Inger skrev:Det låter onekligen lite märkligt, hrr. Behöver ju inte vara just AS som är orsaken till det... det är nog rätt få aspergare som inte fattar eller bryr sig om man säger ifrån så tydligt, fast det förekommer förstås.

Jo, det tycker jag med.

Eeeh! Orka ta så illa upp jämt.

ling0n skrev:Men att hålla tyst när någon frågar en om en åsikt då? Två gånger bara de senaste månaderna har jag råkat ut för att människor frågat mig om vad jag tycker om deras nya frisyr, som jag då kanske inte tyckt varit allt för bra, men ändå inte velat säga något negativt om. Och då blev det bara "Funkar väl"... Vilket inte kändes optimalt, men det gör ju nästan fysiskt ont att ljuga också. Problematiskt det där...

Just den frågan brukar jag ställa om jag träffar en vuxen person (patient) och misstänker att h*n finns på spektrum. "Vad skulle du säga om ... " etc.

Antagligen är det nåt sånt här som faktiskt skrämmer mig från att verkligen utdela åsikter hit och dit om det mesta. När någon frågar mig vad jag tycker om den personens utseende, klädsel, om nåt är fult, om något passar, sitter bra eller dåligt så blir jag helt spontant bara knäpptyst en stund. Total stiljte i min annars ganska aktiva tankeverksamhet.

Särskilt "tyst" blir det om jag aldrig träffat personen tidigare eller om det är en fråga jag aldrig träffat på i det sammanhanget eller om det är något jag aldrig sett förut.

Men senaste situationen då jag var helt ärlig:
- Funkar detta? undrar mamma.
- Jaaa... svarar jag. Sen tittar jag upp och faktiskt tittar på hennes kläder ... faktiskt. och nickar lite.

Givetvis hakade mamma upp sig på "faktiskt" och tog det ganska annorlunda än vad jag menade, det märkte jag i hennes röstläge direkt efteråt.

Lakrits skrev:Ett exempel från i somras. Jag åkte tåg från Östersund till Uppsala, en resa som tar ca. 5 timmar. Mittemot mig sitter en snäll dam som eskorteras av sin stupfulle make. Han börjar störa mig och alla andra i vagnen, och efter att han för femtioelfte gången frågat mig vad jag läser och vad jag gör, så vände jag mig till honom och sade: "Jag är agronom. Du däremot är en bipolär maniker eller hypoman, som uppenbarligen självmedicinerar med alkohol. Du bör söka hjälp, eller om du inte vill det, så bör din hustru göra det åt dig". Frugan tittade på mig och sade "tack". Sedan gav jag henne mina nummer till psyk. och tipsade om beroendekliniken på Karolinska.

Det finns en gräns för vad jag orkar hålla för mig själv...

Härligt gjort och jag kallar det att vara vuxen och inte jamsa med för faktum är att kvinnan säkert inte alls tyckte livet var så himla kul med en man som honom och han led säkert också. En psykisk komplicerad situation som jag också har svårt att se på bara att det sker.

Vad jag har hört så brukar personer med AS korrigera sig mer eller mindre omedelbart vid tillsägningar. Jag får lite psykopatvibbar av det hela. Jag hade en nära vän som hade tydliga drag, han var lite av en mobbare och kunde t.ex. börja förlöjliga en person i min klass för hans religion bara för att ha öppnade munnen, helt oprovocerat. Han var också hyfsat kriminell, men verkar ha lugnat sig nuförtiden.

OnionKnight skrev:Vad jag har hört så brukar personer med AS korrigera sig mer eller mindre omedelbart vid tillsägningar. Jag får lite psykopatvibbar av det hela. Jag hade en nära vän som hade tydliga drag, han var lite av en mobbare och kunde t.ex. börja förlöjliga en person i min klass för hans religion bara för att ha öppnade munnen, helt oprovocerat. Han var också hyfsat kriminell, men verkar ha lugnat sig nuförtiden.

