Hejsan!
Det är så att jag går en assistentutbildning. Vi har i uppgift att välja en funktionsnedsättning el. ett funktionshinder och sedan skriva upp vilka olika specialister den personen har träffat på.
En av mina närmsta vänner har asperger. Och jag tycker att det är väldigt "intresant" - om man nu ska säga så.
Nu undrar jag lite vad man gör på "Habiliteringen"? - kan inte så mycket om det..
Och om det är någon som vill berätta vilka olika specialister man träffat på så blir jag himla glad
Självklart det helt anonymt, jag nämner ingen. Och namn på spcialisterna vill jag inte ha, bara vilken sort det är och varför man gick dit..

tack på för hand!

Moderator mnordgren: förtydligade rubriken.

Hej!

Habiliteringen är en slags råd och stöd. Det är vanligtvis sex specialister som jobbar i team. Habiliteringen har tillgång till läkare, sjuksköterska, sjukgymnast, dietist, kurator och psykolog.

Då Habiliteringen endast är råd och stöd, så är läkaren ingen "riktig" läkare som kan sjukskriva eller ta prover. Samma sak gäller för de andra som jobbar på Habiliteringen.

Habiliteringen är uppdelad på Barn- och ungdomshabiliteringen och Vuxenhabiliteringen.

De som har rätt att söka sig till Habiliteringen är de som tillhör någon av de tre personkretsarna.
Personkrets 1 är utvecklingsstörning, autism och autismliknande tillstånd. Dit hör AS.
Personkrets 2 är personer med förvärvade hjärnskador, som genom olycka eller sjukdom blivit utvecklingsstörda.
Personkrets 3 är övriga varaktiga funktionshinder. Dit hör t.ex. ADHD, DAMP och CP-skador.

Har man behov av hjälp och tillhör någon av de tre personkretsarna kan man söka sig till Habiliteringen.

Arbetsterapeuten kan hjälpa till med att få struktur i vardagen och klara av så mycket som möjligt av vardags-sysslor på egen hand. Har man problem med struktur och tid kan man få Handi II eller Handifon. Eller Sigvarts dygnstavla. Har man problem med att veta hur lång en kvart eller en halvtimme är, kan man få en Timstock.

Psykologen är till för samtal, om man behöver samtala om sitt liv.

Kuratorn kan hjälpa till att ringa samtal, fylla i blanketter och liknande.

Läkaren på Barn- och ungdomshabiliteringen kan till exempel skriva ut Concerta till en person med ADHD.

Så tja, fråga på bara.

Gå annars in på Landstinget Dalarnas hemsida och sök på Habiliteringen. Där står det mycket om vad de olika personerna inom Habiliteringen gör.

Hälsningar

Lilla Gumman

Habilitering - vad är det???

När jag fått min AS-diagnos blev jag efter ett par månaders väntetid [erbjuden]* ett samtal varannan vecka på habiliteringen (som dessutom var begränsat till ca 6 ggr totalt...) För det första är två veckor lång tid för mig - jag hinner glömma en person på den tiden, och får nästan börja från början med att knyta kontakt igen... 2ggr/vecka är vad jag behöver...

Dessutom, den psykolog jag fick prata med, jag fick möjlighet att ställa några frågor relaterat till AS, och jag fick svar på dem. Men eftersom jag inte vet vad det är jag inte förstår, så kunde jag ju inte fråga om allt det där andra, som fortfarande var ett mysterium för mig... Inte mycket till hjälp mao...

Dessutom kunde han ingenting om ADHD, som jag då visserligen inte fått diagnos på, eftersom jag låg precis på gränsen. (Senare fick jag den diagnosen också.) Jag ville ju lära mig att skilja ut vilka av mina svårigheter som berodde på AS, ADHD, och vad som var psykiskt pga "taskig barndom".

Ingen hjälp alls från habiliteringen, skulle jag sammanfatta det med... (Jag har fått betydligt mer hjälp på det här forumet...)

