barracuber skrev:
Snälla skriv mera! Skriv på bara! Det känns som att vi spelar i samma film!

Håller också med! Och känner igen galet mycket.

barracuber skrev:Snälla skriv mera! Skriv på bara! Det känns som att vi spelar i samma film!
/Barracuber

Nu blir jag ju nästan ängslig att skriva något mer, tänk om inte resten alls stämmer lika bra

Skämt åsido, det är väldigt intensivt nu och jag hinner i princip bara vara på jobbet, försöka motivera mig att laga mat och äta när jag borde och så sova. När jag får lite ordning på det kommer jag tillbaka.

Gryningsflickan skrev:Skämt åsido, det är väldigt intensivt nu och jag hinner i princip bara vara på jobbet, försöka motivera mig att laga mat och äta när jag borde och så sova. När jag får lite ordning på det kommer jag tillbaka.

Gift dig inte med arbetet det leder många gånger till utmattningdepression

Peter skrev:Bör säga att jag blir närmast perplex när jag läser din historia, eftersom den i mångt och mycket (men alls inte allt) stämmer med min egen.

Dina igångsättningsproblem (eller vad man skall kalla dem) låter nästan som om jag har skrivit det själv eftersom det är mina egna tydligaste problem. Jag brukar också ligga under gränsen på många Aspergertester på nätet (mycket på grund av att mina sociala problem handlar om initiering, inte om faktiska sociala situationer, samt att jag inte fungerar mycket bättre när jag jobbar själv), men det var aldrig något snack när jag gjorde en utredning, utan jag fick en Aspergerdiagnos. Av det skälet misstänker jag att du mycket väl skulle kunna få en du också. Jag tycker resten du säger också verkar fullt förenligt med Asperger.

Skulle bara tillägga att jag har läst teknisk fysik (har ex-jobbet kvar), japanska (lyckades aldrig bli klar) samt diverse andra utbildningar som alltid stupat när det börjat vankas uppsatser eller dylikt. Allt är jobbigt att sätta igång med men skriva text och räkna uppgifter är svårare än läsning för mig (oavsett kul/tråkigt, hög/låg motivation, bra/dåligt humör).

Vad som kan vara lätt deprimerande är dock att det verkar finnas ganska liten hjälp att få mot de här problemen... Jag har spenderat 20 år att försöka bryta mina (de uppstod ungefär i tio-årsåldern) och har inte lyckats hitta fungerande strategier. Efter diagnosen har jag sökt med ljus och lykta, men det verkar svårt att hitta någon som är specialist på det här.

I min bok har ni ADHD. Jag är datateknolog med tre påbörjade exjobb bakom mig, två läkarlinjestarter och en brokig samling påhugg.

Liksom Peter har jag inga problem med sociala situationer - jag presterar knappt alls utan dem - däremot upprätthåller jag inte kontakter alls. Alla jag någonsin kallat vänner och rentav min egen mamma måste själva höra av sig för att inte glida iväg för mig. Tendenser till agorafobi och telefonskräck blir starka i stunder av lågt självförtroende.

Och liksom Peter fick jag aspergerdiagnos och inget mer när jag kom under utredning. Kanske kan ingenjörer inte komma ifråga för annat i utredarnas ögon men mest tror jag på Agathas observation: AS-poängen på självskattningstesterna stiger med tilltagande nedstämdhet.

Aspergerlitteraturen känner jag sämre igen mig i ju mer jag läser och diagnosen har inte öppnat mina ögon det minsta. Böcker om ADHD, däremot, har jag stor behållning av. Och jag tror nästan jag måste starta en träffgrupp för ingenjörer med ADHD.

linek skrev:

Peter skrev:Bör säga att jag blir närmast perplex när jag läser din historia, eftersom den i mångt och mycket (men alls inte allt) stämmer med min egen.

