Förslag på lugnande, orodäpande och ångestdämpande åtgärder? Jag behöver sänka ångestnivån som i princip konstant ligger högt uppe, orolig i själen, rastlös, otålig, stirrig, glädjer mig inte åt saker som borde glädja mig. Vad funkar lugnande för dig?

CAlm[img]http://www.reikibutiken.se/images/250_0TRAMAA.jpg[/img][img]http://www.bohnenzeitung.com/red2006/vivienne/0608/aventurin2.jpg[/img]

Bada är lugnande....

Läsa en bra bok är lugnande

Lysna på P1 är lugnande

Meditera är lugnande

Jag brukar äta en banan, eller kokosyoughurt med jordgubbs- och yoghurtbitar när jag är rastlös... tänka på gemenskap med nära vänner, på allmännt trevliga upplevelser ensam eller tillsammans med någon.

Vilka fina stenar förresten, MsTibbs!

Hej!

Ibland kan man inte läsa, ens. Gå ut och gå riktigt fort, så du blir riktigt trött. Eller gör något annat kroppsarbete. Ta ut dig rejält, motionera utan att tänka. Sen kan du lägga dig ovanpå sängen och sova till du vaknar, utan att någon väckarklocka ringer och väcker dig.

Hälsningar

Lilla Gumman

Jag inledde en ny metod för att lugna mig själv för några månader sen. Antonio Vivaldi.

Jag har lärt mig ett par avslappningstekniker som jag använder under svåra ångestattacker eller som nu när jag har ångest nästan dygnet om.

Annars brukar det hjälpa att bli medveten om själva kroppen, var den börjar och slutar (en minivariant av avslappning). Lägg dig t.ex. i soffan med fotsulorna hårt mot armstödet och någonting som trycker/känns mot huvudet. Eller lägg dig på golvet (hårt och svalt; hjälper när det är riktigt illa). Koncentrera dig sedan på de punkter där kroppen har kontakt med underlaget. Vandra runt bland de punkterna i tankarna och fokusera på dem.

En tredje ångestdämpande handling är för mig att ta en varm dusch, länge, ända tills dess att jag känner mig varm i hela kroppen.

Det kan också vara skönt att hitta en "fetisch" som är ångestdämpande. För mig är det Fox-kola med citronsmak, kanelbullar och chokladmjölk, samt ett bra pipstopp i min favoritpipa (en rak Lillehammer som är ung. tio år gammal nu).

Om det är riktigt illa är det väldigt svårt att ta kontakt med andra via telefon, men det hjälper mig ofta att prata t.ex. medan Xanor-tabletten verkar eller för att få bort tankar som bara snurrar i skallen.

Om inte det hjälper tar jag en Xanor och försöker igen, och igen och igen och igen tills dess att det lugnar ner sig eller jag måste ringa efter hjälp.

Det är alla tips jag kommer på just nu. Nu måste jag ta en Xanor, känner jag...

Tackar för förslag! *skriva upp i bok*
Mera behövs alltid!

Skriva av mig utan att tänka
Äta massa elakt godis
Måla
Spänna en filt hårt omkring mig

* Lyssna på p1. Det är dödsviktigt för mig. Höra andra människors röster och inte känna sig så ensam är alltid bra i svåra stunder, om man inte har någon att prata med. Helst gärna om något trevligt och inte alltför deppigt ämne.

* Läsa på om saker! Öppna wikipedia och hitta någon konstig djursort med hundratusen raser i och läs allt allt allt, leta massa bilder på djuret osv. Du kan ju ta något annat än djur som intresserar dig då. För min del brukar det även i vissa fall kunna ge inspiration till tavlor och så, då djurvärlden innehåller många spännande former och färger.

* Tänka på saker jag kan eller minns! Tänk tillbaka på ALLA katter du någonsin träffat i HELA ditt liv, eller varje gång du ätit en god glass (var det var, hur det såg ut, vilken årstid, vilken ålder du hade, osv) som du kan minnas. Försök minnas så många blomsorter som du bara kan komma på. Försök minnas så många människor som du träffat som möjligt. Ja vad som helst. Det kan fungera riktigt bra ibland.

Tänka på följande:

* Man har tak över huvudet
* Man har vatten inomhus, slipper brunn
* Man kan se och höra
* Man kan gå omkring utan att sitta i rullstol
* Man svälter inte ihjäl imorgon
* Man har en liten borste att ta bort navelluddet med
* Man har en skön mjuk säng och sover inte på en sten
* Inga granater sprängs i min närhet just nu
* Min mamma befinner sig i ett annat lanskap 50 mil bort

Brukar sänka min ångestnivå ett snäpp

P1 viktig för mig men inte lugnande (inte alltid) i fredags var det nån som sa att få beskedet att man har blivit för gammal för adoption känns som att få missfall i 8:de månaden DET GÖR DET INTE jag vet.