Vet inte om mitt svar var till nån hjälp för dig, men det här är i alla fall mina erfarenheter...

[Edit]* Jag blev inte erbjuden en tid på rehabiliteringen, utan jag fick tjata mig till den, och slussades fram och tillbaka mellan Aspergercenter (tror jag det hette) som inte tog emot nya, eftersom de ev. skulle läggas ner, och Habiliterinscenter (eller vad det nu hette) som inte i första hand var avsett för Asperger... Och detta var alltså när jag bodde i Stockholm!!!

Hej!

Jag har bara erfarenheter av Mjölby och Ludvika. Där har det fungerat relativt bra. Men på Habiliteringen i Ludvika har man mera lyssnat på mina behov. Nu har jag Handi II, och ska på onsdag få Handifon i stället Det är ett ovärdeligt hjälpmedel. Nu kommer jag ihåg vad jag ska göra. Jag missar inte längre möten, kommer alltid i tid till läkarbesök etc. och behöver aldrig fundera på när, var och hur.

Här i länet har de träffar för personer med AS. Fritidskonsulenten följer med.

Hälsningar

Lilla Gumman

Nu är det bättre i Stockholm. Alla habiliteringscenter ska nu ha stöd för asperger, och det speciella "Aspergercenter" är nedlagt. Det vill säga, det finns fortfarande nåt som heter likadant, men de har inget med habilitering att göra längre. De har bara kurser och föredrag och sånt för folk som vill lära sig om AS.

När jag fick diagnosen var det precis i den där vändan när väntetiden var på drygt ett år, men efter jag väntat (mindre än ett år) så avvecklades alltså aspergercenter, och nu är väntetiderna mycket mindre!

Jag har fått träffa en kurator och en arbetsterapeut, och åtminstone till en del blivit hjälpt. Jag hade inga förväntningar, så det var faktiskt överraskande. Men de är riktigt kunniga och inte så lite uppfinningsrika!

Mitt stående tips till alla som jobbar eller vill jobba inom de här fälten är att behandla varje individ som en individ.

Jag slutade gå till psykolog då min gamla efterträddes av en ny förmåga; hon talade till mig på övertydligt sätt, pekade ut riktningen till rummet med hela handen etc trots att jag gått där förut. Jag tänkte att jag får väl ge henne en chans, men nehepp, hon fortsatte med sitt övertydliga, långsamma kommunikationssätt hela tiden. Antar att hon läst att man måste vara "tydlig" när man talar med aspergare...

Hennes företrädare däremot fungerade det perfekt att tala med. Varför?
För att hon hade förmågan att läsa av och lyssna; hon såg direkt att jag är en intelligent människa som man inte behöver prata barnspråk med.

Habilitering?

Antar att jag inte kommit så långt än *klia sig på huvudet*
Går själv bara på psyk 2h i veckan och pratar med en psykolog som är inriktad på bla as, vi pratar och funderar ut vardagliga saker, hur jag kan klara av dem så bra som möjligt med så lite problem som möjligt, ska väl senare "gå ut och möta världen" prova på olika situationer, sedan så har jag telefon kontakt med min läkare nu och då, mest för att kolla upp hur det går med medicinerna och stämmer av hur jag mår på dem osv.
Men det är väl allt jag orkar med också...

Dock så är jag nöjd med det som är just nu, har ju blivit bollad med i 10 år nu innan jag fick rätt hjälp och rätt diagnos...samt någon att prata med som faktiskt har en hjärna!
Ungavuxna i västernorrland SUGER (iallafall alla dem som jag har träffat där under min tid, fruktansvärt inkompetenta)

marroba skrev:Nu är det bättre i Stockholm. Alla habiliteringscenter ska nu ha stöd för asperger, och det speciella "Aspergercenter" är nedlagt. Det vill säga, det finns fortfarande nåt som heter likadant, men de har inget med habilitering att göra längre. De har bara kurser och föredrag och sånt för folk som vill lära sig om AS.

