Finns det inte risk för det motsatta? Att de förstår för mycket och börjar leka psykologer? "Du har AS och behöver tränas socialt. Nu skall du stå ut med min usla musiksmak."

Pemer skrev:"Kan du skylla allt på det där syndromet nu?"

....har jag fått höra en hel del.

"Asperger! Ja, det har ju alla nuförtiden!"

docfrasse skrev:

Pemer skrev:"Kan du skylla allt på det där syndromet nu?"

....har jag fått höra en hel del.

"Asperger! Ja, det har ju alla nuförtiden!"

Ja den där kommentaren har jag hört nu ett par gånger..... jag har börjat jämnföra det med att alla glömmer ibland men vi är inte alla dementa och jag sa det gravallvarligt så det gick faktiskt fram.

Värst av allt nu senast var att det var ett citat ifrån en person som föreläst för lärare på en skola att "ALLA har lite bokstavsdiagnoser". Det framgick inte om föredragshållaren hade diagnos själv.

lettan skrev:
Ja, alla i min släkt har det säkert också men bara några få diagnosticerade ändå är det bara jag som anses som den konstiga och får ta all skit!! Så okänsliga allihopa, säger saker rakt ut( typiskt asperger) och är elaka man blir jätteledsen och sårad.

Vad taskigt, Lettan!

Det där med att släktingar blir "elaka" när man blir ledsen har jag också varit med om. Alltför många gånger. Nu senast sa jag till min syster "jag har faktiskt asperger, jag är känslig, jag blir ledsen". Det fick inte önskad effekt. För tillfället känns det bättre att inte ha någon kontakt alls med henne. Har fått höra att hon sagt till min mamma efter det att hon inte vill ringa mamma, för jag kanske svarar i telefonen! Samma syster har vid ett tillfälle kallat min mamma för "manipulativ".

När jag vid ett tillfälle var orolig för att mamma inte svarade i telefonen på flera dagar ringde jag min syster. Jag framförde min oro. Syrran svarade : "Hon kanske har fått en hjärnblödning och blivit knäpp i huvudet?"

Till saken hör att jag själv haft en hjärnblödning. Är min syster enbart intelligensbefriad eller kan man kalla henne för "elak"? Hon har inga vänner och jag vet faktiskt inte hur hon fungerar i andra relationer, förutom att det har skrikits enormt mycket hårda ord i hennes familj. Kan hon ha asperger?

Min mamma tror det bara är nåt som alla går igenom. Pappa säger "varför vill du ha en diagnos?". Härligt med "förstående" föräldrar..

pappan skrev:Min mamma tror det bara är nåt som alla går igenom. Pappa säger "varför vill du ha en diagnos?". Härligt med "förstående" föräldrar..

Underbart pappan!

Min svägerska sa precis samma sak. Varför? Funderingar: om jag får en diagnos kanske inte min bror vill ha barn med henne... Han har nämligen med stor sannorlikhet asperger själv. Samt har aldrig gillat eller velat ha barn.

Samma kära svägerska lovade mig att vara barnvakt i fredags så jag kunde tacka ja till en annan as att gå på bio. Sedan bangade svägerskan ur, med hänvisning till att det var för sent för mitt barn att bli hämtad kl 22.5. Jag hade förslagit först att gå på den tidigare bion, men det passade inte svägerskan. Varför erbjuda sig att ställa upp för en as om det är för att sedan göra denne besviken?

Mamma hade följande förklaringsmodell: Svägerskan ville ha skjuts till flygplatsen av mig och fick det två gånger. Sedan hade hon inte behov av mig längre.

NT är värre än AS

Jag bryr mig egentligen inte så mycket om vad mina föräldrar och släktingar säger, jag tycker nästan att det är värre när min gamle bäste vän inte förstår. Han har aldrig haft de här problemen och när man pratar om det upplever jag det som att han lever i någon slags skyddad verkstad.

Min mamma börjar dock fatta att allt inte står rätt till, att den där late dumme odågan kanske har en orsak till att bete sig som han gör. Och strax efter jul fick jag veta att min gamle biologiske far (som jag varken sett eller träffat eller pratat med) troligen var begåvad med ADHD. Och kanske asperger.

Kruxet är att det på den tiden inte fanns mycket snack om sånt, så det enda som skedde var att han fick bo hos Skå-Gustav under en tid. Nu har jag fått kontakt med hans systrar och samtidigt som jag fick veta att pappa är död sen ca 23 år så fick jag i alla fall fem fastrar och tretton kusiner på köpet. En av dem har dessutom jobbat med ADHD och aspisar, så nu finns det trots allt någon att prata med

Jag slog ner min släkt och bad dom hålla käften. Dom har inte sagt nåt sen dess. Däremot fick jag 2 julklappar av alla. (skojar nu)

Oförstående släktningar och dom kanske är elaka för dom har diagnos som dom förnekar....ja, man får ta ett steg bakåt, se dom för vad det är och låta dom vara dom släktningar dom klarar av.

