Synpunkter på AS kontra empatibrist

av **spike3** » 2008-12-30 0:44:28

Spajk 3
Tack för stavningstipset egentligen (jag va tvungen att koll i ett lexikon).
Relevant fråga, vad vill jag egentligen.

Först svar på Begreppet överföring. Det är ursprungligen en psykoanalytisk term som numera är erkänd terminologi i psykiatriska samanhang. Om man utgår från patientens synvinkel överför denne omedvetet information (sk önskningar och föreställningar). Informationen kan beskrivas på en mängd sätt, som tankar, som känlor osv. Egentligen handlar informationen om stimuli som triggar/påverkar terapeuten (psykoanalytikern). För att inte störa patienten utvecklades teorin om att terapeuten ska hålla sig neutral. I psykoanalys sitter analytikern därför bakom patienten som ligger på en divan. Analytikern säger inte mkt, patienten får associera fritt, då blir "informationen mindre förvräng" enligt teorin. Analytikern förstår hur patienten känner sig/mår genom att iaktta sina egna känslor som väcks. Patienten har så att säga projicerat informationen på anlaytikern. Motöverföring innebär att terapeuten med sina svar, uttalanden, känsloyttringar etc i sin tur påverkar patienten. I psykoanalysen är detta kontroversiellt. Tidigare förespråkare menade att det omöjliggorde analysen osv. Med tiden har synsättet ändrats även inom psykoanalysen. Få psykoanalytiker sitter numera helt tysta bakom patienten. (Den aktuella ståndpunkten på universitet är att psykoanalys kan vara ok för friska personer. Beträffande psykopatologi finns dock ingen evidens för att det fungerar). Psykoanalys är totalt sätt är tämligen förlegad, men en del begrepp har erkänd status, bla psykologiska försvarsmekanismer, (projektion är ex. på en försvarsmekanism).

Nya terapiformer har växt fram, där terapeuten är i huvudsak aktiv, tex kognitiv beteende terapi (KBT). KBT hade sin storhetstid på 1980-2000 cirka. Nya rön (spec. de sista 10 åren) om hur hjärnan fungera motsäger väsentliga delar av KBT. Detta faktum är en mycket komplicerat men intressant historia. Faktum är att psykoanalysen fått lite av erkännande med nya data inom hjärnforskning och neurpsykiatri (åtminstone i vissa avseenden). Det handlar helt ultrakort om att drifter numera kan relateras till belöningssystemet (tex att ha sex, äta, dricka, reglera temperatur, behovet av att söka något-dvs intresse) att affekter (glädje, rädsla ilska, nedstämdhet, förvåning) totalt sätt påverkar kognition mer än vice verca. Kognition är tankar, föreställningar, bilder osv som genomgår en tolkningsprocess av individen. Här kommer 1980 talets tro på att förnuftet kan tygla känslorna. Det är ungefär vad KBT går ut på; om du bara tänker tillräckligt klart och korrekt försvinner obehagen. Faktum är att KBT vetenskapliga status är lågt, teorin är ett ihoplock. Grundaren A. Beck har knappt ändrat en rad i sina teorier sedan 1980-talet. KBT kommer från USA där önskningar om kvick fix alltid funnits. För personer med AS är KBT (och psykoanalys) värdelöst.

Hur kopplar då detta till min första reflektion? Kognitiv kontra affektiv empatisk dysfunktion vid AS. Helt kort så handlar det om att kognition inte på ett meningsfullt sätt kan separeras från affekt/känslor just när det gäller empati. Båda processystemen är nämligen nödvändigt för empatisk förmåga därför att empati inbegriper tankar, föreställningar, känslor, affekter och lustupplevevser från belöningssystemen. Återigen anser de flest i branschen numera att affekter är mer grundläggande än kognition för beslutfattande omdöme etc. Det här är ganska allmänt accepterat numera av neuropsykiater. (En mkt känd hjärnforskare Damasio har skrivit jättebra populär litteratur som varmt rekommenderas. LeDoux är sannolikt den mest kända forskaren på affekter rädsla idag. Affekten rädsla som är prototypen för ångest). I princip har dessa två forskare (och en del andra bla Svensken Arne Öhman) smulat sönder trovärdigheten i A. Becks kognitiva teori).

