Det verkar inte finnas något veteskapligt stöd för att missbrukare börjar med droger pga problem med taskig barndom eller likartat.

Tre saker verkar vara viktiga. Dels att man gillar att vara påtänd/packad. Dels att man gillar de man tänder på med. Och kontrollen, att kunna kontrollera sin sinnesstämning, hur man mår.

Det är ytterst sällan någon börjar använda alkohol eller andra droger för att dämpa ångest eller någon annan form av självmedicinering. Det är alltid ett aktivt val att börja. Och det valet beror oftast på att man söker umgänge med människor som använder. Och att detta leder till att man aktivt vill börja använda själv. Vilket efter ett tag ofta leder till att man lär sig tycka om knark och att knark.

Knark och knarkande blir en central aktivitet i ens liv därför att man vill det. Inte för att man tvingas till det eller för att man mår dåligt.

Ingen börjar knarka eller supa för att bli missbrukare. Man börjar knarka för att man kan manipulera sig själv till att må bra. Att man kan bli (men inte måste bli) missbrukare på grund av ens användande är alltid en (från början) oförutsedd konsekvens.

Man kan meditera ett tag på vad samhällets fördömande av knarkare (till skillnad från knarket) gör för missbrukares vilja att sluta. Stigmatisering och fördömande av missbrukare MINSKAR deras vilja att sluta. Alltså, upplever man att "det vanliga samhället" ändå inte vill ha en så minskar ens vilja att sluta.

Att säga att missbrukare är viljelösa offer är respeklöshet.

Saker som stöder missbrukares försök att sluta kan vara:
- förtroende
- gemenskap
- respekt
- tolerans
- engagemang
- positiva förväntningar.

Här har jag skrivit mer om identitet, livsstil och personlighet som möjligen är on topic:
cms_articles.php

Ärligt talat, Ganesh. Några av de meningar du skriver stämmer bra överens med verkligheten, men det där inlägget känns som att det är ihoppusslat av små meningar här och var som är omskrivningar av någonting andra sagt, samt utfyllnadsblaj som mest består av misstolkningar av dessa meningar från din sida. Det märks att du inte har en aning om vad du pratar om.

Ganesh skrev:Och kontrollen, att kunna kontrollera sin sinnesstämning, hur man mår.

Det är ytterst sällan någon börjar använda alkohol eller andra droger för att dämpa ångest eller någon annan form av självmedicinering.

Det där ser jag som en väldig självmotsägelse. Att ta nåt som gör att man mår bättre- dvs inte för att bli hög eller extatisk- utan bara må bättre eller känna sig mer normal, det är väl självmedicinering om något? Vad är annars självmedicinering liksom?

alfapetsmamma skrev:

Ganesh skrev:Och kontrollen, att kunna kontrollera sin sinnesstämning, hur man mår.

Det är ytterst sällan någon börjar använda alkohol eller andra droger för att dämpa ångest eller någon annan form av självmedicinering.

Det där ser jag som en väldig självmotsägelse. Att ta nåt som gör att man mår bättre- dvs inte för att bli hög eller extatisk- utan bara må bättre eller känna sig mer normal, det är väl självmedicinering om något? Vad är annars självmedicinering liksom?

Självmedicinering är ett ord som missbrukare hittat på för att urskulda sig.

Det där tycker jag är att förenkla och fördöma. Om man mår dåligt och tar något för att må eller funka bättre så är det väl självmedicinering, oavsett om det sker med medicin, drog, mat, laglig stimulantia eller naturmedel?

En del dricker eller knarkar för att döva rent fysisk smärta, t ex efter en olycka. Andra för att klara av stress och krav utifrån, som var vanligt t ex i filmindustrin förut (och kanske fortfarande är)? I dokumentären China Blue satsade huvudpersonen dyra slantar på ginsengdryck för att orka hålla sig vaken och jobba de extremt hårda skift utan paus som krävdes av hennes arbetsgivare i sweatshopen. Och hur många gör inte detsamma här med kaffe för att kunna vakna på morgonen och jobba hela dan? Åter andra kanske är för känsliga eller tilltörnade av livet och behöver något som dövar?