Har dom svårt att respektera "nej" och "inte så" så får dom helt enkelt vara på avstånd eller begränsad tid som dom klarar av, en timme eller två, så alla slipper detta uppskärrade tillstånd, hårda ord och struntprat som tillhör sandlåda.

Så har jag löst det. För hade dom klarat av att förstå sitt och andras beteende så hade det skett för länge sen eftersom vi i alla fall sen ett årtionde lever i ett samhälle där psykisk ohälsa skrivs om både här och där dvs vill man hitta info så finns den och det har funnits sedan flera årtionden kunskap om psykiatri och psykologi, ingen ursäkt utan helt enkelt ovilja att ta itu med sig själv och sina inställningar till andra annorlunda personer.


Det finns så många trevliga människor att umågs med så varför slösa tid på otrevliga eller de med uppenbar ovilja att förstå

Egentligen handlar det i grunden om deras rädsla att behöva ta tillbaka dumheter som är sagda eller acceptera svårigheter och anpassningsförmåga som kommer att kosta på i känsla och tillvaro.

Aspkvinna skrev:Det finns så många trevliga människor att umågs med så varför slösa tid på otrevliga eller de med uppenbar ovilja att förstå

Väl talat!

lettan skrev:Min bror säger att jag är helt normal, inget fel på mig, jag är bara lat och bekväm, jag var ju duktig i skolan så nu borde alla saker funka för mig. Total förnekelse från hans sida, men jag förstår honom, han vill ha en syster som är frisk, som mår bra, det är en stor börda att ha någon sådan i familjen. Vad gör jag när min mamma går bort och utan hennes nära förståelse, men jag har andra släktingar som verkar förstå...

Jag känner igen mig i detta. Har själv en bror som behandlar mig som något som katten släpat in. När jag fyllde år fick jag en docka med texten "född geni" och han har alltid plågat mig med att jag är en "teoretiker" och inte förstår någonting om livet. Tacka fan för att man inte förstår något om livet om man inte får uppleva det som han har gjort. Han har haft familj och har 2 barn, som jag märkligt nog fick nöjet att träffa när de var små. Har dock ej fått träffa dem de senaste tio åren och det känns ju inget vidare måste jag ju säga. Man känner sig känslomässigt utstött. Som ett missfoster.

Då tycker jag att du skall klå upp din bror. Inga dumheter som tillhyggen eller bakifrån. Bara koppla ett grepp om nacken, dra upp ett knä i magen på honom och sedan slå honom ett par gånger i huvet som tack för senast.

MsTibbs skrev:....
- Säger vad vi menar och menar det vi säger. Inte mer, inte mindre.

Min pappa fick frågan "men vad menar du med det", "precis det jag säger" svarade han.
Bredvid står jag o tänker, "ja vad annat skulle han mena" och blir förbryllad.

lettan skrev:...Vad gör jag när min mamma går bort och utan hennes nära förståelse, men jag har andra släktingar som verkar förstå...

Vi andra finns kvar
Även om vi inte kan ersätta din mammas existens.

Grimuald skrev:...När jag fyllde år fick jag en docka med texten "född geni" och han har alltid plågat mig med att jag är en "teoretiker" och inte förstår någonting om livet....

Just dockan låter som något positivt, att han menade att du var född som geni.
Han har kanske inte samma drag själv men har noterat det hos dig.
Gräset sägs ju alltid vara grönarre på andra sidan så att säga.

Jag har en kompis som kan något jag är fullständigt urusel på, nämligen att hålla ordning på papper.
Han har ordning på precis allt men han har ingen som helst fantasi, jag kan komma med enkla lösningar och han tycker det är kanonbra och ibland kommer jag med någon snabb lösning jag tagit två sekunder att sätta ihop som han bara tappar hakan över och inte skulle kunna få till om han jobbade heltid med o lösa det i två veckor som han uttrycker det.
Jag tycker det är en bagatell och har liknande beundran för hans ordningsförmåga.

hej känner igen mig i mycket
själv har jag levt i påtvingad isolering senaste 20 åren
släkten verkar inte ha något intresse av att träffa mig, fast intelligent och duktig det är man ju, men mest på håll förstås.

har dock märkt att man lättare att hålla god min om man inte bryr sig så mycket(har fått problem med empatin förstår ni).
hjälpa till när släkten behöver hjälp med renovering och så det gör jag ju, men att hoppas på att droppen urholkar stenen är nog att hoppas för mycket.
grupptrycket är så enormt i lilla sverige (på att vara en lyckad individ)att de helt enkelt inte vågar stå upp för någon som inte fyller normen.
aschbeärger låter ju nästan smittsamt inte sant
jag tror mer på vanlig vänlighet, försök att vara positiv i alla lägen.
till det måste man ha energi och det finns flera bra sätt att skaffa sig det(fys ).
försök och hitta ett gemensamt intresse och bygg på det. det gäller att hitta någon form av hävstång för att bryta upp tråkiga sociala vanemönster.
kill them with kindness
ferocactus[/img][/quote]

pappan skrev:NT är värre än AS

Säg det till min plånbok.

Men jag antar väl att om du skulle ha oturen att bryta benet så skulle du väl säga att det är bättre än att aldrig ha brutit benet.