Ett exempel: Olle vill köpa en bil. Han kan göra en intellektuell analy av inköpey, prisläge, säkerhet, comfort bla, bla i 10, eller 20 eller 100 punkter. Desto fler punkter desto mer noggrann och bättre analys av inköpet? Problemet är att efter bara ngr punkter börjar man tappa helheten, vilka punkter borde prioriteras, viktas mot varandra osv. Skulle inköpet bara göras utifrån intellektuella aspekter skulle individen snabbt bli vilseledd av alla detaljer. Affekterna och känslorna navigerar i all denna informationssoppa. Det möjliggör på intuitiv nivå att det mesta sorteras bort. I slutklämmen blir bilinköpet för de flesta en mer känslomässig historia (vilket alltså är det mest normativa). Att enbart tro att det i en sådan komplex historia som att fundera på ett bilinköp är det naivt att tro att dysfunktion bara skulle finnes i antigen kognition eller affekt. Båda är nämligen beroende av varandra som två processystem för tolkning och bedömning av situationer.

Detta är ett än mer faktum när det gäller sociala kontakter. Social interaktion är egentligen en mycket komplicerad process som i princip kräver helst sunda, friska psykologiska förutsättningar. Finns en psykisk problematik, finns en social problematik.
ToM är enligt min uppfattning ett tämligen meningslöst begrepp. Det som ToM säger förklaras nämligen på ett mer pricksäcker sätt inom begreppet empati. Empati är därför intressant. Personer med AS borde klura på vad det innebär.
Orkar inte utvidga resonemangen nu när klockan börjar gå mot 24 snåret.
Återkommer med detaljer beträffande empati vid intresse.

Beträffande behandling vid Personlighetsstörninar finns numera DBT mot Borderline. En terapimetod återigen från USA som delvis tagit avstånd från Becks KBT. Som vanligt lovar terapin bra resultat. Terapin är ok för mkt lindrigt störda borderliepatienter men overksam vid svårare sådana störningar. Antisocial PS finns det ingen terapi överhuvudtaget för. Terapi vid As ska ju som alla vet vara "pedagosgisk". Detta är igentligen väldigt inne överlag nu inom terapin men förklaringar i beteckningar som "färdighetsträning" osv

Referenser: Angående hyllmeter. Orkar inte hålla på ref. varje mening, det är ju trots allt ett diskustionsforum.

Spoiler: visa

av **TheBoxSaysNo** » 2008-12-30 1:00:12

Nu orkar jag inte läsa hela tråden (idag är jag högt uppmärksamhetsstörd) och du kanske nämnt det någonstans, men jag undrar en sak spike3/spajk3:
Vad har du för bakgrund?
Psykiater, psykolog, studerande inom de områdena, specialintresse???

av **spike3** » 2008-12-30 2:13:03

Spajk 3

En sista kommentar för i natt.
Vad vill jag. Väcka olika frågestälningar. Personer med AS kan ju gräva länge och noggrant i olika områden vilket insända svar från forumet visar. Ämnena intresserar mig. Tycker att kommit en del bra inlägg i retur. Hos andra väcks ilska vilket för vissa personer med AS är karaktäristiskt.

Beträffande min bakgrund avser jag ej att nämna detta.

av **Pemer** » 2008-12-30 2:30:52

Ämnet är ju så förfelat... empatibrist är som sagt minst lika framträdande hos neurotyper... och det brukar vara de som har allra svårast att lära sig förstå skillnaderna och bemöta oss så de och vi kan fungera tillsammans... vi med AS verkar i allmänhet klart bättre på att förstå hur vi avviker och lära oss kompensera för det.

