Hej.

Ska snart påbörja en autismspektrautredning, sen jag fick veta det (utredningen är min psykiatrikers ide) har jag läst en hel del om ämnet, och speciellt om Aspberger, och inte alls känt igen mig i beskrivningarna förutom några få detaljer.

Ni som fått en diagnos, kände ni genast att symtomen stämde in på er? Eller är det många av er som tyckte att ni inte passade in i beskrivningarna?

Hej hrr och välkommen!

I den här tråden finns det inlägg och diskussion om just det du undrar: Tvivlar du på din aspergerdiagnos?

Hej hrr!

Ja diagnosen Aspergers syndrom med inslag av DAMP stämmde in precis på mig.

Jag kände endast delvis igen mig i symptomen. I själva verket är jag fortfarande osäker om Asperger eller ADD skulle vara den diagnos som bäst stämmer överens med mig, men jag kan inte säga att Asperger definitivt är fel. Vissa drag stämmer mer än andra, vilket jag tror är sant för alla. Ingen är helt typisk Aspergare (även om man nog kan vara det mer eller mindre).

PS. Observera stavningen: Asperger

Det stämde som handen i hansken rent kvalitativt. Om de uppfylls i tillräckligt hög grad är jag mer tveksam till.

För egen del tyckte jag att jag var för social. Men det är jag ju bara i perioder, och blir väldigt trött av det.

Ju mer jag tog diagnosen och symptomen på allvar, ju mer konstigheter i mitt liv blev förklarade.

Kort svar: Ja.

Jag var redan övertygad innan jag kom till utredning, efter att ha känt mig grymt i åtminstone ena dottern som fått diagnos Asperger och ADHD och också efter att ha läst grymt mycket.

Det man ofta missar när man bara läser det mest basala, bara diagnoskriterier eller ännu värre bara hör nåt från nån, är att AS kan se väldigt väldigt olika ut hos olika personer, och att det hos samma person kan se rejält olika ut vid olika tidpunkter i livet och i olika sammanhang.

Hej Hrr. Jag känner igen mig i flera beskrivningar, har även lånat böcker där folk med Asperger Syndrom berättar om sina liv, och där har jag känt igen mig i flera fall, det kunde lika gärna varit jag-känslan fanns där.
Folk som berättar att de känt sig utanför och varit inblandad i många konstiga situationer stämmer mycket bra in på mig.

De symptom jag har som motsvarar AS ( som diagnosen förkortas ) är svårt förstå sociala regler och koder, tolka saker bokstavligt samt ha vissa problem med den sociala delen.


Mvh
Chrille

Tilläggas kan att en person med AS även kan ha "tummen mitt i handen " , som jag..haha. Mina misstag har bestått av fumlighet; har tappat mycket i mina dagar samt haft sönder saker då jag känt mig stressad och tvingats öka tempot över min förmåga, ha lärt mig nu att säga till om jag tappat eller haft sönder något direkt. Det jag tycker jag arbetat bort är stresskänsligheten : ) I den butik jag arbetar i nu har jag en fin chef som uppmuntrar och säger bu eller bä så att jag utvecklas, tappar jag en glasburk , tar jag hand om den direkt , registrerar i vår hand-dator samt slänger ute i containern. Det är bra att en arbetsgivare får reda på dina stark- och svagheter så snart som möjligt. Min SIUS tycker att det räcker att säga till butikschefen -Han behöver korta och tydliga instruktioner istället för -Han har Asperger Syndrom, men det är säkert individuellt från person till person och vilken arbetsplats det gäller.


Mvh
Chrille

Kände igen mig i väldigt mycket när jag började läsa. Det var som om någon 'tänt lyset'. Däremot var det också en hel del som jag behövde läsa om för att inse att faktiskt inte alla har de dragen eller beteendena som jag har. Vad gäller många saker har jag trott och tänkt att "så är det väl för alla".
Det har också varit en mängd saker som jag gör och sätt jag tänker på som jag helt enkelt inte reflekterat över. Och har man inte reflekterat är det ju inte något man registrerat som vare sig "rätt" eller "fel". (Ville eg. inte använda de uttrycken men hittade inga bättre...)
Jag hade även svårt att förlika mig med vissa diagnoskriterier osv., eftersom jag inte tyckte de stämde EXAKT. Dessutom är jag väldigt verbal etc. vilket jag i mitt huvud hade svårt att få ihop med AS.

I början insåg jag på grund av detta inte hur aspig jag faktiskt är.
Men ju mer jag lärt mig om diagnoserna, desto mer har de förklarat alla tokigheter som hänt, varför många saker inte riktigt har fungerat (arbete, vänner etc.), alla missförstånd som uppstått, och kaoset inuti.

Lycka till med din utredning hrr.

Hej och välkommen! Hade i början svårt att acceptera den. Men sedan läste jag på och kände igen mig i massor och hade blivit besviken om det inte varit den diagnosen jag skulle få. Är en fullfjädrad aspergare.... både på gott och ont.

Hej igen.

Är tacksam över alla svar. Har funderat över att helt strunta i utredningen, men det kanske är bäst att göra den ändå. Hoppades på någon slags aha-upplevelse innan jag började läsa på, att jag äntligen skulle förstå vad det var för fel på mig. Får väl se hur det blir.

PS. Har observerat stavningen.