När jag fick diagnosen var det precis i den där vändan när väntetiden var på drygt ett år, men efter jag väntat (mindre än ett år) så avvecklades alltså aspergercenter, och nu är väntetiderna mycket mindre!

Jag har fått träffa en kurator och en arbetsterapeut, och åtminstone till en del blivit hjälpt. Jag hade inga förväntningar, så det var faktiskt överraskande. Men de är riktigt kunniga och inte så lite uppfinningsrika!

När fick du kontakt med dem? Det låter som om det ändå var rätt samtidigt... Jag kontaktade Aspergercenter för ca 1,5 år sen, men blev alltså hänvisad till Hab.center (på Rosenlunds sjukhus) för att det var ca ett års kötid, och att de dessutom inte ville ta emot nya när de inte visste om de skulle lägga ner...

Jag vet inte vilken hjälp man hade kunnat få på Hab.center. Jag träffade en kurator nån gång tillsammans med psykologen, och jag minns att de var med på nåt nätverksmöte, (som extra stöd för att påverka LSS-handläggaren om att jag behövde mer stöd än hon ville bevilja...)

Kanske att jag kunnat få mer hjälp om jag bett om det, men jag visste ju inte vilken hjälp de hade att erbjuda, alltså kunde jag inte be om mer hjälp, än de enstaka samtal jag fick med psykologen... (Som iofs. var bra att prata med, men långt ifrån tillräckligt...) Dåligt med information, m.a.o. Men jag tror det var ganska nytt för dem då, att ta över ansvaret för personer med Asperger. Så även om psykologen var kunnig om AS (men tyvärr kunde han ingenting om ADHD...), så hade de kanske inte fått in rutiner för vilken hjälp de skulle erbjuda, osv...

blomma_sol skrev:Hejsan!
Det är så att jag går en assistentutbildning. Vi har i uppgift att välja en funktionsnedsättning el. ett funktionshinder och sedan skriva upp vilka olika specialister den personen har träffat på.
En av mina närmsta vänner har asperger. Och jag tycker att det är väldigt "intressant" - om man nu ska säga så.
Nu undrar jag lite vad man gör på "Habiliteringen"? - kan inte så mycket om det..
Och om det är någon som vill berätta vilka olika specialister man träffat på så blir jag himla glad
Självklart det helt anonymt, jag nämner ingen. Och namn på spcialisterna vill jag inte ha, bara vilken sort det är och varför man gick dit..

tack på för hand!

Vi får inte längre träffa någon på vuxenhab i min kommun. Här har vuxenhab åtrerremitterat alla ärenden till kommunen, och kommunen vet ingenting alls om vad de ska göra eller hur det ska gå till så det slutar med... inget alls.

Jag träffade t ex en arbetsterapeut för att ansöka om Handi men den tjänsten tar kommunen betalt för trots att det står i lagen att det ska vara avgiftsfritt.

Med andra ord, det ser väldigt olika ut beroende på var i landet man bor. Bara det är ett brott mot LSS som ska vara "lika för alla".

Tidigare har jag haft kontakt med psykolog, arbetsterapeut och skulle även ha kontakt med kurator. Jag ansökte även om sjukgymnastik men fick avslag pga att man inte ansåg mina besvär höra samman med Asperger. Nu har jag inga kontakter alls inom hab.

KrigarSjäl skrev:Mitt stående tips till alla som jobbar eller vill jobba inom de här fälten är att behandla varje individ som en individ.

Jag slutade gå till psykolog då min gamla efterträddes av en ny förmåga; hon talade till mig på övertydligt sätt, pekade ut riktningen till rummet med hela handen etc trots att jag gått där förut. Jag tänkte att jag får väl ge henne en chans, men nehepp, hon fortsatte med sitt övertydliga, långsamma kommunikationssätt hela tiden. Antar att hon läst att man måste vara "tydlig" när man talar med aspergare...

