Alien skrev:Den första kända räden iaf i England var mot Lindisfarne.

Den första dokumenterade vikingaattacken i England skedde nära Dorchester vid Englands sydkust någon gång 786-793, då tre krigsskepp attackerade en hamn.

Denna attack omtalas i "Anglo-Saxon Chronicle" under året 787:

Ignatius skrev:Då man läser Ibn Fadlan ska man ha i åtanke att abrahamitiska religioner (judendom, kristendom och islam) har en oerhört stark (sjuklig?) fixering vid renhet och tvagning med vatten (kristna dopet och som alien citerar muslimska reningsceremonier, stränga judiska regler om renhet osv, islamsk torrtvätt är ett exempel på fixering vid renhet. Hur blir man ren av den?). Det är självklart att en person från en sådan kultur anmärker på otvättade människor eller på människor som tvättar sig på fel sätt. Sedan är det nog uppenbart för alla att det finns människor från kulturer influerade av dessa religioner som då och då slarvar med den personliga hygienen.

Alien skrev:De klagade väl iofs inte på vikingarnas prydlighet och renlighet utan på att de brittiska kvinnorna var så intresserade av dem.

Alien skrev:Ja, det skrev jag ju om redan tidigare i denna tråd: post1734083.html#p1734083

Alien skrev:
Men i England kunde väl vikingarna inte bada bastu? En del vikingar slog sig ju ner i England för gott.

Lynx-66 skrev:Det gick nog att bygga en bastu i England också.

Skogkatt skrev:

Lynx-66 skrev:Det gick nog att bygga en bastu i England också.

Ja, till exempel när finnarna gick till Sverige och Norge för många århundraden sedan och bosatte sig här, då var det första de byggde ofta en bastu. Bastun var så viktig att de byggde den först, också bodde de i en bastu medan de byggde stugor att bo i.

SVT 20 MARS 2017 skrev:Vikingarnas genetiska avtryck i den brittiska befolkningen är i princip obefintligt. Det visar en stor genetisk kartläggning, en slutsats som har fått andra forskare att dra blankt.

De brittiska öarnas historia är en historia om ständiga erövringar. Först kom kelterna, sedan romarna som följdes av en rad olika germanska stammar. Sedan var det vikingarnas tur och därefter sköljde normanderna in.

För ganska exakt två år sedan presenterades den första genetiska kartan över de brittiska öarna i tidskriften Nature som visar var britterna – egentligen – kommer ifrån. Forskarna hade samlat in dna-prover från fler än 2 000 britter och jämfört resultaten med 6 000 prover från den europeiska kontinenten.

Till allas förvåning visade det sig att det genetiska avtrycket från vikingarna var litet, i princip obefintligt, förutom på Orkneyöarna. Detta fick historiker, arkeologer och lingvister att se rött. Helt andra lämningar, både språkliga och artefakter, tyder snarare på en storskalig immigration, hävdar de. Enligt en ny studie kan de vikingar som blev bofasta i England ha varit så många som 35 000.

Efter årtionden av härjningar började vikingarna år 876 fördela östra England mellan sig.

Genom ett fördrag mellan vikingakungen Guthrum och Alfred den store av Wessex som slöts 886 fastställdes en gräns för danskarnas välde som utgick från floden Themsens mynning mot nordväst. Området kom att kallas Danelagen, Denelagu på fornengelska, där dansk lag och danska sedvänjor rådde.

Under 900-talets första hälft erövrade dock kungar från Wessex allt större delar av Danelagen och 954 föll York, vikingarnas sista fäste.

Kvar finns bland annat en rad ortnamn som vittnar om den danska erövringen, exempelvis namn med som har -by eller -torp som efterled, som Derby eller Wiganthorpe.

Den i huvudsak norska bosättningen i nordvästra England räknas inte in i Danelagen.

Källa: Nationalencyklopedin

Alien skrev:Trots att vikingarna bosatte sig i England och styrde över stora områden (Danelagen) så finns det inga spår av dem i dagens engelsmän. Det visade iaf en studie år 2017.

SVT 20 MARS 2017 skrev:Vikingarnas genetiska avtryck i den brittiska befolkningen är i princip obefintligt. Det visar en stor genetisk kartläggning, en slutsats som har fått andra forskare att dra blankt.

De brittiska öarnas historia är en historia om ständiga erövringar. Först kom kelterna, sedan romarna som följdes av en rad olika germanska stammar. Sedan var det vikingarnas tur och därefter sköljde normanderna in.

