Hej
Jag undrar varför forumet och AS (asperger syndrom) inte funderar på mentaliseringproblematiken (ToM = theory of mind) - kontra empatistörning. Om AS är associerat med kognitiv empatibrist, varför är detta inte associerat med affektiv empatibrist. Svaret på detta, som jag ser det är att begreppen inte går att separera.

Det innebär att; om det finns en kognitiv brist fins det även en affektiv dysfunktion. Det innebär att AS med andra ord har problem med att se på andra individer utifrån deras perspektiv på ett känslomässigt plan. Om det finns problem med att läsa av sociala regler blir det automatiskt en avvikande kognitiv profil pga detta. (Tänk på att Hitler hade AS). Synpunkter på empatibrist kontra AS ?

Hej spike3 och välkommen till forumet.

Jag har lite svårt att förstå varför man hävdar att Hitler skulle haft AS. Jag har iaf lite svårt att se mig själv som en grym diktator, även om chansen skulle dykt upp.
Man brukar ju även hävda att Einstein skulle haft AS, och dessa personer måste väl ändå vara varandras motsatser sett till den moraliska aspekten?
(Ber om överseende för att jag bara kommenterar din parentes.)

Välkommen hit, får man väl inleda med...

Detta med empati har diskuterats hur många gånger som helst på detta forum. Många blandar ihop empati med sympati... Jag fick det klart och tydligt definierat för mig av psykologen när jag gjorde utredningen:

empati: är en automatisk funktion i hjärnan som gör att man omedvetet kopierar andras ansiktsuttryck, och på ren automatik - genom att man formar ansiktet till uttrycket av en viss känsla - så kommer den känslan automatiskt upp inom en, utan att man behöver veta nånting om varför personen känner som den gör. Detta sker med hjälp av "spegelneuroner". Många med AS antingen saknar, eller har bristfälliga spegelneuroner, därför kommer inte andras känslor upp automatiskt bara genom att se nåns ansiktsuttryck... Det är också vanligt att det inte syns på ansiktsuttrycket hur en person med AS mår, då bristen på spegelneuroner gör att känslan inte automatiskt visar sig i ansiktsuttrycket.

sympati: Handlar om att med tankens hjälp förstå hur nån annan känner. Detta har personer med AS samma förutsättningar att utveckla som andra. Dock är det vanligt att många med AS visar sin sympati på andra sätt än vad NT (= NeuroTypiska - eller "normalstörda") gör. Det är därför vanligt att NT-personer inte ser sympatin hos personer med med AS, och därför påstår att de saknar "empati" (fast de egentligen syftar på sympati...)

ToM: är nånting man som AS kan lära sig med hjälp av förklaringar och övning.

Synpunkter på empatibrist kontra AS ?

Du är ute och cyklar... (Dvs felinformerad!)

Jag är för trött för att kunna tänka klart nu...

Micke skrev:Hej spike3 och välkommen till forumet.

Jag har lite svårt att förstå varför man hävdar att Hitler skulle haft AS. Jag har iaf lite svårt att se mig själv som en grym diktator, även om chansen skulle dykt upp.
Man brukar ju även hävda att Einstein skulle haft AS, och dessa personer måste väl ändå vara varandras motsatser sett till den moraliska aspekten?
(Ber om överseende för att jag bara kommenterar din parentes.)

Jag skulle inte förvånas om såväl Hitler som Einstein hade as. eftersom as. i sig varken skapar onda, eller goda människor.

Som privatperson lär Hitler f.ö. varit helt ok, om än lite insnöad på sitt judehat, han var även känd för att vara snäll mot barn samt djurvän.

Det enda detta bevisar är att även folk som kan anses vara helt- eller i stort sett tillräkneliga privat kan ha fruktansvärda åsikter och värderingar, som kan leda till mycket lidande om vederbörande hamnar i en maktposition.

Spajk 3
Empati handlar om att kunna ta andras perspektiv, dvs se andra ur deras perspektiv vilket dels kräver automatisk intoning beträffande affekter (tex glädje och ilska ) och därifrån detta medieras kogniton och mer komplexa känslor som blandas i en medveten upplevelse och tolkning av händelsen. Problemet är att om affektern som automatiskt tolkas via limbiska systemet i förhållande till andra personer är dysfunktionellt, kan inte dessa affekter integreras. Vad betyder det. Ilska eller glädje kommer att upplevas utan att detta integreras på ett vettigt sätt i prefrontalkortex. Individer kommer då att uppleva dikotomier i förhållande till andra och sig själv. Vettiga attityder och nyanser försvinner. Vad återstår. Individen kommer att idealisera eller förakta alternativt vara helt ointresserad av andra. Beträffande spegelneuron finns det sådana teorier som förvisso inte har kunnat bekräfta antaganden, återkommer om detta.

