att smaken är som baken delad?
Detta "visdomsord" är ungefär lika originellt och tankeväckande som vill man bli fin får man lida pin! i tatueringsstudion.

Varför inte låta vilken byfåne som helst kritisera konst förresten?
Tänk er ngn Åsa-Nisse från random glesbygdsort stå för de guidade turerna på Moderna:

Jae här kann ni se att konstnären är bra för de har gått åt möe färg...då vet en att en fått valuta för pengarna di kallar't!

Moderator: Flyttat från denna tråd och citerade inlägget som postaren svarar på.

Jag hörde Ernst Billgren svara på frågan om konst och hans retoriska fråga att en jurist, ekonom och läkare vinner tilltro till att se i sin proffession vad som är rätt och fel, varför inte en ubildad konstnär som har lika lång ubildning och ibland forskat i ämnet?

Jag tycker att det är en bra fråga att ställa sig. Smak, jag visst kan det vara olika men att lära sig se god och dålig kvalite, genomarbetat arbete, argumenterat, teknik osv vad är det värt för en utövare? Processen att utveklas i sin stil till något unikt.

100 ord av att göra en bedömning av et konstverk fick vi som uppgift att gå igenom och listan var innehållsrik och INGET av dessa ord angav min åsikt utan en bedömning av stil och utseende. Något många skulle prova på och ger en hyffsad känsla av att det inte är så enkelt alla gånger.

KrigarSjäl skrev:Varför inte låta vilken byfåne som helst kritisera konst förresten?
Tänk er ngn Åsa-Nisse från random glesbygdsort stå för de guidade turerna på Moderna:

Ja varför inte? Då kanske det blev lite ordning med konsten oxå.

Räcker det inte med att byfånarna gett sig in i politiken?
(Läs sverigedemokraterna & skånefederalisterna)
Ska ni ge er in i konsten också?
Då blir ju Sverige ett bondeland med en silo på varje torg!
Snart blir vi tvingade att se ut som Edward Persson & nationalsången kommer bytas ut mot Får man ta hunden med sig in i himmelen och befolkningssammansättningen hotas!!

Moggy skrev:Vad är viktigaste då för en tavla? Om man själv gillar den eller vad några kultursnobbar till konstkritiker tycker?

Kritik av konst handlar ofta om att se ned på sånt som många gillar för att höja diverse meningslöst kladd till skyarna för att visa att man vill vara märkvärdig och lite bättre än vanligt folk.

post186947.html#p186947

Tänk om man skulle överföra det resonemanget till andra områden:
Äh, läkare är väl inget att ha, mina huskurer är lika bra!
Ingenjörsexamen? Allt går väl att fixa med silvertejp & ståltråd?

Ert resonemang är ingenting annat än klassisk antiintellektualism.

KrigarSjäl skrev:Tänk om man skulle överföra det resonemanget till andra områden:
Äh, läkare är väl inget att ha, mina huskurer är lika bra!
Ingenjörsexamen? Allt går väl att fixa med silvertejp & ståltråd?

Ert resonemang är ingenting annat än klassisk antiintellektualism.

Vadå, konstkritiker har väl ingen ensamrätt på att avgöra vad som är bra eller dåligt.

Tycker mycket av det som kallas konst idag är ren skit där det bara handlar om att göra obegripliga saker och sen ha en klubb för inbördes beundran där man låssas tycka om vissa saker för att alla andra gör det.

Moggy skrev:

KrigarSjäl skrev:Tänk om man skulle överföra det resonemanget till andra områden:
Äh, läkare är väl inget att ha, mina huskurer är lika bra!
Ingenjörsexamen? Allt går väl att fixa med silvertejp & ståltråd?

Ert resonemang är ingenting annat än klassisk antiintellektualism.

Vadå, konstkritiker har väl ingen ensamrätt på att avgöra vad som är bra eller dåligt.

Tycker mycket av det som kallas konst idag är ren skit där det bara handlar om att göra obegripliga saker och sen ha en klubb för inbördes beundran där man låssas tycka om vissa saker för att alla andra gör det.

Det är ingen som sagt att de har ensamrätt öht, men det torde vara självklart att en konstvetare vet mer än svensson.
Återigen: i Sverige är det beundransvärt att vara bäst på fotboll, men kreativitet & intellekt ska man inte skylta med för då tror man att man är någon och blir automatiskt en snobb.

KrigarSjäl skrev:Tänk om man skulle överföra det resonemanget till andra områden:
Äh, läkare är väl inget att ha, mina huskurer är lika bra!
Ingenjörsexamen? Allt går väl att fixa med silvertejp & ståltråd?

Ert resonemang är ingenting annat än klassisk antiintellektualism.

Nej, konstkritik är så långt ifrån riktig vetenskap och intellektualism man kan komma. Mer som rent snobberi. Att jämföra en ingenjörsexamen med pladder kring vad som är konst går inte att göra på samma dag. Det är så oerhört lågt.

Moggy skrev:Vad är viktigaste då för en tavla? Om man själv gillar den eller vad några kultursnobbar till konstkritiker tycker?

Avgjort vad man själv tycker. Det konstkritiker tycker går direkt bort.

Moggy skrev:Kritik av konst handlar ofta om att se ned på sånt som många gillar för att höja diverse meningslöst kladd till skyarna för att visa att man vill vara märkvärdig och lite bättre än vanligt folk.

Jepp, mycket bra formulerat.