För ganska exakt två år sedan presenterades den första genetiska kartan över de brittiska öarna i tidskriften Nature som visar var britterna – egentligen – kommer ifrån. Forskarna hade samlat in dna-prover från fler än 2 000 britter och jämfört resultaten med 6 000 prover från den europeiska kontinenten.

Till allas förvåning visade det sig att det genetiska avtrycket från vikingarna var litet, i princip obefintligt, förutom på Orkneyöarna. Detta fick historiker, arkeologer och lingvister att se rött. Helt andra lämningar, både språkliga och artefakter, tyder snarare på en storskalig immigration, hävdar de. Enligt en ny studie kan de vikingar som blev bofasta i England ha varit så många som 35 000.

https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/st ... -england-1

Och alla dessa vikingar skulle bara ha försvunnit utan att lämna några genetiska spår efter sig.

Före vikingarna anlände ju germanska stammar som angler, saxare och juter. De är så genetiskt lika vikingarna att forskarna inte kan skilja dem åt, säger en del.

Danelagen

Efter årtionden av härjningar började vikingarna år 876 fördela östra England mellan sig.

Genom ett fördrag mellan vikingakungen Guthrum och Alfred den store av Wessex som slöts 886 fastställdes en gräns för danskarnas välde som utgick från floden Themsens mynning mot nordväst. Området kom att kallas Danelagen, Denelagu på fornengelska, där dansk lag och danska sedvänjor rådde.

Under 900-talets första hälft erövrade dock kungar från Wessex allt större delar av Danelagen och 954 föll York, vikingarnas sista fäste.

Kvar finns bland annat en rad ortnamn som vittnar om den danska erövringen, exempelvis namn med som har -by eller -torp som efterled, som Derby eller Wiganthorpe.

Den i huvudsak norska bosättningen i nordvästra England räknas inte in i Danelagen.

Källa: Nationalencyklopedin

Knut den store, Knud Svendsen (Knut Svensson), (danska: Knud den store, norska: Knut den mektige, fornengelska: Cnut cyning, fornnordiska: Knútr inn ríki), född cirka 995 i Danmark, död 12 november 1035 i Shaftesbury i Dorset i England, var kung av England från 1016, kung av Danmark från 1018 och kung av Norge från 1028, samt guvernör av Schleswig och Pommern.

SVT 5 JANUARI 2023 skrev:Många svenskar bär fortfarande gener från vågen av människor från England och Irland som flyttade till Sverige under vikingatid. Dåtida invandrare österifrån verkar däremot inte att fått så många barn visar ny studie.

Man brukar ofta tala om vikingarna som ett resande folk, med kontakter långt ut i världen.

Nu visar en ny svensk-isländsk studie av dna från 300 forntida skelett att perioden mellan år 750 och 1050 också innebar en topp när det gäller inflyttningen av människor till Danmark, Norge och Sverige.

Alien skrev:Sedan är det DNA från andra hållet, dvs de som flyttade hit till Skandinavien under vikingatiden.

SVT 5 JANUARI 2023 skrev:Många svenskar bär fortfarande gener från vågen av människor från England och Irland som flyttade till Sverige under vikingatid. Dåtida invandrare österifrån verkar däremot inte att fått så många barn visar ny studie.

Man brukar ofta tala om vikingarna som ett resande folk, med kontakter långt ut i världen.

Nu visar en ny svensk-isländsk studie av dna från 300 forntida skelett att perioden mellan år 750 och 1050 också innebar en topp när det gäller inflyttningen av människor till Danmark, Norge och Sverige.

https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/vi ... karnas-dna

En del kom som fångar och blev trälar.

Ett exempel är en överklasskvinna som begravdes i en båt i Sala i Västmanland på 800-talet, och vars skelett ingår i studien.

– Antingen så är hon född i England, eller så har hon fötts i Sverige av två föräldrar som båda kommer från de brittiska öarna, säger Anders Götherström.

Huggorm skrev:Naturligtvis hade folket i Skandinavien täta band med Anglosaxerna, de var ju i princip samma folk och samma språk. Dessutom ett folkslag som hade mångtusenårig tradition av att resa omkring. Det är egentligen märkligt att det ens går att skilja dom åt med DNA, men det kanske handlar om att sydligare germanska stammar hade en del keltisk arvsmassa i sig. Kelter var ju ofta de som fick flytta på sig eller assimileras när germanerna spred sig söderut, på samma vis som hände när romarna spred sig norrut.

För övrigt har jag sett ytterligare en möjlig förklaring till var ordet "viking" kom ifrån. Det skall ha samma rot som det moderna ordet "vikarie", och syfta på att roddarna i vikingabåtarna byttes om vid årorna.