Dina igångsättningsproblem (eller vad man skall kalla dem) låter nästan som om jag har skrivit det själv eftersom det är mina egna tydligaste problem. Jag brukar också ligga under gränsen på många Aspergertester på nätet (mycket på grund av att mina sociala problem handlar om initiering, inte om faktiska sociala situationer, samt att jag inte fungerar mycket bättre när jag jobbar själv), men det var aldrig något snack när jag gjorde en utredning, utan jag fick en Aspergerdiagnos. Av det skälet misstänker jag att du mycket väl skulle kunna få en du också. Jag tycker resten du säger också verkar fullt förenligt med Asperger.

Skulle bara tillägga att jag har läst teknisk fysik (har ex-jobbet kvar), japanska (lyckades aldrig bli klar) samt diverse andra utbildningar som alltid stupat när det börjat vankas uppsatser eller dylikt. Allt är jobbigt att sätta igång med men skriva text och räkna uppgifter är svårare än läsning för mig (oavsett kul/tråkigt, hög/låg motivation, bra/dåligt humör).

Vad som kan vara lätt deprimerande är dock att det verkar finnas ganska liten hjälp att få mot de här problemen... Jag har spenderat 20 år att försöka bryta mina (de uppstod ungefär i tio-årsåldern) och har inte lyckats hitta fungerande strategier. Efter diagnosen har jag sökt med ljus och lykta, men det verkar svårt att hitta någon som är specialist på det här.

I min bok har ni ADHD. Jag är datateknolog med tre påbörjade exjobb bakom mig, två läkarlinjestarter och en brokig samling påhugg.

Liksom Peter har jag inga problem med sociala situationer - jag presterar knappt alls utan dem - däremot upprätthåller jag inte kontakter alls. Alla jag någonsin kallat vänner och rentav min egen mamma måste själva höra av sig för att inte glida iväg för mig. Tendenser till agorafobi och telefonskräck blir starka i stunder av lågt självförtroende.

Och liksom Peter fick jag aspergerdiagnos och inget mer när jag kom under utredning. Kanske kan ingenjörer inte komma ifråga för annat i utredarnas ögon men mest tror jag på Agathas observation: AS-poängen på självskattningstesterna stiger med tilltagande nedstämdhet.

Aspergerlitteraturen känner jag sämre igen mig i ju mer jag läser och diagnosen har inte öppnat mina ögon det minsta. Böcker om ADHD, däremot, har jag stor behållning av. Och jag tror nästan jag måste starta en träffgrupp för ingenjörer med ADHD.

Än en gång rekommenderar jag boken The ADHD autism connection, av Diane Kennedy. Känner igen mig i din berättelse, förutom att det finns på tok för mycket aspigt i mig för att vara en ren adhd-are.

När man har drag som både förstärker varann (exekutiva dysfunktioner, gilla tydlighet, behöva rutiner men kanske ha svårt att upprätthålla dem om de är tråkiga, lätt bli matt av för många intryck osv) och är helt disparata (novelty seeking och love of sameness, för att ta det mest extrema) så tror jag inte riktigt man kan känna igen sig klockrent i en beskrivning av nån som bara är åt ena hållet (eller bara beskriver drag som stämmer med just det syndromet, snarare).

Förlåt för den alltför långa meningen.

Tror man får försöka tänka sig en tredje modell då, som t ex i boken jag började med.

linek skrev:

Peter skrev:Bör säga att jag blir närmast perplex när jag läser din historia, eftersom den i mångt och mycket (men alls inte allt) stämmer med min egen.

Dina igångsättningsproblem (eller vad man skall kalla dem) låter nästan som om jag har skrivit det själv eftersom det är mina egna tydligaste problem. Jag brukar också ligga under gränsen på många Aspergertester på nätet (mycket på grund av att mina sociala problem handlar om initiering, inte om faktiska sociala situationer, samt att jag inte fungerar mycket bättre när jag jobbar själv), men det var aldrig något snack när jag gjorde en utredning, utan jag fick en Aspergerdiagnos. Av det skälet misstänker jag att du mycket väl skulle kunna få en du också. Jag tycker resten du säger också verkar fullt förenligt med Asperger.

