Ironiskt nog så fick jag I.B. Singer: Ung man söker kärleken, av min far.

edit:

P.S.

Läste även pappas John Steinbeck: East of Eden.
Och kanske nå'n till här och där:
Harry Martinson: Aniara, halva
Albert Camus: Pesten, i skolan
Bertrand Russel:, Självbiografin hoppas jag han skrev själv...
Ruyard Kipling
Aleksandr Solzjenitsyn: Den första kretsen, halva boken

D.S.

Steinbeck, Solzjenitsyn, Soyinka och Le Clezio. Jag har böcker av dem men jag har inte läst någon av dem men så ser det å andra sidan ut i mitt privata bibliotek. Det är dock inte helt negativt för det betyder att jag har att välja på.

William Golding

Jean-Paul Sartre

Ernest Hemingway

Aleksandr Solzjenitsyn

Jag har nu läst en novellsamling av Alice Munro. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad den hette men alla noveller hade samma huvudperson, så det liknade en roman. Jag tycker iofs att hon skriver bra, men jag gillade inte huvudpersonen och då är det svårt att läsa.

Har också läst Kazuo Ishiguro, Never let me go och Begravd jätte. Och sett filmatiseringen av romanen Återstoden av dagen. Tyckte bäst om Never let me go, en sorglig dystopi. Den började som en skildring av barn på en internatskola, men efter ett tag förstår man att det är ett slags barnhem, alla barn är föräldralösa.

atoms skrev:Steinbeck, Solzjenitsyn, Soyinka och Le Clezio. Jag har böcker av dem men jag har inte läst någon av dem men så ser det å andra sidan ut i mitt privata bibliotek. Det är dock inte helt negativt för det betyder att jag har att välja på.

Nu har jag läst några böcker av Solzjenitsyn, och en eller två av Soyinka. Steinbeck får anstå medan jag helt avstår Le Clezio.

Ingen. Men jag håller ju inte koll på vilka som fått Nobelpriset. Stephen King har väl inte fått det?

nescio skrev:Ingen. Men jag håller ju inte koll på vilka som fått Nobelpriset. Stephen King har väl inte fått det?

Men Selma Lagerlöf läste du väl som barn iaf?

Sigrid Undset
Selma Lagerlöf
Henryk Sienkiewicz
Pär Lagerkvist
John Galsworthy

atoms skrev:

atoms skrev:Steinbeck, Solzjenitsyn, Soyinka och Le Clezio. Jag har böcker av dem men jag har inte läst någon av dem men så ser det å andra sidan ut i mitt privata bibliotek. Det är dock inte helt negativt för det betyder att jag har att välja på.

Nu har jag läst några böcker av Solzjenitsyn, och en eller två av Soyinka. Steinbeck får anstå medan jag helt avstår Le Clezio.

Varför avstår du Le Clezio? Skriver han svårläst? Har själv inte läst något av honom.

antonius skrev:

nescio skrev:Ingen. Men jag håller ju inte koll på vilka som fått Nobelpriset. Stephen King har väl inte fått det?

Men Selma Lagerlöf läste du väl som barn iaf?

Jo, Gösta Berlings saga. Jag läste en tredjedel av den innan jag gav upp. Den var för tråkig.

Flugornas herre har jag ju också läst.

Jag hade bara läst en roman av Sinclair Lewis förr: Av kungligt blod (Kingsblood 1947). Kingsblood börjar släktforska i hopp om att hitta kungliga anor pga sitt släktnamn. Men i stället hittar han en svart bland sina anor. Dumt nog berättar han det för omgivningen. "En droppe" gör att man räknas som svart. Hans grannar vill nu bli av med honom.

Just delen om att endast vita fick bo i vissa områden inspirerades han av det verkliga fallet med Ossian Sweet (https://sv.wikipedia.org/wiki/Ossian_Sweet)

Nu hittade jag en tjock bok på biblioteket av Sinclair Lewis, Sånt händer inte här (It can't happen here, 1935). Den har getts ut på nytt 2017. Varför? Tja dessa citat kan ge en vägledning:

"Vänta bara till Buzz tagit hand om oss. Det blir en regelrätt fascistisk diktatur.
Dumheter! Bara dumheter! fnös Tasbrough. Sånt kan inte hända här i Amerika, det är omöjligt. Vi är en nation av fria män.”

Huvudpersonen Doremus Jessup svarar:
“Det kan det, ta mig fan! --- Kommer ni ihåg Ku Klux Klan? Kommer ni ihåg vår krigshysteri när vi kallade surkålen [alltså Sauerkraut] för 'Frihetskål' och censurerade de hederligaste tidningarna? Lika illa som i Ryssland!

