lettan skrev:Fan, vad coolt! Igår gick något program om att man ska testa någon medicin som kopplar ihop/sätter igång vissa synapser med varandra som Tydligen fattas hos AS/autism.

nano skrev:Tvekar om det verkligen är något som fattas men är det något som bygger ut hjärnan så kan det ju vara bra.
Mixtra med hjärnan är ju inte direkt väkända saker.

lettan skrev:Fattas menar jag inte, utan kopplingen mellan vissa områden är inte kopplade, det var tydligen något glapp mellan proteinändar, men man har inte kommit på varför det är något glapp emellan.

Det lär möjligen kunna gå med specialmassage också. Men är naturligtvis inte forskat på eller använt i vården såvitt jag vet - bara något som värdelösa flummare har kommit på på sina egna NPF-anhöriga och liknande.

Zombie skrev:

lettan skrev:Fattas menar jag inte, utan kopplingen mellan vissa områden är inte kopplade, det var tydligen något glapp mellan proteinändar, men man har inte kommit på varför det är något glapp emellan.

Det lär möjligen kunna gå med specialmassage också. Men naturligtvis inte forskat på eller använt i vården såvitt jag vet - bara något som värdelösa flummare har kommit på på sina egna NPF-anhöriga och liknande.

Du det där lät intressant. Jag känner ju en extrem skillnad efter mina år med akepunkturen......vad var detta du syftade på som "specialmassage"?

All form av vettig sinnesstimulering tror jag kan vara bra, såväl för oss som för andra. Reiki, akupunktur, spikmatta, anti-gympa osv. Önskar jag hade möjlighet att testa mer!

Det jag syftade på var dock något specialutprovat.
Svårt att beskriva.
Trycka lemmar mot motstånd, genom både rörelser och beröring (akupressurartad och annan) "påminna" olika ändar av kroppen att de hade samband, hängde ihop, med varandra och med huvudet; också emdr, en del balansövningar och så vidare.

Praktiskt utprovat på olika personer med aspergerdiagnos tills det tydligt hjälpte dem, efter vad jag förstod - men inte i någon stor skala, och inte forskat i - det hade vederbörande (utbildad sjukgymnast) inte hittat någon som ville betala för.
Däremot hade h*n tydligen fått kämpa hårt mot de vanliga mupparna, tanterna och status-quo-malande väderkvarnarna i vården.

Zombie skrev:Det jag syftade på var dock något specialutprovat.
Svårt att beskriva.
Trycka lemmar mot motstånd, genom både rörelser och beröring (akupressurartad och annan) "påminna" olika ändar av kroppen att de hade samband, hängde ihop, med varandra och med huvudet; också emdr, en del balansövningar och så vidare.

Praktiskt utprovat på olika personer med aspergerdiagnos tills det tydligt hjälpte dem, efter vad jag förstod - men inte i någon stor skala, och inte forskat i - det hade vederbörande (utbildad sjukgymnast) inte hittat någon som ville betala för.
Däremot hade h*n tydligen fått kämpa hårt mot de vanliga mupparna, tanterna och status-quo-malande väderkvarnarna i vården.

EMDR, ja, det ska jag ju göra......intressant och se hur man blir efter det?

Intressenta metoder. Det hade tydligen med melatonin att göra, vet inte om det hjälpte till för att koppla ihop. Men jag är inte säker, det används ju även nu för sömnrubbningar.

Kanske dessa metoder som ni nämner hjälper till att sätta igång vissa centran i hjärnan som inte fungerar så bra för aspergers. Till slut blir det bara perfekta och friska människor kvar i denna värld efter all teknik som kommer, inget defekt finns kvar.

lettan skrev:Kanske dessa metoder som ni nämner hjälper till att sätta igång vissa centran i hjärnan som inte fungerar så bra för aspergers. Till slut blir det bara perfekta och friska människor kvar i denna värld efter all teknik som kommer, inget defekt finns kvar.

Nope, EMDR är en metod att bota PTSD som kan finnas som en diagnos hos en del av oss och det kan ju vara bra att bli av med en i alla fall.

Akepunkturen gjorde att jag landade mer i kroppen och läkte mina mer fysiska symtom och höjde imunförsvaret som var kraftigt nedsatt i utmattninsdepression.

Edit. ser det som att man kan förbättra hälsan det som går att förbättra nu när det har körts i botten som i mitt fall....

Vad är EMDR och PTSD?

lettan skrev:Vad är EMDR och PTSD?

http://sv.wikipedia.org/wiki/EMDR

http://sv.wikipedia.org/wiki/PTSD

EMDR är en metod som man använder i terapi med blinkande lampor för att styra om i hjärnans inlärda sätt att bete sig efter trauman, Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD.

lettan skrev:Vad är EMDR och PTSD?

