Kände igen mig otroligt mycket i det som flera skrev ,framför allt joosen, tamara, imperativ. Om det där är representativt för asperiansk social vilsenhet, då har jag Asperger. Tror det handlar mycket om kemi dock då jag får väldigt bra kontakt med vissa människor (men åas kanske det bara är som jag tror), och jag har lärt mig att "prata mig ur" vissa pinsamma situationer genom att försöka vara ärlig och tydlig, och framför allt inte ta saker så allvarligt. Pinsamma situationer är eg ganska vanliga även hos NT.
/Barracuber

Kvasir skrev:Jag tycker Fords försök till förklaringar låter som aspergska försök att krångla till det. Hans förklaringar är ju uppenbarligen inte ens tillämpliga på den aktuella situationen. Nu spelar det naturligtvis roll hur det aktuella fiket ser ut, men förutsatt Joosen inte hade missat var kaffet står eller något sådant, så förefaller det ha varit ett sådant fik där man tar bröd innan man betalar och kaffe efter att ha betalat, vilket är mycket vanligt. Då är det normalt att hamna i kassan med bröd, men utan kaffe, och då är det inte det minsta konstigt att säga som Joosen gjorde. Det har jag gjort oräkneliga gånger och aldrig haft några problem, så antingen finns det något viktigt som Joosen har missat att berätta eller så var kassörskan konstig eller så var det något helt annat i Joosens beteende som var problemet.

Att säga att man ska just "den här bullen" är väl aspergskt om något. Varför skulle man ens hålla i den om det inte var just den bullen man skulle ha? Det är självklart för alla människor, utom möjligen vissa aspergare.

Det är möjligt att man kan säga så också, världen är dock full av missförstånd och jag står hursomhelst fast vid att den aktuella kassörskans missförstånd berodde på att hon tolkade det som sades, så som jag beskrev.

I vilket fall som helst så har jag betydligt viktigare saker för mig än att engagera mig i en sådan här, ytterst trivial debatt.

ford skrev:Det är möjligt att man kan säga så också, världen är dock full av missförstånd och jag står hursomhelst fast vid att den aktuella kassörskans missförstånd berodde på att hon tolkade det som sades, så som jag beskrev.

I vilket fall som helst så har jag betydligt viktigare saker för mig än att engagera mig i en sådan här, ytterst trivial debatt.

Jag har ofta undrat om du egentligen är särskilt AS, men nu råder inte längre några tvivel att du är AS. Att bete sig som du föreslår skulle garanterat orsaka konstiga blickar ganska ofta.

Nu är det ju ett tag sedan just den där scenen utspelade sig, så jag kommer inte riktigt ihåg allt. Det var mer av ett exempel på alla vanliga missförstånd som händer hela tiden. Det kan vara så att jag inte är tillräckligt specifik när jag pratar i vissa situationer, men det kan tyvärr inte ligga bakom alla missförstånden. Däremot missförstår jag hela tiden människor som inte är tillräckligt specifika mot mig, men om jag har förstått det rätt är det rätt typiskt AS. Jag är väldigt trög i det anseendet.

Vet inte om det var en fråga, men svarar ändå: Det var ett fik där man tar det man vill ha och går till kassan. Om man vill ha kaffe ger man lite extra pengar och får en polett till kaffeautomaten.

Jag känner igen mig rätt mycket i vad Imperativ skriver också. Särskilt det där om att vara nervig... vissa dagar vaknar jag upp och verkar inte kunna kontrollera tal och rörelser på samma sätt som andra dagar. Det låter mer allvarligt än vad jag menar förstås: Det känns ungefär som jag har druckit för mycket kaffe (kanhända har jag det? fast det trot jag inte), jag gör klumpiga grejer som att ha ner miniräknaren från bänken 5 gånger per lektion, jag kan inte sätta ihop meningar rätt, jag misstolkar information, kan inte uttala vissa ord fastän jag är helt svensk. Jag tror det kallas dyspraxi. Men i de fallen tror jag folk förstår vad jag säger, även om grammatiken och meningsuppbyggnaden är fel. Där hör jag ju också vad det är som blir fel, och kan kommentera på det.

Jag tror att rätt många missförstånd kommer ifrån kroppsspråket och intoneringen av orden. Jag har egentligen inget som stödjer teorin, förutom att man ibland i grupp kan se vem det är som får ordet först. Om man lär sig att ta plats och använda en viss bestämdhet i rösten lyssnar folk, men med ett annat kroppsspråk och ton lägger syns du inte. Två människor kan säga exakt samma ord, men bara en av dem uppfattas.

Oj, vad träffande imperativ beskrev hur jag uppfattar (och antagligen uppfattas) mycket!

En annan sak. Jag har aldrig upplevt att jag kunnat tolka ansiktsuttryck och vissa kroppsliga rörelser spontant. Det jag ser måste alltid analyseras innan jag förstår mig på vad människan har för avsikter.
Logisk slutsats eftersom jag kan vara totalt empatilös mot folk som ser ut att vara riktigt besvärade, att det ibland är någon som påpekar att jag är "långsam" med svar på tilltal*. Speciellt då när jag inte förväntar mig att någon vill något.

[* = Jag blir "långsam" om frågan inte har nåt alls med det jag just vid tillfället är ingrötad i. T. ex någon frågar "hur mår du idag?" när jag sitter och tittar i taket, alltså är mitt inne i en djup fundering kring ett ev framtida problem som kan dyka upp senare på arbetsdagen.]

weasley skrev:Oj, vad träffande imperativ beskrev hur jag uppfattar (och antagligen uppfattas) mycket!

... heheh. =)

Man börjar väl veta den stund det berättas för en att man visst har svårt med det, så man börjar "krångla till det" som folk säger. Man börjar tänka om det ÄR mellan raderna eller det som verkligen sägs, etc. (man får två sätt att tänka på kanske).
Jag förstår inte alltid ansiktsuttryck heller. Det är antagligen då jag blir oroad när jag sagt nåt tokigt och det kommer upp nåt ansikte jag inte vet hur tolka. Som tycks säga: Du är inte socialt kompetent och du är dum i huvudet/opålitlig.

alfapetsmamma skrev:
Däremot är jag helkass på att förstå att folk inte menar ett skvatt med det de säger när de säger Jag ska göra vad jag kan, eller Jag lovar återkomma snarast. När det sen inte händer nåt eller de inte hörs av så blir jag förbannad och kan inte alls förstå att det de sa bara var tomma ord och floskler och att jag förväntas begripa det, jag är ju vuxen och smart på det...

Samma här...kan också bli rätt tvär av sånt. Man skulle ju bli handlingskraftig mot saker och ting som vuxen, men det verkar aldrig så. Jag blir ganska depp av sånt.