Kort blänkare om Hitlers förmodade AS.

Hans Aspergers docentavhandling ("Die autistichen Psychopaten im Kindesalter"), i vilken han publicerade resultaten som senare kom att leda fram till definitionen av den diagnos som bär hans namn, lades fram för disputation 1944. Adolf Hitler dog ett år senare, innan syndromet hade blivit definierat och hade således inte fått den diagnosen. I några av de efterskrifter som försöker sig på en förklaring till hans särdeles destruktiva politiska karriär, finns AS med som en del bland andra. Men den diagnosen är en efterkonstruktion och skall nog tas med en rejäl nypa salt och ett par rejäla supar för att kunna sväljas.

Hitler var ju dessutom en medelmåttig konstnär och uppenbarligen en uniformsfetischist. Kanske ligger svaret där? Själv litar jag aldrig på en gouachemålare i modell Ä.

ford skrev:Jag skulle inte förvånas om såväl Hitler som Einstein hade as. eftersom as. i sig varken skapar onda, eller goda människor.

Du har rätt (dock betvivlar jag att Hitler hade varit kvalificerad).

spike3 skrev:Hej
Jag undrar varför forumet och AS (asperger syndrom) inte funderar på mentaliseringproblematiken (ToM)= tehory of mind-kontra empatistörning.

En snabb forumsök (rutan finns i vänsterspalten) ger att det finns åtminstone dessa trådar i ämnet:

empati-theory-of-mind-t6524.html

fraga-om-tom-theory-of-mind-t8005.html

spajk 3
Om Hitler med AS hade empatibrist, varför kan då inte vissa andra personer med AS ha empatibrist? Svaret är att vissa personer pga AS kan utveckla destruktiva specialintressen, tex om vapen avvikande sex (tex pedofili) men även om krig och tom mord. Även om de flesta med AS är sympatiska och harmlösa utvecklar NÅGRA bla pga empatibrist, utanförskapskänslor och mindervärdskänslor narcissitiska kompensatoriska ideal. Den komplexa vardagen med alla realiteter visar sig till slut för dessa individer. Den sociala utvecklingen (socialisationsprocessen) kräver flera komplexa steg personlighetsmässigt, (återkomer om detta om ngr på forumet tvivlar). Om socialisationsprocessen misslyckas kan alltså VISSA personer, PGA AS bli hatiska, isolerade, marginaliserade och i till slut farliga för andra.

Narcissistiska ideal innebär bla att: Att allt uppfattas som fantastiskt eller värdelöst. Andra/självet uppfattas som över kontra underlägset. Beträffande spegelneuron, är detta bara en teori, nämligen att det eventuellt kan förklara hur information från andra individer speglas omedvetet i en själv (spegelneuronen finns i kortex). Spegelneuron är en teori som i dagsläget ej kan bekräfta AS. Studier på AS har nämligen inte kunnat bekräfta dysfunktionell aktivitet just där. Störningen AS är sannolikt så komplex att många regioner i hjärnan är involverat. Vilka regioner? Kortex, prefrontalkortex, limbiska systemet inklusive belöningssystemet är ju integrerat på ett mkt komplext sätt.

De som tror att empatibristen "beror på dysfunktion i spegelneuronen enbart" kan lika gärna tro på "Alice i underlandet". AS mest framträdande problematik är att förstå de sociala konventionerna. Detta kräver nämligen omedveten integrering och tolkning av en mängd information både beträffande yttre och inre stimuli.

Synpunkter ?

I sammanhanget hade det varit mer passande att välja Alice i Spegellandet som saga i liknelsen.

Hans Asperger beskrev 1944 symtom på relativt svårt störda barn. Dessa symtom har senare bekräftats och erkänts enligt ICD och DSM systemet. Diagnosen innebär att personen har medfödda karaktäristika som utgör ett handikapp mer eller mindre. Begåvade personer med AS kan dock bli mkt framgångsrika pga sina högt utvecklade specialintressen och ibland nå professorsnivå. Einsten är ett bra exempel. Självklart har personer före Hans Asperger iakttagelser haft detta syndrom. De som inte begriper detta har inte förstått vad en psykiatrisk diagnos innebär.