Och lära oss förstå grunderna i hur NT:s fungerar och mekanismerna i deras större tendens att följa grupptryck, inte våga sticka ut för mycket osv...

"De" å sin sida har oftast ingen koll utan sitter och resonerar kring en eller flera gamla stereotyper de har hört talas om, som ofta inte ens stämmer. De har hört den urgamla uppblåsta myten om empatibrist (som du gör!

), de har sett "Ondska" på TV3 och tror AS karakteriseras mest av att vi kan få enorma psykbryt och slå ihjäl våra antagonister, de tror det heter Aschberg osv...

Och även bland de som jobbar med oss inom vården brukar det uttalas Aschberger, stavas Aspberger och personal tolkar oss som de skulle tolka en annan NT och kan aldrig ha lärt sig någonting om bemötande och hur lyhörd och öppen man måste vara för att verkligen förstå någon med AS.

av **MsTibbs** » 2008-12-30 2:41:10

Huga, kan jag få be väldigt snällt att tex länka till alla 753 källorna, eller åtminstone att man kan minska storleken på dem i fortsättningen? En sån stor kompakt mängd text ger mig bara chock och jag klarar inte ens börja försöka sätta mig in i vad det står......

av **earlydayminer** » 2008-12-30 2:57:04

Du kan själv klistra in i word och separera dem och sortera dem i kronologisk eller bokstavsordning! Det kan vara ganska roligt.

av **Mats** » 2008-12-30 8:05:35

spike3 skrev:Hos andra väcks ilska vilket för vissa personer med AS är karaktäristiskt.

Ilskan som väckts har ingenting med AS att göra över huvud taget.

Gör experimentet att leta upp ett forum för t.ex. hundägare och skriv någonting i stil med:

Hej, jag undrar varför ni inte diskuterar hundägares brist på empati på det här forumet. Hos hundägare finns en affektiv dysfunktion som gör att de har problem med att se på andra individer utifrån deras perspektiv på ett känslomässigt plan. (Tänk på att Hitler var hundägare.)

Du lär bli utkastad ganska omgående.

Här har du blivit oerhört väl bemött trots att du förolämpar oss, vilket visar att du har fel i sak om "karaktäristisk ilska".

av **sugrövmanövern** » 2008-12-30 9:43:51

[img]http://www.inidia.de/hitler_hund.jpg[/img]
Naaaw :-)153

. Så sött! Hitler med sin offsepoffsing :lol:

.

av **Inger** » 2008-12-30 11:13:33

spike3 skrev:Spajk 3

En sista kommentar för i natt.
Vad vill jag. Väcka olika frågestälningar. Personer med AS kan ju gräva länge och noggrant i olika områden vilket insända svar från forumet visar. Ämnena intresserar mig. Tycker att kommit en del bra inlägg i retur. Hos andra väcks ilska vilket för vissa personer med AS är karaktäristiskt.

Beträffande min bakgrund avser jag ej att nämna detta.

Låter som en illa maskerad nyupplaga av JohnNorum...

Att göra div potentiellt provocerande påståenden utan att presentera sig eller vilja nämna något alls om sin bakgrund framstår som lite suspekt, även om man har rätt att vara anonym på ett forum. Framgår inte ens av profilen eller inläggen om spike3 har AS eller ej.

Avser ej debattera med anonyma provokatörer.

av **Ensamflickan** » 2008-12-30 12:15:10

spike3: Jag tog mig friheten att redigera ditt inlägg. Jag tycker det är intressant att läsa det du skriver, men har väldigt svårt att läsa långa, sammanhängande textmassor. Skulle du kunna tänka dig att dela in texterna du skriver i (inte alltför långa) stycken, med en rads mellanrum?

