Kurre och Hamse

Nu var det längesedan, va? Här kommer några nya namn från Dödboken:

Abdon
Alida Juvelia Polentia
Bolinda
Dalinda Maria Hjalmida
Dolinda Armida Evelinda
Fritz Valdemar Fredrik Carl Gustaf Blomfeld Ridgeway Eugen
Gullewie
Haralda, Haraldina
Iran-Irene (!) - ja, hon är född i Iran
Juvelina
Juvelius
Libuse (k)
Lindegull
Lindelia
Majron Kerstin Sevire
Magneta
Mill-Britt
Nabot
Skottfrid
Stava
Stenhild
Stjärnan
Stjärnborg
Stjärnfrid
Tilomina
Tilon Timeni (m)
Tilosius
Åtvida

Moses Pergament (1893-1977) var en sverigefinlandssvensk kompositör och musikkritiker.
Hans mer okände far hade ett än mer utstående namn, Jehuda Pergament.

Fritz Valdemar Fredrik Carl Gustaf Blomfeld Ridgeway Eugen, hela åtta namn. Men Fritz och Fredrik blir kaka på kaka, Fritz är ju ett tyskt smeknamn för Friedrich.

Stenhild låter som en riktgt tuff brud. Skottfrid kommer att slippa skjutas?

Två Harald fick inga söner så döttrarna fick heta Haralda resp Haraldina, misstänker jag Papporna skulle hedras till vaje pris.

Stjärnfrid tycker jag låter rätt fint.

De som vill ha unika namn skulle kunna leta i dödböcker i stället för att hiitta på egna.

Populäraste namnen för nyfödda flickor 2024:

1. Alma (528 barn)

2. Alice (518)

3. Olivia (516)

4. Elsa (510)

5. Vera (507)

6. Saga (446)

7. Selma (445)

8. Astrid (435)

9. Ella (430)

10. Signe (424)

Populäraste namnen för nyfödda pojkar 2024:

1. Noah (647)

2. William (536)

3. Hugo (521)

4. Liam (498)

5. Adam (494)

6. August (490)

7. Nils (487)

8. Leo (486)

9. Oliver (476)

10. Sam (453)

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/alma ... amnen-2024

En blandning av gamla namn som kommit tillbaka och nya internationella/amerikanska namn.

Jag undrar om föräldrar tänker "det här namnet är poplärt, hen kommer inte att sticka ut" el "jag känner ingen med dnamnet Hugo/Alma, hen blir unik". Eller helt enkelt "det här namnet är så fint", fast orsaken är just att namnet ligger i tiden, alla påverkas av trender. Försöker man vara originell upptäcker man när barnet börjar förskolan att det inte lyckats. Eller så blir det nypåhittat, som vissa kändisbarns namn.

En gång i tiden (när Sverige blivit kristet) var alla namn kristna, namn från bibeln el från helgon. Maria började inte användas förrän efter reformationen, tidigare ansågs det för heligt. Eva var inte heller vanligt förrän efter reformationen, kanske av motsatt orsak: för syndigt. På 1800-talet blev det poplärt med fornnordiska namn. Sedan kändisars namn, ofta anglosaxiska.

UNT Krönika 2025-01-02 skrev:Mest baserat på fördomar har namnet A ansetts leda till misslyckad skolgång och i förlängningen risk för kriminalitet och utanförskap. Medan namnet B kanske bara signalerar dålig smak.
---
Idéhistorikern Ronny Ambjörnsson har skrivit om de så kallade "y-namnen", pojknamn som slutar på -y, som arbetarklassens hyllning till amerikansk masskultur. Sin egen klassresa skildrade han i klassikern Mitt förnamn är Ronny (1996), som handlar om färden från trångboddhetens Göteborg före kriget till professuren och kändisskapet. I Göteborgs hamn var influenserna från brittiska öarna starka, vilket märktes på y-namnen men också genom det klassiska fotbollsnamnet Glenn.

https://etidning.unt.se/p/upsala-nya-ti ... 1/60140359

Ibland har det låtit som man är dömd att bli en värsting om man har ett y-namn el senare namn som Kevin och Liam. Men om många värstingar och brottslingar har de namnen beror det dels på att de är väldigt vanliga, dels på att det naturligtvis är fler från underklassen som begår "mängdbrott". Överklassen förskingrar.