Skulle bara tillägga att jag har läst teknisk fysik (har ex-jobbet kvar), japanska (lyckades aldrig bli klar) samt diverse andra utbildningar som alltid stupat när det börjat vankas uppsatser eller dylikt. Allt är jobbigt att sätta igång med men skriva text och räkna uppgifter är svårare än läsning för mig (oavsett kul/tråkigt, hög/låg motivation, bra/dåligt humör).

Vad som kan vara lätt deprimerande är dock att det verkar finnas ganska liten hjälp att få mot de här problemen... Jag har spenderat 20 år att försöka bryta mina (de uppstod ungefär i tio-årsåldern) och har inte lyckats hitta fungerande strategier. Efter diagnosen har jag sökt med ljus och lykta, men det verkar svårt att hitta någon som är specialist på det här.

I min bok har ni ADHD. Jag är datateknolog med tre påbörjade exjobb bakom mig, två läkarlinjestarter och en brokig samling påhugg.

Liksom Peter har jag inga problem med sociala situationer - jag presterar knappt alls utan dem - däremot upprätthåller jag inte kontakter alls. Alla jag någonsin kallat vänner och rentav min egen mamma måste själva höra av sig för att inte glida iväg för mig. Tendenser till agorafobi och telefonskräck blir starka i stunder av lågt självförtroende.

Och liksom Peter fick jag aspergerdiagnos och inget mer när jag kom under utredning. Kanske kan ingenjörer inte komma ifråga för annat i utredarnas ögon men mest tror jag på Agathas observation: AS-poängen på självskattningstesterna stiger med tilltagande nedstämdhet.

Aspergerlitteraturen känner jag sämre igen mig i ju mer jag läser och diagnosen har inte öppnat mina ögon det minsta. Böcker om ADHD, däremot, har jag stor behållning av. Och jag tror nästan jag måste starta en träffgrupp för ingenjörer med ADHD.

Vill först säga att jag känner igen mig i väldigt mycket av vad LKG (mycket men inte allt) och Peter (de exekutiva problemen) skriver.

Det som Linek skriver kunde jag själv ha skrivit! Snacka om igenkänning! Det är också mycket i AS-litteraturen jag inte känner igen mig i, men desto mer i ADHD-litteraturen , inte minst tack vare Alfapetsmammans boktips + coachning !

Jag är systemvetare och jobbade som programmerare i många år men blev uppsagd av arbetsbrist 2003. Harr de senaste 5 åren inte lyckats få fast anställning nånstans. Privat mår jag bra (fru, 2 barn) men inte arbetsmässigt.

/Barracuber

alfapetsmamma skrev:Än en gång rekommenderar jag boken The ADHD autism connection, av Diane Kennedy. Känner igen mig i din berättelse, förutom att det finns på tok för mycket aspigt i mig för att vara en ren adhd-are.

När man har drag som både förstärker varann (exekutiva dysfunktioner, gilla tydlighet, behöva rutiner men kanske ha svårt att upprätthålla dem om de är tråkiga, lätt bli matt av för många intryck osv) och är helt disparata (novelty seeking och love of sameness, för att ta det mest extrema) så tror jag inte riktigt man kan känna igen sig klockrent i en beskrivning av nån som bara är åt ena hållet (eller bara beskriver drag som stämmer med just det syndromet, snarare).

Förlåt för den alltför långa meningen.

Tror man får försöka tänka sig en tredje modell då, som t ex i boken jag började med.

Du beskriver mig, a-mamman!

Jag har den boken i min hand och har börjat läsa den men tycker den är lite för ammerikannsk för min smak, och den har för lite "arbete" i sig (mina egna problem är huvudsakligen arbetsrelaterade - fast inte enbart, när jag tänker riktigt efter). Men jag är bara halvvägs in i den och återkommer.

/Barracuber

klumpighet, går in i dörrkarmar när jag e helt inne i vart jag ska gå.
dålig fingerfärdighet. misslyckas med att öppna förpackningar av olika slag. kan inte knyta skorna . obekvämt med hur man ska hälsa / säga hej då. Känsligt luktsinne, hörsel, känsel.

