Richard skrev:Lite grejer jag brukar göra innan man ses (inte alltid dejting, men att träffa folk IRL som man mött på nätet). Om man t.ex. har samma intressen eller är lite nyfikna på varandra, så:

1. Var säker på att den du skriver med använder sin äkta identitet! Kanske det viktigaste, fejkar man namn så är det så klart nått som inte stämmer. Kolla upp personen på t.ex. MrKoll. Det kan låta lite som om man snokar i dennes privatliv, men jag anser det nödvändigt. Inte heller fel att kolla Lexbase heller anser jag.

2. Kolla på tidigare inlägg av personen, har denne skrivit mycket kan man få en rätt bra bild av hur denne är. På en dejtingsajt finns det kanske inte så mycket att titta (jag menar inte att man ska hacka motpartens konto o snoka). Men om det finns spår av personen.

3. Ha ett telefonsamtal med personen, helst ett videosamtal så att man med 100% kan veta att personen är äkta. Även då kan man få en känsla av hur personen är. Att byta bilder (alltså vanliga, inte typ nakenbilder) med varandra ger också en bra bild av personen.

4. Säg alltid till någon, en förälder eller någon du kan lita på, när du åker för att träffa någon. Var, vad o vem du ska hälsa på.

Majoriteten av de som finns på forum eller dejtingsajter är inte psykopatiska seriemördare. Men det finns tyvärr många bedragare o fula gubbar som försöker luras.

Bra tips jag skulle också vilja tillägga är att den första gången man träffas så se till att träffas på en allmän offentlig plats så som ett Cafe eller en restaurang eller en park där det vistas mycket folk.

Nätdejting är vår tids största bluff

tvilling99 skrev:Nätdejting är vår tids största bluff

Det har du helt rätt i!

Nu vill jag inte låta som ett incel-resonemang, men jag tror faktiskt att det är på följande vis. Nätdejting funkar kanske för de allra snyggaste killarna, ta t.ex. Tinder, det faller på utseendet direkt, där man bara svajpar vänster, förbi de som inte är så snygga som den absoluta toppen.

Även fula tjejer säger nej till fula killar, för att de vet att det finns snyggare. En ensam kille kanske svajpar kanske höger på en ful tjej i förhoppning om att kanske hon ska ha gillat en, men även hon gillar bara de allra snyggaste.

Detsamma gäller i kontaktannonser, det faller på utseendet. Killar kanske söker över alla annonser, men tjejerna tittar bara på de allra snyggaste killarna.

Självklart finns undantag! Är man bra på att formulera sig o skriver till en tjej så kan man naturligtvis väcka intresse. Men det är nog mycket svårare...

Jag har träffat en tjej via kontaktannons (när internet var nytt), men jag är ju nörden, för när hon skulle sova hos mig, så ville jag inte ligga med henne o gick o la mig på soffan. Sen ville hon inte ses mer. Asperger deluxe...

Nu har jag bara en kontaktannons för skoj skull, så jag kan titta på andra. Där man ser folk från samma kommun, t.o.m. folk man känner, men sen kom jag på att det syns om man varit inne på någons profil (på HappyPancake).

*Det är förresten fel att använda termer som "ful" när man pratar om människor. Folk gillar olika, men jag skriver så för enkelhetens skull. Jag tycker även det är missledande att använda t.ex. den här skalan (det finns flera);



Men man måste se världen som den faktiskt är o inte blunda för verkligheten. Världen är väldigt utseendefixerad idag.

Richard skrev:

tvilling99 skrev:Nätdejting är vår tids största bluff

Det har du helt rätt i!

Nu vill jag inte låta som ett incel-resonemang, men jag tror faktiskt att det är på följande vis. Nätdejting funkar kanske för de allra snyggaste killarna, ta t.ex. Tinder, det faller på utseendet direkt, där man bara svajpar vänster, förbi de som inte är så snygga som den absoluta toppen.

Även fula tjejer säger nej till fula killar, för att de vet att det finns snyggare. En ensam kille kanske svajpar kanske höger på en ful tjej i förhoppning om att kanske hon ska ha gillat en, men även hon gillar bara de allra snyggaste.

Detsamma gäller i kontaktannonser, det faller på utseendet. Killar kanske söker över alla annonser, men tjejerna tittar bara på de allra snyggaste killarna.

Självklart finns undantag! Är man bra på att formulera sig o skriver till en tjej så kan man naturligtvis väcka intresse. Men det är nog mycket svårare...

Jag har träffat en tjej via kontaktannons (när internet var nytt), men jag är ju nörden, för när hon skulle sova hos mig, så ville jag inte ligga med henne o gick o la mig på soffan. Sen ville hon inte ses mer. Asperger deluxe...

Nu har jag bara en kontaktannons för skoj skull, så jag kan titta på andra. Där man ser folk från samma kommun, t.o.m. folk man känner, men sen kom jag på att det syns om man varit inne på någons profil (på HappyPancake).