När jag väntade barn funderade vi på Liam om det skulle bli en pojke. Det blev en flicka. Jag var tidigt ute, Liam var inte så vanligt då. Senare blev det vanligt och folk rådde blivande föräldrar, "ta inte det namnet, lärare och arbetsgivae tror genast det värsta när de ser det namnet". Men namnet är fortfarande populärt, och nu är det så vanligt och även vuxna har det, så att det blir löjligt att tro att en Liam automatiskt kommer att bli kriminell. Liam är ju helt enkelt en kortform av Willliam, och båda namnen är nu med på 4-i-topp.

Alien skrev:En gång i tiden (när Sverige blivit kristet) var alla namn kristna, namn från bibeln el från helgon. Maria började inte användas förrän efter reformationen, tidigare ansågs det för heligt. Eva var inte heller vanligt förrän efter reformationen, kanske av motsatt orsak: för syndigt. På 1800-talet blev det poplärt med fornnordiska namn. Sedan kändisars namn, ofta anglosaxiska.

Men du, du ska väl ändå inte lita på allt du läser i något reportage u8tav någon journalist. För du vet gamla kunganamn som Erik, Magnus, Karl, Birger, Gustav, Valdemar och så vidare finns säkert även kvinnonamn som inte heller är "kristna" alltså bibliska som användes när Sverige kristnades och framåt historiskt.

Ja, kunganamnen var förstås undantag. Där levde de gamla fornnordiska namnen vidare. Magnus är egentligen ett tillnamn (den store). Kunganamnen blev förstås så småningom populära bland folket.

Men jag har ju sett i min släktforsknng att det enda fornnordiska namnet som ofta förekommer är Erik (fast vi har ju Erik den helige).

Jag kollar i släkttavlan igen: Vanligast var Johannes (Johan) för män och Maria och Anna för kvinnor.

Andra gamla namn som inte har "kristet" eller bibliskt ursprung som vi med säkerhet användes utav icke kungliga under 1200-talet alltså under medeltiden efter Sverige hade blivit kristet är Birger och Ulf vilka har fornnordiskt ursprung och Folke som är ett gammalt nordiskt namn.

Ett annat fornnordiskt namn som använder sedan Sverige kristnades är Knut som också har använts utav såväl kungar som allmoge. Ett annat fornnordiskt namn som överlevde sedan Sverige blev kristet är Sverker som har använts utav kungar under medeltiden. Så ska vi heller inte glömma bort det fornnordiska namnet Sven som var vanligt både bland kungar och allmoge.

Så nu kan vi en gång för alla slå hål på myten att sedan Sverige blev kristet så överlevde inte dom gamla nordiska namnen.

Sune är också ett gammalt nordiskt namn som användes under medeltiden och så vitt jag kan se har inget bibliskt eller "kristet" ursprung.

Ett annat fornnordiskt namn som användes under medeltiden var Sigrid.

Det är givetvis skillnad på adel och allmoge. De kungliga namnen användes av adeln också. Men inte så många bland allmogen tror jag. De är inte så vanliga bland mina förfäder. Det kan också bero på att barnen fick namn efter sina släktingar så samma Johan, Matts, Anna, Maria etc återanvändes i århundraden. På 1800-talet började en del ovanligare namn användas även av allmogen.

Det är få namn jag sett på runstenar som levt kvar till idag, men en del fornnordiska namn återupplivades under skandinavismen.

Exempel på runstensnamn: Öpir, Ragnvid, Osmund, Sigdjärv, Näsbjörn, Kättilbjörn, Runfrid, Hylia, Vide. Det är bara Vide och Vidar jag sett på senare år.

Alien skrev:Det är givetvis skillnad på adel och allmoge. De kungliga namnen användes av adeln också. Men inte av allmogen

Där har du fel vi hade aldrig feodalism här, vi hade fri bönder, kolla alla gamla landskapslagar om böndernas ställning. OK för att det du säger stämmer när det gäller trälar som var ofria där husbonden hade en hel del makt över trälen eller vet inte om husbonden bestämde namnet för det har jag inte läst något om.

Ett annat fornnordiskt namn som överlevde långt in efter att Sverige blev kristet och inte är något bibliskt namn är Ivar.

En källa om du vill ha namn för allmogen kan vara olika tänkeböcker fast dom berör mer stadsbor och inte bara borgare. Vad jag menar är att där står dåtidens människor och deras namn.