(Det är visserligen en grammatisk korrekt form av styckeindelning att bara börja på ny rad (som du gjort på vissa ställen), men då ska första raden i påföljande stycke dras in ca en cm. Men denna typ av styckeindelning passar bättre för text i "pappersform". På bildskärm är det lättare att läsa text som styckeindelats med en rads mellanrum.)

spike3 skrev:Spajk 3
Tack för stavningstipset egentligen (jag va tvungen att koll i ett lexikon).
Relevant fråga, vad vill jag egentligen.

Först svar på Begreppet överföring. Det är ursprungligen en psykoanalytisk term som numera är erkänd terminologi i psykiatriska sammanhang. Om man utgår från patientens synvinkel överför denne omedvetet information (sk önskningar och föreställningar). Informationen kan beskrivas på en mängd sätt, som tankar, som känslor osv. Egentligen handlar informationen om stimuli som triggar/påverkar terapeuten (psykoanalytikern). För att inte störa patienten utvecklades teorin om att terapeuten ska hålla sig neutral.

I psykoanalys sitter analytikern därför bakom patienten som ligger på en divan. Analytikern säger inte mkt, patienten får associera fritt, då blir "informationen mindre förvräng" enligt teorin. Analytikern förstår hur patienten känner sig/mår genom att iaktta sina egna känslor som väcks. Patienten har så att säga projicerat informationen på analytikern.

Motöverföring innebär att terapeuten med sina svar, uttalanden, känsloyttringar etc i sin tur påverkar patienten. I psykoanalysen är detta kontroversiellt. Tidigare förespråkare menade att det omöjliggjorde analysen osv.

Med tiden har synsättet ändrats även inom psykoanalysen. Få psykoanalytiker sitter numera helt tysta bakom patienten. (Den aktuella ståndpunkten på universitet är att psykoanalys kan vara ok för friska personer. Beträffande psykopatologi finns dock ingen evidens för att det fungerar). Psykoanalys är totalt sätt är tämligen förlegad, men en del begrepp har erkänd status, bla psykologiska försvarsmekanismer, (projektion är ex. på en försvarsmekanism).

Nya terapiformer har växt fram, där terapeuten är i huvudsak aktiv, tex kognitiv beteende terapi (KBT). KBT hade sin storhetstid på 1980-2000 cirka. Nya rön (spec. de sista 10 åren) om hur hjärnan fungera motsäger väsentliga delar av KBT. Detta faktum är en mycket komplicerat men intressant historia. Faktum är att psykoanalysen fått lite av erkännande med nya data inom hjärnforskning och neuropsykiatri (åtminstone i vissa avseenden).

Det handlar helt ultrakort om att drifter numera kan relateras till belöningssystemet (tex att ha sex, äta, dricka, reglera temperatur, behovet av att söka något-dvs intresse) att affekter (glädje, rädsla ilska, nedstämdhet, förvåning) totalt sätt påverkar kognition mer än vice versa.

Kognition är tankar, föreställningar, bilder osv som genomgår en tolkningsprocess av individen. Här kommer 1980 talets tro på att förnuftet kan tygla känslorna. Det är ungefär vad KBT går ut på; om du bara tänker tillräckligt klart och korrekt försvinner obehagen. Faktum är att KBT vetenskapliga status är lågt, teorin är ett ihoplock. Grundaren A. Beck har knappt ändrat en rad i sina teorier sedan 1980-talet. KBT kommer från USA där önskningar om kvick fix alltid funnits. För personer med AS är KBT (och psykoanalys) värdelöst.

Hur kopplar då detta till min första reflektion. Kognitiv kontra affektiv empatisk dysfunktion vid AS.

Helt kort så handlar det om att kognition inte på ett meningsfullt sätt kan separeras från affekt/känslor just när det gäller empati. Båda processystemen är nämligen nödvändiga för empatisk förmåga därför att empati inbegriper tankar, föreställningar, känslor, affekter och lustupplevelser från belöningssystemen.