AS måste matcha vissa kriterier. Hitler uppfyllde samtliga kriterier för AS. De som betvivlar detta får läsa på sin psykiatri samt historiken om Hitler. Därutöver hade Hiler en narcissistisk patologisk personlighet. Narcissistiska störningar kan utvecklas primärt från sådana personlighetsdrag men mer vanligt parallellt med andra störningar. Exempel: Narcissitiska personlighetsstörningar ses hos ngr personer med AS och hos samtliga personer med psykopati (antisocial personlighetsstörning). Det är vidare mkt vanligt med narcisstisk personlighetsstörning parallellt med tex histrionisk eller borderline personlighetsstörning. Det är alltså ganska ovanligt att diagnosen narcissistisk personlighetstörning (NPS) inte har samsjuklighet (komorbiditet) med andra psykiska störningar.

Det är vidare mkt vanligt med dubbeldiagnos NPS och tex depression. NPS samvarierar alltså alltid med psykopati. Det innebär omvänt att en person med psykopati alltid även har en NPS. Dubbeldiagnos psykopati (eller antisocial personlighetsstörning) kan även samvariera med AS även det är ovanligt. (En person kan alltså lida av AS och psykopati samtidigt). Det är dock vanligare med dubbeldiagnos AS och NPS.

AS mest grundläggande funktionshinder är socialt, nämligen att det finns problem för personen att förstå hur andra tänker och känner. Detta är grunden till empati, nämligen att kunna se/förstå andra ur deras perspektiv. Med nödvändighet behöver inte detta innebära att personer med AS har onda eller utnyttjande avsikter. Det vanligaste är istället att personer med AS är sympatiska och lite socialt tafatta. Vissa individer "stövlar dock fram" med egocentriska ideal utan att förstå hur andra uppfattar dem. Om detta utvecklas än mer kan alltså farliga och destruktiva personlighetsdrag bli följden av AS. Hitler är ett mkt bra exempel på detta. De som tvivlar får läsa på.

Psykopati innebär att personen alltid har empatibrister. Det finns dock en klar skillnad jämfört med AS. En psykopat har i princip inga problem i att förstå hur andra tänker och känner, de har istället en brist i att känslomässigt bli engagerade i andras upplevelser. De struntar helt enkelt vad andra tycker eller känner. Samtidigt har de parasitiska och utnyttjande drag där de njuter av att manipulera och bedra. En psykopat ser på andra på i princip tre sätt: Antingen är andra dumma idioter som man lätt kan lura. Alternativt är andra ointressanta i och med att de inte har ngt som de vill ha. Det tredje alternativet är att att de uppfattar ngn med respekt och att de åtminstone tillfälligt vill aliera sig med mäktiga personer.

Personer med AS har alltså istället svårt för att förstå hur andra tänker och känner. I och med att de känslomässigt inte kan tona in samspelet (som fungerar omedvetet i huvudsak), uppstår problem fra i sociala sammanhang. Det är vanligt att personer med AS försöker tänka ut vad och hur sociala funktioner fungerar. De uppvisar därför ofta en avvikande kognitiv profil. Problemet är dock att det sociala samspelet är så komplext att det faktiskt är omöjligt att "tänka ut" hur det fungerar. Den enda möjligheten att förstå det sociala samspelet är att umgås med folk under lång tid. Med lång träning (vi pratat om mer än 10 år) i sociala sammanhang kan åtminstone vissa personer med AS få ett "fungerande social samspel".

Ett socialt samspel som verkligen fungerar innebär att individen till slut inte alls behöver tänka efter vad eller hur sker och ting presenteras. Allt fungerar då på ett omedvetet plan med ett givande och tagande. De med AS som ger upp och börjar isolera sig tappar tid. Det viktigaste en person med AS kan göra är alltså att umgås med folk. Många personer med AS uppskattas på arbetsplatser därför att de sticker ut lite grann med nya infallsvinklar och tankar. De kan vara mkt kreativa och är dessutom ofta väldigt energiska samt uthålliga.

