Ja, nu kan jag skratta åt det, men experimenten var av ren nyfikenhet. Hade naturligtvis inga onda avsikter med det, även om jag framställde giftiga ämnen också. Men kemi är lika intressant o toxikologi är spännande.


Men jo, det finns de på min sysselsättning som är civilingenjörer, men som gör som jag, lägger pussel, snickrar, målar, gör keramik eller nått annat estetiskt. Många tror att man automatiskt är nån lågbegåvad mupp för att man har en sån sysselsättning. Men det gemensamma är att man inte mår bra, o det är gemenskapen och själva sysselsättningen som ska verka rehabiliterande. I brist på ett riktigt jobb, som man kanske inte är redo för.

Jag har slutat bry mig om vad folk tror det är, men kanske inte heller nämner det direkt när jag träffar nån ny person utanför verksamheten. Det är dock sagt att det inte för blandas ihop med daglig verksamhet, även om många kallar det för det ändå. Det är sagt att vi ska kalla det sysselsättning istället.

thebluewizard skrev:Jag gick sedan Fysikerprogramet vid Lunds Universitet och specialiserade mig sedan mot experimentell kärnfysik. Jag ingick i en internationell grupp som hade sin bas vid MaxLab och vi försökte lära oss mer om atomkärnans egenskaper.

Hur gick det med det där då? Fick du någon doktorsexamen? Är du inte forskare längre? Var det din eventuella autism som satte stopp för det?

nescio skrev:

thebluewizard skrev:Jag gick sedan Fysikerprogramet vid Lunds Universitet och specialiserade mig sedan mot experimentell kärnfysik. Jag ingick i en internationell grupp som hade sin bas vid MaxLab och vi försökte lära oss mer om atomkärnans egenskaper.

Hur gick det med det där då? Fick du någon doktorsexamen? Är du inte forskare längre? Var det din eventuella autism som satte stopp för det?

Jodå visst fick jag min doktorsexamen, men sen fick det vara. Jag jobbade nästan ihjäl mig, inte mina ord utan en läkare jag träffade. När jag jobbade som mest snittade jag kanske 16-17 h per dag, 7 dagar i veckan. Inte särskilt hälsosamt skulle det visa sig.

Hej! Jag lånar denna tråden lite grann. Nog mitt första inlägg här på forumet. Blev lite förvånad att jag redan var registerad här (eller egentligen inte). Har gjort en utredning tidigare för några år sedan och det var väl inte tillräckligt för sätta en autismdiagnos.

Men jag tycker att jag känner att jag blivit mycket mer autistisk sedan min utbrändhet 2018. Eller framförallt sista året, svårt att beskriva. Men jag gillar att ha lägenheten extremt välstädad nuförtiden. Gillar att ha ordning och reda både hemma och på jobbet. Hatar sociala situationer allt som ofta. Även när det gäller familjemedlemmar eller fåtal vänner. Älskar ensamtid hemma. Har väl alltid gillat att vara ensam och sitta vid datorn men har dragit mig tillbaka mer de senaste åren.

Mitt närminne har försämrats radikalt (har alltid varit dåligt dock), har ibland svårt att utföra enkla uppgifter som jag klarat tidigare, speciellt när jag blir stressad, vilket jag blir väldigt lätt.

Blir lätt stressad av sociala situationer. Drar mig gärna undan.

Har fått svårare med ögonkontakt på sistone. Övertänker i sociala situationer.

Tidigare klarade jag stress mycket bättre tidigare. Jobbar på ett industrijobb där det är stress, nu klarar jag inte stressen, är sjukskriven 50% sedan i några veckor tillbaka.

Däremot har jag väl inte några specialintressen, eller jo jag älskar ju datorer, flygplan och bilar t.ex. men snöar inte in mig så mycket ändå.

Är verkligen inte konstnärlig av mig, kan inte ens skriva mitt namn snyggt.

Har kollat på många YouTube-videos om autism på sistone. Många förespråka att man ska träffa likasinnade för att då går det oftast upp om man har autism eller inte. Har även gjort test på nätet som pekar på autism, men anser att man inte kan lita på dom riktigt?