Blit trött av sociala situationer. måste tänka mig för om det ska funka ananrs blir det bara konstigt. Obekvämt när jag ska skratta.. hur jag ska skratta. Titta folk i ögonen etc också obekvämt. Allt jag gör funkar i oliak steg. Att diska är många olika steg.. är inte att bara diska. vart ska det stå. hur ska jag hålla det. vill iten fläckarna bort tar det stop helt.

Jag gillar inte släktmiddagar. får ångest. Äter dåligt. svårt att äta det som jag inte gillar eller känner för. kan utan problem äta för lite så att säga. får ångest av att inet få göra det mitt sug inom mig vill. blir arg om nån avbryter mig i nåt jag gör. även små ting eller bara avbryter mig när jag står och tänker.

Är rädd för många saker. som glas splitter. höjder, baciler, etc. Kan inte påbörja, avsluta saker. luktar mig på händerna ofta. kliar mig i huvudet.. har ofta ljud effekter för mig, Stirrar ibland på folk som jag finner intressanta och ignorerar dom jag inte finne intresanta helt. Har svårt att vänta i kö ellerpå min tur i sociala samanhang. kan inte vänta på maten att bli färdig. lämnar bordet när jag ätit.. kan inte sitta kvar..

tjoh det var det som jag märkt är problem för mig. nån som känner igen sig? eller är detta nåt alla har? var tvungen att skriva av mig och få feedback. ni som orkar får gärna skriva

Hej pappan och varmt välkommen till oss.

Jaa jag känner igen mig i en del av det du beskriver.

Jag vantrivs i stora sällskap, paradoxalt nog till och med om det är människor jag känner (ett exempel är släktmötet jag var på för några månader sedan. Jag tvekade faktiskt länge på om jag skulle anmäla mig och vara med, men så var jag i alla fall med till slut. Genom att jag på olika sätt har "tränat" på olika sociala relationer så klarar jag av att "utsätta" mig för sådant).

När det gäller sinnen så har jag "bakvänd" överkännslighet för ljud och och för fysisk beröring. Så att viskningar och när någon rör bara lätt vid mig är direkt smärtsamt för mig. Överraskningar är vidare enormt jobbiga för mig, också de positiva, som när jag ska få saker, födelsedagspresenter, julklappar och så.

Tålamod är däremot en stark sida hos mig som jag lyckats utveckla.

Jag skickar massor av varm omtanke till dig.

Av geocache

Jag blir trött i sociala situationer. Måste tänka så mycket jag bara kan så det inte blir "konstigt". Titta folk i ögonen har jag svårt med. Om jag tvingar mig att titta länge känns det som om jag "svävar" iväg utanför min kropp.

Blir alltid mycket frustrerad av att bli avbruten när jag är koncentrerad.
Har höjdskräck.
Stirrade förr i tiden på folk mycket. Nu gör jag allt för att inte stirra. Eftersom jag vet man inte ska. Stirrar mycket fortfarnade...
Svårt med köer också. Inte för att jag är elak men för att jag impulsivt vill betala direkt liksom. Och slippa stå med okända i led.

Släktmiddagar ger mig också ångest.

Skratta kan jag bara med personer jag känner mig bekväm med. Annars känner jag mig som en lögnare om jag "skrattar" tillsammans med främmande.

Alla sociala situationer känns krystade och overkliga. Som tex när man ska säga hejdå.

Ju mer "fejkad" person jag umgås med desto obehagligare. Gillar bara ärliga personer. Lögner gör mig förbannad.

Lik dej i mycket verkar det som. Har ingen motorisk klumpighet dock.

Det du beskriver är inget alla människor har.

Låter väldigt intensivt. Du är möjligtvis inte deprimerad?

Du är nog ganska hårt 'drabbad' men jag imponeras av din insikt i vad som är svårt för dig. När du vet vad du behöver blir det ju lättare för din omgivning att anpassa sig och respektera dina behov, lixom det blir lättare för dig själv oxå.

Du kan tex redan i förväg på släktmiddagar berätta för värden om dina matpreferenser så att det kommer att finnas ngnting som du kan och vill äta. Alla i min släkt och mina vänner vet precis vad jag vill äta och vad jag inte äter. Brukar inte vara några problem tycker jag. Svårare däremot på restauranger men det är ngnting annat det.