Om man vill hjälpa någon att sluta knarka så är det väl störst chans att lyckas om man fokuserar på att förbättra det som gör att personen behöver droga sig, än att bara säga att det är en ursäkt?

Sen finns det väl förstås alltid de som knarkar eller festar bara för att det är kul också; som inte alls behöver det, eller för att de blivit beroende bara. Men så är det inte alltid. Där måste man väl se från fall till fall och inte dra alla över en kam?

Inger skrev:Det där tycker jag är att förenkla och fördöma. Om man mår dåligt och tar något för att må eller funka bättre så är det väl självmedicinering, oavsett om det sker med medicin, drog eller naturmedel? En del dricker eller knarkar för att döva rent fysisk smärta, t ex efter en olycka. Andra för att klara av stress och krav utifrån, som var vanligt t ex i filmindustrin förut (och kanske fortfarande är)? Åter andra kanske är för känsliga eller tilltörnade och behöver något som dövar?

Om man vill hjälpa någon att sluta knarka så är det väl störst chans att lyckas om man fokuserar på att förbättra det som gör att personen behöver droga sig, än att bara säga att det är en ursäkt?

Sen finns det väl förstås alltid de som knarkar eller festar bara för att det är kul också; som inte alls behöver det, eller för att de blivit beroende bara. Men så är det inte alltid. Där måste man väl se från fall till fall och inte dra alla över en kam?

Håller med.

Och till Charley? direkt. Eftersom jag aldrig pysslat med droger eller sprit knappt kan jag inte tala om knark för egen del, men i det jag läst om ADHD har det framgått med all önskvärd tydlighet att missbruk ofta handlat om att försöka åtgärda sina signalsubstansbrister, via kaffe, tobak, coca-cola, socker, kokain, THC i olika former eller amfetaminpreparat (även om de som gjort det inte vetat om vare sig dopamins eller noradrenalins existens eller att de haft ADHD).

Jag håller med Inger och alfapetsmamma.

Kan ju tillägga vad jag har skrivit förr, men som aldrig verkar ha lästs av dåvarande onyanserade drog-och-medicin-fördömare*: att vi alltid är "drogade" i vilket fall som helst. Kroppens funktioner, inte minst känslorna, styrs av kemikalier varav många är kemiskt tillräckligt lika diverse vedertagna droger för att kunna klassas med dem.

Sedan må så vara att det ändå kan vara farligt att fippla med tillnärmelsevis kroppsegna kemiska ämnen tillförda utifrån ens under medicinsk kontroll, eftersom kroppens kemiska balans kan vara så mycket intrikatare än vi anar; men att vara strikt emot det kan väl bara bero på ettdera okunnighet eller också någon verklighetsfrämmande kolartro på att vi skulle vara skapta fysiologiskt perfekta.

I varje fall blir min slutsats att man får avväga hur var och en mår netto av det hela. Då kan det bli så att ett räddat liv eller livsinnehåll nu väger mycket tyngre än eventuella kända eller okända biverkningar nu eller senare, och bland allt annat som ändå kan gå fel i livet - och som kanske skulle ha gått ännu mycket värre fel om personen hade fortsatt leva i mental tortyr.

Den som nekar en människa hennes liv eller livsinnehåll kan sägas göra sig skyldig till moraliskt brott.

*Förresten, en till sådan sak som de också har haft svårt att svara på: om man är mot mediciner som ska kompensera för en psykisk obalans eller "felkonstruktion", varför är man då inte också mot mediciner som ska kompensera för en direkt fysisk - insulin, epilepsimedel och så vidare?

Man tar droger för att förändra hur man mår, hur man beter sig osv. Det är inte mer acceptabelt bara för att man har en diagnos. Det är lika mycket självmedicinering att någon utan diagnos tar kokain för att bli mer social som att någon med ADHD tar amfetamin för att bli mer fokuserad. Det är samma sak.

Charley? skrev:Man tar droger för att förändra hur man mår, hur man beter sig osv.

Ja?

Det är inte mer acceptabelt bara för att man har en diagnos. Det är lika mycket självmedicinering att någon utan diagnos tar kokain för att bli mer social som att någon med ADHD tar amfetamin för att bli mer fokuserad. Det är samma sak.