*Det är förresten fel att använda termer som "ful" när man pratar om människor. Folk gillar olika, men jag skriver så för enkelhetens skull. Jag tycker även det är missledande att använda t.ex. den här skalan (det finns flera);

Utseende.jpg

Men man måste se världen som den faktiskt är o inte blunda för verkligheten. Världen är väldigt utseendefixerad idag.

Ha, ha, intressant lista. Riktigt fult att rangordna människor på det sättet. På bilderna är det ju riktiga människor. Är själv tjej och kan säga att de på motsatt kön med poäng 10 är inga jag finner utseendemässigt attraktiva. Tror det är betydligt mer individuellt än så.

Vi som var unga på 90-talet bytte någonstans på vägen "sex, drugs and rock´n´roll" mot onani, antidepressiver och sociala medier. Ever got the feeling you´ve been cheated?

Freddy Dreadful skrev:Vi som var unga på 90-talet bytte någonstans på vägen "sex, drugs and rock´n´roll" mot onani, antidepressiver och sociala medier. Ever got the feeling you´ve been cheated?

Ja och kollar man på dokumentärer från t.ex. Japan ser man att kvinnorna har husdjur istället för män/barn. I barnvagnarna är det inte bäbisar, det är chinchou:er och katter. En hel industri dedikerat till husdjur. Kommer inte gå bra men ingen som kommit på hur man bryter den negativa tillväxten av familj och barn förutom att ta in nya folkgrupper som vi gör i Sverige. Japan är dock mycket mer traditionella så dom vill inte ta in utlänningar i samma grad. Dom har tydligen början med någon slags statlig finansierad dating-app för att få män och kvinnor att bli tillsammans. Får man väl se hur det går.

Mammaspojke skrev:Dom har tydligen början med någon slags statlig finansierad dating-app för att få män och kvinnor att bli tillsammans.

Som när man visar porr för pandor för att få dem att ligga, ungefär!

Freddy Dreadful skrev:

Mammaspojke skrev:Dom har tydligen början med någon slags statlig finansierad dating-app för att få män och kvinnor att bli tillsammans.

Som när man visar porr för pandor för att få dem att ligga, ungefär!

Hehe typ. Tydligen ska en AI matcha ihop folk. Man knappar in sin info och skickar in dokument om jobbstatus, inkomst osv. Romantiskt! https://www.cnbc.com/2024/06/07/japan-p ... rates.html

Japaner gifter ju sig med tecknade seriefigurer...? Såg nått om det för länge sen, men hittar inte det nu.

Ja, då blir iaf inga barn gjorda. Det kan vara jobbigt att ta hand om barn. Den fiktiva "frun" grälar heller aldrig, babblar inte på om ointressanta saker och säger aldrig emot.

Ottar 13 dec 2023/Readly skrev:I Japan väljer många unga bort fysiska relationer, samtidigt som romantik och sex inom fiktiva världar växer sig allt större. Tusentals japaner har äktenskap med hologram-partners, och många söker acceptans för läggningen fiktisexualitet.
---
Här lever han med sin fru – en exklusiv dockversion i naturlig storlek, av den virtuella vocaloid-popstjärnan Hatsune Miku. Hon sitter och väntar i rummet, klädd i vit blus, blommig klänning och med sitt långa turkosblå hår uppsatt i svansar (i själva verket tunga och sköra, av plast). Akihiko har just kommit hem efter en och en halv timmes lång pendeltågsresa från jobbet i förorten Chiba, men ser ändå glad och uppfylld ut.

– Den bästa stunden på dagen är att komma hem, i vetskap om att hon väntar på mig, säger Akihiko och sätter sig bredvid sin fru och tar hennes hand – varpå parets vigselringar syns. De har varit gifta i fem år nu, och Akihiko säger att han känner att deras kärlek fördjupats.

https://se.readly.com/magazines/tidskri ... 5f9e448dbf

Men det är ju just den mänskliga kommunikationen man vill ha, eller hur? Nej, tydligen inte alla. Världen blir konstigare och konstigare.

I vissa delar av världen så ordnar föräldrarna fortfarande barnens äktenskap. Det tycks gå minst lika bra som alla dessa dejtingprogram och nätdejtingsappar.

Dockorna kommer att bli mer o mer realistiska. Kanske t.o.m. så att en man kan befrukta dockan, o vi kommer att gå denna väg...

Jag kan bekräfta att dating-klimatet verkligen är skitdåligt.
95% av kvinnorna träffar 5% av männen(resten får aldrig någon match på någon plattform) jag fattar inte att man tror att man ska hitta någon som det blir bra att vara med i längden med när man satt en standard som man inte ens själv kan nå upp till.

ab2487_1 skrev:Jag kan bekräfta att dating-klimatet verkligen är skitdåligt.
95% av kvinnorna träffar 5% av männen(resten får aldrig någon match på någon plattform) jag fattar inte att man tror att man ska hitta någon som det blir bra att vara med i längden med när man satt en standard som man inte ens själv kan nå upp till.