Återigen anser de flest i branschen numera att affekter är mer grundläggande än kognition för beslutfattande omdöme etc. Det här är ganska allmänt accepterat numera av neuropsykiater. (En mkt känd hjärnforskare Damasio har skrivit jättebra populär litteratur som varmt rekommenderas. LeDoux är sannolikt den mest kända forskaren på affekter rädsla idag. Affekten rädsla som är prototypen för ångest). I princip har dessa två forskar (och en del andra bla Svensken Arne Öhman) smulat sönder trovärdigheten i A. Becks kognitiva teori).

Ett exempel: Olle vill köpa en bil. Han kan göra en intellektuell av inköpet; prisläge, säkerhet, comfort bla, bla i 10, eller 20 eller 100 punkter. Ju fler punkter desto* mer noggrann och bättre analys av inköpet? Problemet är att efter bara ngr punkter börjar man tappa helheten, vilka punkter borde prioriteras, viktas mot varandra osv. Skulle inköpet bara göras utifrån intellektuella aspekter skulle individen snabbt bli vilseledd av alla detaljer.

Affekterna och känslorna navigerar i all denna informationssoppa. Det möjliggör på intuitiv nivå att det mesta sorteras bort. I slutklämmen blir bilinköpet för de flesta en mer känslomässig historia (vilket alltså är det mest normativa). Att enbart tro att det i en sådan komplex historia som att fundera på ett bilinköp är det naivt att tro att dysfunktion bara skulle finnas i antingen kognition eller affekt. Båda är nämligen beroende av varandra som två processystem för tolkning och bedömning av situationer.

Detta är ett än mer faktum när det gäller sociala kontakter. Social interaktion är egentligen en mycket komplicerad process som i princip kräver helst sunda, friska psykologiska förutsättningar. Finns en psykisk problematik, finns en social problematik.

ToM är enligt min uppfattning ett tämligen meningslöst begrepp. Det som ToM säger förklaras nämligen på ett mer pricksäkert sätt inom begreppet empati. Empati är därför intressant. Personer med AS borde klura på vad det innebär.

Orkar inte utvidga resonemangen nu när klockan börjar gå mot 24 snåret.
Återkommer med detaljer beträffande empati vid intresse.

Beträffande behandling vid Personlighetsstörningar finns numera DBT mot Borderline. En terapimetod återigen från USA som delvis tagit avstånd från Becks KBT. Som vanligt lovar terapin bra resultat. Terapin är ok för mkt lindrigt störda borderlinepatienter men overksam vid svårare sådana störningar. Antisocial PS finns det ingen terapi överhuvudtaget för. Terapi vid As ska ju som alla vet vara "pedagogisk". Detta är egentligen väldigt inne överlag nu inom terapin men förklaringar i beteckningar som "färdighetsträning" osv

*(Ursäkta att "språkpolisen" inte kan låta bli att påpeka ett (för mig kraftig) störande grammatiskt fel...)

Hinner inte mer nu, men jag fortsätter gärna diskussionen, då jag tycker detta är intressant.

Beträffande referenser och din bakgrund nöjer jag mig med att konstatera att du har läst mycket, och är betydligt mer insatt i ämnet jag... :wink:

av **tahlia** » 2008-12-30 12:54:52

Ja, ja.. Vi är empatilösa massmördare allihop och borde avrättas direkt vid födseln.

Fint så.

:roll:

Själv har jag fått nog både av mina fellow empatilösa massmördare och besserwissrar med enorma fördomar. Jag hör inte hemma här. Något jag har varit medveten om en längre tid.

Jag tror att ni som blir saknade vet vilka ni är.

Vill ni mig något, skicka ett PM. I övrigt skiter jag i detta nu.

Gott Nytt År på er!

av **Jonte** » 2008-12-30 13:14:14

tahlia skrev:Ja, ja.. Vi är empatilösa massmördare allihop och borde avrättas direkt vid födseln.