Hennes företrädare däremot fungerade det perfekt att tala med. Varför?
För att hon hade förmågan att läsa av och lyssna; hon såg direkt att jag är en intelligent människa som man inte behöver prata barnspråk med.

Det gäller att uppfostra "tanterna"! (Ursäkta uttrycket, om det låter nedlåtande för "trådskaparen". Detta är ett uttryck vi ibland använder om dem som behandlar oss som utvecklingsstörda, och inte förstår att det är kränkande för oss, och som inte bättrar sig trots tillsägelser...)

När jag flyttade hit upp till behandlingshemmet, blev jag behandlad som "utvecklingsstörd" av många i personalen. Jag flippade ur pga det, och började skrika åt dem, flera gånger tills de slutligen fattade, att jag är inte utvecklingsstörd, jag är inget barn. Jag är en vuxen individ, och de kan prata med mig som till en annan vuxen!!! Slutligen lärde de sig, och nu är det ingen som "daltar" eller behandlar mig som utvecklingsstörd längre...

Bara som exempel, när jag kom upp på morgonen, och gick ut i det gemensamma rummet, där personalen satt och fikade. Särskilt en (som inte verkar överdrivet intelligent, så hennes handlande säger nog mer om henne än mig... ) Varenda morgon frågade hon om jag ville läsa tidningen, fast den låg på bordet inom räckhåll från mig. Jag sa till henne, gång på gång, och mer och mer argt för varje gång det upprepades, att om jag vill läsa tidningen, så bara gör jag det! Hon behöver inte tjata om det varenda jävla morgon! Och om jag vill läsa tidningen, men inte hittar den, så frågar jag efter den! Slutligen lärde hon sig, och nu behandlar hon mig som en vuxen, och vi kan ha rätt bra kontakt och ha trevligt när vi pratar med varann...

@blomma_sol: Jag hakade upp mig på att du bara frågade just om "Habiliteringen". Jag är extremt aspig när det gäller att ta saker bokstavligt, men nu när jag tänker på det, inser jag att du kanske mer menade rent allmänt, vilken hjälp man fått, och inte enbart från just Habiliteringscenter?

Jag har ju som sagt flyttat till ett behandlingshem, för 4 månader sen, fast för en månad sen flyttade jag till en LSS-lägenhet som tillhör behandlingshemmet. Jag kan inte säga exakt vilken hjälp man egentligen får här på behandlingshemmet, för jag har mått så dåligt psykiskt, och innan jag får ordning på mina mediciner så att jag mår bättre, är det svårt att överhuvudtaget fokusera på min AS-problematik.

I likhet med många andra med AS, så får jag ofta "fel" reaktion på de flesta mediciner. Och särskilt problematiskt är det med dubbeldiagnosen AS/ADHD, eftersom ADHD-mediciner förstärker de autistiska dragen...

(En liten rättelse: Jag skrev ju i pm:et att jag är 35 år. När jag kom på det, långt efter att jag skickat det, blev jag så full i skratt - jag är nämligen 36 år (fyller år i början av oktober), och drygt en månad innan jag skulle fylla år, började jag se mig själv som 36, för det kändes fel att avrunda neråt när jag så snart skulle fylla år. Och på min födelsedag var det nästan så att jag trodde ett tag att jag fyllde 37, bara för att jag så länge sett mig som 36. Ofattbart hur jag, så många månader senare, kunde råka skriva att jag är 35 år... Jag antar att det inte spelar nån roll för din uppgift, men jag nämner det ändå, för jag tyckte det var så komiskt...)

Ensamflickan skrev:När fick du kontakt med dem?

Jag tror det var för ett knappt år sen, men jag har dåligt minne när det gäller sånt här. Jag hade hört då att det var typ omöjligt att få hjälp av habiliteringen, men en person på kommunen övertalade mig att söka hjälp där iaf, och den ansökan hamnade då, inte hos aspergercenter som hon på kommunen trodde, utan hos habcenter stockholm (som också ligger i rosenlund, en våning ovanför habcenter södermalm, lätt att blanda ihop allt det där.)