Spoiler: visa

Minns ni vår röda skräck och katolska skräck ---när republikanerna som bekämpade Al Smith [den förste katoliken som nominerats av ett av de stora partierna] lurade i bergsborna i Carolina att om Al blev vald skulle påven förklara deras barn oäkta?
---
Senator Windrip måste naturligtvis officiellt skälla ut bankerna, men när han en gång kommer till makten kommer han att ge bankerna tillbörligt inflytande --- och inhämta våra finansiella råd. Varför är du så rädd för ordet fascism, Doremus? Det är ju bara ett ord. Och det kanske inte vore så illa med alla de här lata typerna som skriker på understöd och lever på vad du och jag betalar i skatt - det kanske inte vore det sämsta att få en riktigt stark man som Hitler eller Mussolini ---"

Doremus Jessup är stadens redaktör för stadens tidning och författarens alter ego. Han är liberal och dessutom pacifist, något som hatas av både konservativa och kommunister.

Buzz Windrip är en populist som vill bli president och blir det.

"Han förkunnade det trösterika evangeliet om en sådan fördelning av rikedomen att var och en i landet skulle få flera tusen dollar om året, men alla rika ändå skulle få behålla tillräckligt för att reda sig, dock inte mer än högst 500 000 dollar om året. Alla gladde sig därför vid tanken på att Windrip skulle bli president."

Windrip skriver i sitt manifest “Klockan noll”:
"Regeringen måste få friare händer och kunna gripa in hastigt när det behövs, och inte ha händerna bakbundna av en hop idiotiska och samvetslösa advokater i kongressen som kan hålla på och prata i månader."

Det finns en organisation som kallas "De glömda männens liga". Det låter som en variant av "Den tysta majoriteten" och består av män som är arbetslösa, tycker att de har för låg lön el är skuldsatta bönder. Ligan stöder Buzz Windrip.

“Senatorn var vulgär, nästan illiterat, och en lätt avslöjad lögnare.”

Men senator Windrip är en medryckande talare:
"Det fanns ingen mer fängslande aktör på scenen, vid filmen eller ens i predikstolen. Han svängde med armarna, slog näven i bordet, rullade vilt med ögonen, spydde biblisk vre ur en gapande mun, men han kunde också jollra som en ammande moder, bönfalla som en smäktande älskare, och mellan alla dessa tricks kunde han kallt och nästan föraktligt bombardera sitt auditorium med siffror och fakta - siffror och fakta som var ofrånkomliga, även om de alltsomoftast var alldeles oriktiga.
---
Frånsett denna dramatiska storhet var Buzz en professionell genomsnittsmänniska.
Ja, han var synnerligen genomsnittlig. Han hade varje genomsnittlig amerikans alla fördomar och förhoppningar. Han trodde på ... överlägsenheten hos var och en som ägde en miljon dollar. Han betraktade ... tedrickning, poesi som inte stod i dagstidningarna och alla utlänningar, möjligen med undantag av engelsmän, som degenererade företeelser.

Men han var en genomsnittsmänniska i tjugofaldig förstoring genom sin talarkonst, så att på samma gång som de andra genomsnittsmänniskorna kunde förstå alla hans syften, som var precis desamma som deras egna, såg de honom höja sig skyhögt över dem, och de lyfte sina händer till honom i tillbedjan."

Jessup stöder den republikanske kandidaten men det går inte så bra.
"Vad han i stället fann var en nedslående förkärlek för den i teorin demokratiske Windrip. Och den förkärleken, märkte Doremus snart, var inte ens en rörande tillit till Windrips löften om utopisk lycka för alla i gemen. Det var en tro på ökade inkomster för väljaren själv och hans familj, högst individuellt.

De flesta av dem hade bland allt vad kampanjen utlovade bara lagt märke till det som de ansåg vara Windrips humor och utöver det tre av punkterna i hans program: den femte som sade att beskattningen av de rika skulle höjas; den tionde, som gick ut över negrerna - ingenting lyfter en fattig bonde eller fabriksarbetare med arbetslöshetsunderstöd mer än att ha en ras, vilken som helst, att se ner på; och slutligen och i synnerhet den elfte, som tillkännagav, eller tyckes tillkännage, att genomsnittsarbetaren omedelbart skulle erhålla femtusen dollar om året.
Så blåögt trodde hundratals gamla människor i Beulahdalen på detta att de leende traskade i väg till Raymond Pridewells järnhandel och beställde nya köksspisar och --- fullständig badrumsinredning, och allt skulle betalas dagen efter presidentvalet.--- När Doremus smågrälade på dem upptäckte han att enbart siffror ingenting förmår mot en dröm ..."