En person med AS ska försöka fokusera på arbetsuppgifterna och får acceptera de sociala konventionerna, att ströprata lite på kafferaster etc. En person med AS observeras direkt av andra och uppfattas som avvikande. Vederbörande får acceptera detta och sina lite udda stil. Många personer uppskattas alltså just för att de har en lite annorlunda stil. Kunniga arbetsgivare önskar faktiskt personer med AS exempel för att de är skickliga inom sitt område, ex data, teknik, matematik osv. Ge inte upp.
Spajk 3


Moderator: Delade in den långa texten i stycken.

spike3 skrev:......................................................................................................................................................... Ge inte upp.
Spajk 3

Never.

tl;dr. Styckeindelning är bra.

Det som förvånar mig är varför folk vill acceptera att oförmåga till empati är något som tillhör AS. Jag har inte hört någon som inte beklagat sig över det, och de som har sådan brist verkar vara lämpliga för diagnos av antisocial personlighetsstörning, så varför inte hålla det separerat?

Antingen det, eller så har jag inte AS. Jag förstår att man inte behöver leva till alla krav för diagnos, men borde inte de flesta leva upp till ett visst kriterium för att det ska vara relevant att ta med som ett utmärkande drag?

Som jag ser det så är det ingen skillnad i mekaniken vad gällande empati för personer med AS och NTs. Vi förstår de som liknar oss själva. Jag har väldigt lätt att sympatisera och förstå människor som är systematiska, medans folk som drivs av känslor kan jag aldrig komma i underfund med.

Hej Spike!

En sak jag undrar: har du själv skrivit texten om Hans Asperger, eller har du hittat den på nätet? Det vore isåfall intressant att veta källan.

Och ett tips: gör gärna en tomrad efter var tionde eller tolfte rad när du skriver inlägg, så är det lättare att läsa (jämför med att lyssna på en person som pratar länge utan uppehåll).

Spike3, var har du hittat statistik om samvariationen mellan olika störningar?

Du skriver att psykopati kan finnas med AS, men du beskrev inget mer om detta tillstånd. Eftersom de ofta beskrivs som motpoler, så vore det intressant att höra/lära sig om hur båda tillstånden ser ut om de finns hos en och samma person.

Vidare så reagerar jag på att i alla diskussioner där empati ingår, så verkar alla ha var sin definition på det ordet. En person kan beskrivas sakna empati helt, men av någon annan beskrivs den som att verkligen ha empati.

Den kognitiva empatin, ska den vara automatisk/undermedveten hos en normal NT? Det sägs ju att aspergare har dålig kognitiv empati, men jag upplever att jag just använder logiskt tänkande för att sätta mig i andras perspektiv, och det "känns" mer kognitivt än affektivt. Men jag kanske sammanblandar kognitiv och "logiskt tänkande" på något felaktigt sätt.

Empati i dess olika delar, och sympati verkar kunna diskuteras i oändlighet. Säkert är det mer komplext än att en av dessa delar är helt "onormal" hos aspergare, medan de andra är "normala". Eller så är varje del väldigt komplex och de är integrerade med varandra.

Sedan finns OnionKnights tanke också, att vi aspergare sinsemellan samspelar rätt bra, och det snarare är olikheter AS vs NT som skapar mest problem.
En stor del av att sätta sig in i andras perspektiv (och sedan känna förståelse och sympati), verkar vara att kunna relatera till situationen själv. Och där blir AS handikappade gentemot NT och tvärtom.

ford skrev:Jag skulle inte förvånas om såväl Hitler som Einstein hade as. eftersom as. i sig varken skapar onda, eller goda människor.

Som privatperson lär Hitler f.ö. varit helt ok, om än lite insnöad på sitt judehat, han var även känd för att vara snäll mot barn samt djurvän.

Det enda detta bevisar är att även folk som kan anses vara helt- eller i stort sett tillräkneliga privat kan ha fruktansvärda åsikter och värderingar, som kan leda till mycket lidande om vederbörande hamnar i en maktposition.

Jo, men Hitlers judehat var ingalunda unikt. Sedan så var det massa saker som "låg i tiden". T.ex. så hade man talat om "nationell socialism" sedan slutet av 1800-talet. Domarkåren i Tyskland var ett skämt. Utbildningen tog 20 år och bekostades inte av staten. Detta ledde till att domarna ofta var folk med "gamla pengar". Vilket ledde till att domarna ofta var djupt konservativa och hade inte speciellt mycket till övers för demokratin. Vilket ledde till att man kunde skrämmas lite med kommunismen för att få dom dit man ville. (Jag vill inte på något sätt förringa det hot som kommunismen utgjorde då, men man måste alltid vara realistisk.)

