Vi känner till en hel del om oraklet, men de lärde tvistar om vad som frambringade orakelsvaren (en vanlig gissning är att det rörde sig om vulkaniska ångor eller andra typer av hallucinogena gaser – men ingen vet). Oraklet, eller rättare sagt det mänskliga medium genom vilket guden Apollon antogs förmedla kunskap, var en kvinna, vanligtvis äldre än 50 år, som alltid kallades Pythia. Delar av orakelritualerna är väl omvittnade. På den sjunde dagen varje månad, under de månader då oraklet var verksamt (det tog en paus under vintern), badade pythian i den kastaliska källan och drack från den heliga källan Kassotis. Efter denna reningsritual inträdde hon i Delfis tempel. Där tycks hon ha gått ned till en källaravdelning, satt sig på ett särskilt säte med lagerblad i handen, en växt som var helgad åt Apollon. Slutligen avgav hon sina kryptiska och svårtolkade profetior till besökarna, som hade med sig offerdjur och andra gåvor. Orden tolkades och nedskrevs på vers av prästerna i Delfi.

Solblomma skrev:Man gick till oraklet för att få råd, men så värst kloka var de inte, det var mest svammel som prästerna sedan tolkade.

Dick Harrison skriver om oraklet i Delfi:

Vi känner till en hel del om oraklet, men de lärde tvistar om vad som frambringade orakelsvaren (en vanlig gissning är att det rörde sig om vulkaniska ångor eller andra typer av hallucinogena gaser – men ingen vet). Oraklet, eller rättare sagt det mänskliga medium genom vilket guden Apollon antogs förmedla kunskap, var en kvinna, vanligtvis äldre än 50 år, som alltid kallades Pythia. Delar av orakelritualerna är väl omvittnade. På den sjunde dagen varje månad, under de månader då oraklet var verksamt (det tog en paus under vintern), badade pythian i den kastaliska källan och drack från den heliga källan Kassotis. Efter denna reningsritual inträdde hon i Delfis tempel. Där tycks hon ha gått ned till en källaravdelning, satt sig på ett särskilt säte med lagerblad i handen, en växt som var helgad åt Apollon. Slutligen avgav hon sina kryptiska och svårtolkade profetior till besökarna, som hade med sig offerdjur och andra gåvor. Orden tolkades och nedskrevs på vers av prästerna i Delfi.

https://blog.svd.se/historia/2012/10/24/oraklet-i-delfi/

Under antiken hade psykiatrin en fascinerande och ibland skrämmande historia. Psykiska besvär ansågs ofta vara kopplade till gudarna, antingen som ett tecken på utvaldhet eller som ett straff2. Behandlingar kunde vara drastiska, som trepanering, där man borrade hål i skallbenet för att släppa ut onda andar. Det fanns också idéer om att obalanser i kroppen kunde orsaka psykiska problem2.

Under antiken användes flera olika metoder för att behandla psykiska besvär, ofta baserade på tidens förståelse av medicin och andlighet:

Humoralteorin: Hippokrates och andra läkare trodde att psykiska sjukdomar orsakades av obalans mellan kroppens fyra vätskor – blod, gul galla, svart galla och slem. Behandlingar inkluderade åderlåtning, dieter och örtmediciner för att återställa balansen.

Andliga ritualer: Många trodde att psykiska problem kunde bero på onda andar eller gudarnas missnöje. Ritualer som exorcism, böner och offer användes för att driva ut dessa andar.

Fysisk stimulering: Metoder som att använda varma eller kalla bad, massage och till och med musikterapi användes för att lugna sinnet och kroppen.

Trepanering: Som jag nämnde tidigare, borrades hål i skallbenet för att släppa ut onda andar eller lindra tryck i hjärnan.

Dessa metoder speglar den tidens begränsade förståelse av psykisk hälsa. Vill du veta mer om någon specifik metod?