Du kan oxå förklara för dina närmaste att ta kontakt med dig endast under vissa förhållanden, vilka kan ni komma överens om tillsammans. Att umgås eller bara vara där det finns mkt människor tar mkt på krafterna men berikar oxå livet i bästa fall. Jag har lärt mig värdet av att ge sig själv chans till återhämtning efter såna prövningar här på forumet.

Att lämna bordet i 'förtid' ska heller inte vara så störande om du bara förklarar dig i förväg om att du behöver göra det. Kommunikation är grejen:)

Blir inte disken hemma rutin efter ett tag, att du kommit underfund med hur du ska tvätta, hålla och planera diskningen? Börja med de minsta sakerna i diskhon, sedan plocka ner större och större grejjer efterhand och sist diska grytor, kastruller och ugnsplåten? Allt så noggrannt som möjligt så behöver man inte fundera så mkt över hur...

Du bad inte om hjälp utan frågade bara om igenkännande, men jag hoppas mitt svar kunde vara till ngn glädje ivarjefall.

Du har fått mkt av det oflexibla i syndromet, men ska kunna fungera utmärkt med såna som känner och bryr sig om dig. Pappsing?

Wow.. Härlig response. Jag är alltid hungerig efter fakta, feedback. osv.

Glömde lägga till jag är bra på datorer , mitt stora intresse liksom.. jag glömmer saker ofta och att jag har stark panik ångest. Deprimerad.. uhm.. aldrig fått kläm på vad deprimerad igentligen är. Ångest har jag iaf.

Mina föräldrar har absolut NOLL i förståelse för mig. Dom tror bara jag och min sambo är lata och därför funkar inte saker och ting. Min sambo försöker förstå mig så gott hon kan. inte så lätt alltid. ¨

Folk har svårt att förstå att man helt plötsligt bara vill gå från bordet. Eller att man vill vila mitt på dagen . Men du har ju inte gjort nånting säger dom.. Bara att vara vaken. Ta alal intryck etc är uttröttande. Jag måste få vara själv med mina 100423 tankar. Eller bara hyperfokusera mig in i nåt. glömam världen för en stund. Jag har ett konstant sug efter att göra olika saker jag vill men blir aldrig nöjd.

Känner jag är "all over the place" nu men sån e jag.

Fått tid för utredning denna månaden. klurigt . Dom bygger ju det på vad jag ger dom för info eller? Jag vet varken ut eller in själv.. ADHD? Asperger.? kan bli tossig ju

Välkommen även hit! Har sett dig på ADHD-forum, om du är samma person som den som där har samma nick vill säga.

Hinner inte skriva nu, men det är inget antingen eller mellan ADHD och AS, snarare olika drag av ett större npf-mynt, som jag ser det.

ADHD som diagnos täcker vissa av dessa drag (även om vanliga adhd-drag inte krävs för att få diagnos), AS-diagnos täcker andra och "har man båda" enligt diagnos så ter man sig på ett annat sätt ytterligare eftersom många drag förstärker varann medan andra drar åt olika håll. Uff, nu uttrycker jag mig riktigt taffligt, sorry..

Kan och vill du läsa om det och läser engelska så rekommenderar jag The ADHD autism connection, av Diane Kennedy.

Jo, glömde en sak. Ta hand om dig, behandla dig själv så bokstavssäkrat som det går, och börja gärna med Omega3 av nåt slags, helst nåt bra välrenommerat preparat. Det låter som jag är köpt av hälsokosten, men sant är att många får lika bra resultat av fettsyror som andra får av centralstimulantia. Om du väntar på utredning eller inte ens sökt den så är det bra att ändå börja göra "rätt" saker, tycker jag.

En NPF utredning baseras inte enbart på vad du har att säga utan består av flera olika delar som tester av olika slag och fysisk undersökning. En läkare och en psykolog gjorde min utredning. Jag kunde inte beskriva mina svårigheter bra alls för jag var inte så insatt som jag är nu och som jag är är ju normen för mig, svårt att se objektivt på sig själv, men npf forumen har lärt mig jättemkt! Skönt oxå att se att andra har samma svårigheter med vissa saker som man själv, som att komma igång med saker eller att kunna sluta. Du verkar vara väldigt klar över dina svårigheter dock.

