nallen skrev:Att säga "jag gillar x" utan att göra nåt så att x märker av detta ÄR bara totalt meningslöst. Om man säger det utan att ens försöka göra nåt, då tycker jag det solklart är hyckleri.

Alien skrev:Alltså verkar han vara i chocktillstånd och tror därför att han är en börda för flickvännen. Känner man så är det lätt att man tror att ingen kan älska en.

apkonstapel skrev:Det här känner jag igen mig i, så jag kanske kan säga något. Dock bygger allt det följande enbart på gissningar, så ingenting behöver vara relevant.

Det framgår inte av vad du skrivit om du tänker att du slutar göra saker som sårar henne om du accepterar syndromet, så för säkerhets skull vill jag säga att jag inte tror det antagligen inte fungerar riktigt så enkelt.

Du berättar heller inte vad för saker det är du gör som sårar henne. Till en viss del måste hon ju förstå varför du gör vissa saker (eller snarare vad du menar med dem, och i vissa fall vad du inte menar med dem), och till den andra delen måste du antagligen lära in vissa rutiner -- sätt att tänka du måste använda dig av i vissa situationer för att undvika saker som skapar problem och för att hon ska förstå dig när hon inte gör det annars. Det innebär antagligen att du alltid kan vara spontan och känna att du beter dig "naturligt", men det blir ändå rätt bra när man hittat rätt.

Min tredje gissning är att ni måste prata om saker som är svåra att finna ord för (och kanske i vissa fall även svåra att ta upp rent känslomässigt). Både bra och dåliga saker i djupt kärleksfulla förhållanden är i regel svåra att sätta ord på, och ofta även att bara förstå på ett sätt så att man kan tänka om dem (och inte bara känna).

Mig har det hänt väldigt många gånger att jag misstolkas -- hon tror jag menar något helt annat än det jag faktiskt säger, att jag vill någonting bra men tolkas som om jag är ute efter något helt annat som inte alls är bra. Då behövs tillit, att den har är i ett förhållande med litar på att jag inte menar sådana saker som hon spontant uppfattar att jag menar, så att hon tänker efter ett extra varv. Och jag behöver tänka ett extra varv för att undvika att skicka signaler som antyder saker jag inte menar eller känner.

Men kanske är inget jag skrivit egentligen särskilt träffande på din situation. Du får gärna berätta mer, så att det går lättare att förstå.

Alien skrev:Men hur vet du att Andreas flickvän inte visar att hon älskar honom på fler sätt än att bara säga det? Att hon är hans flickvän och inte vill göra slut tyder ju också på att hon älskar honom.

nallen skrev:

Alien skrev:Men hur vet du att Andreas flickvän inte visar att hon älskar honom på fler sätt än att bara säga det? Att hon är hans flickvän och inte vill göra slut tyder ju också på att hon älskar honom.

Men... var har jag uttalat mig om TS och hans FV?

nallen skrev:*suck*
Ja, jag svarade på weaslys inlägg, precis det jag citerade faktiskt.

Har jag blivit luddig eller har folk fått svårt att läsa efter julfirandet?

Nu vet jag inte om det är såna problem TS upplever, men ditt svar andas "allt är ditt fel, det är du som är konstig och ska anpassa dig".

DC skrev:Jag gör och säger en massa dumt och ångrar mig sedan. Att be om ursäkt kan man iaf bjuda på. Kanske också försöka fundera över varför man egentligen blev arg eller upprörd för att försöka hejda sig själv en annan gång.

Ibland kan det hjälpa att bara be om en paus, gå därifrån och fundera en stund och kanske lugna ner sig lite. Andas några djupa andetag, räkna till tio. Prata igenom saken sedan när man inte längre är så upprörd.

Men gräl kan vara bra ibland.. Man rensar luften som det heter. Inget man ska vara rädd för men självklart bör man undvika att medvetet såra någon.

Samtidigt är det upp till var och en att själv ta ansvar för sina känslor. Flickvännen kanske blir mer ledsen pga någon anledning precis som du kanske blir mer arg pga någon anledning än vad själva situationen egentligen "kräver".

zeidon skrev:Jag brukar försöka "ta smärtan" så länge det går men går det inte längre får man ju avbryta diskussionen och fortsätta senare. man har rätt att bli ledsen och arg i en diskussion. När man måste "avbryta" får man göra det. Man kan diskutera vidare när man lugnat sig.

Aspkvinna skrev:

zeidon skrev:Jag brukar försöka "ta smärtan" så länge det går men går det inte längre får man ju avbryta diskussionen och fortsätta senare. man har rätt att bli ledsen och arg i en diskussion. När man måste "avbryta" får man göra det. Man kan diskutera vidare när man lugnat sig.

Och så kan man börja prata om problemet mycket tidigare första gången man känner det så man inte går och sparar tills det brister efter flera veckor och är näst intill ohanterbart för man känner så mycket.

weasley skrev:Moderator:

Swoosh!