Apropå konstiga saker katter gör. En gång när vår ytterdörr stod öppen kom plötsligt en katt som skjuten ur en kanon. Den sprang in och fortsatte direkt ner i källaren. Hur skulle vi få tag på den där, det är ju jättemycket saker där och lätt att gömma sig. Men efter en stund kom den upp, vi öppnade dörren och den sprang ut igen.

Har aldrig sett den katten varken förr eller senare. Tror att den var jagad av en annan katt och sökte första bästa gömställe. Men jag tittade runt när den sprungit in och såg ingen annan katt i närheten.

Grannens katt ville gärna komma in och undersöka, men den var ju inte panikslagen, bara nyfiken. Eftersom det inte fanns någon annan katt hos oss, såg den förstås vår trädgård, vårt hus och oss som en del av sitt revir.

Nu har grannen en annan katt. Det är en raskatt och den är myckare räddare och mer reserverad. Den sitter ibland precis utanför grannens trädgård, den vågar sig inte långt bort. Men för säkerhets skull har grannen gps på den.

Där min dotter bor är det en rätt trafikerad gata utanför. Där dundrar bilar och bussar. Ändå finns det utekatter som går där.

De gick i kattköpartankar, men eftersom det skulle vare en speciell ras så de väntade på att en kattunge skulle födas. Under tiden släppte de in en röd katt av typen "går i alla gålar, slickar alla skålar".

Men så äntligen hade kattungen av rätt ras fötts och när den blivit 12 veckor gammal kom den till sitt nya hem.

Då var det slut på besöken av den röda katten. Jag tyckte synd om den, den satt på fönsterblecket och såg ledsen ut. Ibland jamade den, det hördes inte men man såg att den öppnade munnen.

En förvirrad och olycklig kattunge som slitits ifrån gamla matte och husse och också ifrån sin mor, far och syster.

Nu kunde den röda katten och den vita kattungen se varandra genom fönstret. Men budskapet tycktes inte gå fram till den röda katten "det här stället är inte stort nog för oss bägge två". Ibland kom inte den röda katten på ett par dar och då tänkte vi "nu har han gett upp," men så satt han där utanför fönstret igen. Han ville inte ge upp sitt "home away from home".

Jag tyckte faktiskt den där röda katten var väldigt fin. Jag tyckte synd om honom och gick ut på trappan. Han hoppade genast ned och lade sig på rygg för att fjäska för att få komma in. Men när jag skulle smeka honom på huvudet bet han mig. Han var inte alls vänligt inställd. Jag tolkade det som att han var rasande för att han inte blev insläppt. "Jag tvingas fjäska men jag gillar det inte, det är min rättighet att komma in, det är mitt revir!"

Ibland var vi ute med kattungen i trädgården. Det var plank på två sidor. Längst bort sluttade det mot skogen. Där såg vi en räv som iaktog oss. Men kattungen märkte inget.

En dag pratade vi människor där. Den röda katten som förstås såg alla grannträdgårdar som sitt revir hörde oss och hoppade ner från planket. Vet inte vem av katterna som blev mest förvånad. Kattungen såg först livrädd ut. "Hjälp, matte!"

Jag har haft många katter i mitt liv. Just nu har jag två smarta katter samtidigt. Tror inte det hänt förr. Jag semestrade i en husvagn som hade två rum, det började bli kallt så jag var tvungen att stänga in mig i det minsta rummet för värme. Hade ett element där. Katterna hade mat och sin låda i det stora rummet. Dörren mellan gick inte riktigt att stänga. Så katterna lärde sig snabbt att öppna den från båda hållen, sedan gick den igen av sig själv.

Bra idé för innekatten:

Kul idé för katten men då kan man knappast ha något annat på väggarna.

På någon sekund insåg kattungen att den rödvita katten inte tänkte anfalla honom och de nosade på varandra.

Sedan var det den rödvita katten som flydde medan kattungen följde efter för att leka. Vuxna katter vill inte leka med kattungar.

Efter denna episod såg vi aldrig den rödvita katten i trädgården el på fönsterblecket igen. Först nu insåg han att detta var en annan katts revir. Trots att han sett kattungen genom fönstret förr.

Min ena katt måste bada tassarna i vattenskålen för att dricka. Mys när han sedan lägger sig under täcket med slasktass.