Hej!
har jag drag av as? känner igen en del grejer, men andra inte.

jag var väldigt väldigt blyg som liten, lekte inte i grupper utan bara med en eller max två andra i taget. Blev alltid dominerad för ajg var så blyg. med familjen var jag ett yrväder. på lekis minns ajg mest att ajg satt och ritade ensam. lekte ibland med en eller två andra, längtade efter att vara med i större gäng men kunde inte.
började läsa,skriva tidigt. i fyran släppte blygheten och jag blev besserwisser, alltid bäst i klassen, men tyckte tempot var segt, så jag ritade, ritade överallt. Läste bäcker,slukades av dem, gick och läste i trappan. hade inga vänner i första klass, men var ihärdig nog och fick två vänner som jag hade som enda rastumgänge upp till sjuan. mamma kallade mig original.
fick min älsklingshäst elva år gammal, och blev jättechockad. fick gå och lägga mig och fick panik. Tog två veckor innan jag började glädja mig åt det. har alltid varit oroligt lagd. Sen bodde jag i stallet all ledig tid, umgicks med min häst. hon var den enda jag anförtrodde mig åt, litade aldrig på andra, blev ofta sårad av andra. hade aldrig äldre vänner, har alltid kunnat umgås med vuxna, typiskt lillgammal. fungerar bra med små barn dock.
är intelligentare än genomsnittet, kreativ -alltid bra på att måla och fantisera. ängsligt och oroligt lagd, hypokondrisk som liten. alltid oroat mig för hur det skall bli och hur nya saker skall gå. tvångsgrejer när ajg skulle gå och lägga mig, tända,släcka etc. numera har jag blivit tryggare -var det uppväxtrelaterat?
bruakr liksom göra mönster, ibland med händerna eller fötterna. måste följa dem, och sen baklänges, blir det inte rätt så håller jag på ett bra tag. Just nu är det våran bokhylla som jag snirklar runt i tanken medan jag ser på film, fram och tillbaka, fram och tillbaka.
har inga sociala problem numera, jag kan om jag vill mingla på faster och ha roligt, det är inte alls ansträngande. men oftast har jag bara ingen lust. trivs för mig själv eller med mina närmaste vänner. jobbar på labb, älskar när jag är ensam på labbet och kan jobba ostört. tokig i mitt jobb. jag kan verkligen vara lycklig när jag håller på med det, och gräver djupt in i detaljer. har aldrig varit generalist -jag vill ner på djupet, se hur det fungerar.
känner inte igen mig i det där med att inte kunna läsa av andra, jag är nog tvärtom människokännare. har alltid dragits till andra outsiders, de som är missförstådda liksom. och gillar de svåra sakerna. inte de lätta.
logiskt lagd. Mina närmaste vänner har kallat mig taktlös. jag kan inte direkt ljuga. jag säger liksom sanningen men försöker linda in den om jag vet att den gör ont. hatar skitsnack och att svallra om folk som inte är emd och kan försvara sig. hushållet har jag inga problem med att klara, men jag är väl inte direkt den som är den mest organiserade eller ekonomiskt lagda kanske...
dessa as-tester online får jag inte as på, jag får precis under.

vad jag undrar är, dels om det finns något namn eller dyl på oss som känner sig "borderline",
dels om ni tycker det låter som att jag är NT med normala smågrejer för mig, eller om jag kanske har drag av AS.

Ja, man behöver inte ha alla drag man kan ha vissa, då kan man få diagnosen "autismspektrumstörning" eller om man inte passar för kriterierna för Aspergers Syndrom eller Autism så kan man få diagnosen "Atypisk autism" och den har jag. Känner igen mycket i det att jag kan avläsa folk, vara människokännare så jag känner inte heller igen mig i det där att inte kunna avläsa folk, men det är inte alltid jag agerar eller orkar agera efter sociala koder. Som sagt är det människor som har bestämt dessa diagnoser och valt kriterier för dessa och begränsat. Jag kan tänka mig många som är "gråzonen" tex att förstå sociala koder men inte orkar delta så mycket i sociala sammanhang eller orka uttrycka sig med andra människor. Det är ju en skala där autism är längst till vänster och atypisk autism längst till höger tror jag.

Hej och välkommen!

Du skulle kunna ha atypisk autism eller bara "aspergerliknande drag". Här står kriterierna för atypisk autism:
Atypisk autism

Men det viktigaste är om du tycker att du har problem med dina "aspergerdrag"?

Jaha, det där med "Atypisk autism" låter intressant...
Jag känner nämligen igen mig i det där som lettan skriver med att inte orka delta i sociala sammanhang och inte orka agera efter sociala koder...
Jag har inte någon asperger-diagnos, och tror inte heller att jag skulle kunna få det, utan tror att mina problem är relativt små och att jag är "mittemellan?" (som rubriken på denna tråd) till att vara "normal", eller "NT", för att använda ett ord jag har lärt mig på detta forum...