KrigarSjäl skrev:Då ska vi alltså skrota konstkritiken helt och bara konstatera att smaken är som baken delad?

Förliten eder icke (alltför mycket) på experter!

Dessutom KS tycker jag du resonerar så ologiskt. Du tycker att Jane Austen är skit, trots att litteraturexperter säger att det är bra litteratur. Men konstkritiker lyssnar du ödmjukt på?

Alltså, jag tycker att kunnandet kommit bort från konsten och det bara är originaliteten (och marknadsföring) som avgör vad som är "äkta konst". Men det är klart att det är viktigt att fastställa det, hur ska annars de svinrika kunna veta vilken konst de ska investera i?

Jag kan inte låta bli att undra om detta med "äkta konst" inte har mycket med inbillning att göra. Tänka bara på Andy Warhols "Brilloboxar":
http://www.expressen.se/Nyheter/avslojar/1.1349663/brillo-skandalen

Det är väl ingen konst!

Konstig grupp jag har på facebook:
http://www.facebook.com/profile.php?id= ... 0974880419

Tävlingen har startat!

Ta "Faces of Millions" konstprojekt till SVERIGE ! ! !

http://www.facesofmillions.com

Klicka på länken ovan och skicka in bild på dig om di inte redan gjort det!

Alien skrev:

KrigarSjäl skrev:Då ska vi alltså skrota konstkritiken helt och bara konstatera att smaken är som baken delad?

Förliten eder icke (alltför mycket) på experter!

Dessutom KS tycker jag du resonerar så ologiskt. Du tycker att Jane Austen är skit, trots att litteraturexperter säger att det är bra litteratur. Men konstkritiker lyssnar du ödmjukt på?

Alltså, jag tycker att kunnandet kommit bort från konsten och det bara är originaliteten (och marknadsföring) som avgör vad som är "äkta konst". Men det är klart att det är viktigt att fastställa det, hur ska annars de svinrika kunna veta vilken konst de ska investera i?

Jag kan inte låta bli att undra om detta med "äkta konst" inte har mycket med inbillning att göra. Tänka bara på Andy Warhols "Brilloboxar":
http://www.expressen.se/Nyheter/avslojar/1.1349663/brillo-skandalen

Suck....!
Det handlar inte om att följa kritiker, att vara det minsa 'ödmjuk' inför vad som sägs.

Ibland delar man kritikernas uppfattning, ibland inte. Men det är alltid intressant att läsa deras analyser, vad de ser i ett konstnärligt verk.
Det finns många tillfällen då jag tycker kulturskribenter & kritiker är fullständiga stolpskott, exempelvis nu senast när en ny översättning av Bukowski kommit ut.
Flera kritiker kallar honom beatnikinfluerad, en går så långt som att kalla Bukowski beatnik. Hur de kommit fram till det är jag väldigt nyfiken på, jag kan nämligen inte hitta det i någon av de fyra biografier jag läst. Snarare motsatsen; Bukowski tog medvetet avstånd från beatnikförfattarna och vägrade bli inskriven i något som helst kotteri.
De kritikerna ger jag inte mycket för. Exempelvis.
Som tur är finns det några bra kritiker också.

Min uppfattning om Jane Austen grundar sig på mina personliga preferenser, det är inte Austens hantverk jag fördömer. Det är den estetiska riktning hon företräder jag inte tilltalas av. Vilket är en helt annan sak.

Att som rdos påstå att konstvetenskap bara är skit är inte bara antiintellektuellt, det tyder på extrem fyrkantighet. Inskränkt är bara förnamnet.

rdos skrev:Nej, konstkritik är så långt ifrån riktig vetenskap och intellektualism man kan komma. Mer som rent snobberi. Att jämföra en ingenjörsexamen med pladder kring vad som är konst går inte att göra på samma dag. Det är så oerhört lågt.

Varför det?
Varför är konstvetenskap ingenting att ha?

KrigarSjäl skrev:

rdos skrev:Nej, konstkritik är så långt ifrån riktig vetenskap och intellektualism man kan komma. Mer som rent snobberi. Att jämföra en ingenjörsexamen med pladder kring vad som är konst går inte att göra på samma dag. Det är så oerhört lågt.

Varför det?
Varför är konstvetenskap ingenting att ha?

För att konst inte är en vetenskap. För att något ska vara vetenskap så måste vissa miminikriterier uppfyllas. Bedömningar av konst är inte objektiva (vilket är minimikrav för att de ska kunna betraktas som vetenskap), utan subjektiva och bygger på flockmentalitet. Inte ens psykologi, som annars är en "soft" vetenskap kommer i närheten av samma slags ovetenskaplighet som "konstvetenskap". Samma sak är det givetvis med litteraturanayls. Det är oxå rent humbug. Minns t.ex. när man i skolan skulle recensera någon bok av Don Quijote (tror det var han iaf). Eftersom jag inte alls tolkade in samma saker som det som författaren av läromedlet gjort, utan tolkade honom utifrån en AS-synvinkel, så slutade min analys med något helt annat än det som var "rätt". Så här i efterhand så tror jag min analys var "korrekt" och deras var "fel", eftersom han förmodligen hade autism/AS.

Jag kan ju t.ex. garantera att om jag skriver en bok, eller målar en tavla, så skulle NOLL litteraturrecensenter och NOLL konstkritiker kunna göra en korrekt bedömning av mina motiv bakom boken / tavlan.