EMDR (Eye Movement Desensitization and Reprocessing) psykoterapimetod http://sv.wikipedia.org/wiki/EMDR

Posttraumatiskt Stressyndrom (PTSD) haunted by one's past-diagnos, krigsveteraner eller personer som misshandlats/missbrukats, levt i krig, elelr levt under en stressig eller under-ytan-hotfullt förhållande under lång tid.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Posttrauma ... ressyndrom

Kan aspergers ha PTSD, som en del i krig? Vad ahr man råkar ut för då som asperger?

lettan skrev:Kan aspergers ha PTSD, som en del i krig? Vad ahr man råkar ut för då som asperger?

http://www.krisochtraumacentrum.se/

Här har du en mer specifik beskrivning. Folk från sunamikatastrofen, stora operationer, olycker som har orsakat dödsfall där man har varit med, mord, övergrepp osv, där man är helt utom känsla att klara sig och en psykisk påfrestning som gör att man tror att man ska dö.

lettan skrev:Kan aspergers ha PTSD, som en del i krig? Vad ahr man råkar ut för då som asperger?

Asperger skyddar inte från andra diagnoser. En aspergare bör kunna få PTSD lika väl som vem som helst. Kanske tom oftare om vi är mer stresskänsliga?

Antingen har jag fått fel förkortning för mig, eller så kan EMDR också innebära att man rör ögonmusklerna enligt vissa mönster, med eller utan hjälp av att terapeuten flyttar sina fingrar framför ens ögon, och metoden kan också användas mot andra psykiska fel- och okopplingar än PTSD. Hur som helst var det den metoden jag avsåg.

Zombie skrev:Antingen har jag fått fel förkortning för mig, eller också kan EMDR också innebära att man rör ögonmusklerna enligt vissa mönster, med eller utan hjälp av att terapeuten flyttar sina fingrar framför ens ögon, och metoden kan också användas mot andra psykiska fel- och okopplingar. Det var den metoden jag avsåg.

Samma metod. Fingrar eller lampor sak samma det är mönstret som är viktigt hur det rör sig. Men jag får väl berätta mer sen....

Börjar fundera efter det mest extrema jag råkat ut för, det var nog när jag för en stund trodde att mamma o pappa skulle överge mig och min syster och de skulle bosätta sig i skogen och sitta runt en lägerld och lämna oss kvar i huset.

Genast gjorde jag en plan på hur vi skulle klara oss, jag skulle smyga efter mamma o pappa o se vart de tog vägen oavsett hur långt de gick och så skulle jag hämta mat åt min syster som jag sade åt "sitt kvar där, sitt kvar, hur lång tid det än tar innan jag kommer tillbaka så hämtar jag mat åt dig med när de inte ser".
Min syster började gråta och jag insåg att jag var tvungen o lämna henne där för att hon och jag skulle överleva i längden.

Mamma o pappa märkte uppståndelsen och undrade varför hon blev ledsen och jag berättade.
Det visade sig att de blivit sura över något och pappa tänkte gå ut i garaget och mamma följde efter för o prata klart, de tänkte inte överge oss
Mycket lättande men nog det värsta jag varit med om tror jag, och egentligen hände det ju inte egentligen, bara jag som missförstod.

nano skrev:Börjar fundera efter det mest extrema jag råkat ut för, det var nog när jag för en stund trodde att mamma o pappa skulle överge mig och min syster och de skulle bosätta sig i skogen och sitta runt en lägerld och lämna oss kvar i huset.

Genast gjorde jag en plan på hur vi skulle klara oss, jag skulle smyga efter mamma o pappa o se vart de tog vägen oavsett hur långt de gick och så skulle jag hämta mat åt min syster som jag sade åt "sitt kvar där, sitt kvar, hur lång tid det än tar innan jag kommer tillbaka så hämtar jag mat åt dig med när de inte ser".
Min syster började gråta och jag insåg att jag var tvungen o lämna henne där för att hon och jag skulle överleva i längden.

Mamma o pappa märkte uppståndelsen och undrade varför hon blev ledsen och jag berättade.
Det visade sig att de blivit sura över något och pappa tänkte gå ut i garaget och mamma följde efter för o prata klart, de tänkte inte överge oss
Mycket lättande men nog det värsta jag varit med om tror jag, och egentligen hände det ju inte egentligen, bara jag som missförstod.

Det är inte någon fara för PTSD.

nano skrev:Börjar fundera efter det mest extrema jag råkat ut för, det var nog när jag för en stund trodde att mamma o pappa skulle överge mig och min syster och de skulle bosätta sig i skogen och sitta runt en lägerld och lämna oss kvar i huset.