Jag har t.ex. gjort online-testet
http://www.piepalace.ca/blog/asperger-test-aq-test
och fick då poängen 30 (men man ska ha 32+ för att ha Asperger enligt det testet) så det stöder väl kanske min hypotes om att jag ligger på gränsen...

Finns det kanske någon här som har en diagnos "Atypisk autism" och har gjort testet ovan och vill avslöja vilken poäng ni fick ?

Finns det något svenskt diskussionforum för personer med "Atypisk autism" ?
(och nu menar jag alltså inte "autismforum.se" för det verkar ju bara vara ett kunskapscenter för Stockholms läns sjukvårdsområde, utan jag menar alltså något som påminner mer om denna sajt dvs "aspergerforum.se")

nen1 du liknar faktiskt mig till stor del även om jag kanske hade lättare att hitta vänner men det berodde nog mycket på att i min lilla stad (eller lilla gata) var det inget konstigt att vara konstig.
Det fanns gott om vad man numera kallar orginal.
Det enda som inte accepterades var bråk.

Välkommen!

Välkommen önskar jag med!

Hej och välkommen!

Vi är rätt många här som formellt har fått just diagnosen atypisk autism vid utredningstillfället, och vi brukar räkna oss till aspergarnas skara, vi med.

Det är ju mer en grad- än en artskillnad. Själv kunde/borde jag minst lika gärna fått ren aspergerdiagnos i eget tycke, och har fått en second opinion senare. Ren aspergerdiagnos.

Det finns ju även diagnosen Högfungerande Autism som också är mer eller mindre identisk med Asperger.

Vore helt klart enklare om vi kunde ha samma diagnos för alla.

Välkommen!

Välkommen

Personligen är jag tveksam ang. självtest, gjorde själv ett test som var ganska utförligt dock så fick jag svaret att jag inte hade AS, dock så vissade det sig senare att jag faktiskt hade AS. Problemet med självtest enligt mig är att det kräver stor självinsikt något som kan varierar och dels ska man själv gradera sig själv och graderingen varierar troligen individuellt.

Tror du har inslag av AS alt. den faktiska diagnosen, något sånt kan dock enbart en psykolog säga. Du är möjligen som jag att du har tendenser till AS men de påverkar enbart sociala aspekter medan livet i allmänhet går bra förutsatt han man har en viss kontroll.

Just det där med besserwisser undrar jag om det är vanligt bland aspergare åtminstone var/är jag än då jag inte riktigt förstår varför man inte ska nämna något om någon säger något fel.

Jag har tyvärr blivit kallad för besservisser för många år sedan rätt ofta men jag har inte blivit diagnosticerad, iaf inte ännu.
Fick iaf skyhögt över en kompis jag trodde skulle kunna ha AS på Aspie-quiz.

Jag fick bara 18 på testet och jag har aspergers syndrom så jag tycker inte att du ska tänka på det.

skeggdam skrev:Jag fick bara 18 på testet och jag har aspergers syndrom så jag tycker inte att du ska tänka på det.

Tror inte det är samma test. Kolla min signatur.

Tack för välkomnandet! Inte alla forum jag är medlem i som gör så.

Besserwisser ja, jag t o m snäpper fram "det heter faktiskt "B-E-S-S-E-R-W-I-S-S-E-R" och går rakt i fällan när en kompis kallar mig messerschmitter i nian. he,he,he.

Jag vet inte om jag direkt lider av min personlighet. Jag gillar den. Det är numera lätt för mig att stå för att jag är som jag är, förut försökte jag ända mig med dåligt resultat. Jag passar inte med de flesta ungdomsgrupper. Har alltid en huvudvän liksom, enmanshund. Det är mest skönt att hitta andra med liknande inställning.

Hur gammal är du?

Minns att jag hade liknande erfarenheter fast de flesta tyckte det var ok.
Minns att någon påpekade att jag inte var så mycket för o ha närkontakt med tjejerna, hångla o ha sig på rasterna.
Han respekterade det men undrade varför, jag berättade att jag inte tänkt på det riktigt men att det var riktigt att jag inte tyckte det var så intressant.
Att jag hellre pratade med dem än hånglade

Kan tyckas märkligt idag fast å andra sidan är jag inte intresserad av o göra det med alla idag heller, jag vill hitta den där "hon" med stort H så att säga.
Henne vill jag gärna hångla med, men inte bara för att en tjej är en tjej.
Då räcker det med att titta på henne.