Först när jag hörde talas om Asperger, så tyckte jag att jag kände igen mig litegrann, men långt ifrån att jag trodde att jag hade det. Men så hittade jag det här forumet, och ju mer jag läste och skrev och fick förklarat för mig här, desto mer övertygad blev jag om att jag verkligen har AS. Och när utredningen sen blev av var det klockrent, goda marginaler på alla områden...

Äntligen har jag förstått en massa, som jag aldrig skulle kunnat förstå om ingen förklarade för mig... Så nu är det bara "resten" kvar att förstå, och eftersom jag inte vet vad jag inte förstår, så är det svårt att fråga om det...

Aura Lux skrev:Jag hade även svårt att förlika mig med vissa diagnoskriterier osv., eftersom jag inte tyckte de stämde EXAKT. Dessutom är jag väldigt verbal etc. vilket jag i mitt huvud hade svårt att få ihop med AS.

Haha, det får mig att tänka på att jag alltid när jag läst om AS undrat hur folk låter som har ett lillgammalt tilltal eller är om sig och kring sig kring hur man uttrycker sig, i AS-sammanhang vill säga. (Det där allmängodset eller överallt-spridda med att vara som en liten professor när man liten osv.)

Sen sa utredningsläkaren nåt om att han såg MIG på det viset och det var verkligen märkligt, nästan lite chockartat... Som jag? Jahaaa! Är det JAG som är konstig, även i det här (och inte bara i allt möjligt annat)?

Själv tycker jag att andra är oprecisa och/eller nyanslösa i sitt uttryck, hafsar och slarvar och inte använder språket som man kunde göra osv osv. Dock hade jag tänkt jag var sån för att jag är språklärarbarn och -barnbarn, har intresse för språk och har läst en massa lingvistik, inte att jag var aspig just...

Märkligt med perspektivskiftet. Fast mest intressant, och skönt, om än väldigt väldigt sent...

Jag kände igen mig i beskrivningen på AS till min stora förvåning när jag läste på om syndromet när jag levde i en relation med en kille som hade AS diagnos OCH jag passade in bättre i beskrivningen än han! Surpris surpris:D Nu har jag inte AS diagnos idag utan bara 'autistiska drag' men vill ändå svara ja på din fråga. Speciellt Rdos AS-quiz visade konkret vad jag så väl kunde känna igen mig i.

Saker som kännetecknar AS för mig är en känslighet, både fysisk och psykisk känslighet. I den känsligheten platsar allt från obekväma kläder till svårigheter med ögonkontakt och andra sociala svårigheter.

Sen att en aspergare tänker före han känner, verkar väldigt tydligt för mig. Kanske inte med obehag och sådant men med positiva saker måste det först analyseras innan man bestämmer sig för vad man tycker.

hrr skrev:Hej igen.

Är tacksam över alla svar. Har funderat över att helt strunta i utredningen, men det kanske är bäst att göra den ändå. Hoppades på någon slags aha-upplevelse innan jag började läsa på, att jag äntligen skulle förstå vad det var för fel på mig. Får väl se hur det blir.

PS. Har observerat stavningen.

Glöm nu inte att det kan vara lärorikt ändå.

hrr skrev:Hej.

Ska snart påbörja en autismspektrautredning, sen jag fick veta det (utredningen är min psykiatrikers ide) har jag läst en hel del om ämnet, och speciellt om Aspberger, och inte alls känt igen mig i beskrivningarna förutom några få detaljer.

Ni som fått en diagnos, kände ni genast att symtomen stämde in på er? Eller är det många av er som tyckte att ni inte passade in i beskrivningarna?

Nej, knappast genast. Dels visste jag ju ingenting om AS, hade väl läst om "barnet i glaskulan" och sett Rain Man, och det var ingenting jag kunde identifiera mig med.

Det tog lång tid innan jag kunde acceptera diagnosen. Jag var inte konstig, det var andra som uppförde sig konstigt mot mig! Jag läste böcker om AS. Sen har jag genom AF fått insikt om hur olika aspergare kan vara och då känt igen mig. Slutligen har jag ju också träffat en del av "de konstiga", som ju inte var konstiga alls.

Jag känner igen mig i de "grenar" som gör att jag har HFA/Asperger men vissa aspekter av det hela, dvs så man uppfattar asperger rent spontant, känner jag inte riktigt igen mig i. Jag är ju varken "nördig" (omän rätt "inrutad") och har inte några större svårigheter med motoriken som många verkar tycka vara vitalt för att ha just 'aspergers syndrom'. (Dvs att vara nån datanörd typ)

Fast man behöver väl inte vara en "stereotypaspie" för att vara aspie heller så. Det är nog ofta den uppfattningen man får av vissa böcker och sidor på nätet... Dvs: "var såhär annars kvalificerar du inte som aspie.". Vilket är lite sorgligt.

Att halka in på just texter om asperger fick mig att inse rätt mycket med mig själv och som jag sedan kunnat jobba på ganska bra med. Så oavsett om jag har AS eller inte så har det hjälpt mig i min utveckling som person, eftersom jag blev påmind om vad som faktiskt gick fel hela tiden. Att mer kunna sätta fingret på det. AS är helt enkelt det som stämmer in mest på allt jag haft problem med mer eller mindre under hela livet. Kändes skönt att hitta något som kändes lite rätt iaf.

(Har alltså ingen diagnos och vet inte om jag tänker försöka "skaffa" det heller, det verkar hjälpa mig tillräckligt, just nu iaf, att bara läsa och prata om det...).