För som vi alla vet hör kyrkböckerna till 1600-talet och framåt ungefär.

slackern skrev:Där har du fel vi hade aldrig feodalism här, vi hade fri bönder,

Jo, det "stämmer". Sverige har aldrig haft livegna eller rent slaveri. Fria bönder hade en starkare ställning i Sverige än i många andra länder.
Men feodalism är lite vad man lägger i ordet och varierar över tid. Adelns markinnehav och makt växlar mycket mellan landskap och vissa delar av Sverige ägdes nästan uteslutande av adeln. Adeln har också haft en särställning. Särskilt under 1600-talet och stormaktstiden. Staten behövde adeln och ökade deras privilegier. Dessutom var Sverige större och adeln ägde gods med livegna i Livland. De ville införa liknande system i det egentliga Sverige men lyckades inte.
Fram till 1864(?) hade vi ståndsriksdag och adeln hade veto mot alla reformer patrasket ville driva igenom.
Adeln har fortfarande privilegier. Om man är adlig kan man till exempel söka stipendier på Riddarhuset och få en betald högskoleutbildning.

Ignatius skrev:

slackern skrev:Där har du fel vi hade aldrig feodalism här, vi hade fri bönder,

Jo, det "stämmer". Sverige har aldrig haft livegna eller rent slaveri. Fria bönder hade en starkare ställning i Sverige än i många andra länder.
Men feodalism är lite vad man lägger i ordet och varierar över tid. Adelns markinnehav och makt växlar mycket mellan landskap och vissa delar av Sverige ägdes nästan uteslutande av adeln. Adeln har också haft en särställning. Särskilt under 1600-talet och stormaktstiden. Staten behövde adeln och ökade deras privilegier. Dessutom var Sverige större och adeln ägde gods med livegna i Livland. De ville införa liknande system i det egentliga Sverige men lyckades inte.
Fram till 1864(?) hade vi ståndsriksdag och adeln hade veto mot alla reformer patrasket ville driva igenom.
Adeln har fortfarande privilegier. Om man är adlig kan man till exempel söka stipendier på Riddarhuset och få en betald högskoleutbildning.

Jo sant det men adeln har väl aldrig kunnat påverka frälsebönderna eller sina landbor vilka förnamn dom skulle ge sina barn? Sedan förlorade ju adeln en hell del utav sina egendomar under Karl den XI reduktioner, kan ju hålla med om att bönderna hade det lite jobbigt under drottning Kristina som gav bort en massa förläningar.

En annan period som måste ha varit riktigt jobbig för dom egendomslösa måste ha varit i dom landskapen där statar systemet infördes.

slackern skrev:

Alien skrev:Det är givetvis skillnad på adel och allmoge. De kungliga namnen användes av adeln också. Men inte av allmogen

Där har du fel vi hade aldrig feodalism här, vi hade fri bönder, kolla alla gamla landskapslagar om böndernas ställning. OK för att det du säger stämmer när det gäller trälar som var ofria där husbonden hade en hel del makt över trälen eller vet inte om husbonden bestämde namnet för det har jag inte läst något om.

Ett annat fornnordiskt namn som överlevde långt in efter att Sverige blev kristet och inte är något bibliskt namn är Ivar.

En källa om du vill ha namn för allmogen kan vara olika tänkeböcker fast dom berör mer stadsbor och inte bara borgare. Vad jag menar är att där står dåtidens människor och deras namn.

För som vi alla vet hör kyrkböckerna till 1600-talet och framåt ungefär.

Jag påstår inte att adeln förbjöd allmogen att använda adelns förnamn. Bara att det tog sin tid innan dessa namn blev populära även bland bönderna.



Det var likadant bland adeln på Henrik VIII:s tid i England. Samma namn återkommer ständigt och det är mestadels från bibeln el helgonen. Kungens mor hette Elizabeth, hans systrar hette Mary, Margaret, Elizabeth och Catherine. Hans fruar hette Katarina/Catherine (3 st), Anne/Anna (2 st) och Jane. Hans döttrar hette Mary och Elizabeth. Några älskarinnor var Mary Boleyn, Elizabeth Bount och Mary Berkely. Det verkar sannerligen inte vara många namn att välja på. Antaglien var det samma förnamn bland allmogen.