En liten fråga: spike 3, vad är syftet med dina inlägg?

spike3: Diskussionen du tar upp är intressant, då det är viktigt att reda ut begreppen och alla missförstånd. Men jag måste säga att jag inte riktigt förstår så mycket av dina inlägg; du använder många svåra ord... Är du utbildad/ väldigt kunnig i ämnet? Ditt första inlägg fick mig att tro att du "inte visste nånting", men senare inlägg tyder på en högre "kunskapsnivå". Om du kan mer än mig i ämnet kan jag givetvis inte säga emot dig i sakfrågor jag inte känner till, men utan källhänvisningar vet jag inte hur jag ska tolka dina uttalanden...

Men en viktig punkt: (som nån tidigare var inne på) Om vi ska kunna diskutera empati, måste vi vara överrens om vad det ordet betyder! Jag skrev den förklaring psykologen under utredningen gav mig, på skillnaden mellan empati och sympati. Den definitionen av dessa ord gjorde det väldigt enkelt för mig att skilja begreppen åt, men om andra använder dessa ord i en annan betydelse, så blir det svårt att förstå varannn...

Eftersom många (okunniga individer) talar om AS som empatilösa, och då använder ordet empati i den betydelse jag tidigare skrev gällande sympati, så står det mig emot att använda empati i den betydelsen...

För mig är empati det man känner med någon, som när jag satt och tittade på TV för ett tag sen. Det hade varit en stor jordbävning i Kina och jag fick se kvinnor gråta och jag började gråta på direkt, mina ögonbryn såg ut som på den ledsna smileyn ni kan se till vänster om svarsboxen. Nu är det så att jag inte alls kan förstå eller "sätta mig in" i den situationen eftersom jag omöjligt kan förstå känslan av hur det är att 1) vara så fattig 2) förlora mina barn i ett husras 3) drabbas av en sådan kraftig jordbävning 4) se lik lite varstans 5) sitta på rester av människor och hus som man en gång varit nära och samtidigt försöka hålla allt kaos inom en rimlig gräns etc.

Jag menar, jag känner med dem jag gör verkligen det, men genom att relatera hur det känns för mig när jag känner mig övergiven och totalt maktlös. Att ens säga att man förstår hur det känns när man inte varit med om det är en direkt lögn. Visst, visst... Man kan fatta att livet måste kännas helt meningslöst under den tiden, men inte hur det verkligen känns om man själv inte sitter i samma sits. Så är det bara! Vi måste ju föreställa oss för att överhuvudtaget greppa situationen, vi måste se eller "se". Och för mig verkar det som att det är så de försöker få det att låta, ja psykologer och andra människor.

Nej jag har svårt att sympatisera, jag vet inte hur jag skall visa medkänsla. Jag måste spela som en idiot för att överhuvudtaget ge en övertygande sympatisering, men det är ju knappast för att jag saknar empati. Det är för att jag inte vet hur jag skall visa den, och jag har svårt för att ge intrycket att jag är i ett "naw"-tillstånd för då måste jag gå in i en roll där jag är i ett "naw"-tillstånd och då känns det oäkta för mig, trots att känslorna är äkta. Förstår ni hur jag menar?

Väntaväntaväntavänta.. *funderar* BBL!

earlydayminer skrev:För mig är empati det man känner med någon

Är just detta som är sympati. Sym - med, pati - lidande. Empati står för identifikation av känslor. <-- Är smileyn glad eller ledsen? Vet du svaret har du empati till en viss grad. Men du känner kanske inte att du blir glad av att se smileyn, så du visar ingen sympati gentemot denne.

earlydayminer skrev:Förstår ni hur jag menar?

Jag tror det, men jag tror inte det har särskilt mycket med empati eller sympati att göra att man inte visar känslor IRL. Det finns studier där man hittat att autistiska barn hade inga större problem att identifiera känslor gentemot bilder. Jag tror att mycket har att göra med att när man står där i verkligheten blir man uppslukad av ögonblicket och känner sig väldigt obekväm att visa känslor, medans när man observerar bilder eller ser på TV är man i ett sorts tredje-personsperspektiv och då inte har några problem eftersom man inte är involverad. Försvarsmekanism?

Ens empati/sympati-förmågor känns inte relevant alls IMO. Känns som att fenomenet har mer gemensamt med saker som att undvika ögonkontakt än huruvida man kan känna andras känslor eller ej.