Vem avgör vad som "är acceptabelt"? Om det ena är olagligt och tas i höga doser och det andra skrivs ut av läkare och tas i små doser, är det ändå samma sak?

Vad anser du då om att dricka kaffe för att bli piggare, ta en grogg för att slappna av eller komma i partystämning, eller röka cigaretter för att lugna nerverna?

Jag förnekar inte att det är en form av missbruk i alla fall.

Om en person som inte får det utskrivet tar Ritalina i samma dos som en person som får det utskrivet, i samma syfte, är det då inte samma sak? Jag anser helt enkelt inte att det är mer okay att bruka någon form av substanser i sinnesförändrande syfte bara för att det sker på laglig väg, jämfört med om det sker på olaglig väg. Dessutom handlade det ju om självmedicinering av droger, vilket är precis lika olagligt som partyknarkande. Det är lika mycket missbruk oavsett.

Ja, precis. Egentligen så är ju allt man stoppar i sig som fyller andra syften än att tillfredställa kroppens näringsbehov onödigt.

En kopp kaffe för att bli pigg på morgonen fyller inte nåt som helst syfte mer än som en stimulans.

Stimulans är rätt nödvändigt för att leva med Det finns inget bak och fram i den här frågan heller.

För övrigt så funderar jag lite på hur mottagliga AS är för diverse substanser. Jag har upplevt mig själv som svårpåverkad av alkohol och det är en av anledningarna till att det inte blir mycket av den varan.

DIProgan skrev:Stimulans är rätt nödvändigt för att leva med Det finns inget bak och fram i den här frågan heller.

Just det. I alla normalt förekommande bemärkelser.

Börjar bli less på att allt av litet vikt är så hårddiskuterat på ett "diskussionsforum", så jag tar mitt inlägg från förra sidan i repris. Uttrycker vi oss verkligen så kryptiskt, vi som står för en syn ungefär som min? I så fall går det väl att åtminstone be oss formulera om istället för att ignorera.

Zombie skrev:Jag håller med Inger och alfapetsmamma.

Kan ju tillägga vad jag har skrivit förr, men som aldrig verkar ha lästs av dåvarande onyanserade drog-och-medicin-fördömare*: att vi alltid är "drogade" i vilket fall som helst. Kroppens funktioner, inte minst känslorna, styrs av kemikalier varav många är kemiskt tillräckligt lika diverse vedertagna droger för att kunna klassas med dem.

Sedan må så vara att det ändå kan vara farligt att fippla med tillnärmelsevis kroppsegna kemiska ämnen tillförda utifrån ens under medicinsk kontroll, eftersom kroppens kemiska balans kan vara så mycket intrikatare än vi anar; men att vara strikt emot det kan väl bara bero på ettdera okunnighet eller också någon verklighetsfrämmande kolartro på att vi skulle vara skapta fysiologiskt perfekta.

I varje fall blir min slutsats att man får avväga hur var och en mår netto av det hela. Då kan det bli så att ett räddat liv eller livsinnehåll nu väger mycket tyngre än eventuella kända eller okända biverkningar nu eller senare, och bland allt annat som ändå kan gå fel i livet - och som kanske skulle ha gått ännu mycket värre fel om personen hade fortsatt leva i mental tortyr.

Den som nekar en människa hennes liv eller livsinnehåll kan sägas göra sig skyldig till moraliskt brott.

*Förresten, en till sådan sak som de också har haft svårt att svara på: om man är mot mediciner som ska kompensera för en psykisk obalans eller "felkonstruktion", varför är man då inte också mot mediciner som ska kompensera för en direkt fysisk - insulin, epilepsimedel och så vidare?

DIProgan skrev:Stimulans är rätt nödvändigt för att leva med Det finns inget bak och fram i den här frågan heller.

För övrigt så funderar jag lite på hur mottagliga AS är för diverse substanser. Jag har upplevt mig själv som svårpåverkad av alkohol och det är en av anledningarna till att det inte blir mycket av den varan.