Tack för mig! Ha det bra alla

thebluewizard skrev:Ta kvantmekaniken t.ex. Av alla de teorier jag studerat är det den vackraste av dem alla, jag tycker att matematiken den baseras på är vacker, jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det i ord utöver detta men så är det. Det är samtidigt den mest abstrakta delen av fysik jag studerat, utifrån vår Newtonska världsbild är den ologisk men för mig spelar det mindre roll, då jag kan se det logiska i det matematiska resonemanget och för mig är det det viktigaste. Betyder det att jag förstår kvantmekanik? Nej det gör det sannerligen inte, Feynman sa vid ett tillfälle att träffar du någon som påstår sig förstå kvantmekaniken så har personen antagligen inte förstått något alls.

thebluewizard skrev:När jag studerade högre matematiska dimensioner i Lund var våra föreläsare noga med att påpeka att vi inte fick försöka föreställa oss dessa dimensioner fysiskt.

Jag skulle vilja förstå kvantmekanik. Problemet är att jag bara förstår sånt som jag kan tänka på i bilder. Det verkar hopplöst att göra med kvantmekanik. Det är bara formler, med massor av variabler som man flyttar runt. Jag känner att det inte går att förstå och tröttnar därför snabbt på att läsa om det.

Intressant! För mig är det precis tvärtom. Särskilt tydligt blir det inom matematiken där jag kan få kämpa rätt hårt med förhållandevis enkla geometriska problem, men älskar utmanande differentialekvationer och integraler för att nämna två exemepel.

Har du har en bakgrund inom naturvetenskapliga studier?

thebluewizard skrev:Har du har en bakgrund inom naturvetenskapliga studier?

Jag är civilingenjör, datateknik. Det var inte mycket fysik i min utbildning. Bara mekanik, vågrörelselära och värmelära.

nescio skrev:

thebluewizard skrev:Ta kvantmekaniken t.ex. Av alla de teorier jag studerat är det den vackraste av dem alla, jag tycker att matematiken den baseras på är vacker, jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det i ord utöver detta men så är det. Det är samtidigt den mest abstrakta delen av fysik jag studerat, utifrån vår Newtonska världsbild är den ologisk men för mig spelar det mindre roll, då jag kan se det logiska i det matematiska resonemanget och för mig är det det viktigaste. Betyder det att jag förstår kvantmekanik? Nej det gör det sannerligen inte, Feynman sa vid ett tillfälle att träffar du någon som påstår sig förstå kvantmekaniken så har personen antagligen inte förstått något alls.

thebluewizard skrev:När jag studerade högre matematiska dimensioner i Lund var våra föreläsare noga med att påpeka att vi inte fick försöka föreställa oss dessa dimensioner fysiskt.

Jag skulle vilja förstå kvantmekanik. Problemet är att jag bara förstår sånt som jag kan tänka på i bilder. Det verkar hopplöst att göra med kvantmekanik. Det är bara formler, med massor av variabler som man flyttar runt. Jag känner att det inte går att förstå och tröttnar därför snabbt på att läsa om det.

Richard Feynman sa...


Jag kan t.ex. inte föreställa mig på nått sätt hur t.ex. en foton både är en våg o en partikel samtidigt, till den observeras, men man får bara acceptera att det är så. Eller fler dimensioner, hur det skulle kunna fungera? Jag vet inte om t.ex. Einstein såg i nån form av bilder hur allt fungerade i relativitetsteorin, eller om han bara räknade på det? Jag skulle i.a.f. vilja kunna se sånt i bilder...

Richard skrev:

nescio skrev:

thebluewizard skrev:Ta kvantmekaniken t.ex. Av alla de teorier jag studerat är det den vackraste av dem alla, jag tycker att matematiken den baseras på är vacker, jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det i ord utöver detta men så är det. Det är samtidigt den mest abstrakta delen av fysik jag studerat, utifrån vår Newtonska världsbild är den ologisk men för mig spelar det mindre roll, då jag kan se det logiska i det matematiska resonemanget och för mig är det det viktigaste. Betyder det att jag förstår kvantmekanik? Nej det gör det sannerligen inte, Feynman sa vid ett tillfälle att träffar du någon som påstår sig förstå kvantmekaniken så har personen antagligen inte förstått något alls.

thebluewizard skrev:När jag studerade högre matematiska dimensioner i Lund var våra föreläsare noga med att påpeka att vi inte fick försöka föreställa oss dessa dimensioner fysiskt.