Tack för boktipset Bokstavsmamman!

Jag tyckte inte alls att asperger passade på mig första gången de tog upp det med mig, och DEFINITIVT tyckte jag inte ADHD passade! Men med tiden, när jag lärt känna folk, så känner jag igen delar och att olika är olika, alla är inte som de två-tre personer jag kände med asperger respektive ADHD.

Tack för tipsen alfapetmamman , Skönt att det nog underlättar för utredningen att ha klarbild av sina svårigheter. Har pratat med kurator och sköterskor och dom har blivit nästan chockade av hur medveten jag är men jag har ännu inte fått snacka med en doktor

Välkommen!

Det du beskriver som dina svårigheter är - som du läst - vanliga svårigheter i våra kretsar. Diagnoser man tänker på vid din beskrivning av dig själv är Aspergers syndrom, AD/HD och Tourettes syndrom, ingen ovanlig kombination alls.

En spännande kombination, men inte lätt att leva med. Jag vet.

Spännande kombination.. ja så kan man uttrycka det hehe

just nu känns det

pappan skrev:Tack för tipsen alfapetmamman , Skönt att det nog underlättar för utredningen att ha klarbild av sina svårigheter. Har pratat med kurator och sköterskor och dom har blivit nästan chockade av hur medveten jag är men jag har ännu inte fått snacka med en doktor

Min utredningsläkare sa samma sak, att jag hade en väldig självinsikt och självkännedom, vilket var ovanligt hos patienter överlag och allrahelst ska vara det hos folk med ADHD som inte stannar till länge nog för att reflektera över sånt, samt saknar en del koll på orsak verkan.

Människor, psykologi, språk och läsning om detta som specialintressen ger resultat, liksom att leva bland dårpippin och gå i vanlig psykodynamisk terapi i fem långa år och då vända på de flesta stenar sa jag.

Lycka till nu!

pappan skrev:Fått tid för utredning denna månaden. klurigt . Dom bygger ju det på vad jag ger dom för info eller? Jag vet varken ut eller in själv.. ADHD? Asperger.? kan bli tossig ju

Jag fick göra några olika tester, och så frågade psykologen mig om jag ville hänvisa till några särskilda personer som känner mig sedan länge (kanske inte nära släktingar, om jag minns rätt; det är tio år sedan jag fick diagnosen, utan exempelvis lärare från skolan, jobbarkompisar och så) som han kunnde kontakta för att få deras "bild" av mig som person för att sedan kunna ställa relevant diagnos.

pappan skrev:...men jag har ännu inte fått snacka med en doktor

docfrasse skrev:Välkommen!

Haha! När han talar om trollen!

Jag trodde jag var deprimerad. Men det var jag inte. Jag blir UTMATTD av människor. Då måste jag gå ifrån och vila. Det är inte depression. Så jag tror du inte har någon "depression" utan du behöver VILA ifrån männikor ibland. Oftare än andra. Jag blir utmattad efter 15min med människor ibland. Då får jag "deppresionssymptom" men det är utmattning jag har listat ut. När jag vilat går det bort liksom.

alfapetsmamma skrev:Än en gång rekommenderar jag boken The ADHD autism connection, av Diane Kennedy. Känner igen mig i din berättelse, förutom att det finns på tok för mycket aspigt i mig för att vara en ren adhd-are.

Tack! Någon chans att den kan finnas i autistbibblan på SöS?



Oefterfrågad länk till annans vaknande aspergerifrågasättande. Tacksamt att allt tänkbart redan har hunnit hända i USA.

Förstås lurigt att navigera mellan tumregeln om föräldrars överslätanden av barnets brister och Barkleys senaste konstaterande att de trots allt anger tio gånger större problem än självrapporterande adehådebarn i tidiga tjugoårsåldern. (Omkring sjutton minuter in.)