sommar skrev:Å andra sidan kan man för det mesta ställa högre krav på Nt.

Mmm... jag brukar vilja ställa högre krav på att de inte säger en sak och menar en annan och gör en tredje.

Förstår dock att det inte var det du menade.

En av orsakerna är att jag kan bli jäkligt gnällig, tycker jag inte om någonting så växer det inom mig. Jag kan inte skifta tankarna och fokusera på något annat förens jag har fått ur mig vad jag stör mig på, när jag väl har fått ur mig det så är omgivningen så trött på mig att atmosfären blir bläcksvart och jag känner mig dum i huvudet. Så det enklaste sättet att undvika förstöra andras och sitt eget liv är att vara osynlig, att hålla sig inomhus. Mm. Det bästa sättet är att hålla allt inom sig, tvinga sig själv till att skifta tankarna, och sen när man kommer hem skriva av sig. Men det vet väl de flesta av er hur enkelt det egentligen är, om man inte har ett superboostat energiflöde inom sig för då går det bra. Jepp, okej.

earlydayminer skrev:En av orsakerna är att jag kan bli jäkligt gnällig, tycker jag inte om någonting så växer det inom mig. Jag kan inte skifta tankarna och fokusera på något annat förens jag har fått ur mig vad jag stör mig på, när jag väl har fått ur mig det så är omgivningen så trött på mig att atmosfären blir bläcksvart och jag känner mig dum i huvudet. Så det enklaste sättet att undvika förstöra andras och sitt eget liv är att vara osynlig, att hålla sig inomhus. Mm. Det bästa sättet är att hålla allt inom sig, tvinga sig själv till att skifta tankarna, och sen när man kommer hem skriva av sig. Men det vet väl de flesta av er hur enkelt det egentligen är, om man inte har ett superboostat energiflöde inom sig för då går det bra. Jepp, okej.

*déja vu*

Milyc skrev:

Inger skrev:Jag är inte det minsta intresserad av att umgås med personer som jag måste slösa bort flera år av ytligt kallprat innan jag får bli personlig med.

Då är vi åtminståne två!

Nej, flera år har man inte tålamod till. Men annars är det väl så att man börjar med kallprat och så småningom kommer fram till djupare samtal. Vilket behövs om man
1) Vill ha vänner som är NT
2) Vill lära känna arbetskamraterna

Men nu blir jag plötsligt osäker: Vad är "kallprat"? Bara väder och vind, TV-programmen, vad som står i dagens tidning och vad man gjort på semestern? Hör jobbprat till "kallpratet", för mig var det åtminstone glödhett. Eller är det allt utom "djupa samtal"? Vad är förresten "djupa samtal", är det existentiella frågor? Har jag någonsin haft ett djupt samtal i så fall? Eller finns det något mittemellan "kallprat" och "djupa samtall"? Mer personligt prat kanske? Fast vad som är intressant och personligt för den ena, kan upplevas som ointressant småprat för den andra.

Jag har inte heller tålamod att vänta "flera år" på att få veta om jag kan prata djupare saker med människor omkring mig. Människor som utstrålar mycket trygghet vet jag att jag kan anförtro mig åt när det gäller mina personliga saker.

Alien skrev:

Milyc skrev:

Inger skrev:Jag är inte det minsta intresserad av att umgås med personer som jag måste slösa bort flera år av ytligt kallprat innan jag får bli personlig med.

Då är vi åtminståne två!

Men nu blir jag plötsligt osäker: Vad är "kallprat"? Bara väder och vind, TV-programmen, vad som står i dagens tidning och vad man gjort på semestern? Hör jobbprat till "kallpratet", för mig var det åtminstone glödhett. Eller är det allt utom "djupa samtal"? Vad är förresten "djupa samtal", är det existentiella frågor? Har jag någonsin haft ett djupt samtal i så fall? Eller finns det något mittemellan "kallprat" och "djupa samtall"? Mer personligt prat kanske? Fast vad som är intressant och personligt för den ena, kan upplevas som ointressant småprat för den andra.