Hur menar du nu? Det är väl en klar skillnad mellan att mobba och säga ifrån för man tycker att något är inte som man gillar? Det känns som du drar iväg i ett exempel långt ifrån vad Lakris gjorde, ingen mobbig i det utan helt klart en rak handling som kan göra skillnad till det bättre.

Din väns tydliga drag.....var det diagnos eller tror du bara?

Psykopat när man korrigerar sig? Jag fattar inte hur du menar alls.

Lakrits skrev:Jag känner igen mig i ling0ns och Zombies beskrivningar, men har med åren lärt mig att behärska mig. Ibland så får däremot folk skylla sig själva.

Ett exempel från i somras. Jag åkte tåg från Östersund till Uppsala, en resa som tar ca. 5 timmar. Mittemot mig sitter en snäll dam som eskorteras av sin stupfulle make. Han börjar störa mig och alla andra i vagnen, och efter att han för femtioelfte gången frågat mig vad jag läser och vad jag gör, så vände jag mig till honom och sade: "Jag är agronom. Du däremot är en bipolär maniker eller hypoman, som uppenbarligen självmedicinerar med alkohol. Du bör söka hjälp, eller om du inte vill det, så bör din hustru göra det åt dig". Frugan tittade på mig och sade "tack". Sedan gav jag henne mina nummer till psyk. och tipsade om beroendekliniken på Karolinska.

Det finns en gräns för vad jag orkar hålla för mig själv...

Nej, jag förstår inte heller vad som var elakt med ditt svar, tvärtom var du hjälpsam. Och skulle både mannen och frun tagit illa upp, så hade ju mannen varit rejält provocerande innan.

Men vad jag inte fattar är hur du kunde diagnostisera mannen som "bipolär maniker eller hypoman", du är väl inte läkare? Att han självmedicinerade med alkohol var däremot uppenbart.

Jag tror inte jag brukar göra bort mig med dumma kommentarer, men det kan nog komma en och annan groda. För ett tag sedan nämnde jag att en kvinnlig bekant hade lagt på sig en hel del på sista tiden. Jag min dumme flane trodde jag sa nåt bra. Hon hade själv sagt det några dar tidigare så jag tänkte att det visar nog att jag är uppmärksam och intresserad av vad hon säger. Jag tyckte hon såg ut som hon alltid gjort.

Aspkvinna skrev:

OnionKnight skrev:Vad jag har hört så brukar personer med AS korrigera sig mer eller mindre omedelbart vid tillsägningar. Jag får lite psykopatvibbar av det hela. Jag hade en nära vän som hade tydliga drag, han var lite av en mobbare och kunde t.ex. börja förlöjliga en person i min klass för hans religion bara för att ha öppnade munnen, helt oprovocerat. Han var också hyfsat kriminell, men verkar ha lugnat sig nuförtiden.

Hur menar du nu? Det är väl en klar skillnad mellan att mobba och säga ifrån för man tycker att något är inte som man gillar? Det känns som du drar iväg i ett exempel långt ifrån vad Lakris gjorde, ingen mobbig i det utan helt klart en rak handling som kan göra skillnad till det bättre.

Din väns tydliga drag.....var det diagnos eller tror du bara?

Psykopat när man korrigerar sig? Jag fattar inte hur du menar alls.

Jag läste OnionKnight som att han höll sig OnT och syftade på trådskaparens ex, inte på Lakrits. Och att psykopatvibbarna således kom av att exet inte hade rättat sig trots upprepade tillsägelser.

Aspkvinna skrev:Hur menar du nu? Det är väl en klar skillnad mellan att mobba och säga ifrån för man tycker att något är inte som man gillar? Det känns som du drar iväg i ett exempel långt ifrån vad Lakris gjorde, ingen mobbig i det utan helt klart en rak handling som kan göra skillnad till det bättre.

Din väns tydliga drag.....var det diagnos eller tror du bara?

