Var det någon som såg Greys Anatomy i onsdags? Där var det en karaktär med AS.

Vad tyckte ni?

(Visades onsdag 10/12, tror det går i repris på söndag 14/12)

Antar att det är "förra" avsnittet som visats på tv nu då. Jag skrev i NFD (kommer inte ihåg tråden) om det, men kan sammanfatta mitt intryck så här:
Så jävla trist att det alltid är samma stereotyp som poppar upp i tv-serier. Hade varit mycket intressantare med en karaktär med AS där det verkligen är ett "osynligt" handikapp och att man inte får reda på det förrän flera avsnitt senare. När denna typen alltid är den som visas så "lär" sig allmänheten att det är så en person med AS är, och passar man då inte in i den bilden så får man "försvara" sig för det kan minsann inte vara AS man har då. Usch, jag hade förträngt detta avsnittet lite, men nu blev jag förbannad igen.

Vad tyckte du?

Aha... ungefär som den här Espenson i Boston Legal, eller? Det var ungefär likadant där.

Iofs är det väl bra att AS börjar implementeras i TV-serier sakta men säkert. Nu har de kommit så långt. Nu får vi lobba vidare för att manusförfattare ska lära sig mer än den gamla stereotypen också... kanske någon av oss kan medverka till att någon ny svensk TV-serie kan få ett sådant inslag...

Jag tycker att Dr. Dixon är en extremt överdriven karaktär. Hon är med mer senare (bland annat i absolut senaste avsnittet, jag laddar hem dem och ser på dem istället, orkar inte vänta tills de kommer till svensk tv), och det känns som att hon är skapad av någon som träffat någon med Kanners Syndrom (ett bad case också). Dålig porträttering av AS i mina ögon.

Jag reagerade ungefär som ni. Det tog inte mer än ett ögonblick sedan karaktären introducerats så tänkte jag "Aha, den där karaktären skall föreställa en aspie". Och mycket riktigt.

Mycket överdriven karaktär som kan förmedla eller förstrka en sned bild av vad/hur AS är. Samtidigt intressant att AS börjar dyka upp i film och serier. Trevligt att personen anses vara kompetent och kunnig. Inte så trovärdigt spelat.

Jag tänker att det riktig intressanta blir när AS börjar skildras inte som kärnan i karaktären, utan som en komponent i en komplex karaktär. Jag har sett det rörande vissa andra funktionsnedsättningar. Det finns en manlig skådespelare som är rullstolsburer (judging amy, las vegas) och en kvinna som är döv (bortom alla ord, West Wing). Där är det människor som skildras, inte funktionsnesdsättningar. Men att vi finns är ju samtidigt någon slags första steg. Tror jag att jag tycker...

Tur att jag inte sett det då, jag som varit på Asperger-center på kurs och blivit helt sne' på hur AS beskrivs. Var tvungen att säga till några föreläsare att det vore himla bra om de kunde nyansera sin bild lite, och inte säga att det ÄR så, om allt möjligt, som om det var så för alla aspisar, utan säga att det är OFTAST så, men att många naturligtvis har mindre problem med X och många lär sig att göra nåt, men kanske på ett annat sätt eller senare. Gaaah!

Det jag reagerade mest på var att Folk med AS har svårt att förstå andras känslor och tankar. Öh, say what? Många har det, men många kan förstå såväl känslor som tankar, men kanske inte kan agera på det, eller agera på det på det förväntade sättet?

En annan grej var att "självkänsla och självförtroende skapas genom goda relationer". Kunde man inte få goda relationer med vänner kunde man iaf få det via familjen, som var mer tolerant...

Snälla nån, även om ovanstående är sant, så kan man väl få god självkänsla och självförtroende genom annat än uteslutande relationsbaserade saker? Jag har läst om många aspisar som bara fått skit som små men ändå växt upp med en kärna av att de har rätt att finnas och på sina egna villkor.

Om en del jag reagerade på, i pausen, sa de att det var bra att jag sa det, och att det var sant att man kunde nyansera sig, men om annat sa de att man var tvungen att generalisera. Självklart kan man inte säga Aspie 1 är si, aspie 2 är så, och aspie 3, 4, 5 och 6 är på andra sätt, man är tvungen att ta det lite förgrovat, men det går ju alltid att mjuka upp det man säger med De flesta eller Många istället för ALLA osv.

Om inte annat för att aspisar i publiken ska kunna ta till sig det de säger fast de inte känner igen sig i beskrivningen. Sa att de borde tänka på att det bland föräldrar till aspisar måste finnas ett stort antal som själva har diagnos eller kunde få det, och att det är viktigt att ha en mindre majoritetsnormativ attityd.

Jag tror att goda relationer är nödvändigt för att man ska kunna ha självförtroende och självkänsla. Det är nog inte där "det skapas", men det behövs.