Genast gjorde jag en plan på hur vi skulle klara oss, jag skulle smyga efter mamma o pappa o se vart de tog vägen oavsett hur långt de gick och så skulle jag hämta mat åt min syster som jag sade åt "sitt kvar där, sitt kvar, hur lång tid det än tar innan jag kommer tillbaka så hämtar jag mat åt dig med när de inte ser".
Min syster började gråta och jag insåg att jag var tvungen o lämna henne där för att hon och jag skulle överleva i längden.

Mamma o pappa märkte uppståndelsen och undrade varför hon blev ledsen och jag berättade.
Det visade sig att de blivit sura över något och pappa tänkte gå ut i garaget och mamma följde efter för o prata klart, de tänkte inte överge oss
Mycket lättande men nog det värsta jag varit med om tror jag, och egentligen hände det ju inte egentligen, bara jag som missförstod.

Jag kommer att tänka på hur jag har reagerat vid liknande tillfällen.

Jag kom bort på Londons marknadsgata en gång när jag var 8 år.
När jag inte såg var mamma och pappa var, konstaterade jag att vi inte skulle hitta dem och att vi behövde leta efter några som ville ha oss. (Vi = jag och min bror.)

En annan gång lekte jag med tjära och blev helt nedkladdad. Pappa blev vansinnig och sade något i stil med "kom inte tillbaka". Så då gick jag iväg och började leta efter en annan familj. Efter en stund så hittades vi av mina föräldrar.

En tredje gång var jag med min bror på en toa då låset gick i baklås. Jag sade till min bror att inte grina utan att hjälpa till att fundera ut hur vi skulle leva resten av livet på den där toan. Jag kom mig aldrig för att ropa efter hjälp, men efter en stund så fick vi ändå upp låset.

Ändå så var jag "bunden" till mamma och älskade henne väldigt mycket, så det var inte så att familjen lika gärna kunder skippas. Men jag kom väl inte på någon bättre lösning, och satte igång med planerna direkt.

Oj, bror duktig du måste ha tagit allt bokstavligt, nog måste du vetat och förstått att dina förädrar älskar dig utöver allt annat och skulle aldrig överge dig, detta gäller även nano.

Jag kunde inte tro det men konstaterade vad jag trodde var faktum.
Jag ställde in mig på att jag skulle städa hela huset själv och lämna och hämta systern hos dagmamman rakt över gatan varje dag helt själv.
Det var mycket planer som blev till på runt en sekund.

Jag skrev visst en mening på fel ställe...

Bror Duktig skrev:Jag kom bort på Londons marknadsgata en gång när jag var 8 år.
När jag inte såg var mamma och pappa var, konstaterade jag att vi inte skulle hitta dem och att vi behövde leta efter några som ville ha oss. (Vi = jag och min bror.) Efter en stund så hittades vi av mina föräldrar.

En annan gång lekte jag med tjära och blev helt nedkladdad. Pappa blev vansinnig och sade något i stil med "kom inte tillbaka". Så då gick jag iväg och började leta efter en annan familj. Efter en stund så hittades vi av mina föräldrar.

Jag berättade nyligen om detta för en person. Den personen tyckte att jag var känslokall och att jag nog inte kände något för mina föräldrar.
Personen tyckte också att jag om jag har reagerat så här, så kunde jag väl använda den tekniken när min hund dog, i stället för att reagera så förtvivlat som jag gjorde då.

Jag fattar inte hur man ska förklara att man inte alls är känslokall, utan har massor av känslor, trots att man har reagerat lite konstigt (för omvärlden).

Ja, jag tror att det bygger på:
1. Att man räknar med att folk menar det de säger och det får sådana konsekvenser om det kommer tex från mamma eller pappa.
2. Att man utgår från att folk har bättre ordning på sina känslor än en själv och alltid förstår vad det de säger betyder för alla andra och att de inte överreagerar ibland.


Fast bevisligen säger folk saker som inte blir sagda som det var tänkt hos dem och som bara sägs som orsak av en känsla ibland.

Hmmm.ja funderar på vad Nano och Bror duktig skrivit: att ta sina föräldrar på orden så där. Det kan kanske skapa onödiga sår, dvs posttraumatisk stress.

Min pappa hade väl någon slags autism. Saknades impulskontroll. fick regelbundna flippar. En gång när han hade blåst rent hus råkade jag komma hem och han höjde näven och skrek: "Vad gör du HÄR ungdjävel?!" Jag sprang förstås chockad därifrån (mitt hem alltså) och sedan dess har jag aldrig känt mig trygg ensam hemma. Jag är ju p g a sjukdom för det mesta ensam hemma men tryggheten får jag leva utan, i viss mån. Om jag är väldigt upptagen kan den försvinna en stund. Annars vill jag vara bland människor helst.

Kanske kan aspergare bli lättare traumatiserade?