1. EFT lugnar ner ett nervsystem som är för högt 'inställt' så att det överreagerar på allt möjligt. Hjälper mot det mesta. Gratis beskrivning av den enkla & snabba självlugningstekniken finns här: http://www.emofree.com/

2. Undvik socker om du inte redan gör det. Godis kan få en att må bättre för stunden men kan i längden skapa ångest, depression och rastlöshet.

3. Om det är en jobbig känsla; sitt ner och gå in i känslan tills den så småningom försvinner. Om man fokuserar på det kan man ibland få kontakt med varifrån den ursprungligen kom; inte bara vilken situation som triggade utan hur den skapades från första början. Brukar dock vara lättare om man har nån annan närvarande som man känner sig trygg med.

4. Lyssna på musik som antingen förstärker känslan du har eller som är dess motsats. Ev det första först och sen det andra.

5. Kanalisera ångest & överskottsenergin genom valfri ansträngande aktivitet, typ dans, träning, sex eller bara låta kroppen göra vad den vill.

Jag brukar sortera saker tex pärlor,skruvar o.d bara det är tillräckligt monotont..

Trötta ut kroppen med tex promenad eller valfri morion

Gå till simhallen och bada ,bubbelpool och bastu.

Lyssna på musik högt i lurar

Undvik socker,aspartam och koffein

Ja jag tror att trötta ut sig fysiskt nästan alltid är bra. Långa långa låååånga promenader osv. Sortera saker låter också bra, eller kanske städa, som jag brukar göra när jag är ångestfylld.

Hårt fysiskt arbete (helst utomhus) är det i särklass effektivaste, men i brist på flyttlass att bära, ved att hugga, diken att gräva o.s.v. så är det mycket effektiv att först ta en joggingtur, eller en rejäl promenad, för att därefter styrketräna (gärna med den egna kroppen som beslastning, typ armhävningar, chins o dyl.).

Spela tv-spel brukar hjälpa mig faktiskt för då tänker man på något annat.

Utöver alla andra goda råd ovan: en depressionsbedömning hos din läkare? På din beskrivning lät det inte helt säkert som "bara" oro/stress.

ling0n skrev:* Lyssna på p1. Det är dödsviktigt för mig. Höra andra människors röster och inte känna sig så ensam är alltid bra i svåra stunder, om man inte har någon att prata med. Helst gärna om något trevligt och inte alltför deppigt ämne.

* Läsa på om saker! Öppna wikipedia och hitta någon konstig djursort med hundratusen raser i och läs allt allt allt, leta massa bilder på djuret osv. Du kan ju ta något annat än djur som intresserar dig då. För min del brukar det även i vissa fall kunna ge inspiration till tavlor och så, då djurvärlden innehåller många spännande former och färger.

* Tänka på saker jag kan eller minns! Tänk tillbaka på ALLA katter du någonsin träffat i HELA ditt liv, eller varje gång du ätit en god glass (var det var, hur det såg ut, vilken årstid, vilken ålder du hade, osv) som du kan minnas. Försök minnas så många blomsorter som du bara kan komma på. Försök minnas så många människor som du träffat som möjligt. Ja vad som helst. Det kan fungera riktigt bra ibland.

Vilka ROLIGA förslag!

Man skulle ta de här och alla andra som kommit upp och göra en liten broschyr eller bok!

Obs, jag var inte ironisk, jag läste dem alldeles imponerad.

Själv badar jag om jag är helstissig och oroligare än jag oftast är. Ibland blir det en gång om dagen ibland har det blivit flera.

I perioder går jag timtals om dagen, just nu är jag slö och seg av CS, tyvärr, så jag har suttit här och fått gamnacke, inte så bra.

Pärlor funkade väldigt bra väldigt länge. Just nu har jag fått pärlkramp tyvärr...

Lyssna på sånt man gillat förr men glömt bort eller inte lyssnat på på länge kan funka för mig också, typ googla fram nåt ställe som har musik med AC/DC, eller nån gammal punk eller Edith Piaf eller nåt klassiskt som Rachmaninov, Schubert eller så. Glömmer bort det för ofta bara, när jag är så hispig så funkar ju inte tänket dessvärre. Bra att ha en Plan då, en To Do In Case of-lista!

Anna Kåvers bok Att leva ett liv, inte vinna ett krig har bra förslag på ångestreducerande övningar. De oåminner mycket om sånt som beskrivits här å andra sidan.

alfapetsmamma skrev:Vilka ROLIGA förslag!

Man skulle ta de här och alla andra som kommit upp och göra en trevlig liten broschyr eller bok!