Psykopat när man korrigerar sig? Jag fattar inte hur du menar alls.

Om du tror att jag syftar på Lakrits så är det absolut inte så, då hade jag ju citerat honom. Tycker han agerade rätt för övrigt.
Jag tänker på killen i trådstarten, att inte kunna hålla sig för att säga något dumt och sedan upprepa det trots tillsägning var just det som fick mig att känna en likhet med den personen från min barndom.
Jag är förvisso väldigt trött just nu, och försöker undvika att skriva klart en rapport tills imorgon så jag kan vara luddig.

Zombie skrev:Jag läste OnionKnight som att han höll sig OnT och syftade på trådskaparens ex, inte på Lakrits. Och att psykopatvibbarna således kom av att exet inte hade rättat sig trots upprepade tillsägelser.

Jahaaaa, tack, det stämmer ju mycket bättre för så tänkte jag också.

Tror inte att killen är psykopat. Det var nog så att han inte trodde på det jag sa, och tog det som ett skämt, eftersom han själv inte kan tänka sig att störas av en sån sak. Så för honom var det kärleksfult retande. Men det spelar ingen roll nu längre när förhållandet är totalt över.

Men efter att ha läst era kommentarer, så kommer jag nog vara mer tolernt mot folk i framtiden som kommer med "dumma" komentarer.

hrr skrev:Tror inte att killen är psykopat. Det var nog så att han inte trodde på det jag sa, och tog det som ett skämt, eftersom han själv inte kan tänka sig att störas av en sån sak. Så för honom var det kärleksfult retande. Men det spelar ingen roll nu längre när förhållandet är totalt över.

Men efter att ha läst era kommentarer, så kommer jag nog vara mer tolernt mot folk i framtiden som kommer med "dumma" komentarer.

Efter 12 år i en sån relation så kallar jag det inte något annat än kränkning, oempatiskt uppträdande och något som man som vuxen bör undvika för det kan inte kallas annat än psykisk misshandel. För mig är det i alla fall inte kärlek.

OnionKnight skrev:

Aspkvinna skrev:Hur menar du nu? Det är väl en klar skillnad mellan att mobba och säga ifrån för man tycker att något är inte som man gillar? Det känns som du drar iväg i ett exempel långt ifrån vad Lakris gjorde, ingen mobbig i det utan helt klart en rak handling som kan göra skillnad till det bättre.

Din väns tydliga drag.....var det diagnos eller tror du bara?

Psykopat när man korrigerar sig? Jag fattar inte hur du menar alls.

Om du tror att jag syftar på Lakrits så är det absolut inte så, då hade jag ju citerat honom. Tycker han agerade rätt för övrigt.
Jag tänker på killen i trådstarten, att inte kunna hålla sig för att säga något dumt och sedan upprepa det trots tillsägning var just det som fick mig att känna en likhet med den personen från min barndom.
Jag är förvisso väldigt trött just nu, och försöker undvika att skriva klart en rapport tills imorgon så jag kan vara luddig.

ja, jag blev lite konfys för du brukar inte vara ute och cykla

Sorry. jag är nog för trött för att sitta här och tycka, egentligen.....

alfapetsmamma skrev:Går det inte att inte säga nåt alls då också, t ex att säga nåt sånt som Jag måste bara vänja mig, i mitt huvud ser du ut som du gjorde innan du klippte dig, och du vet att jag har svårt med förändringar... Då drar man bort uppmärksamheten från frisyren iaf.

Nja det låter bara... konstigt. Den ena var en väldigt ny kollega på jobbet som frågade lite sådär i förbifarten typ... Han vet inte om jag har svårt med förändringar eller inte direkt. Och den andre var min vän och jag försökte krångla mig ur men det gick inte heller.

docfrasse skrev:

ling0n skrev:Men att hålla tyst när någon frågar en om en åsikt då? Två gånger bara de senaste månaderna har jag råkat ut för att människor frågat mig om vad jag tycker om deras nya frisyr, som jag då kanske inte tyckt varit allt för bra, men ändå inte velat säga något negativt om. Och då blev det bara "Funkar väl"... Vilket inte kändes optimalt, men det gör ju nästan fysiskt ont att ljuga också. Problematiskt det där...