Man kan stimulera sig på andra sätt än genom att stoppa i sig substanser. T ex så kan man öka dopaminnivåerna genom att hoppa fallskärm. Att bli beroende av någonting är aldrig nyttigt, och att hålla på och "reglera" kroppens signalsubstanser och så vidare med hjälp av narkotika är en annan sak än att påverka dessa indirekt med sitt levnadssätt.

Jag är inte någon som spottar i glaset, men pubrundorna har minskat rejält senaste halvåret. Solitära rus utan krogutgång har ännu inte förekommit. Bara en kall och god öl till maten eller så. Det övriga drogregistret är tomt.

Skulle inte påstå att jag enbart dricker för att dämpa ångest och ensamhet. Tycker än så länge att det är ganska behagligt också.
Musiken låter bättre, cigaretterna smakar bättre. Falskt och illusoriskt kanske, men inte så dumt.

Mina upplevelser av flaskan är således positiva. Fast så kanske man inte får säga.

Zombie skrev:Kroppens funktioner, inte minst känslorna, styrs av kemikalier varav många är kemiskt tillräckligt lika diverse vedertagna droger för att kunna klassas med dem.

Exemplen på detta är ju många: dessutom finns det ju ämnen som inte tillförs av droger utan snarare frisätts av droger. Endorfiner är ämnen som kroppen själv tillverkar. Kroppseget dopamin frisätts av vissa droger. Andra droger tillför ämnen (exvis THC) till kroppen.

Zombie skrev:Sedan må så vara att det ändå kan vara farligt att fippla med tillnärmelsevis kroppsegna kemiska ämnen tillförda utifrån ens under medicinsk kontroll, eftersom kroppens kemiska balans kan vara så mycket intrikatare än vi anar; men att vara strikt emot det kan väl bara bero på ettdera okunnighet eller också någon verklighetsfrämmande kolartro på att vi skulle vara skapta fysiologiskt perfekta.

Enligt min mening är det ju självklart att vi inte är skapta fysiologiskt perfekta i någon mening alls. Bara en sån sak att en del kan ha plattfot säger ju att det lika gärna kan finnas brister i kemikalierna liksom i skelettformen.

Zombie skrev:*Förresten, en till sådan sak som de också har haft svårt att svara på: om man är mot mediciner som ska kompensera för en psykisk obalans eller "felkonstruktion", varför är man då inte också mot mediciner som ska kompensera för en direkt fysisk - insulin, epilepsimedel och så vidare?

Det här är ju ännu "roligare" när vi tänker på användandet av p-piller. Där kan vi verkligen tala om att man tillsätter hormoner strikt taget i onödan. Det GÅR ju att använda andra p-medel egentligen. Visst är p-piller klart bekvämt och praktiskt, men till syvende och sist är det en lyxmedicinering många ägnar sej åt utan att ens blinka. Och när vi snuddar vid Viagra blir tendensen ännu tydligare - det är en lyxmedicin som trixar med substanser som redan finns i kroppen för att impotenta ska få fjong på apparaten.

Samtidigt som det blir rabalder för att någon med ADHD behöver Ritalin för att uthärda vardagen.

Med den här mosaiken i åtanke har jag kommit fram till att det mest konsekventa för mej är att kontrollerat intag av godkända substanser är en form av missbruk jag inte definierar som missbruk. Kontrollerat intag kan man ha både med och utan läkare.

För mig är det så, jag dricker för att försöka må bra

weasley skrev: Kontrollerat intag kan man ha både med och utan läkare.

Jo men en annan människa som kontrollerar att man inte överdoserar, eller använder i missbrukssyfte är alltid bra att ha. Ta alkohol som exempel så är det väl nästan regel för många människor som druckit som "vanligt folk" när de är unga att ta till flaskan när de mår dåligt som vuxna. En plötslig depression kan då utlösa ett missbruk t.ex som skulle vara mycket lättare att ta sig ur ifall det är någon läkare som uppmärksammar beteendet.
Fast iofs får man inte alkohol på recept..

lolsofie skrev:För mig är det så, jag dricker för att försöka må bra

Varför mår du inte bra?

Det här inlägget är förstås OT.

