Är det vanligt att personer med AS har svårt för att få möjlighet att flytta hemifrån? Att man jättegärna vill flytta hemifrån så man får känna sig vuxen. Men man hittar inte rätt utbildning och får inget jobb. Så man blir kvar hemma. Hur vanligt är detta?

Själv kom jag väl hemmifrån rätt tidigt. 18 år och blivande förälder.
Vad jag däremot hadde stora problem med, var att hålla iordning på lägenheten.
Att se när det behövs städa diska tvätta etc....
Och när kommunen fick för sig att ta bort alla sopnedkast så man blir tvungen att knalla iväg till "miljöstationen" då blev det rörigt.

ufo skrev:Själv kom jag väl hemmifrån rätt tidigt. 18 år och blivande förälder.
Vad jag däremot hadde stora problem med, var att hålla iordning på lägenheten.
Att se när det behövs städa diska tvätta etc....
Och när kommunen fick för sig att ta bort alla sopnedkast så man blir tvungen att knalla iväg till "miljöstationen" då blev det rörigt.

Ja sånt där kan nog vara ovant i början. Men jag är 21 år och bor fortfarande hemma. Har inte kommit en milimeter närmare vuxenlivet känns det som. Men det är nog olika det där hur snabbt man lyckas hitta nåt.

stjälv så flyttade jag när jag var 19 år till egen lägenhet men in på en vårdinrättning behandlingshem fy fan fan fan....

http://www.rosersbergsviken.se/

sedan så flyttade jag ner på fhsk ett år bodde sedan en sommar i lägenhet kungsängen efter det 1 år till på fhsk ..
sedan så bor jag i dag sedan 4 år tillbacka från 22 års ålder i gruppbostad.
det är väl så dära men så särskillt vuxen känner jag mig inte
är 26 i dag...skulle absolut velat haft en egen lägenhet från allra början
och ett riktigt privat liv istället för det man inte har fått....

egen lägenhet rules ja så är det bara..!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
arbetar i dag på en dag-central men det är ganska kul.....

ps under de hära 4 år jag har bott här så har det flyttat ut 2 personer till
egna lägenheter...funderar stjälv nästan varje dag på att flytta ut...
Men det är nog svårt att bo stjälv också....

Dalakille skrev:Är det vanligt att personer med AS har svårt för att få möjlighet att flytta hemifrån? Att man jättegärna vill flytta hemifrån så man får känna sig vuxen. Men man hittar inte rätt utbildning och får inget jobb. Så man blir kvar hemma. Hur vanligt är detta?

Jag hade inget stöd från någon kring detta eller något annat under uppväxten eftersom mina föräldrar är och var psykiskt sjuka. hade behövt byta miljö i 10-års åldern men ingen visste hur jag hade det hemma och jag pratade inte gärna om det.

Flyttade till egen lägenhet i samband med att jag fyllde 23, den som gav mig stöd var psykiatripersonal. Samtidigt blev jag sjukskriven (och fick bättre ekonomi än när jag pluggade) och kunde använda en del av aktivitetsersättningen för att betala hyran.

Att jag inte kom hemifrån tidigare berodde på att jag inte fick eller bad om hjälp av ngn att tänka kring det, att jag inte hade råd att betala ngn hyra (jag levde billigt när jag bodde kvar hos mina föräldrar på landet samtidigt som jag kunde plugga på universitetet och pendlade in till stan) och inte ville ta studielån för att finansiera det, samt att jag inte klarar av att arbeta (för att kunna betala boende och andra kostnader under studietiden). Fast idag fattar jag inte hur jag orkade, priset jag fått betala hade kanske inte blivit fullt så högt om jag flyttat hemifrån tidigare.

Har nu bott hemifrån i lite mer än 3 år, fast det känns som bortåt 10-15 år. Bor numera på ett stödboende i egen lägenhet.

ps alla med asp som jag känner sedan lång tid tillbacka har haft egen lägenhet sedan 20 års ålder..!!!!!!!!!

och det är många med asp jag känner sedan fhsk tiden och sedan gymnasie tiden...+ de asp jag kännde som bodde på behandlingshemmet.

Flinta skrev:

Dalakille skrev:Är det vanligt att personer med AS har svårt för att få möjlighet att flytta hemifrån? Att man jättegärna vill flytta hemifrån så man får känna sig vuxen. Men man hittar inte rätt utbildning och får inget jobb. Så man blir kvar hemma. Hur vanligt är detta?

Jag hade inget stöd från någon kring detta eller något annat under uppväxten eftersom mina föräldrar är och var psykiskt sjuka. hade behövt byta miljö i 10-års åldern men ingen visste hur jag hade det hemma och jag pratade inte gärna om det.

Flyttade till egen lägenhet i samband med att jag fyllde 23, den som gav mig stöd var psykiatripersonal. Samtidigt blev jag sjukskriven (och fick bättre ekonomi än när jag pluggade) och kunde använda en del av aktivitetsersättningen för att betala hyran.