Jag skulle vilja förstå kvantmekanik. Problemet är att jag bara förstår sånt som jag kan tänka på i bilder. Det verkar hopplöst att göra med kvantmekanik. Det är bara formler, med massor av variabler som man flyttar runt. Jag känner att det inte går att förstå och tröttnar därför snabbt på att läsa om det.

Richard Feynman sa...

Feynman.jpeg

Jag kan t.ex. inte föreställa mig på nått sätt hur t.ex. en foton både är en våg o en partikel samtidigt, till den observeras, men man får bara acceptera att det är så. Eller fler dimensioner, hur det skulle kunna fungera? Jag vet inte om t.ex. Einstein såg i nån form av bilder hur allt fungerade i relativitetsteorin, eller om han bara räknade på det? Jag skulle i.a.f. vilja kunna se sånt i bilder...

Ja men precis så enligt vad Feynman sa

Nä det kan inte jag heller, men jag förlitar mig på det experimentella vad det visar oss genom the double slit experiment.

Hur Einstein såg på det vet jag inte, men han utgick ifrån visuella tankeexperiment när han formulerade den allmänna och speciella relativitetsteorin men sedan övergick hans arbete mer åt det teoretiska hållet. Uttrycker mig som en kratta idag men är mentalt helt utmattad...

Mvh Mikael

Richard skrev:

nescio skrev:

thebluewizard skrev:Ta kvantmekaniken t.ex. Av alla de teorier jag studerat är det den vackraste av dem alla, jag tycker att matematiken den baseras på är vacker, jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det i ord utöver detta men så är det. Det är samtidigt den mest abstrakta delen av fysik jag studerat, utifrån vår Newtonska världsbild är den ologisk men för mig spelar det mindre roll, då jag kan se det logiska i det matematiska resonemanget och för mig är det det viktigaste. Betyder det att jag förstår kvantmekanik? Nej det gör det sannerligen inte, Feynman sa vid ett tillfälle att träffar du någon som påstår sig förstå kvantmekaniken så har personen antagligen inte förstått något alls.

thebluewizard skrev:När jag studerade högre matematiska dimensioner i Lund var våra föreläsare noga med att påpeka att vi inte fick försöka föreställa oss dessa dimensioner fysiskt.

Jag skulle vilja förstå kvantmekanik. Problemet är att jag bara förstår sånt som jag kan tänka på i bilder. Det verkar hopplöst att göra med kvantmekanik. Det är bara formler, med massor av variabler som man flyttar runt. Jag känner att det inte går att förstå och tröttnar därför snabbt på att läsa om det.

Richard Feynman sa...

Feynman.jpeg

Jag kan t.ex. inte föreställa mig på nått sätt hur t.ex. en foton både är en våg o en partikel samtidigt, till den observeras, men man får bara acceptera att det är så. Eller fler dimensioner, hur det skulle kunna fungera? Jag vet inte om t.ex. Einstein såg i nån form av bilder hur allt fungerade i relativitetsteorin, eller om han bara räknade på det? Jag skulle i.a.f. vilja kunna se sånt i bilder...

En våg(vatten) som kommer mot stranden kan knuffa en badboll längre upp på land. Som om den vore en annan badboll. Eller ett par händer.

Kanske inte lika konstigt med vatten då vatten består av atomer liksom badbollen. Men det är även där vågens energi som knuffas, tror jag. Fick lära mig på gymnasiet att vattnet i en våg bara rör sig upp och ner.

Ljudvågor kan beskrivas som fononer så vattenvågor kanske är aquaoner. Eller har jag missat något kanske.

thebluewizard skrev:

Richard skrev:

nescio skrev:Jag skulle vilja förstå kvantmekanik. Problemet är att jag bara förstår sånt som jag kan tänka på i bilder. Det verkar hopplöst att göra med kvantmekanik. Det är bara formler, med massor av variabler som man flyttar runt. Jag känner att det inte går att förstå och tröttnar därför snabbt på att läsa om det.

