Thurizas skrev:Jag förväxlar ofta Kina med Japan dock.

Thurizas skrev:Origami, eller är det japanskt?

The Art of War (Chinese: 孫子兵法; lit. 'Sun Tzu's Military Method', pinyin: Sūnzǐ bīngfǎ)

Alien skrev:Att uppträda ödmjukt och artigt.

En anekdot:

Den kinesiske ambassadören och hans fru var inbjudna till en fest. En diplomat sade till ambassadören: "Er fru är mycket vacker". Tolken översatte det och kinesen svarade: "Nǎlǐ, nǎlǐ" (som här betydde ungefär samma sak som om en kvinna säger "äsch, den gamla trasan" när hon får en komplimang om sin klänning).

Men tolken översatte ordagrant: "Var, var"

Diplomaten blev väl något överraskad men svarade diplomatiskt: "Åh, överallt!"

DN Utland skrev:Det fanns två personer med samma namn som välkomnade gästerna och ytterligare en Li Hui på ekonomiavdelningen. Dessutom tillkom ett par praktikanter med samma namn. Telefonmeddelanden blev alltid ett problem. För att inte tala om när det var dags för dragning i personallotteriet. Fem personer jublade var gång vinnaren hette Li Hui.

Utanför hotellet har han, 28 år gammal, sex kompisar som heter detsamma som han själv. Dessutom känner han till många fler.

- Jag kanske ska bilda en Li Hui-klubb, säger han.

Förvirringen har fått experterna att varna för stora svårigheter, kanske till och med en byråkratisk kollaps.

- Hela samhället måste uppmärksamma problemet med identiska namn, säger Yuan Yida, som forskar om namntorkan vid vetenskapsakademin i Kina. Vi måste undvika att ge våra barn samma namn.

AFP,TT/SvD 2007-06-12 skrev:Bristen på efternamn orsakar förvirring i Kina och nu föreslås en lagändring så att floran kan växa.

Spoiler: visa

Det finns 1 601 efternamn i Kina, konstaterar landets vetenskapsakademi efter en folkräkning. Men 85 procent av de 1,3 miljarder invånarna delar på ynka 100 efternamn, visar undersökningen. Hela 273 miljoner människor bär något av de tre vanligaste efternamnen, Wang, Li och Zhang. Ytterligare sju namn bärs av minst 20 miljoner människor vardera.

---
Dagens kinesiska namnlag tillåter inga nykonstruktioner som i Sverige, där det är fritt fram för alla att ta sig fantasinamn som Brynebjär.

I Kina får man bara välja sin pappas eller mammas efternamn. Det vill polisen ändra på så att kombinationer av faders- och modersnamnen tillåts, rapporterar statliga medier. Heter fadern Zhou och modern Zhu ska man i fortsättningen få välja inte bara på dessa två namn utan även Zhuzhou och Zhouzhu. På så sätt skapas hela 1,28 miljoner tänkbara nya namn.

Spoiler: visa

Enligt förslaget ska de nya efternamnen bestå av minst två och högst sex kinesiska tecken.

DN 2021-08-06 skrev:Kinesiska tränare brukar tala om nya träningsmetoder. De talar om vikten av att göra träningen varierad och rolig för att unga talanger inte ska tröttna. Samtidigt har den kinesiska idrotten en lång tradition av att utsätta sina bästa idrottare för en stenhård drill. Och så länge resultaten kommer som OS-guld lär det inte bli någon förändring.

Grenarna där Kina nått störst framgångar bygger ofta på stor träningsmängd, repetitioner och disciplin.

I idrotter där motståndarna möts ansikte mot ansikte och nära varandra på en plan – idrotter som bygger på ett mått av oberäknelighet och kreativitet, som basket och fotboll – har det inte gått lika bra för Kina.

Utländska tränare har blivit överraskade när de kommit till Kina för att ta hand om olika landslag. Enorma träningsdoser har stått på programmet, i tron att det stärker och härdar. Tränarnas ord har varit lag.

Fotbollstränare har funnit att kinesiska spelare saknar trygghet, frimodighet och lust.

Nu är vi framme vid det känsliga kapitlet i kinesisk idrott. OS-gulden har rasat in sedan OS i Los Angeles 1984, över 240 stycken, men mardrömmarna har fortsatt för fotbollen. Herrlandslagets återkommande plattmatcher sprider misstämning hos invånare i stället för glädje. En enda gång har Kina nått fotbolls-VM för herrar, 2002, och då blev laget utslaget efter tre raka förluster utan att ha gjort ett enda mål.
---
Orsakerna till fotbollens misslyckande har länge sökts. Teorierna har varit många och handlat om allt från för få planer, till statens ensidiga satsning på individuella sporter som kan ge OS-guld, till fel i skolorna, ettbarnspolitiken och mutskandalerna i den inhemska fotbollsligan.

Fotbollen ingår i Xis slogan om den kinesiska drömmen, en vilja att öka Kinas inflytande i världen.
---
År 2015 blev därför fotboll ett obligatoriskt ämne för många elever. Ansvaret för skolfotbollen lyftes bort från Kinas fotbollsförbund till utbildningsdepartementet. Tjugotusen skolor ska få fotbollsplaner. Målet är att fostra hundratusen nya spelare.

Expressen 23 nov 2021 skrev:”Var tufft för oss”
– Det var tufft för oss att vara där. Det var kulturkrockar, språkförbistring och strul med nästan allting, säger han i dokumentären.

– På den tiden fanns inte mobiltelefoner. Det var svindyrt att ringa hem. Man kände sig väldigt borta och ensam. Så man greppade tag i de västerlänningar som var där.

En av dem var Veronica som kom att träffa Pelle Blohm och hans hustru Åsa Byman regelbundet.

Spoiler: visa

– Det var en trygghet för oss alla att träffas och umgås. Särskilt eftersom man var väldigt utlämnad i språket och kulturen. I dag är Dalian en internationell stad, men då fanns inte mycket att göra. Vi brukade gå ut och äta och sitta och prata på någon hotellrestaurang, berättar Pelle Blohm för GT.

– Vi bodde på hotell hela tiden och ibland kom Veronica hem till oss och fikade. Hon hjälpte också till när min fru skulle ut och handla, vilket var en hel apparat när man inte kunde språket.

CNN July 29, 2019 skrev:When Swedish midfielder Pelle Blohm arrived in northeast China to play for Dalian Wanda (now Shide) in 1995, the city was gripped by sub-freezing temperatures. “The Siberian wind was coming in from the bay. It was a winter but without snow,” remembers Blohm. “It was not pleasant.”

In the 1990s, the Swedish game was full of part-time professionals, the pay was bad and Blohm says he was yearning for adventure. Professional football was only in its third year in China when Blohm began playing in the Jia-A season – China’s equivalent of the Premier League, which became the CSL in 2004 – but Blohm says the stadiums often attracted 35,000 fans, although that was short of their 55,000 capacity.

Spoiler: visa

The level of professionalism, however, was lacking.

“The players were smoking and drinking a lot … the football field was quite bad and there was never a dressing room. We had to get ready in the hotel,” says Blohm, who was immediately asked to cut his long hair short, to conform with the league’s strict appearance code. The Swede politely refused.

The club didn’t employ an interpreter for two months, and before then “nobody spoke in English or any other language except Chinese, as I can remember,” he adds. Blohm, who was the first Swedish professional soccer star to play in China, was paid in US dollar bills, but for months couldn’t find a bank account that would even take his foreign currency.