UNT 2024-11-09 skrev:Han var i 20-årsåldern i slutet av 60-talet. En sökande hippie, på jakt efter nya kickar.
– Hasch, det var väl mest hasch. Jag har provat lsd, amfetamin, peyote, som är en kaktus och opium också men bara några enstaka gånger. Jag ville inte komma in i ett beroende, ville alltid komma tillbaka till mig själv, säger Willy Pfändtner, numera religionsfilosof och lektor vid Stockholms universitet.

1968 såg han musikalen "Hair". Han läste Jack Kerouacs romaner "På väg" och "Dharmadårarna". Där inspirerades han av vagabondlivet, de berusande och påtända flerdygnslånga San Francisco-festerna och av österlandsromantiken. På läslistan stod även den indiskbengaliske poeten och Nobelpristagaren Tagore och "Upanishaderna", de äldsta indiska filosofiska sanskrittexterna.

– Jag var attraherad av hippielivet och hinduismen.
---
– När jag såg musikalen "Hair" om en revolt mot Vietnamkriget, hörde jag Krishnamantrat spelas och tänkte: "Jag måste åka till Indien!", säger han.
Willy, hans kompis Jörgen Sundvall och två amerikaner som lämnat USA för Uppsalastudier för att de inte ville kriga i Vietnam, gjorde resan tillsammans. En av amerikanerna ägde en folkabuss. Hela tiden spelade de en kassett med The Fugs, ett amerikanskt undergroundband som gav ut en rad anarkistiska skivor fulla med satir, drogreferenser och Krishnamantran.

Kill, kill, kill for peace
Kill, kill, kill for peace

Near or middle or very Far East
Far or near or very Middle East

Kill, kill, kill for peace
Kill, kill, kill for peace

If you don't like the people
Or the way that they talk
If you don't like their manners
Or they way that they walk

Kill, kill, kill for peace
Kill, kill, kill for peace

If you don't kill them, then the Chinese will
If you don't want America to play second fiddle

Kill, kill, kill for peace
Kill, kill, kill for peace

If you let them live, they might support the Russians
If you let them live, they might love the Russians
---

De båda unga männen lämnade Indien för Australien och Perth där de nästan genast blev haffade av polisen.
– De tog min pipa, skrapade ur den och analyserade askan som kom från hasch. Vi blev dömda till tre månader i Fremantlefängelset.

Senare i en park i påsktid hörde Willy Pfändtner Krishnamantrat reciterat till en bengalisk lertrumma. Det var på självaste långfredagen.
---
Willy Pfändtner skaffade sig ett radband, började meditera, slutade att gå till puben och märkte att han började må bättre.
---
– Många tror att ett asketiskt liv är en plåga men det är tvärtom. Man kommer till ett annat stadium i upplevelsen. Om man avstår från att tillfredsställa sina direkta behov blir livet till slut klarare och renare och upplevelserna starkare. Glädjen kommer inifrån och man behöver inte ta droger för att njuta, säger han.
Willy Pfändtner gick in i rörelsen, blev munk och som novis gick han i lära hos en mästare i nio månader i templet i Sydney. Han levde i celibat och steg upp klockan fyra varje morgon för ceremonin som han än i dag utövar, med meditation och böner.

– Idén är att man ska omvandla sexualdriften till gudshängivenhet, en slags sublimering, en förvandling av tillvaron. Traditionellt sett är det bara en bråkdel av religiösa män som har fallenhet för att bli munkar. Det märks inte minst bland katolska präster, där det har blivit en hel del skandaler. Det har funnits även inom Krishnarörelsen, säger Willy Pfändtner.

1973 lämnade Pfändtner Australien och reste till Sverige med sin fru. De mellanlandade i Indien för att köpa saris, gudabilder, radband och annat som behövdes för att starta ett tempel.
---
Så småningom köpte de Korsnäs gård i södra Stockholm. Men allt förändrades när en ny guru tog över rörelsen i Nordeuropa.
– Han ville ha mer kontroll. Vi hade upparbetat en dialog med Svenska kyrkan och flera universitet och ansågs därför inte renläriga. Det blev konflikt och vi blev uteslutna från Hare Krishna-rörelsen 1984. Vi bildade en utbrytargrupp med en mer intellektuell inriktning och byggde upp ett tempel på Indienutställningen på Etnografiska museet i Stockholm under åren 1986–1988. Så småningom skingrades gruppen, säger han.