Egentligen borde jag nog ha postat här först, innan jag gav mig in i diskussionerna. Jag hoppas att ni har överseende.

Mina skäl angav för att registrera mig angav jag i min presentation. Huvudsakligen är de att jag skriver om neuropsykiatriska funktionshinder och gärna vill ha kontakt med andra som bloggar om samma ämnen, och att jag är intresserad av de områden där ADHD och Aspergers överlappar. Emellertid är det, vilket säkert framgått, så att jag själv inte har AS. Jag förstår jag behovet av att få diskutera i en miljö där utomstående inte lägger sig i, och vill försäkra mig om att det är okay att jag är här. Av reglerna framgår inte vilken forumets inställning till medlemmar som inte har AS är.

Så... Protester mot min närvaro kommer att respekteras. Annars stannar jag gärna. Kvaliteten på diskussionerna är hög här.

Moderator: Förtydligade rubriken.

Inga protester ännu... Välkommen på dig

Tack!

Absolut! Vad jag kan se har du redan tillfört kloka inlägg, och inte störs jag av att du inte har någon diagnos, ditt genuina intresse för ämnet räcker alldeles utmärkt för mig. Kul att du hittade hit, känn dig välkommen!!

Tack! Och för att vara fullständigt ärlig tycker jag mig oftast ha mer gemensamt med dem som har AS än med dem som har ADHD. Det kanske är en delförklaring till varför jag trivs så bra här.

Kul att du trivs med oss!

Du är definitivt välkommen!

Tack!

Jag beslutade att undvika omröstningar angående AS-relaterade frågor, eftersom jag bara skulle skruva resultaten. I övrigt känner jag mig vid det här laget så pass hemma att jag hämningslöst lägger mig i det mesta.

AS och ADHD är ju närbesläktade så visst kan du känna dig hemma här. Inte för att man behöver ha någon av diagnoserna för att få vara med.

Välkommen

Oooops!
Jag blev bara SÅÅÅÅ glad att hitta detta forum så jag anmälde mig som medlem på direkten.
Jag tänkte inte på att jag själv inte har Asperger.
Min son är 8 och det är han som har diagnosen.

Är det ok att man är kvar här?

Självklart! Kul för oss med med ny vinkel på saken! Välkommen

Det är väl redan många andra som är här just för att deras barn eller någon annan närstående har AS, inte de själva, så välkommen!

P.S. det finns ett speciellt föräldrarforum som underforum till "Allt om Asperger".

Agatha skrev:Tack!

Jag beslutade att undvika omröstningar angående AS-relaterade frågor, eftersom jag bara skulle skruva resultaten. I övrigt känner jag mig vid det här laget så pass hemma att jag hämningslöst lägger mig i det mesta.

Det är precis samma för mig, känner mig hemma här men saknar AS diagnos och undviker svara på AS relaterade frågor. Hamnade här när jag sökte hjälp och råd till min relation med en kille som har AS diagnos. Till min förvåning passar jag bättre in på diagnosen än han

Jag gillar också stilen här, raka puckar och inga plattityder, dock märks det en viss stingslighet emellanåt som verkar lite onödig, men förklaring finns så:)

Alla intresserade och engagerade är hjärtligt välkomna!

Välkomna ska ni vara Agatha, MrsZipper och mondo beyondo!


Min personliga åsikt är att det är BRA att närstående hittar hit så de kan få lite blandad information ur ett förstahandsperspektiv. Och ni som inte har diagnos men trivs här ändå finns det ju ingen anledning att sparka ut.

Ett litet varningens ord; det gäller att ha skinn på näsan ibland, framförallt om man ger sej in i forumets avdelning Fri Diskussion, då den är omodererad.

alla är vi ju ändå människor, och alla människor är unika, att en person har AS eller inte bör inte påverka en persons omdöme av personen.

Det finns säkert NP människor jag skulle komma bättre överens med än personer med AS och vice vera.

men att ha A.S betyder att många får en bild av DIG, utav sina egna upplevelser av vad A.S innebär. Det blir ofta fel, åtminstonde i mitt fall, tex har mitt ex, när hon fick reda på att jag är ett misstänkt A,S fall, tydligen fått en mer negativ bild utav mig, exakt vad det beror på vet jag ej, och hon verkar ej vara speciellt intresserad av att berätta.
Om jag får en diagnos, hoppas jag att det ger mig mer plus, än minus men tror att det ej kommer bli så ju mer folk som får reda på det.

barasmärtaverkligt skrev:alla är vi ju ändå människor, och alla människor är unika, att en person har AS eller inte bör inte påverka en persons omdöme av personen.

Det finns säkert NP människor jag skulle komma bättre överens med än personer med AS och vice vera.

Kunde inte sagt det bättre själv.