Ja det känns helt klart riggat. Har själv gett upp för länge sen. Är medelålders och aldrig varit på dejt.
Tur att man har fantasin, den får duga..

Det verkar helt omöjligt att träffa någon. Suck..

Jag kommer att dö okysst, oälskad och oskuld, det börjar jag bli mer och mer övertygad om.

Det gör mig ganska deprimerad.

marcusdirect skrev:Det verkar helt omöjligt att träffa någon. Suck..

Jag kommer att dö okysst, oälskad och oskuld, det börjar jag bli mer och mer övertygad om.

Det gör mig ganska deprimerad.

Jag känner exakt likadant.

Jag har visserligen inte försökt med nätdejting på flera år, men det gick inte alls när jag gjorde det.

Sen dess så har jag gått upp rejält i vikt (även om jag nu är på väg ner igen) samt nyss fyllt 33 — och jag är fortfarande en okysst oskuld, precis som du…

Jag vet faktiskt verkligen inte vad jag ska göra.

Jag tror däremot inte att det skadar att försöka så länge man inte mår dåligt av det och att ”kanske” även passa på att skruva på sin strategi för möten med nya människor.
(Om man inte syns hörs eller rörs där man har möjlighet att träffa eller lära känna någon så är chansen att man träffar någon i princip 0%)

På tal om exponering.

När jag var lite yngre valde jag att praktisera i butik delvis för att det jobbar så många tjejer i den branschen. Blev inte besviken, tjejerna var jättegulliga och flörtiga även om det såklart inte var seriöst. Kändes ändå väldigt trevligt. Hade jag inte varit så knepig med min asperger hade jag lätt kunnat få till någonting. Flera som träffat sin respektive så där jag jobbade. Gäller såklart att det är en större kedja/butik.

Butik kan dock vara väldigt påfrestande när man har autism diagnoser..

Har nämnt förut att min första dejt vid 25-års ålder gick dåligt, hon trackade ner på mig för att jag erkände att jag hade Asperger, sa att jag skulle skaffa en Aspergertjej istället. Stereotypiskt tyckte jag men jag gjorde det, vem annars vill ha en hemmasittare, oskuld utan meriter och sociala färdigheter? Har det väl bra nu.

ab2487_1 skrev:Jag kan bekräfta att dating-klimatet verkligen är skitdåligt.
95% av kvinnorna träffar 5% av männen(resten får aldrig någon match på någon plattform) jag fattar inte att man tror att man ska hitta någon som det blir bra att vara med i längden med när man satt en standard som man inte ens själv kan nå upp till.

Det är samma problem för tjejer/kvinnor med autism.

När jag var ung var det brevväxling som gällde och även om jag fick till skrivandet någon gång så slutade breven alltid komma när jag tagit mod till mig och skickat en bild. En del fortsatte kanske men då såg dom också ut som muppar.

När jag var runt 30 provade jag lite nätdejting och experimenterade med lite olika presentationsfoton. Men jag fick inte till det, misstänkte att det hade med stil att göra. Eller avsaknad av stil i mitt fall.

Som vanligt när det är något jag inte fattar så kunde jag inte släppa det(no pun intended). Kollade på folk på stan som såg populära ut och tänkte så det knakade. Kollade på bilder på modeller på nätet osv.

Till slut kom jag på vad grejen liksom var. Gick från att få typ 5% svar till typ 95% svar. Har ingen direkt förklaring på vad jag gjorde men det var liksom stil och attityd. Och mycket kopiering av andra. Hur man ser ut i grunden spelar inte så stor roll på marknaden.

ab2487_1 skrev:Jag tror däremot inte att det skadar att försöka så länge man inte mår dåligt av det och att ”kanske” även passa på att skruva på sin strategi för möten med nya människor.
(Om man inte syns hörs eller rörs där man har möjlighet att träffa eller lära känna någon så är chansen att man träffar någon i princip 0%)

Om någon vågar/vill lägga in sin bild i "bildtråden för dom som vill kommenteras" kan jag, och kanske andra, ge tips. Alltså om hur man presenterar eller framställer sig själv, inte om personen.

Skrollade trött förbi alla övriga svar.
Jag nätdejtar mellan förhållande, ingen klarar av att leva med mig i mer än ca 3 år.
Det som yppar sig är märkliga vågade bilder och prat från det täckta könet. Ofta undrat om det är pga min ovilja eller ointresse att prata om könslig samvaro. Tips till er.
Således vandrar man mellan smaskiga bilder texter till den som i text påverkar.
Således igen, att vara öppen och vara sig själv är ofta av ondo, men så ibland så kommer fyrklövern i blickfånget och saker händer. Låt ingen ändra på eder och stå för eder och stå för vad eder äro.