Gränserna flyter, så det går inte att direkt definiera. Väder och vind, liksom allmänt tramsande o dyl. är definitivt kallprat, jobbsnack är inte alltid kallprat, men ändå något som engagerar alla som är på samma arbetsplats och därmed inget konstigt samtalsämne, dock mera diskussions- än kallpratsbetonat. Djupa grejer som inte är personliga kan vara helt ok samtalsämnen bland folk man inte känner särskilt bra, men det är vanligtvis inget som leder till att man får folk att vilja "hänga" med en, däremot kan folk tycka man har intressanta åsikter, vilket kan leda till att man i vissa fall får andra människors uppskattning utan att det för den sakens skull leder till att de blir ens polare. Lite som den där respekterade, gamle vise mannen, om du förstår vad jag menar.

Umgänge med NT:s bör nog generellt sett bestå av ungefär 70% kallprat och 30% seriösa diskussioner.
Att bli väldigt personlig och "öppna sig" aldeles för mycket på ett tidigt stadium är däremot ett "big no no" i de allra flesta NT-kretsar, och kallpratandet är inte bara en övergående fas i början av en bekantskap med NT:s, de kallpratar även med sina familjer, sina respektive och sina allra närmaste vänner, även om de dessutom kan vara förtroeliga och prata om allvarliga privata saker med sina närmaste.

Ser man bara kallpratet som en slags jobbig investering, för att så småningom kunna få en djupare realtion med en NT, som inte inbegriper särskilt mycket kallprat, då blir man besviken och bör kanske hålla sig till aspies.
NT:s ser inte kallprat som en jobbig investering, utan gillar att kallprata, eftersom de ser det som ett trevligt sätt att umgås på, där man har det sociala umgänget som gemensamt intresse.

Kom dock ihåg vad jag sade innan; gränsen mellan kallprat och djupare ämnen i umgänget med NT:s är väldigt flytande och ett och samma samtal vid middagsbordet kan faktiskt innehålla såväl kallprat som djupare diskussioner utan att det finns någon 100% klar avgränsning. Däremot är nog fördelningen 70% kallprat, 30% djupare samtalsämnen ett ganska bra socialt framgångsrecept i NT-världen, förutsatt att man har lite fingertoppskänsla för vad för saker som kan vara lämpliga att snacka om- och vid vilka tillfällen det kan vara lämpligt att prata om vissa saker.

Glöm som sagt inte heller att ett och samma samtalsämne kan ligga växelvis på såväl djup, som "kallpratig" nivå.

Bästa indikatorn på att man har en chans att få en riktigt nära relation med en NT är att man både kan tramsa och kallprata med denna personen, samtidigt som man har gemensamma intressen och intressanta diskussioner. Det är alltså inte "antinget eller", utan snarare "både och, samt lite av varje" som är valspråket i NT-världen. Dessutom inriktar sig NT:s sälla på att försöka bli vän med just "den" personen, snarare är de allmänt sociala och öpnna mot alla som de tycker är trevliga. Så smånigom utvecklar de dock näramre realtioner med vissa personer, men då sker det oftast mer eller mindre automatiskt, hgelt enkelt därför att vissa människor trivs bättre tillsammmans med varandra än andra. Däremot så prioriterar de vanligtvis sina nära vänner framför ytligt bekanta, precis som aspies gör.

En matchande personkemi är dessutom minst lika viktig (om inte viktigare) som gemensamma åsikter och intressen, för de flesta NT:s, även om åsikter och intressen också det kan ha en viss betydelse, om än inte alltid avgörande. En moderat och en vänsterpartist som båda är NT:s kan mycket väl trivas ihop och vara bästa polare, men knappast två NT:s vars personkemi inte matchar, oavsett om de har samma åsikter och intressen, eller inte.
Tilläggas bör kanske att intressen vanligtvis är viktigare än åsikter, så egentligen skulle skalan efter vad NT:s ser som viktigt vid val av vänner kunna göras så här (generaliserat):

1. Personkemi
2. Intressen
3. Livsstil
4. Åsikter/värderingar

DOck saknar inget av detta betydelse, men det enda som är helt avgörande är personkemin.

-Oj, nu blev det ett långt inlägg!

Hej ford!

Jag tycker du skrev väldigt tänkvärt *suddar bort det röda* !