Att jag inte kom hemifrån tidigare berodde på att jag inte fick eller bad om hjälp av ngn att tänka kring det, att jag inte hade råd att betala ngn hyra (jag levde billigt när jag bodde kvar hos mina föräldrar på landet samtidigt som jag kunde plugga på universitetet och pendlade in till stan) och inte ville ta studielån för att finansiera det, samt att jag inte klarar av att arbeta (för att kunna betala boende och andra kostnader under studietiden). Fast idag fattar jag inte hur jag orkade, priset jag fått betala hade kanske inte blivit fullt så högt om jag flyttat hemifrån tidigare.

Har nu bott hemifrån i lite mer än 3 år, fast det känns som bortåt 10-15 år. Bor numera på ett stödboende i egen lägenhet.

Jag bor också på landet. Har inget körkort. Det går bussar men man känner sig ändå isolerad. Har bott här hela mitt liv. Så jag känner igen mig lite i det här med att behöva miljöombyte. Men det är så hopplöst när det aldrig ordnar sig med arbete eller utbildning.

Jag har inget jobb, men har ändå kunnat flytta hemifrån.

Glad att ha en egen lägenhet och kunna äta vad jag vill!


*flin*

Laturia skrev:Jag har inget jobb, men har ändå kunnat flytta hemifrån.

Glad att ha en egen lägenhet och kunna äta vad jag vill!


*flin*

kan tipsa dig om att LSS lagen ger rätt till arbete så kallad dagli verksamhet eller praktik osv...du kan även ha sjukbidrag och göra detta.
Men du kommer då inte heller få några andra pengar eller lön...

manne skrev:

Laturia skrev:Jag har inget jobb, men har ändå kunnat flytta hemifrån.

Glad att ha en egen lägenhet och kunna äta vad jag vill!


*flin*

kan tipsa dig om att LSS lagen ger rätt till arbete så kallad dagli verksamhet eller praktik osv...du kan även ha sjukbidrag och göra detta.
Men du kommer då inte heller få några andra pengar eller lön...

Det ska jag nog uttnyttja om det inte har löst sig när min utredning är klar.

manne skrev:

Laturia skrev:Jag har inget jobb, men har ändå kunnat flytta hemifrån.

Glad att ha en egen lägenhet och kunna äta vad jag vill!


*flin*

kan tipsa dig om att LSS lagen ger rätt till arbete så kallad dagli verksamhet eller praktik osv...du kan även ha sjukbidrag och göra detta.
Men du kommer då inte heller få några andra pengar eller lön...

Tack, jag vet already


Haha

Hej
Jag har börjat fundera på hur det är att flytta hemifrån. Hur har det varit för er?
Det jag tycker verkar vara det jobbigaste är nästan att laga mat varje dag.... jobbigt!!

Förlåt om det redan finns en sån här tråd men jag hittade ingen

Moderator: Slog ihop två trådar om samma ämne.

Det finns micromat (färdigrätter).

missbutterfly skrev:Det finns micromat (färdigrätter).

Ja, men det är äckligt+dyrt.

Hej och välkommen till forumet!!

Eller så kan man laga mer på en gång, storkok som räcker längre.

Mitt förslag är att du börjar träna på matlagning redan nu och ser vad du tycker om det, och blir van vid det.

Det är inte bara matlagningen som jag tycker verkar jobbigt utan även andra vardagssysslor som att komma ihåg att städa, tvätta osv. Jag är intresserad av att veta om ni har haft boendestöd och hur det har funkat eller om ni har några andra tips.

Boendestöd brukar kunna fungera bra, jag har haft det.

skeggdam skrev:Det är inte bara matlagningen som jag tycker verkar jobbigt utan även andra vardagssysslor som att komma ihåg att städa, tvätta osv. Jag är intresserad av att veta om ni har haft boendestöd och hur det har funkat eller om ni har några andra tips.

Jag har aldrig haft "boendestöd" (skulle aldrig komma på frågan).

Att komma ihåg att tvätta och städa gör man automatiskt när:

1, Tvättkorgen är full och man inte har några rena kläder att sätta på sig.

2, Det ligger dammtussar på golvet.

Att sköta ett hushåll är inte direkt hjärnkirurgi.

Jag har bott hemifrån sen jag var 17. Fyller strax 20. Matdelen funkar bra... Man kan bestämma själv när man fixar det och OM man fixar det. Vad man ska äta utan att tänka på andra. Som föräldrar får göra.

Det mesta har funkat bra för mig efter jag flyttade hemifrån. Orkar väl inte hålla undan hela tiden men vafan... Det lider ju ingen annan än jag av så ser inte vad det större problemet är. Tar undan skit när jag orkar. Dessutom höll jag inte undan allt för mycket när jag bodde hemma heller så ser inte den stora skillnaden.

Tror ofta att man "bygger upp" om hur jobbigt det kommer bli än att det verkligen blir jättejobbigt. Jag klarar mig i alla fall, omän ej felfritt... Om man ser efter hur man "bör" ha det hemma.