Alien skrev:

slackern skrev:

Alien skrev:Det är givetvis skillnad på adel och allmoge. De kungliga namnen användes av adeln också. Men inte av allmogen

Där har du fel vi hade aldrig feodalism här, vi hade fri bönder, kolla alla gamla landskapslagar om böndernas ställning. OK för att det du säger stämmer när det gäller trälar som var ofria där husbonden hade en hel del makt över trälen eller vet inte om husbonden bestämde namnet för det har jag inte läst något om.

Ett annat fornnordiskt namn som överlevde långt in efter att Sverige blev kristet och inte är något bibliskt namn är Ivar.

En källa om du vill ha namn för allmogen kan vara olika tänkeböcker fast dom berör mer stadsbor och inte bara borgare. Vad jag menar är att där står dåtidens människor och deras namn.

För som vi alla vet hör kyrkböckerna till 1600-talet och framåt ungefär.

Jag påstår inte att adeln förbjöd allmogen att använda adelns förnamn. Bara att det tog sin tid innan dessa namn blev populära även bland bönderna.

Spoiler: visa

Därav alla dessa Matts Johansson, Johan Mattsson, Matts Johansson. Jag letar efter en Matts Johansson och hans hustru Anna Mattsson och hittar dem. Men sedan upptäcker jag att det var fel par. Det fanns ett annat par med precis samma namn och som gifte sig vid samma tid.

Det var likadant bland adeln på Henrik VIII:s tid i England. Samma namn återkommer ständigt och det är mestadels från bibeln el helgonen. Kungens mor hette Elizabeth, hans systrar hette Mary, Margaret, Elizabeth och Catherine. Hans fruar hette Katarina/Catherine (3 st), Anne/Anna (2 st) och Jane. Hans döttrar hette Mary och Elizabeth. Några älskarinnor var Mary Boleyn, Elizabeth Bount och Mary Berkely. Det verkar sannerligen inte vara många namn att välja på. Antaglien var det samma förnamn bland allmogen.

Nu kan du inte jämföra Sverige och England sådär rakt av andra länder andra traditioner och kultur.

Vi har ju namnet Engelbrekt med tyskt ursprung känns varken särskilt bibliskt eller "kristet".

Mitt tipps till dig lita inte på vad journalister skriver i en artikel utan lita mer på vad du fick lära dig på historielektionerna eller om du har läst faktaböcker om Sveriges medeltid när Sverige hade gått över till kristendomen. Lita mer på vad din instinkt kring namn som användes under medeltiden. Vill du ha mer "folkliga" namn kolla upp tänkeböcker, Stockholm har en hel sådana du kan läsa på Stadsmuseet det är gamla domar även från medeltiden. Dom kan säkert ha lagt upp arkiven online även Uppsala bör ha gamla tänkeböcker du kan kika i.

https://sv.wikipedia.org/wiki/T%C3%A4nkebok

slackern skrev:Jo sant det men adeln har väl aldrig kunnat påverka frälsebönderna eller sina landbor vilka förnamn dom skulle ge sina barn?

Jo, det kunde de. Kultur förändrades uppifrån. Bönder gav sina barn bibliska namn då kristendomen infördes. Kristendomen infördes som ett påbud uppifrån. Frälset och prästerna kom från samma släkter. Sedan är det självklart att det finns ett litet antal speciella svenska namn.

slackern skrev:Nu kan du inte jämföra Sverige och England sådär rakt av andra länder andra traditioner och kultur.

Vi har ju namnet Engelbrekt med tyskt ursprung känns varken särskilt bibliskt eller "kristet".

Från Wikipedia: "Mansnamnet Engelbrekt är av tyskt ursprung, troligen med betydelsen anglernas ljus. Anglerna var en germansk folkstam, och namnleden -brekt - som motsvaras av det sydtyska Bert - är samma ord som engelskans "bright" = "ljus", "skinande"."

Låter ganska "engelskt" "tyskt" och "kristet".

slackern skrev:

Alien skrev:

slackern skrev:
Där har du fel vi hade aldrig feodalism här, vi hade fri bönder, kolla alla gamla landskapslagar om böndernas ställning. OK för att det du säger stämmer när det gäller trälar som var ofria där husbonden hade en hel del makt över trälen eller vet inte om husbonden bestämde namnet för det har jag inte läst något om.

Ett annat fornnordiskt namn som överlevde långt in efter att Sverige blev kristet och inte är något bibliskt namn är Ivar.

En källa om du vill ha namn för allmogen kan vara olika tänkeböcker fast dom berör mer stadsbor och inte bara borgare. Vad jag menar är att där står dåtidens människor och deras namn.