Det verkar inte finnas nån klar definition om vad empati egentligen betyder... Jag lärde mig en definition som liten; psykologen vände den till det motsatta, och jag accepterade den definition hon gav; och läser man på Wikipedia får man ytterliggare en annan uppfattning av det...

Jag är beredd att ändra mig, om det är så att psykologen gav mig en felaktig definition. Så frågan är bara, kan vi på detta forum enas om en definition, så att vi förstår varandra? (Eller är det omöjligt? )

Wikipedia skrev:Empati betecknar förmågan att ha medvetande om andra personers känslor och att handla i enlighet med detta. Begreppet är nära besläktat med medkänsla och inlevelse, men sträcker sig utöver ett rent känslomässigt inkännande och förutsätter även ett rationellt värderande.
...

I den empatiska processen ingår både känslor och intellekt. Affektiv empati innebär att affekter väcks i empaten - den person som hyser empati - medan kognitiv empati är den rationella prövning som sker för att utvärdera affekternas relevans och betydelse. I empatiprocessen växlar empaten mellan dessa två former för att successivt öka sitt medvetande om den andres känslomässiga tillstånd.

I affektiv empati används mekanismer som affektiv resonans och projektiv identifikation för att empaten ska få en egen upplevelse av den andres känslor. Empaten kan också medvetet eller omedvetet förknippa den andres berättelser och reaktioner med egna minnen eller indirekta minnen från litteratur och konst, och på det viset skapa sig en tydligare bild av vad den andra upplever. Det är emellertid en väsentlig del av den empatiska förmågan att fortfarande skilja mellan egna känslor och de känslor som inducerats av den andra, samt att skilja mellan dåtid och nutid.

Enligt analys som företräds bland annat av Henry Montgomery ingår i fenomenet empati dessa komponenter:

* Förståelse - någon typ av förståelse av den som empatin väcks för
* Känsla - att empaten (personen som känner empati) upplever en känsla som överensstämmer med den andre
* Uppfattad likhet - empaten uppfattar sig ha relevanta likheter med objektet för empatin
* Handling - empatin manifesteras i någon handling från empatens sida
...

Under senare tid har forskare i psykologi funnit belägg för att empati beror på spegelneuron i hjärnan, och att detta system fungerar från och med ettårsåldern. Dessa spegelneuroner spelar även roll för den mänskliga kommunikationen.
...

Empati åtskiljs dock från sympati: en viktig skillnad är att man i empatin förhåller sig neutral till de känslor man uppfattar att någon annan upplever, medan den som känner sympati själv helt eller delvis delar den andres känslor. Den som hyser sympati för någon delar ofta dennes ståndpunkt i exempelvis en konflikt, medan en empatisk person är medveten om bägge sidors känslomässiga situation.

Wikipedia skrev:Sympati är en känslomässig samhörighet med en annan person. Ofta innebär det att en person upplever ledsamhet, inte på grund av egen bedrövelse utan för att någon annan person som denne är välvilligt inställd till är ledsen.

(Detta var allt som stod.)

Jag förstod inte så mycket av ovanstående text, men kan ändå konstatera att den skillnad mellan empati och sympati, som jag fick lära mig som liten, stämmer bättre överrens med Wikipedia... (Jäkla psykolog, om hon har lurat mig... Grrr Jag som vill att allt ska vara så enkelt som möjligt, och orkar inte med allt det komplexa, med alla olika aspekter, som också är av avgörande betydelse för helheten... Jag gillade visserligen hennes enkla definition, men om den är felaktig är det ju värdelöst att hon lurade i mig det!)

Det jag fick lära mig som liten var:

Empati = medkänsla, dvs att man förstår den andra personens känsla, utan att själv "dras med i den".

Sympati = medlidande, dvs att man tar in den andra personens känsla, och själv känner samma känsla.

Min mamma brukade ofta säga: "Vad är det för mening med att sätta sig ner och lida med en annan person? Det hjälper ju inte den. Men däremot att förstå vad den andra känner, och utifrån det försöka hjälpa personen ifråga, om man kan, är ju mycket bättre..."

Enligt SAOL:
sympati välvillig förståelse; känsla av gillande el. tillgivenhet

Som jag ser det betyder "ha sympati för någon/något" eller "sympatisera med någon/något" ungefär samma sak som "gilla det någon/något står för".

Man kan till exempel sympatisera med Röda Korset, dvs gilla vad organisationen står för, men jag har svårt att se att man kan ha empati för Röda Korset.