Just den frågan brukar jag ställa om jag träffar en vuxen person (patient) och misstänker att h*n finns på spektrum. "Vad skulle du säga om ... " etc.

Okej, är du läkare alltså?

Aspkvinna skrev:Härligt gjort och jag kallar det att vara vuxen och inte jamsa med för faktum är att kvinnan säkert inte alls tyckte livet var så himla kul med en man som honom och han led säkert också. En psykisk komplicerad situation som jag också har svårt att se på bara att det sker.

Visst, man borde säga ifrån när någon beter sig odrägligt och påfrestande på ett tåg. Dock är det inte så att någon på den tågresan utöver mannen själv och hans hustru hade någon aning om hur deras vardag såg ut. Att man är totalt väck och cpberusad på en tågresa betyder inte att man är alkoholist och personligen tycker jag att det är att gå för långt att säga sådana saker. I detta fall reagerade hustrun positivt men det hade lika gärna kunnat bli tvärtom.

Charley? skrev:

Aspkvinna skrev:Härligt gjort och jag kallar det att vara vuxen och inte jamsa med för faktum är att kvinnan säkert inte alls tyckte livet var så himla kul med en man som honom och han led säkert också. En psykisk komplicerad situation som jag också har svårt att se på bara att det sker.

Visst, man borde säga ifrån när någon beter sig odrägligt och påfrestande på ett tåg. Dock är det inte så att någon på den tågresan utöver mannen själv och hans hustru hade någon aning om hur deras vardag såg ut. Att man är totalt väck och cpberusad på en tågresa betyder inte att man är alkoholist och personligen tycker jag att det är att gå för långt att säga sådana saker. I detta fall reagerade hustrun positivt men det hade lika gärna kunnat bli tvärtom.

Visst är det så att det kan uppfattas som att gå för långt. Men i det här fallet var det väldigt tydligt både att mannen hade problem med alkohol och att han var hypoman eller lättare manisk. Hade du känt mig, så hade du också vetat varför jag är insatt i de här frågorna. Du hade också vetat hur jag framförde mitt budskap, och hur jag brukar föra mig. Det finns sätt att säga sådana saker på som är respektfulla. Jag agerade utifrån perspektivet att hjälpa, inte att trycka ner honom.

Så innan du idiotförklarar mig eller någon annan nästa gång, genom att förklara att vi minsann inte kan förstå situationer för att de är mer komplexa än de ser ut att vara utifrån, så kan du ställa dig själv frågan: Har jag tillräckligt på fötterna för att förstå komplexiteten i frågan? Kan det finnas aspekter på det här som jag inte känner till? Vilka kan de i sådana fall vara?

Det skulle vara trevligt om du var mindre konfrontativ och mer nyfiken, eftersom du har en förmåga att dra långtgående slutsatser på alltför små dataset. En vänligare och mer respektfull inställning till mig och andra på forumet skulle inte skada.

Alien skrev:Men vad jag inte fattar är hur du kunde diagnostisera mannen som "bipolär maniker eller hypoman", du är väl inte läkare? Att han självmedicinerade med alkohol var däremot uppenbart.

Jag har lärt mig de här sakerna genom att själv ha problematiken, genom att träffa andra som har den här typen av problematik, genom att prata med sjukvården och gå landstingets kurser i självhjälp, och genom att vara intresserad av mina medmänniskor och fråga dem.

Hela min släkt utom jag och min mor jobbar inom psykiatrin eller beroendevården, och jag har kommit i kontakt med de här frågorna hela livet.