Richard Feynman sa...

Feynman.jpeg

Jag kan t.ex. inte föreställa mig på nått sätt hur t.ex. en foton både är en våg o en partikel samtidigt, till den observeras, men man får bara acceptera att det är så. Eller fler dimensioner, hur det skulle kunna fungera? Jag vet inte om t.ex. Einstein såg i nån form av bilder hur allt fungerade i relativitetsteorin, eller om han bara räknade på det? Jag skulle i.a.f. vilja kunna se sånt i bilder...

Ja men precis så enligt vad Feynman sa

Nä det kan inte jag heller, men jag förlitar mig på det experimentella vad det visar oss genom the double slit experiment.

Hur Einstein såg på det vet jag inte, men han utgick ifrån visuella tankeexperiment när han formulerade den allmänna och speciella relativitetsteorin men sedan övergick hans arbete mer åt det teoretiska hållet. Uttrycker mig som en kratta idag men är mentalt helt utmattad...

Mvh Mikael

Kanske detta kan vara något

https://www.youtube.com/watch?v=WIyTZDHuarQ

*Updatering

Precis avslutat mitt möte med läkare ifråga. Han var toppen och gick helt på psykologens linje. Så jag antar att det är officiellt nu, jag har autism.

nescio skrev:

thebluewizard skrev:Ta kvantmekaniken t.ex. Av alla de teorier jag studerat är det den vackraste av dem alla, jag tycker att matematiken den baseras på är vacker, jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det i ord utöver detta men så är det. Det är samtidigt den mest abstrakta delen av fysik jag studerat, utifrån vår Newtonska världsbild är den ologisk men för mig spelar det mindre roll, då jag kan se det logiska i det matematiska resonemanget och för mig är det det viktigaste. Betyder det att jag förstår kvantmekanik? Nej det gör det sannerligen inte, Feynman sa vid ett tillfälle att träffar du någon som påstår sig förstå kvantmekaniken så har personen antagligen inte förstått något alls.

thebluewizard skrev:När jag studerade högre matematiska dimensioner i Lund var våra föreläsare noga med att påpeka att vi inte fick försöka föreställa oss dessa dimensioner fysiskt.

Jag skulle vilja förstå kvantmekanik. Problemet är att jag bara förstår sånt som jag kan tänka på i bilder. Det verkar hopplöst att göra med kvantmekanik. Det är bara formler, med massor av variabler som man flyttar runt. Jag känner att det inte går att förstå och tröttnar därför snabbt på att läsa om det.

Det finns max två variabler i formlerna, ibland bara en. Man luras av dom grekiska symbolerna.

Formlerna är alltså av typen:
Y=f(x) eller Z=f(x,y)

Vågfunktionen är t ex ¥=f(x,t)
Variablerna är där x(sträcka) och t(tid)

Funktionen för "partikels rörelse i låda" har bara en variabel, X=f(t)

(e, pi och i är matematiska tal med bestämda värden)

thebluewizard skrev:

Ignatius skrev:

thebluewizard skrev:Jag fick inte göra några IQ tester eller liknande men jag har en forskarbakgrund inom fysik så antar att det i sig är talande.

Och jag är forskarutbildad i ett humanistiskt ämne vid Lunds universitet. Efter diagnos blev jag erbjuden att måla och lägga pussel i daglig verksamhet. Det är lite det jag menar med att stödåtgärder etc inte är anpassade utan utgår från fördomar och allt-ska-passa-alla mentalitet.