Och det var alltså ganska kort väntetid på habiliteringscenter stockholm. En månad typ.

DC skrev:Vi får inte längre träffa någon på vuxenhab i min kommun. Här har vuxenhab åtrerremitterat alla ärenden till kommunen, och kommunen vet ingenting alls om vad de ska göra eller hur det ska gå till så det slutar med... inget alls.

Jag träffade t ex en arbetsterapeut för att ansöka om Handi men den tjänsten tar kommunen betalt för trots att det står i lagen att det ska vara avgiftsfritt.

Med andra ord, det ser väldigt olika ut beroende på var i landet man bor. Bara det är ett brott mot LSS som ska vara "lika för alla".

Anmäl dem!
http://www.do.se/att-anmala/

Vuxenhab för min del:

- Sjukgymnast (basal kroppskännedom)
- Psykologkontakt
- Arbetsterapeut (Hjälpmedel, Handi, bolltäcke, timstock)
- Sociala gruppen (aspergare samlas o pratar social färdighetstäning)
- Infogruppen (aspergare samlas och får info o samtal kring AS/NPF).

marroba skrev:

Ensamflickan skrev:När fick du kontakt med dem?

Jag tror det var för ett knappt år sen, men jag har dåligt minne när det gäller sånt här. Jag hade hört då att det var typ omöjligt att få hjälp av habiliteringen, men en person på kommunen övertalade mig att söka hjälp där iaf, och den ansökan hamnade då, inte hos aspergercenter som hon på kommunen trodde, utan hos habcenter stockholm (som också ligger i rosenlund, en våning ovanför habcenter södermalm, lätt att blanda ihop allt det där.)

Och det var alltså ganska kort väntetid på habiliteringscenter stockholm. En månad typ.

Jag har försökt klura ut vart jag ska gå med min ansökan som kom tillbaks med posten... men har inte kommit på det. En våning ovanför den lokala haben säger du... På samma våning som Kris och samtalsmottagningen eller vad det heter?

Om du minns den exakta våningen är jag jättetacksam, för jag ska till ADHD-center i samma hus om några dagar och låna om böcker och har velat gå dit med min ansökan, men inte velat haffa nån vem som helst.

Att jag är lite orolig inför kontakt med dem är för att en som höll i en kurs på Aspergercenter, och som var från vuxensidan, kändes som en väldigt neurotypiskt majoritetsnormativ typ, en typisk tant alltså. Hoppas innerligt de flesta inte är såna där... Det är det sista jag behöver! Jag har fyrtio års överdos av tanter bakom mig redan!

När jag började gå i diagnossamtalsgrupp i höstas på det som finns kvar av Aspergercenter där på Rosenlund tog en äldre kvinna med Aspergerdiagnos upp sina problem med vuxne sonen som också hade Aspergerdiagnos och fortfarande bor hemma, och att hon verkligen skulle behöva slippa lika mycket ansvar för honom.

"Ja, med Aspergerdiagnos gäller ju LSS och rätt till särskilt boende" inflikade jag - varpå den ena ledaren bröt av och började påstå att jag hade fel. "Nej, det gäller inte dem med Asperger" eller något bröt hon av.

Så så ser det ut där...

Pemer skrev:[..]
"Ja, med Aspergerdiagnos gäller ju LSS och rätt till särskilt boende" inflikade jag - varpå den ena ledaren bröt av och började påstå att jag hade fel. "Nej, det gäller inte dem med Asperger" eller något bröt hon av.

Så så ser det ut där...

Oh gosh *tar mig för pannan*

Postade min ansökan (Sthlm) precis innan jul och fick en tid direkt. Ska dit om en vecka. Hoppas det är bättre än det låter.

Det finns en uppsjö av olika boendeformer, en del går att få under SOL.

Jag tycker att förstahandsvalet för de flesta borde vara en egen lägenhet med boendestöd.
Fungerar inte det så borde det bli tal om lägenhet med särskilt stöd, där det finns tillgång till boendestödjare.