Charley? skrev:Jag tror att goda relationer är nödvändigt för att man ska kunna ha självförtroende och självkänsla. Det är nog inte där "det skapas", men det behövs.

Inte bara det, det tror jag inte. På det som stod i hennes powerpoint och som hon bara läste upp så lät det så.

Jaha, nej, inte bara goda relationer. Men utan goda relationer går det icke.

Charley? skrev:Jaha, nej, inte bara goda relationer. Men utan goda relationer går det icke.

Men menar du alltså att folk som tycks ha en sund självkänsla och ett okej självförtroende men är uppväxta utan goda relationer bara fejkar eller inbillar sig?

alfapetsmamma skrev:

Charley? skrev:Jaha, nej, inte bara goda relationer. Men utan goda relationer går det icke.

Men menar du alltså att folk som tycks ha en sund självkänsla och ett okej självförtroende men är uppväxta utan goda relationer bara fejkar eller inbillar sig?

Vad snackar du om? Det är väl fullt möjligt att ha goda relationer som man fått när man vuxit upp? Jag säger inte att man måste haft sådana hela livet.

Charley? skrev:Jag tror att goda relationer är nödvändigt för att man ska kunna ha självförtroende och självkänsla. Det är nog inte där "det skapas", men det behövs.

Ahhh.. nu har man inget självförtroende och ingen självkänsla heller....

Goda relationer har jag, till mina barn. Men där tar det stopp. Trots detta finns det både självförtroende och självkänsla. Begreppet självkänsla är f.ö något som jag ser kritiskt på. Ska man tro en del så handlar det om att ignorera kritik och bara bestämma sig för att man duger som man är. Men när 3:e personen framför samma kritik som de 2 första, kanske man borde ta åt sig?,

tahlia skrev:

Charley? skrev:Jag tror att goda relationer är nödvändigt för att man ska kunna ha självförtroende och självkänsla. Det är nog inte där "det skapas", men det behövs.

Ahhh.. nu har man inget självförtroende och ingen självkänsla heller....

Goda relationer har jag, till mina barn. Men där tar det stopp. Trots detta finns det både självförtroende och självkänsla. Begreppet självkänsla är f.ö något som jag ser kritiskt på. Ska man tro en del så handlar det om att ignorera kritik och bara bestämma sig för att man duger som man är. Men när 3:e personen framför samma kritik som de 2 första, kanske man borde ta åt sig?,

Ibland blir jag riktigt ledsen när du beskriver hur man kan se på sig själv som det här med självkänsla nu. För mig är det du beskriver en av de extremaste beskrivningarna jag någonsin sett och en värdering till att man inte skulle vara värd något alls för att man tycker om sig själv. Är det verkligen så du menar?

Handlar det inte mer om att man kanske måste acceptera sig själv som man är, förlika sig på samma gång som man gör sitt bästa? Att inte hela tiden jaga sig själv med "gör bättre, gör bättre, gör bättre". Det förtar inte att man bör lyssna på kritik för även den kan vara vänligt sinnad och man får en bättre självkänsla efter att ha följt råden.

Charley? skrev:

alfapetsmamma skrev:

Charley? skrev:Jaha, nej, inte bara goda relationer. Men utan goda relationer går det icke.

Men menar du alltså att folk som tycks ha en sund självkänsla och ett okej självförtroende men är uppväxta utan goda relationer bara fejkar eller inbillar sig?

Vad snackar du om? Det är väl fullt möjligt att ha goda relationer som man fått när man vuxit upp? Jag säger inte att man måste haft sådana hela livet.

Ja men då så. Men jag tycker du låter väldigt aggro i tonen? Jag frågade bara vad du menade, jag sa inte att du sa si eller så, behöver du hugga då?

tahlia skrev:Ahhh.. nu har man inget självförtroende och ingen självkänsla heller....

Goda relationer har jag, till mina barn. Men där tar det stopp. Trots detta finns det både självförtroende och självkänsla. Begreppet självkänsla är f.ö något som jag ser kritiskt på. Ska man tro en del så handlar det om att ignorera kritik och bara bestämma sig för att man duger som man är. Men när 3:e personen framför samma kritik som de 2 första, kanske man borde ta åt sig?,

Skrev jag någonting som säger att du inte har bra självförtroende eller självkänsla? Du har goda relationer till dina barn, ergo kan du ha bra sjävförtroende och självkänsla. Var säger jag emot dig?

alfapetsmamma skrev:Ja men då så. Men jag tycker du låter väldigt aggro i tonen? Jag frågade bara vad du menade, jag sa inte att du sa si eller så, behöver du hugga då?

PMS, sömnproblem, schizofreni och psykopati. Nej, jag behöver inte låta så aggro. Det börjar bara bli väldigt tröttsamt att folk tolkar in en massa i allt jag skriver (se tahlias inlägg).

Ska försöka skärpa mig, tack för påpekandet.