Jag har själv under en lång tid gjort stora ansträngningar för att kunna umgås med och fungera väl med NT. Lära mig de sociala reglerna, tolka kommunikation och signaler, uttrycka mig rätt mm. Vilket har gett till positiva resultat där jag kan prata obehindrat med de flesta och samarbeta lika så. Men jag har märkt att jag blir mycket mer nervös när jag ska umgås med andra som har AS. Det känns som att jag är i ett nytt socialt sammanhang, nya regler att ta hänsyn till, ny kommunikationsstil jag behöver lära mig mm, vilket gör mig osäker. Jag blir mer vaksam med mitt ordval och mer observant på den andres reaktion och vad de säger, vilket gör att jag känner mig mindre avslappnad. Undrar dock om det är i mitt huvud som jag gör det mer komplicerat än vad det är egentligen.

Ni som har en släng av AS, tycker ni att det är lättare eller svårare att umgås / arbeta med andra som har AS? Eller föredrar ni att umgås / arbeta med människor som är NT?

Det beror på helt...

En del andra aspergare kommer jag inte alls överens med, men med de flesta funkar samarbete bra.

Tycker AS-människor i regel är väldigt egocentrerade, prestigefyllda och onyanserade. Eftersom de är så enkelspåriga är de lätta att förutsäga och hantera. Inte svåra att umgås med alls.

Helt omöjliga att diskutera med dock. Men vem fan vill diskutera med någon som bara ältar sin överförenklade missuppfattning hela tiden. Man får ta på sig tålamodet och välja sina strider.

AS kan gå bra, med andra typ ADHD kan gå sämre, men inte alltid, men NT är rena mysterium

Tyvärr har jag inte lättare för varken det ena eller andra. Men i vissa sammanhang kan jag föredra att vara med andra som har någon NPF. När jag själv känner mig trött och/eller skör och situationen anpassas så att alla deltagare orkar delta.