En gång när jag kom ny till en skola så frågade jag en tjej på dag nummmer två om hon råkade veta vilken grupp jag ingick i, A eller B, hon visste inte men hon ingick i B och jag sade att "jaaa, förmodligen är det A, jag borde nog gå o fråga i A då" då svarade hon med "men vill du inte gå i min grupp istället....kom så kan vi fråga där så får du nog vara i min grupp istället" "öööhm, jaha, men kan man göra så".
Minns inte resten av konversationen men minns att hon tyckte det vore tråkigt om jag inte ville vara med i hennes grupp, har för mig hon påpeade att hon var tjej och att jag på något sätt visste att det skulle man ju gilla.
Sedan tror jag att jag följde med henne.

23.

killar, ja. de jag växte upp med var inte mkt att hänga i julgranen. Oftast brukar de flesta av deras typ backa undan när jag öppnat munnen

Dessbättre blir killar klokare med åldern för det mesta, inte alla men många av dem iaf.
En del blir aldrig stora, undrar ibland om jag är en av dem som aldrig blir stor själv.
Nåja, jag gillar de delar av mig som jag gillar och har noterat att jag är bra på att göra det jag är bra på i överdrivna mängder vid behov.
Det är iaf bra när det gäller jobb.

Nyfiken, hur upplevde du killarna?
Och hur skulle du vilja att de varit istället?

jag upplevde dem som störande, fientliga, retsamma, i vägen. De var aldrig vänliga, jag antar att jag kanske inte var så smidig jag heller. Drog mig inte för att bråka om jag tyckte någon betedde sig som en idiot.
Den första killkompis jag fick var utanför skolan. Han var snäll, ville prata med mig, sökte upp mig för att prata. Var intresserad av vad jag hade att säga och lät mig vara ifred när jag ville. Och han tyckte bara det var skönt att jag var smartare än genomsnittet.

Jag blev kär i en sådan tjej men jag berättade aldrig att jag blivit det för henne

sånt är ju sjukt jobbigt :S

tjommen och nano, hur hittade ni hit? nyfiken

brukar ni ha fel tonfall, dvs folk missuppfattar er och tror att ni är oförskämda när ni inte menar så? nån som känner igen det?

Det har hänt att folk trott att jag varit elak men det var länge sedan nu dessbättre, det brukar gå att förklara vad man menar och ibland får man säga at det ibland blir fel när jag säger saker även om jag tänkt rätt som kommer någon gång ibland fel ord.

Jag hittade hit på tips från ett annat forum när någon påstod att jag kanske kunde ha AS.
Började med att någon bedömde AS faktor på seriefigurer, Skalman i tidningen Bamse vann, det roliga var att jag ville bli ungefär som skalman när jag var liten men som människa.

Hur hittade du hit själv?

nen1 skrev:tjommen och nano, hur hittade ni hit? nyfiken

Jag har inte vetat så mycket alls om aspergers syndrom förrän jag i höstas hamnade på en intressant websida:
Aschbergs syndrom
http://blogg.aftonbladet.se/23747/perma/826136
(och antagligen hittade jag dit genom att googla på "social fobi" vilket är en annan hypotes som jag under en längre tid har misstänkt att jag eventuellt lider av, men jag känner inte riktigt igen mig där heller, utan har nog relativt lindriga problem med SF också)
När jag kände igen mig i mycket på "Aschbergs syndrom"-sidan så blev jag intresserad och googlade om aspergers syndrom och hittade då hit till detta forum...

nen1 skrev:brukar ni ha fel tonfall, dvs folk missuppfattar er och tror att ni är oförskämda när ni inte menar så? nån som känner igen det?

Nja, inte generellt, men bara när jag har en mycket bestämd uppfattning inom ett område där jag är kunnig, så brukar jag tyvärr kunna få ett ganska aggresivt tonläge. Jag vet inte om det har något direkt att göra med asperger utan det kanske helt enkelt bara beror på en inre frustration typ "varför fattar de inte att jag har rätt när jag vet så säkert att jag har rätt" som jag har lite svårt att kontrollera utan att låta arg på rösten.

jag visste inte alls vad AS var, förrän jag började googla och hittade då det här forumet.
Anledningen till mitt googlande var att jag hade en ny människa i mitt liv som jag kände mig väldigt tydd till, därför att han var som jag i mångt och mycket, fast mer extremt, eller tydligt utåt. Hade aldrig träffat någon som jag kände igen mig i på det viset. Så fick jag höra att någon trodde han hade AS. Därför ville jag ta reda på vad det var. Och som sagt, började undra om jag var AS också.

Hoppas ni kommer o gilla o kramas och att ni blir kära o allt möjligt.
Skulle själv vilja bli kär o kramas mycket med någon.
Hoppas hon dyker upp i blickfånget snart