Så empatilöst och massmordiskt sagt! Att det skulle kunna vara humor eller ironi motbevisas av att aspergare inte förstår sådant. Det har jag hört.

Grått nytt hår själv.

av **Ensamflickan** » 2008-12-30 13:40:57

tahlia: Varför skriver du att "vi är empatilösa massmördare allihop"? Jag är det då inte, och jag har inte heller fått intrycket av att varken du eller nån annan här på forumet är det...

Det finns så många myter om att AS = empatilöshet, men detta handlar ju om att "folk i allmänhet" inte vet vad empati innebär... Jag tycker att det är jätteviktigt att diskutera detta, så att åtminstone vi själva, som har AS, vet vad empati är (och sen kan förklara för den okunniga massan...)

Vad jag förstått av spike3:s inlägg är, att empati är ett begrepp som syftar på en hel massa olika funktioner i hjärnan, som till stor del går "automatiskt". Och att det är vanligt att folk med AS saknar någon/några utav dessa automatiska funktioner, och därför behöver lära sig att kompensera för det.

Men det innebär ju inte att vi är empatilösa (massmördare??? :shock:

), bara för att vi behöver anstränga oss lite mer för att "förbättra vår empatiska förmåga". Jag tycker det är jätteintressant att få det "uppstyckat" i vilka olika delar som ingår i "empatiprocessen", så att jag kan identifiera hos mig själv vilka bitar jag har brister i; för att förstå mig själv, och acceptera att jag har vissa svårigheter, men också för att få reda på vilka delar jag behöver lära mig att hitta sätt att kompensera för...

av **Jonte** » 2008-12-30 13:49:02

Ensamflickan, Thalia är ironisk, skulle jag tro...

av **Ensamflickan** » 2008-12-30 15:02:20

Jonte skrev:Ensamflickan, Thalia är ironisk, skulle jag tro...

Jaha... Det fattade jag (som vanligt) inte... :lol:

av **MsTibbs** » 2008-12-30 15:49:39

*fnittra*

oj, förlåt Ensamflickan... :oops:

*slap face*

av **Bror Duktig** » 2008-12-30 16:54:06

Jag tycker att ämnet är intressant att diskutera och läsa om, även om TS inte har presenterat sig.

Jag tyckte att det var rätt intressant att diskutera med JohnNorum också.

Även om jag inte håller med om allt, så är det intressant att diskutera.

Jag kan inte tvärsäkert säga att jag inte har empatibrist. Det beror ju helt på hur man definierar ordet.

Att fungera lika och ha liknande erfarenheter verkar vara en stor del i hur "god empati" man har.
NT:ar har ofta liknande erfarenheter, men inte liknande med aspergare. NT:ar fungerar lika varandra, men inte likt aspergare. Och det är säkert som ordspråket säger, att "på sig själv känner man andra".

Fast komplext förstås, så ovanstående är inte enda sanningen eller det enda som spelar in.

av **Ensamflickan** » 2008-12-30 17:37:49

Ensamflickan skrev:
Jonte skrev:Ensamflickan, Thalia är ironisk, skulle jag tro...

Jaha... Det fattade jag (som vanligt) inte...

MsTibbs skrev:*fnittra* oj, förlåt Ensamflickan... *slap face*

Seriöst nu, hur skulle man på tahlias inlägg kunna veta att det var ironiskt?

Hon har ju skrivit flera gånger att hon inte känner sig hemma här, och vad jag har förstått så mår hon inte så bra, så vad är det som avslöjar att just detta inlägg skulle vara ironiskt???

av **MsTibbs** » 2008-12-30 17:52:29

thalia skrev:Ja, ja.. Vi är empatilösa massmördare allihop och borde avrättas direkt vid födseln.

Detta är nog överkurs i NT-kunskap kanske, men helt osynlig är inte ironin.