Men jag vill ändå dela med mig:

http://www.guardian.co.uk/world/video/2 ... drug-abuse

90% av världens heroin kommer från Afghanistan. Det kontrolleras naturligtvis av krigsherrarna. Landet har 31 miljoner invånare och litet drygt 1 miljon heroinmissbrukare. Varav 130 000 uppges vara kvinnor.

Arma land, arma folk, arma människor.

Charley? skrev:

DIProgan skrev:Stimulans är rätt nödvändigt för att leva med Det finns inget bak och fram i den här frågan heller.

För övrigt så funderar jag lite på hur mottagliga AS är för diverse substanser. Jag har upplevt mig själv som svårpåverkad av alkohol och det är en av anledningarna till att det inte blir mycket av den varan.

Man kan stimulera sig på andra sätt än genom att stoppa i sig substanser. T ex så kan man öka dopaminnivåerna genom att hoppa fallskärm. Att bli beroende av någonting är aldrig nyttigt, och att hålla på och "reglera" kroppens signalsubstanser och så vidare med hjälp av narkotika är en annan sak än att påverka dessa indirekt med sitt levnadssätt.

Jag vill säga att det är upp till var och en att bestämma vilka delar av sin person de tar/släpper kontrollen över och på vilket sätt. Substanser må vara mer potenta i att förändra våra grunder än upplevelser vi har men så även på positiva sätt exempelvis Melatonin. Fortfarande finns inget bak och fram bara regeringar som misstror sina medborgare om att kunna handskas med diverse ämnen samt de som erkänner sig ha kommit fel.

DIProgan skrev:Stimulans är rätt nödvändigt för att leva med Det finns inget bak och fram i den här frågan heller.

För övrigt så funderar jag lite på hur mottagliga AS är för diverse substanser. Jag har upplevt mig själv som svårpåverkad av alkohol och det är en av anledningarna till att det inte blir mycket av den varan.

Jag skulle gissa att det där är högst individuellt. Jag vet ganska säkert var min gräns går. Om jag dricker 50 cl folköl (2,8 procent) så känner jag av att jag har druckit. En halv folköl räcker inte. Jag skulle säga att detta är en liten mängd att bli påverkad av, så jag är nog att betrakta som ytterst lättpåverkad. Däremot blir jag väldigt lätt deprimerad om jag dricker alkohol, så jag försöker undvika det av det skälet.

Angående den andra frågan här vill jag bara säga en sak:
Skilj på "bruk" och "missbruk". Missbruk är per definition dåligt. Sådant bruk som inte innebär några negativa konsekvenser, ens i juridisk mening, kan knappast kallas missbruk enligt någon gångbar definition. Sen kan man naturligtvis ändå ha moraliska dubier inför sådant bruk, men ordet missbruk är helt enkelt missbrukat för att beskriva intag av små mängder lagligt utskrivna droger i syfte att öka sin funktionsförmåga.

Har aldrig varit full, aldrig rökt, snusat eller så. Har t o m tagit sockerfria perioder i kanske tre månader då och då när jag känt att jag ätit för mycket socker eller så. Vill aldrig vara beroende av något. Måste göra mig av med det här förbannade internetberoendet. Däremot kan jag ta en drink eller en liten klunk fin whisky någon gång. Men det handlar endast om smaken, ruset får utebli.

Tänker mig att anledningen till att färre med AS nyttjar droger är pga. de inte lika lätt faller för grupptryck? Jag faller iaf inte för grupptryck (men vet inte om jag har AS eller inte heller). Var bara en tanke.

ling0n skrev:Har aldrig varit full, aldrig rökt, snusat eller så. Har t o m tagit sockerfria perioder i kanske tre månader då och då när jag känt att jag ätit för mycket socker eller så. Vill aldrig vara beroende av något. Måste göra mig av med det här förbannade internetberoendet. Däremot kan jag ta en drink eller en liten klunk fin whisky någon gång. Men det handlar endast om smaken, ruset får utebli.

Tänker mig att anledningen till att färre med AS nyttjar droger är pga. de inte lika lätt faller för grupptryck? Jag faller iaf inte för grupptryck (men vet inte om jag har AS eller inte heller). Var bara en tanke.

Tvånget i att vara oberoende då?