Hehe, det roligaste av allt är väl att de funkar, iaf för mig.

Ja det vore nog inte helt dumt. Eller iaf en spikad tråd, eller en hemsida kanske? Finns nog massor av ångestdämpande tips som man inte kommit på än. Och man kan behöva bli påmind ibland även om man känner till dem sen förut. Om man är glömsk som jag åtminstone.

Shit vad många bra och roliga förslag som kommit fram! Jag brukar bara få höra "andas lugnt" eller kanske "ta ett bad". Pffft.

Nu kommer jag att upprepa några tips som redan skrivits, men här är det som funkar för mej:

* Känna efter vad det är för ångest. Beslutsångest? Prestationsångest? Mindervärdesångest? Värdelös självkänsla? Fobi? Vetskapen om vilken sorts ångest det är gör det lättare att hantera den.
Oftast ser jag till att utsätta mej för de situationer som ger mej just den ångesten samtidigt som jag bestämt och målmedvetet talar om för ångesten att den har fel. Det funkar alltid på lång sikt, men det kanske inte var vad du ville veta just nu?

* Wikipedia/google har alltid massor av spännande saker att berätta. När jag kommit fram till vilken sorts ångest det är enligt ovanstående så är det ett bra sätt att ignorera den på; genom att surfa in kunskap i huvudet istället för ångest.

* Handarbeta.

* Motionera. Inte sådär litegrann utan tills man blir helt slut. Lyfta görtunga vikter eller springa tills man blir blå.

* Programmera. Få saker kräver så metodiskt och logiskt tänk som programmering. Mycket bra anti-ångest-medicin!

Antar att det är vid just ångest som specialintressen ofta kan vara hjälpsamma...

För språkintresserade kan jag ju rekommendera:
http://www.betapet.se/ !

docfrasse skrev:Utöver alla andra goda råd ovan: en depressionsbedömning hos din läkare? På din beskrivning lät det inte helt säkert som "bara" oro/stress.

Japps, det är passande råd, har haft några betecknade "rätt svåra" depperioder. Jag tror jag ligger och väger mellan depp eller en mild sväng åt bipolärhållet jag är hos psykiater ibland tror de kollar mig allmänt, jag äter Lamictal nu och det har talats om att lägga till Zoloft igen, intoxade dock på den förra året så den sattes ut, alternativt höja Concertan pga depp, jag uppfattar det som att jag kan påverka mycket om jag har önskemål (vet inte vad jag vill). Efexor är billigare nu efter nyår också, kanske fråga om att prova den får höra vad de säger...

*Sömn är otroligt viktigt. Att få sova sina åtminstånde 8 timmer gör mycket. Det kallas sömn hygien

*Avslappning får ner pulsen, då lugnar kroppen ner sig och musklerna känns även mindre spända i magtrakterna där oron sitter.

*Ibland räcker en promenad, frisk luft får iaf mig att känna mig levande i stunder då jag känner oro.

I mina öron låter det dock som om du åkt på en deprission. Det du säger att du upplever stämmer precis in på mig hur jag kände för något halvår sedan pga en rad händelser. Skulle jag va du skulle jag ta mig en tid hos en läkare. I mitt fall löste det sig med 50 mg sertralin.

Mitt standardförslag när ångesten/"livet" känns för outhärdligt brukar vara narkos. Undrar just varför jag aldrig får det?

Men ett seriöst förslag: Yoga får mig att må väldigt bra känslomässigt, men tyvärr kan jag inte praktisera det så mycket då de flesta yogaövningar stimulerar matsmältningen, och jag har redan alltför stark matsmältning...

Jag fick magsår en gång (har haft det förut, så jag är känslig för det) när jag körde dubbla pass om dan (ovan nybörjare, och tog i så hårt jag kunde...) och samtidigt fick dille på att mixa apelsin + banan (=surt för min känsliga mage...) Jag lyssnade inte på varningstecknen, utan bara fortsatte köra på stenhårda yogapass för glatta livet, tills det var för sent...
*suckar över min egen dumhet*

Det gjorde att jag fick respekt för yoga... Men rätt utövat, och ett lämpligt program för en själv, kan det vara ett väldigt bra sätt att förbättra sitt mående. Jag kanske ska tillägga att jag lärde mig det yogaprogram jag körde då, av en kompis som hade extremt dålig matsmältning, så det var anpassat efter hennes behov... Men det tänkte förstås varken hon eller jag på...

Det finns ju många yogaövningar som är mer avslappnande, (och inte stimulerar matsmältningen...), så nu när jag skriver det här, blir jag påmind om att jag nog borde försöka ta upp det där med yoga igen...

En spikmatta som jag pratat om i en annan tråd kanske kan vara något? Den ska ju göra en så lugn att man somnar.