(Finns det kanske redan en liknande tråd?)

Vad är stötestenarna för invandrare som ska lära sig svenska. Vi pratar tydligen sjungande.

Att veta vilka substantiv som är en resp ett. Det finns inga regler men ca 75% av orden är en-ord (realgenus fick jag lära mig med ett-orden hade neutrumgenus).

Vi har inte färre än 18 vokalljud, dvs vi har långa och korta vokaler

U och Y är svåra att uttala. Det är svårt att veta när O uttalas som O resp som Å.

Konsonantljuden är också svåra, tex Tj- och Sj-ljud

S följt av en annan konsonant är också svårt, spr, str, skr i ord som "språk". Värsta exemplet är "västkustskt". Stockholm heter Tukholma på finska och Estocolmo på spanska och portugisiska.

Betoningen är ett annat problem, fel betoning ger en annan betydele: banAN - BAnan, tómten - tòmten

Långa sammansatta ord, som försäkringskassan.

Nu börjar jag själv tycka att svenska är ett svårt språk. Men det gäller väl alla obekanta språk. Lättast förstås om ens eget modersmål är släkt med svenskan.