Inger skrev:

ford skrev:Umgänge är vanligtvis ganska ytligt innan man kommit varandra in på livet, vilket vanligtvis tar flera år och då handlar det minst lika mycket om att bli en sammansvetsad grupp, som att få bästisar. Även att bli accepterad som "fullvärdig medlem" i en grupp är något som tar tid (ifall gruppen inte är nybildad) och det är inte alltid man lyckas bli invald i en specifik grupp heller (gäller även NT:s. Därför gäller det att ha ett öppet sinne och inte "låsa sig" på att försöka bli kompis med just "dom" personerna utan vara social och öppen i största allmänhet (utan att vara påträngande).

Jag är inte det minsta intresserad av att umgås med personer som jag måste slösa bort flera år av ytligt kallprat innan jag får bli personlig med.

Detta kan jag tycka är skönt med andra aspiesar,att man kan gå rak på sak,men tyvärr har jag många gånger varit med om att andra aspiesar har sagt att de gillar att prata om personliga saker med andra och inte gillar allt ytligt småsnack men sen när man försöker komma dem in på livet så antingen orkar de inte det eller är de inte alls så beredda på att släppa någon annan på livet som de vill göra sken av.

Har inga planer på hur jag bör eller ska vara utan är mig själv.

Lyssnar, pratar är den jag är och jag har flera nära vänner och bekanta och ingen vad jag vet tycker jag är jobbig. Tvärt om tror jag att dom många gånger känner att dom kan vara djupa med mig i sakkunskap eller händelser som berör dom för dom vet att jag gillar att vara så.

Det finns faktiskt en anledning till att de flesta inte släpper någon in på livet förrän de känt personen väldigt länge. Genom att göra det så lämna man ut sig, och man vill inte lämna ut sig till någon man inte litar på till 110%.

ford skrev:Det finns faktiskt en anledning till att de flesta inte släpper någon in på livet förrän de känt personen väldigt länge. Genom att göra det så lämna man ut sig, och man vill inte lämna ut sig till någon man inte litar på till 110%.

Det har du helt rätt i tror jag och bör man göra det egentligen? Det finns elaka människor....

tvilling99 skrev:Detta kan jag tycka är skönt med andra aspiesar,att man kan gå rak på sak,men tyvärr har jag många gånger varit med om att andra aspiesar har sagt att de gillar att prata om personliga saker med andra och inte gillar allt ytligt småsnack men sen när man försöker komma dem in på livet så antingen orkar de inte det eller är de inte alls så beredda på att släppa någon annan på livet som de vill göra sken av.

Man ska nog inte undervärdera personkemin mellan aspiesar heller. Det är väl min uppfattning att man väldigt snabbt upptäcker när man träffat på en Aspie som har en matchande personkemi, och sedan kan man ha vitt skilda uppfattningar om alla möjliga saker men ändå ha en vänskapligt relation i botten. Det är mestadels denna grupp som man vill prata om mer personliga saker med. Utan att det finns en matchande personkemi så vill iaf inte jag öppna mig för mycket.

Personkemi är A och O och det flesta människor lämnar inte ut sig förrän det känner en person riktigt väl och jag tycker de gör alldeles rätt. Jag pratar bara förtroliga saker med vänner jag känner ordentligt och vet att jag kan lita på fullt ut.

För övrigt är inte kompis och vän samma sak för mig och jag vet fler som delar upp det. Kompisar är för mig ytligare bekantskap men att man oftare hittar på saker tillsammans tex. fika på sta`n.

Jag fick inga kompisar för att jag var tyst och svårkontaktbar när jag var yngre. De hatade mig för att jag var tyst och initiativlös.

Nu som vuxen när jag gaggar på om tex djur, så tycker folk i allmänhet att jag är social och trevlig. Men när jag "försvinner" in i min värld och blir tyst så tror de att jag är sur eller ledsen.

Men, ytterst få människor gillar mig. Jag ger ett otrevligt och uppkäftigt intryck irl.

Det är tråkigt att väldigt få människor går att lita på. De allra flesta sviker, och det väldigt fort, när jag tvärtom är beredd på att ställa upp det första jag gör och sedan hålla det.

Det är just det jag menar, folk binder sig inte särskilt snabbt, i synnerhet inte om de redan har en del vänner.