Detta påminner mig om att Trumpväljarna var övertygade om att Trump skulle rädda ekonomin och rädda dem själva från arbetslöshet. Muren mot Mexiko var också något som gick hem bland hans väljare.



De vanliga väljarna bryr sig varken om demokrati el yttrandefrihet.

Presidenten håller ett tal.
“Han förklarade att mäktiga och hemliga fiender till de amerikanska principerna - man fick närmast intrycket att dessa var en kombination av Wall Street och Sovjetryssland - samlat sina krafter till ett sista anfall när de förbittrat insett jag skulle bli president. Allt skulle bli lugnt om några månader, under tiden pågick en kris under vilken landet måste ‘ha fördrag’ med honom!---
Och han slutade med en jämförelse mellan den pågående krisen och en brandsoldats plikt att rädda en vacker flicka ur en eldsvåda och bära henne nerför en stege för hennes egen skull, antingen hon ville det eller inte och hur förtvivlat hon än sparkade med sina vackra ben.
Hela landet skrattade.
Han är ett riktigt original, den där Buzz, men en väldigt duktig karl, sa väljarna.
Jag ger fan i om biskop Prang eller några andra idioter sitter i finkan, bara jag får mina femtusen om året som Windrip har lovat, sa Shad Ledue till Charlie Betts, möbelhandlaren."

Alien skrev:

atoms skrev:Nu har jag läst några böcker av Solzjenitsyn, och en eller två av Soyinka. Steinbeck får anstå medan jag helt avstår Le Clezio.

Varför avstår du Le Clezio? Skriver han svårläst? Har själv inte läst något av honom.

Vet inte, har en bok av honom - Jordisk Extas, essäer. En bekant brukade tjata om den för länge sedan så när jag hittade den för en massa år sedan var den ett givet köp, den kostade bara sex kronor. Har väl satt igång med den någon eller några gånger men inte orkat vidare, så är det ju ofta - när man hittar en bok verkar den intressant men när man sedan sätter sig med den är det just bara första meningen, eller sidan, som attraherar. Resten är bara sådär, lätt att ge upp då och ge sig på något annat.

Sedan sist har jag läst tre nobelpristagare till:

Abdulrazak Gurnah: Paradiset
Romanen utspelar sig i Tanzania. Jag fattade att det var "förr i tiden" (inga mobiler och datorer) men begrep inte riktigt när. En ung pojke säljs av sin far till en köpman för att betala faderns skulder och åker långt hemifrån. I början tror han att det bara är tillfälligt, men han återser aldrig sitt hem och sina föräldrar mer. Han blir köpmannens obetalda tjänare och föjer med på en karavan.

Jon Fosse: Morgon och kväll
En bok om en fiskares liv. I den första delen föds han. I den andra delen är han gammal och blickar tillbaka på sitt liv. Ganska lättläst med ett rytmiskt språk.

Toni Morrison: Beloved
Utspelas under och efter slavtiden. Sethe bor i ett hus med sin dotter Denver och spöket efter sin första dotter Beloved. Den var inte så lättläst eftersom jag läste den på engelska. Sethe hade flytt från slavstaten Kentucky till Ohio där slaveri inte existerade. Men the Fugitive Slave Act innebar att slavjägare hade rätt att få hjälp av myndigheterna i en slavfri stat att gripa förrymda slavar.

Om man kollar från 1946-2024 har jag bara läst Herman Hesse...

vi satte upp Kiplings Djungelboken som pjäs i skolan, men jag har bara läst delar av den, vår version var nog alldeles för "Disneyfierad", men budskapat och sensmoralen om utanförskap etc kom fram litegrann iaf, men jag tvivlar på att Rudyard Kipling, hade varit så nöjd med min tolkning av rollen som "Överste Hathi" lol

Blev nyfiken på hur mycket skräp jag egentligen läst. Det blev en lång lista. Börjar med de tidigaste först. Ursäkta de korta kärnfulla omdömena:

Theodor Mommsen: Historiker. Har läst honom "i tjänsten"
Henryk Sienkiewicz: Quo Vadis, Med eld och svärd. Bra historiska romaner.
Rudyard Kipling: Djungelboken, Gunga Din och dikter som White Man‘s Burden. Lite väl mycket brittisk imperialism
Selma Lagerlöf: Nils Holgersson, Herr Arne, Jerusalem osv. Kan tipsa om Antikrists Mirakler.
Rabindranath Tagore: Dikter. Väldigt tidstypisk orientalism
Romain Rolland: Serien Jean-Christoph. Bra. I ”Prouststil” fast Proust är bättre.
Verner von Heidenstam: Dikter. Också tidstypisk orientalism
Knut Hamsun: Svält, Tja...
Anatole France: Drottning Gåsfot. Läste för länge sedan. har inte satt några större avtryck
William Butler Yeats: Dikter
George Bernhard Shaw: Pygmalion, Fru Warrens yrke. Dramatik. OK.
Henri Bergson: Introduktion till metafysiken. Filosofi. Läst ”i tjänsten”.
Sigrid Undset: Kristin Lavransdotter. Helt OK
Thomas Mann: Bergtagen, Huset Buddenbrook med flera romaner. Riktig höjdare men tyskt tung.
Erik Axel Karlfelt: Dikter. Är väl OK, vackra och så. Men ska man ge Nobelpris åt sådant?
Luigi Pirandello: Sex roller utan författare. Dramatiker. Sådant Litteraturvetare älskar och andra inte förstår
Eugene O‘Neill: Lång dags färd mot natt. Dramatik. Norén har apat efter. O‘Neill är bättre.
Frans Eemil Sillanpää: Jag kommer inte ihåg titel. Noveller. Elände om fattigdom, slit och TBC i Finlands mörka skogar. Väldigt bra men kanske inget man läser av en slump.
Hermann Hesse: Stäppvargen, Glaspärlespelet, Siddharta med flera. Riktig favorit. Läser ofta. Kan tipsa om romanen Demian. Bittra tankar efter första världskriget.
André Gide: Pastoralsymfonin. Underbart vacker om man tycker om sorgsen romantik. Jag läste Thésée på franska men den satte inte större avtryck
William Faulkner: Stormen och vreden. Överskattad? Faulkners arv är större än Faulkner själv. Många amerikanska författare härmade hans sätt att skriva och blev bättre än han.
Bertrand Russell: Västerlandets filosofi. Filosof (åtminstone som ung, sedan blev han allmän världsförbättrare) Bra filosofihistorisk översikt.
Pär Lagerkvist: Dvärgen, Bödeln, Barabbas med flera. Favorit. Jag tycker att hans sena trilogi: Ahasverus Död, Pilgrim på havet, Det heliga landet är bland det bästa jag läst. Väldigt tungt religiöst grubblande. Lagerkvists dikter är kanske ännu bättre än romanerna. Favoriten är hans sena samling: Aftonland. Mer religiöst grubbel.
Winston Churchill: The Second World War. Historiker. Underbar författare! Helt otroligt att fyllot kom ihåg något av andra världskriget! En av de bästa översikter man kan läsa. Massor med minnesvärda formuleringar.
Ernest Hemingway: Har läst i stort sett allt han skrivit. En favorit förr i tiden. Nyligen läste jag dock om Solen har sin gång. Tyckte nu den mest handlade om tragiska fyllon. Den gamle och havet och Öar i strömmen håller än. Andra har härmat hans sätt att skriva.
Halldór Kiljan Laxness: Fria män. Ruggigt bra. Som Hemingway i stilen men bättre. Sedan kanske inte fattiga fiskare och fåraherder på Island är ett ämne som tilltalar alla.
Albert Camus: Främlingen, Pesten, Myten om Sisyfos. Väldigt bra! Existentialism då den är som bäst.
John Steinbeck: Möss och människor, Vredens druvor, Öster om Eden. Väldigt bra. Lätt att tycka om böckerna men de saknar på något sätt djup.
Jean-Paul Sartre: Äcklet, Varat och intet. Rödvinspimplande fransos. Ett hatobjekt. Camus var mycket bättre författare. Vem som helst är bättre filosof. Existentialism då den är som sämst.
Michail Sjolochov: Stilla flyter Don. Stort historiskt drama i flera band. Kosacker under första världskriget. Läste som ung. Satte stort avtryck då men jag kommer inte ihåg så mycket nu. Tolstojkomplex. Läs Tolstoj!
Nelly Sachs: Samlade dikter. Diktar om Förintelsen. Väldigt bra.
Samuel Beckett: I väntan på Godot. Dramatik. Väldigt bra och rolig. Vet inte hur hans andra dramer är.
Alexander Solzjenitsyn: En dag i Ivan Denisovitj liv, Cancerkliniken, Augusti 14. Riktigt bra. Men en otäck människa. Rysk nationalist av värsta sort. Tolstojkomplex. Tolstoj är bättre.
Pablo Neruda: Dikter. Satte inget större avtryck.
Patrick White: Voss. Jag kommer inte ihåg mycket av romanen.
Harry Martinsson: Aniara, Nässlorna blomma, Vägen till Klockrike. Nog bättre filosof än författare.
Eyvind Johnson: Strändernas svall, Bobinack, Krilontrilogin, Drömmar om rosor och eld, Molnen över Metapontion, Hans nådes tid, Livsdagen lång, Favel Ensam, Några steg mot tystnaden. Väldigt bra men ojämn. En del är riktigt dåligt. Strändernas svall är jättebra.
Gabriel García Márquez: Hundra år av ensamhet. Inte min stil. För mycket trams.
William Golding: Flugornas herre. Helt OK. Men detta var det enda bra han skrev...
Toni Morrison: Hem. Väldigt bra! En Odysseus bland svarta i USA.
Kenzaburo Oe: Har läst en novell som jag inte kommer ihåg namnet på. Existentialism. Läs Camus!
José Saramago: Historien om Lissabons belägring, Blindheten. Bra, men jag tycker bättre om hans landsman Antonio Lobo Antunes. Läs till exempel Fado Alexandrino!
Günter Grass: Blecktrumman. Mer magisk realism. Inget för mig.
Gao Xingjian: Andarnas berg. Jag började men klarade inte av att läsa hela. Endast litteraturvetare kan älska något så förvirrat.
Imre Kertesz: Mannen utan öde. Väldigt bra!
John Maxwell Coetzee: Onåd. Överskattad.
Orhan Pamuk: Den svarta boken, Snö, Den rödhåriga kvinnan. Väldigt bra. Episka berättelser.
Tomas Tranströmer. Dikter. Alla säger att de är bra. Säger inte mycket till mig.
Alice Munro: Novellsamling. Kommer inte ihåg vilken. Bra noveller men jag tycker inte om noveller.
Svetlana Aleksijetvitj: Bön för Tjernobyl, Kriget har inget kvinnligt ansikte. Ruggigt bra. En helt egen stil. Halv- eller heldokumentärt. Otäckt.
Bob Dylan: ??????
Kazuo Ishiguro: Återstoden av dagen, Never let me go, Vi som var föräldralösa. Bra romaner. Men Nobelpris?
Olga Tokarczuk: Jakobsböckerna, Styr din plog över de dödas ben. Bra.
Abdulrazak Gurnah: Paradiset. OK.
Jon Fosse: Läst ett drama som jag inte ens kommer ihåg namnet på. Varför Nobelpris?