Gruppbostad borde egentligen aldrig bli aktuellt för personer som har Asperger eller ADHD, såvida det inte finns annan problematik också som föreligger.

Lilla Gumman skrev:Hej!

Jag har bara erfarenheter av Mjölby och Ludvika. Där har det fungerat relativt bra. Men på Habiliteringen i Ludvika har man mera lyssnat på mina behov. Nu har jag Handi II, och ska på onsdag få Handifon i stället Det är ett ovärdeligt hjälpmedel. Nu kommer jag ihåg vad jag ska göra. Jag missar inte längre möten, kommer alltid i tid till läkarbesök etc. och behöver aldrig fundera på när, var och hur.

Här i länet har de träffar för personer med AS. Fritidskonsulenten följer med.

Hälsningar

Lilla Gumman

Hej.

Jag läste att du gick på ett ställe i Ludvika har du möjligen adress, telefon nummer ditt jag ska snart flytta upp till Falun till min flickvän, och jag vill börja gå där som du gick i Ludvika...
/Andreas

Aura Lux skrev:Postade min ansökan (Sthlm) precis innan jul och fick en tid direkt. Ska dit om en vecka. Hoppas det är bättre än det låter.

Nu har min gått iväg, till rätt adress! Eeek!

Lämnade in min ansökan personligen igår. Skrev att jag tänker börja på en yrkesutbildning i höst och vill kunna klara mig utan gode man. Föreslog KBT och NLP indirekt.

Min erfarenhet av habiliteringen liknar den som andra har. De har en grupp (i mitt fall sex) personer med olika specialkompetenser där (åtminstone i mitt fall) en arbetsterapeut är den jag har mest kontakt med. Deras kunskaper om Asperger är ytterst begränsade och min irritation över denna inkompetens har ökat för varje möte. När man har en diagnos är habiliteringen i princip de enda man kan vända sig till och därför tycker man att de åtminstone borde kunna slussa en vidare om de själva saknar tillräckliga kunskaper. Så är uppenbarligen inte fallet.

De hade faktiskt en lista på specialister man kunde vända sig till (vilket jag bad om), men ingen, varken psykiater eller psykolog gick att få på frikortet utan kostade runt tusenlappen per möte (utan några som helst garantier). Detta faktum kom dock som en överraskning för habiliteringsspecialisterna som fått listan från någon central enhet i Stockholms läns landsting. Dessutom var ett av telefonnumren fel (inte utbytt utan en siffra felaktigt nedskriven), vilket är ganska skrämmande på en lista som uppenbarligen slentrianmässigt skickas ut till samtliga som har med Aspergerdiagnosticerade att göra i Stockholms län...

Var för ett första samtal hos habiliteringen häromdan. Och genast så tornade orosmoln upp sig vid horisonten. Självklart så måste jag få rätsida på mitt liv. Men inte till vilket pris som helst. Det som verkar bra på kort sikt behöver inte vara bra på lång sikt osv.

Till att börja med så skiljer jag mellan habilitering och muppverksamhet. Habiliteringen är ärlig med sitt uppsåt. Muppverksamhet är ett sätt att snygga till statistiken. Man kan jämföra habilitering och muppverksamhet med sjukgymnastik och låtsassport.

Som det är nu så är mina meriter inte mycket att skryta med. Men hur gör jag så att de åtminstonde inte blir sämre? Som jag ser det så spelar det ingen roll vilket KY-program jag kommer in på eller hur bra jag sköter mig där, för om jag i mitt CV har Samhall så spelar det liksom ingen roll. Hur skall jag klara mig från den hotfulla bläckfisk muppverksamheten är?

Vet inte vilka egenskaper du har men skulle du kunna börja bygga något eget som sen kan bli din arbetsplats?

Rehabilitering inom ditt egna ämnesområde? Habilitering i ditt egna hem med utgångspunkt ifrån dina kunskaper. Konsult eller eget företag?