Tja min bakgrund har ju gjort mig allvarligt sjuk vid mer än ett tillfälle, så även om jag i perioder kan sakna forskarlivet är det inte på något sätt hållbart i längden. Jag behöver något annat och är öppen för förslag. Så länge jag mår bra av det jag gör är jag på något sätt likgiltig inför vad det kan vara. Jag har mått så dåligt så länge och är rätt färdig med den biten känner jag

Läst hela tråden med viss igenkänning:
Som barn blev jag intresserad av fysik genom min far, som var teoretisk fysiker. Han forskade om kärnmagnetisk resonans, bland annat, men dog i suicid 1970, samma år som jag fyllde 10. Min pappa var mycket intresserad av de filosofiska och existentiella aspekterna av vad fysik kan vara.
Som jag ser det utlöstes hans mentala kris av en oförmåga att hantera sitt intresse, i kombination med bristfälligt stöd i omgivningen. Jag gav mig aldrig hän åt matematiken, fysiken eller filosofin av rädsla för att hamna i samma sits.
Sen kan vi snabbspola mitt liv fram till 2021 då jag efter utredning - som jag själv bett om - fick diagnoserna autism & medelsvår ADHD. För mig har det inneburit att jag accepterat de svårigheter, som genom livet ställt till det i mitt yrkesliv. Jag tillåter mig numera att gå igång på olika intressen, låta dem komma och gå. Utan att försöka göra intresset till något jag ska försörja mig på eller ha som yrke. Och har tack och lov kunnat gå i tidig pension på halvtid, med permanent sjukersättning på halvtid.
En del av oss (med NPF) klarar inte att arbeta. I alla fall som arbetsmarknaden ser ut nu för tiden.

Jag förnekar inte att det finns dem av oss som mår dåligt av ett vanligt jobb (det gör jag med) och som behöver daglig verksamhet eller ett anpassat arbete. Jag har helskärpta vänner med diagnos som har det så. Det funkar bra för dem.
Det som hände mig var att alla förutsatte att det var det jag ville ha och behövde. Ingen kunde tänka sig att jag försörjer mig på det jag gör och det jag kan. Jag blev idiotförklarad.

Jag är jätteglad över min plats på DV, bara att hälsan varit lite sisådär. Har kollat upp nu med EKG, utan anmärkning. Det var ju väldigt skönt!.


Jag har haft olika slags DV, med inriktning Lego / montering, Utegrupp, Snickeri och nu Teater.



Är glad över att det inte ställs samma press som på "vanliga arbetsplatser". Det skulle nog göra mig sämre.

Ignatius skrev:Jag förnekar inte att det finns dem av oss som mår dåligt av ett vanligt jobb (det gör jag med) och som behöver daglig verksamhet eller ett anpassat arbete. Jag har helskärpta vänner med diagnos som har det så. Det funkar bra för dem.
Det som hände mig var att alla förutsatte att det var det jag ville ha och behövde. Ingen kunde tänka sig att jag försörjer mig på det jag gör och det jag kan. Jag blev idiotförklarad.

Tror bemötandet under och efter utredning kan variera mycket. Både mellan individer som arbetar inom vården och i olika sammanhang.
Här i Stockholm finns en kunnig och engagerad psykiater och habiliteringsläkare anställd av regionen, Annika Brar. Hennes uppgift är att ge råd och stöd till vårdgivare. Hon träffar alltså inga patienter eller behandlar någon, varken individuellt eller i grupp, för att vara tydlig.

I alla fall kom hon till Attention Stockholms län och informerade om vad habiliteringen har att erbjuda vuxna med autism.
När en person i publiken efterfrågade behandlare, som själv har diagnos, berättade hon att hon känner till en hel del unga psykologer med autism. De har ofta länge haft psykologi som specialintresse.
Apropå att kunna ha ett kvalificerat arbete..
De psykologerna har antagligen en annan syn på vad en autist kan klara eller inte klara..

Chrilleb skrev:Jag är jätteglad över min plats på DV, bara att hälsan varit lite sisådär. Har kollat upp nu med EKG, utan anmärkning. Det var ju väldigt skönt!.


Jag har haft olika slags DV, med inriktning Lego / montering, Utegrupp, Snickeri och nu Teater.



Är glad över att det inte ställs samma press som på "vanliga arbetsplatser". Det skulle nog göra mig sämre.

Jag är iaf helt öppen för DV iaf ett tag. Jag behöver ett lugnare sammanhang där jag får möjlighet att landa i min diagnos att återfå energin och glädjen som jag tappat under alla de är där jag maskerat. försökt passa in etc. Men givetivs ska det ske i samråd med mig, att bli behandlad Ignatius är minst sagt förkastligt.