Tycker det missbutterfly beskrev är ungefär så jag tänker.

skeggdam skrev:Hej
Jag har börjat fundera på hur det är att flytta hemifrån. Hur har det varit för er?

Min flytt hemifrån gick förvånansvärt smidigt.
Självförtroendet fick sig en skjuts uppåt. Maten var inga problem för mig. (militärtjänst som kock 11 månader, städsinnet fick jag i samma veva)
Jag tog mig en intervju med mamma för att få lite tips kring vad som är lätt att laga, vad som bör finnas i ett kök, jag antecknade detta.

Framför allt så ville jag bort från föräldrarna. Så jag satte ett datum och gjorde det mesta på egen hand innan mamma ens hade fått ett hum om nåt alls. Pröjsa för körandet av mina grejer fick jag också göra... 1000 spänn.

Framför allt två rum ska du hålla extra koll på vad gäller städningen. Köket och toaletten!
Kör veckoschema på dammsugning och golvtorkning i alla rum. Mattor är bra, de samlar damm och sand så man slipper gå i detta överallt. ^^

"Är inte allt diskat och köket skinande rent har du ej ätit klart!". Funkar för mig iaf.

Tvätta kläder gör man en gång i veckan.

Soppåsen byts varje kväll.

... Eller nåt.


Tillägg: I lumpen fick jag se mycket konkreta äckelsaker som bildats tack vare "lite" (man kanske inte orkade torka bort matfettet bakom skåpet pga trötthet) fusk. Tänka sig att en sån liten liten miss som då kunde te sig så otroligt obetydlig ute i skogen växte till 20 mantimmar extra totalsanering av samma kokcontainer.

missbutterfly skrev:Att sköta ett hushåll är inte direkt hjärnkirurgi.

Nä men jävligt förvirrande för vissa.
Ja har hafft boendestöd och de funka men ja sluta med de för ja klara inte av att de kom folk hela tiden.

Jag tycker nog hålla kolla på alla räkningar/ekonomin är svårast.

missbutterfly skrev:

skeggdam skrev:Det är inte bara matlagningen som jag tycker verkar jobbigt utan även andra vardagssysslor som att komma ihåg att städa, tvätta osv. Jag är intresserad av att veta om ni har haft boendestöd och hur det har funkat eller om ni har några andra tips.

Jag har aldrig haft "boendestöd" (skulle aldrig komma på frågan).

Att komma ihåg att tvätta och städa gör man automatiskt när:

1, Tvättkorgen är full och man inte har några rena kläder att sätta på sig.

2, Det ligger dammtussar på golvet.

Att sköta ett hushåll är inte direkt hjärnkirurgi.

Att komma ihåg att tvätta och städa, är kanske inte det svåra för en del, utan det är just det att komma sig för att göra det! Det finns många med Aspergers som har igångsättningsproblem. och då är det inte så enkelt!

morsan skrev:

missbutterfly skrev:

skeggdam skrev:Det är inte bara matlagningen som jag tycker verkar jobbigt utan även andra vardagssysslor som att komma ihåg att städa, tvätta osv. Jag är intresserad av att veta om ni har haft boendestöd och hur det har funkat eller om ni har några andra tips.

Jag har aldrig haft "boendestöd" (skulle aldrig komma på frågan).

Att komma ihåg att tvätta och städa gör man automatiskt när:

1, Tvättkorgen är full och man inte har några rena kläder att sätta på sig.

2, Det ligger dammtussar på golvet.

Att sköta ett hushåll är inte direkt hjärnkirurgi.

Att komma ihåg att tvätta och städa, är kanske inte det svåra för en del, utan det är just det att komma sig för att göra det! Det finns många med Aspergers som har igångsättningsproblem. och då är det inte så enkelt!

Och inte hjälper det att tvättstugan alltid är fullbokad när man väl kommer på att det är dags att tvätta, och finns det tider passar dom inte, vägrar t.ex. att tvätta 8 på morgonen (vaknar alltid runt 12) eller sena kvällar då det är alldeles för läskigt där.

aspiemelly skrev:

morsan skrev:

missbutterfly skrev:
Jag har aldrig haft "boendestöd" (skulle aldrig komma på frågan).

Att komma ihåg att tvätta och städa gör man automatiskt när:

1, Tvättkorgen är full och man inte har några rena kläder att sätta på sig.

2, Det ligger dammtussar på golvet.

Att sköta ett hushåll är inte direkt hjärnkirurgi.

Att komma ihåg att tvätta och städa, är kanske inte det svåra för en del, utan det är just det att komma sig för att göra det! Det finns många med Aspergers som har igångsättningsproblem. och då är det inte så enkelt!

Och inte hjälper det att tvättstugan alltid är fullbokad när man väl kommer på att det är dags att tvätta, och finns det tider passar dom inte, vägrar t.ex. att tvätta 8 på morgonen (vaknar alltid runt 12) eller sena kvällar då det är alldeles för läskigt där.

En tvättmaskin borde ju kosta mindre än boendestöd.