Tack för att du frågar, så att jag får möjligheten att förklara de delar som kanske känns otydliga, eller om du helt enkelt är av motsatt mening, så att jag kan komma med argument eller erkänna att du har rätt

ling0n skrev:

alfapetsmamma skrev:Går det inte att inte säga nåt alls då också, t ex att säga nåt sånt som Jag måste bara vänja mig, i mitt huvud ser du ut som du gjorde innan du klippte dig, och du vet att jag har svårt med förändringar... Då drar man bort uppmärksamheten från frisyren iaf.

Nja det låter bara... konstigt. Den ena var en väldigt ny kollega på jobbet som frågade lite sådär i förbifarten typ... Han vet inte om jag har svårt med förändringar eller inte direkt. Och den andre var min vän och jag försökte krångla mig ur men det gick inte heller.

Idag var jag på kurs och då togs nåt liknande upp. De sa nåt som var ungefär det jag försökte förklara, att man inte behöver svara på själva frågan antingen med ett ärligt men sårande svar ELLER med ett oärligt (som gör ont i munnen) men smickrande svar utan utgå ifrån det som personen vill förmedla - jag är glad för min nya tröja/frisyr/pojkvän/whatever- och att man kan reagera på det, med t ex Ja, visst är det kul med att köpa nåt nytt/nåt man vill ha osv.

Inte alltid lätt att finna sig, men om man kan så kan öva på att bortse från det som faktiskt sas i ord och tänka bortom det. Lättare sagt än gjort, men jag vet för egen del att man kan träna på det. Annars skulle jag varit paria helt och hållet vid det här laget.

Sen brukar jag tjata och tjata på andra om att försöka göra tvärtom och svara på den fråga man ställer och inte utgå ifrån att man har en hidden agenda där frågan bara är en täckmantel för nåt annat. Det ligger ju också på andra att kommunikation funkar, inte bara på minoriteten, tycker jag. Problemet är ju bådas, och inte bara den som diffar från det vanligaste sättet att funka.

Lakrits skrev:Jag har lärt mig de här sakerna genom att själv ha problematiken, genom att träffa andra som har den här typen av problematik, genom att prata med sjukvården och gå landstingets kurser i självhjälp, och genom att vara intresserad av mina medmänniskor och fråga dem.

Hela min släkt utom jag och min mor jobbar inom psykiatrin eller beroendevården, och jag har kommit i kontakt med de här frågorna hela livet.

Tack för att du frågar, så att jag får möjligheten att förklara de delar som kanske känns otydliga, eller om du helt enkelt är av motsatt mening, så att jag kan komma med argument eller erkänna att du har rätt

Högst intressant

Lakrits skrev:

Alien skrev:Men vad jag inte fattar är hur du kunde diagnostisera mannen som "bipolär maniker eller hypoman", du är väl inte läkare? Att han självmedicinerade med alkohol var däremot uppenbart.

Jag har lärt mig de här sakerna genom att själv ha problematiken, genom att träffa andra som har den här typen av problematik, genom att prata med sjukvården och gå landstingets kurser i självhjälp, och genom att vara intresserad av mina medmänniskor och fråga dem.

Hela min släkt utom jag och min mor jobbar inom psykiatrin eller beroendevården, och jag har kommit i kontakt med de här frågorna hela livet.

Tack för att du frågar, så att jag får möjligheten att förklara de delar som kanske känns otydliga, eller om du helt enkelt är av motsatt mening, så att jag kan komma med argument eller erkänna att du har rätt

Vilket fantastiskt elegant svar, en ren fröjd att läsa!

Jag visste inte att Charley? var avstängd när jag skrev mitt svar till henne tidigare. Eftersom jag inte vill gå åt någon som inte har möjlighet att gå i svaromål på det jag anför, så vill jag ta tillfället i akt och säga att jag inte på något sätt tycker illa om henne och att om hon vill, så kan hon svara mig via den e-postadress som jag har uppgett här, eller vänta tills dess att hon kommer tillbaka. Tills dess får ni anse mitt tidigare inlägg vara tillbakadraget.