Försök ändra filosofi: istället för att tänka "nu skall jag föröka hitta några riktigt nära vänner", så försök inrikta dig på att vara social, komma ut och träffa folk och ha trevligt. Att få nära är inget som kommer genom att man lägger ned hela sin själ i att försöka bli vän med en viss person, utan snarare någonting som uppstår av sig själv ibland, när man träffat någon/några som personkemin stämmer med och som man har åtminstone några intressen gemensamt. Tyvärr tar sådant ganska lång tid, man blir inte nära vän med någon över en natt, utan det tar vanligtvis flera år. Viktigast är att man är allmänt social (utan att lämna ut sig för mycket i början) och hjälpsam (utan att låta sig utnyttjas), samt komma ihåg att tänka på det där underförstådda med tjänster och gentjänster.

ford skrev:... försök inrikta dig på att vara social, komma ut och träffa folk och ha trevligt.

Det är i de allra flesta fall en oxymoron.
Ska det bli trevligt så lär man ju träffa andra nerdar eller folk som ha samma uttalade mål, inte "folk" i allmänhet.

ling0n skrev:Det är tråkigt att väldigt få människor går att lita på. De allra flesta sviker, och det väldigt fort, när jag tvärtom är beredd på att ställa upp det första jag gör och sedan hålla det.

Det är så jag upplever det också. De drar så fort det verkar bli besvärligt. Själv ställer man upp hur långt som helst för sina vänner. Nåja, det har ju resulterat i att man inte har så många vänner men de man har är desto bättre. Resten blir snabbt degraderade till kompisar om de nu ens passerat nålsögat.

Jag känner även på det viset. Jag har extremt svårt att lita på människor, men, dem som litar på mig kan garantera att jag litar på dem, just för att det inte varit många pålitliga människor i mitt liv.

Men jag ska inte klaga, jag har tre vänner, och dem ska jag försöka hålla så länge jag lever!

ford skrev:.intressen vanligtvis är viktigare än åsikter, så egentligen skulle skalan efter vad NT:s ser som viktigt vid val av vänner kunna göras så här (generaliserat):

1. Personkemi
2. Intressen
3. Livsstil
4. Åsikter/värderingar

DOck saknar inget av detta betydelse, men det enda som är helt avgörande är personkemin.

Förstår inte riktigt din uppdelning. För mig är värderingar helt avgörande för om jag ska kunna lita på någon. Personkemi är ett tämligen flummigt begrepp som mest används för att man inte vill ta tag i att det finns djupare motsättningar mellan två personer.

ford skrev:Viktigast är att man är allmänt social (utan att lämna ut sig för mycket i början) och hjälpsam (utan att låta sig utnyttjas), samt komma ihåg att tänka på det där underförstådda med tjänster och gentjänster.

Låter som en svår balansgång.

HGJ skrev:

ford skrev:Viktigast är att man är allmänt social (utan att lämna ut sig för mycket i början) och hjälpsam (utan att låta sig utnyttjas), samt komma ihåg att tänka på det där underförstådda med tjänster och gentjänster.

Låter som en svår balansgång.

För att inte tala om det där att bjuda igen...

sommar skrev:Personkemi är A och O och det flesta människor lämnar inte ut sig förrän det känner en person riktigt väl och jag tycker de gör alldeles rätt. Jag pratar bara förtroliga saker med vänner jag känner ordentligt och vet att jag kan lita på fullt ut.

För övrigt är inte kompis och vän samma sak för mig och jag vet fler som delar upp det. Kompisar är för mig ytligare bekantskap men att man oftare hittar på saker tillsammans tex. fika på sta`n.

"personkemi" kan jag helt ärligt inte säga vad det är. Hur förklarar du det?

Jag ser nog likvärdigt på kompis/vän (dvs att det är samma ord i princip) och resten är snarare "bekanta". Skulle f ö vara intressant och ser hur andra här delar in folk.

Är det ligga vanligt bland Neurotypiska att dela in mycket på detta sätt? Och hålla rätt strikta regler om vad en kompis är och inte? (Talar till alla i tråden).

HGJ skrev:

ford skrev:Viktigast är att man är allmänt social (utan att lämna ut sig för mycket i början) och hjälpsam (utan att låta sig utnyttjas), samt komma ihåg att tänka på det där underförstådda med tjänster och gentjänster.

Låter som en svår balansgång.

Hela livet är en balansgång