Puh...

Ignatius skrev:Puh...

wow, allt utom surgubben Salinger?

Det slår mig hur många knäppgökar som fått Nobelpriset i litteratur.

Många var alkoholister:
Ernest Hemingway
Sinclair Lewis
Jon Fosse
Eugene O‘Neill
Winston Churchill
Eemil Sillanpää
med flera

Alkoholism är närmast en yrkessjukdom hos författare. Att självmedicinera med alkohol kan vara tecken på psykiska problem/psykisk sjukdom.

Thomas Mann var urtypen för en narcissist (dessutom homosexuell och pedofil)
Hermann Hesse var knäpp på riktigt. Kanske Borderliner

Några har i efterhand (med större eller mindre trovärdighet) blivit diagnosticerade med Aspergers syndrom:

Elfriede Jelinek
William Butler Yeats
Czeslaw Milosz (?)

Det var ju nån litteraturpristagare som hade sån social fobi att hon inte kunde gå på Nobelfesten.

Elfriede Jelinek var det; https://sv.wikipedia.org/wiki/Elfriede_Jelinek

Samuel Beckett har också tillskrivits Aspergers syndrom. Lär ha varit ett typexempel. Hans sätt att skriva kallas absurdism. Förmodligen präglades det istället av att han varseblev världen på ett annat sätt än NT-dårar.

Bob Dylan har också nämnts i samband med Aspergers syndrom.

De som såg Nelly Sachs och hennes syster när de bodde i Stockholm berättar hur de smög fram längs husväggarna och alltid såg rädda ut. Skälet är uppenbart. Sannolikt hade de blivit diagnosticerade med PTSD.

Alien skrev:Jon Fosse: Morgon och kväll
En bok om en fiskares liv. I den första delen föds han. I den andra delen är han gammal och blickar tillbaka på sitt liv. Ganska lättläst med ett rytmiskt språk.

Jag hörde den uppläst på radio. Den första delen var dålig.

Vilken trevlig fråga!
Jag har läst alla nobelpristagare i litteratur från 2000 till 2023, samt 25--30 av de äldre.