MrsZipper skrev:Oooops!
Jag blev bara SÅÅÅÅ glad att hitta detta forum så jag anmälde mig som medlem på direkten.
Jag tänkte inte på att jag själv inte har Asperger.
Min son är 8 och det är han som har diagnosen.

Är det ok att man är kvar här?

Absolut! Förresten; som du kanske sett?! finns det ett föräldraforum oxå.

Parvlon skrev: Det blir ofta fel, åtminstonde i mitt fall, tex har mitt ex, när hon fick reda på att jag är ett misstänkt A,S fall, tydligen fått en mer negativ bild utav mig, exakt vad det beror på vet jag ej, och hon verkar ej vara speciellt intresserad av att berätta.
Om jag får en diagnos, hoppas jag att det ger mig mer plus, än minus men tror att det ej kommer bli så ju mer folk som får reda på det.

Jag har väldigt svårt att förstå den rädsla många människor har inför psykiska sjukdomar eller funktionshinder. Det som är värst är den där stämplingen och tron att min medmänniska på grund av särdrag i sitt sätt att fungera är så väldigt annorlunda och sämre. Varför kan man inte låta folk vara som det är? Enligt mitt sätt att se det kan tvärtom en aspergerdiagnos vara något som gör att jag blir mer förstående för att en person inte har gått igenom vissa saker som andra på en viss tidpunkt av sitt liv såsom längre förhållanden eller arbetslivserfarenhet eftersom jag inser att personen haft mer att kämpa med än man först kan tro. Jag var länge ledsen för att en kille jag hade träffat inte frivilligt berättade om sin diagnos eftersom jag kanske hade förstått honom bättre innan det var för sent.

Bjäbbmonstret skrev:

Parvlon skrev: Det blir ofta fel, åtminstonde i mitt fall, tex har mitt ex, när hon fick reda på att jag är ett misstänkt A,S fall, tydligen fått en mer negativ bild utav mig, exakt vad det beror på vet jag ej, och hon verkar ej vara speciellt intresserad av att berätta.
Om jag får en diagnos, hoppas jag att det ger mig mer plus, än minus men tror att det ej kommer bli så ju mer folk som får reda på det.

Jag har väldigt svårt att förstå den rädsla många människor har inför psykiska sjukdomar eller funktionshinder. Det som är värst är den där stämplingen och tron att min medmänniska på grund av särdrag i sitt sätt att fungera är så väldigt annorlunda och sämre. Varför kan man inte låta folk vara som det är? Enligt mitt sätt att se det kan tvärtom en aspergerdiagnos vara något som gör att jag blir mer förstående för att en person inte har gått igenom vissa saker som andra på en viss tidpunkt av sitt liv såsom längre förhållanden eller arbetslivserfarenhet eftersom jag inser att personen haft mer att kämpa med än man först kan tro. Jag var länge ledsen för att en kille jag hade träffat inte frivilligt berättade om sin diagnos eftersom jag kanske hade förstått honom bättre innan det var för sent.

Håller helt klart med. Många människor, särskilt NtT. är så inskränkta. Jag upplever ofta att de människor som verkligen förstår är de som själva har varit utsatta på ngt. vis. tex. genom sjukdom, funktionsnedsättning, osv. Som väl är finns de en del bra o. förstående profesionella. Jag har haft tur på det området.

Anledningen till att många är rädda är att vi verkar vara som vem som helst väldigt länge,jag träffade en gammal klasskompis härom månaden i ett sammanhang,hon har en son som har fått en liknande diagos och när jag berättade att jag hade fått asperger diagnos för 5 år sedan så sa hon att hon aldrig hade sett mig som annorlunda under de 3 år vi gick i gymnasiet tillsammans,vi var i och för sig inte nära vänner på något sätt.

Jag håller verkligen med caroline att de som förstår bäst är de som har varit med om något själva.

Agatha skrev:Egentligen borde jag nog ha postat här först, innan jag gav mig in i diskussionerna. Jag hoppas att ni har överseende.

Mina skäl angav för att registrera mig angav jag i min presentation. Huvudsakligen är de att jag skriver om neuropsykiatriska funktionshinder och gärna vill ha kontakt med andra som bloggar om samma ämnen, och att jag är intresserad av de områden där ADHD och Aspergers överlappar. Emellertid är det, vilket säkert framgått, så att jag själv inte har AS. Jag förstår jag behovet av att få diskutera i en miljö där utomstående inte lägger sig i, och vill försäkra mig om att det är okay att jag är här. Av reglerna framgår inte vilken forumets inställning till medlemmar som inte har AS är.

Så... Protester mot min närvaro kommer att respekteras. Annars stannar jag gärna. Kvaliteten på diskussionerna är hög här.

Är du en voyeur?