Indikator 1: Meningen i sig är så överdrivet skriven, dels generaliseringen "alla", dels "empatilösa massmördare" efter "jaja [om du kallar mig mördare kan du väl få göra det om du tycker det är kul]" och även delen med påståendet att "avrätta direkt vid födseln" är så överdrivet att det är svårt att tro att någon seriöst faktiskt skulle kunna ha den åsikten. Såvida det inte är en massmördare som uttalat meningen förstås!

Indikator 2: Meningen avslutas med en :roll:

(öh?, tjosan, jaja, ironisk, suckar, Gud giv mig tålamod). Den liksom framför allt smileyn

kan indikera skämt/ironi. Det blir dock en sammanfattande bedömning av helheten, det finns inga facit på enskilda delmoment.

av **Ensamflickan** » 2008-12-30 18:33:44

Jag trodde "bara" hon var deprimerad, och öste ur sig sin frustration över detta ständigt återkommande tema, att "aspisar är empatilösa"...

(Jag börjar misstänka att jag aldrig kommer att lära mig att avgöra när folk är ironiska... :oops:

)

av **MsTibbs** » 2008-12-30 18:38:14

Ensamflickan: Förlåt, förlåt, förlåt... jag beter mig som en bulldozer på detta forum för aspiesar. Dessutom är din teori begriplig med tanke på det thalia skrivit om förut, det var inget jag tog i beräkningen här.

av **Ensamflickan** » 2008-12-31 11:27:51

MsTibbs skrev:Ensamflickan: Förlåt, förlåt, förlåt... jag beter mig som en bulldozer på detta forum för aspiesar. Dessutom är din teori begriplig med tanke på det thalia skrivit om förut, det var inget jag tog i beräkningen här.

Du är förlåten!

Jag har bara väntat på att tahlia ska smyga in här och läsa (och skriva en kommentar), även om hon skrev att hon inte tänkte göra det. Det skulle vara intressant att "höra" från henne vad hon menade med sitt inlägg. Jag har faktiskt funderat lite på att pm:a henne, och citera inläggen som kommit efter hennes inlägg, men har ännu inte gjort det...

[Edit] Nu har jag i alla fall skickat ett pm till henne, så får vi väl se om hon vill svara på det...

av **tahlia** » 2008-12-31 13:14:29

Ok.. Det här är sista gången jag låter mig luras tillbaka, om så bara för en liten stund.

Jo, jag var ironisk. Ber om ursäkt över att jag inte reflekterade över det faktum att ironi inte alltid är lika tydlig för alla.

Jag tog i från tårna helt enkelt. Det är ju alltid antingen eller. Antingen är vår diagnos humbug och bara en anledning att slippa jobba, eller så är vi Hitler reborn hela högen. Blev aningen frustrerad på det hela och (vilket antagligen inte undgått någon) mår ju inte sådär suveränt bra just nu, vilket ledde till ett ironiskt och vansinnigt irriterat inlägg.

Ber om ursäkt för att jag inte var tydlig, det var inte min mening alls.

Gott Nytt År på er nu, både vänner, bekanta och mindre uppskattade

Som sagt tidigare, om man vill mig något så skicka PM (får meddelande via mail). Jag säger adjö nu, både för er skull och för min egen.

Ta hand om er!

av **weasley** » 2008-12-31 15:15:56

tahlia

Jag tycker det känns ledsamt att du vill lämna forumet i vredesmod. Alla är olika, så är det bara, särskilt olika blir vi när man går ner på detaljnivå, som tex på det här forumet. Inget konstigt med det. Det finns ingen som är exakt som du, ingen som delar alla dina erfarenheter och upplevelser. Alltså är det otroligt svårt att hitta någon annan som gör det. Även på ett forum där man delar en viss delmängd av erfarenheterna med andra. Men det blir som sagt alltid bara en delmängd.

Gör jag mej förstådd?

Synpunkter på AS kontra empatibrist

Vilka är online

Om AspergerForum

Logga in