För som vi alla vet hör kyrkböckerna till 1600-talet och framåt ungefär.

Jag påstår inte att adeln förbjöd allmogen att använda adelns förnamn. Bara att det tog sin tid innan dessa namn blev populära även bland bönderna.

Spoiler: visa

Därav alla dessa Matts Johansson, Johan Mattsson, Matts Johansson. Jag letar efter en Matts Johansson och hans hustru Anna Mattsson och hittar dem. Men sedan upptäcker jag att det var fel par. Det fanns ett annat par med precis samma namn och som gifte sig vid samma tid.

Det var likadant bland adeln på Henrik VIII:s tid i England. Samma namn återkommer ständigt och det är mestadels från bibeln el helgonen. Kungens mor hette Elizabeth, hans systrar hette Mary, Margaret, Elizabeth och Catherine. Hans fruar hette Katarina/Catherine (3 st), Anne/Anna (2 st) och Jane. Hans döttrar hette Mary och Elizabeth. Några älskarinnor var Mary Boleyn, Elizabeth Bount och Mary Berkely. Det verkar sannerligen inte vara många namn att välja på. Antaglien var det samma förnamn bland allmogen.

Nu kan du inte jämföra Sverige och England sådär rakt av andra länder andra traditioner och kultur.

Vi har ju namnet Engelbrekt med tyskt ursprung känns varken särskilt bibliskt eller "kristet".

Mitt tipps till dig lita inte på vad journalister skriver i en artikel utan lita mer på vad du fick lära dig på historielektionerna eller om du har läst faktaböcker om Sveriges medeltid när Sverige hade gått över till kristendomen. Lita mer på vad din instinkt kring namn som användes under medeltiden. Vill du ha mer "folkliga" namn kolla upp tänkeböcker, Stockholm har en hel sådana du kan läsa på Stadsmuseet det är gamla domar även från medeltiden. Dom kan säkert ha lagt upp arkiven online även Uppsala bör ha gamla tänkeböcker du kan kika i.

https://sv.wikipedia.org/wiki/T%C3%A4nkebok

Jo, det är säkert intressant men jag utgår från de namn jag hittat under min släktforskning. Nästan bara bibliska el helgonnamn.

Både Sverige och England var kristna länder och det påverkade namnskicket.

Engelbrekt är en form av Engelbert som var biskop och sågs som ett lokalt helgon:

Engelbert av Köln, född 1185 eller 1186 i Burg an der Wupper, Solingen, död 7 november 1225 i Gevelsberg, var en tysk biskop.

Engelbert utnämndes 1216 till ärkebiskop av Köln. Under Fredrik II:s frånvaro i Tyskland blev han 1220 riksföreståndare i Tyskland. 1222 krönte han kejsarens son Henrik, vars uppfostran han haft om hand. Från 1218 var han i besittning av grevskapet Berg, och blev 1225 mördad på anstiftan av en släkting. Trots att han aldrig formellt erkänts som helgon, har han från år 1620 vördats som helgon i Köln.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Engelbert_av_K%C3%B6ln

Så det var ett kristet namn i Tyskland och sen invandrade en förfader till Engelbrekt till Sverige.

Ivar är ett riktigt gammalt vikinganamn men kollar man på Wikipedia så finns det inga berömda Ivar mellan vikingatiden och 1800-talet. De kan ju ha funnits i vissa släkter, men det tappade tydligen i popularitet när kristendomen infördes.

Alien skrev:

slackern skrev:

Alien skrev:Jag påstår inte att adeln förbjöd allmogen att använda adelns förnamn. Bara att det tog sin tid innan dessa namn blev populära även bland bönderna.

Spoiler: visa

Därav alla dessa Matts Johansson, Johan Mattsson, Matts Johansson. Jag letar efter en Matts Johansson och hans hustru Anna Mattsson och hittar dem. Men sedan upptäcker jag att det var fel par. Det fanns ett annat par med precis samma namn och som gifte sig vid samma tid.

Det var likadant bland adeln på Henrik VIII:s tid i England. Samma namn återkommer ständigt och det är mestadels från bibeln el helgonen. Kungens mor hette Elizabeth, hans systrar hette Mary, Margaret, Elizabeth och Catherine. Hans fruar hette Katarina/Catherine (3 st), Anne/Anna (2 st) och Jane. Hans döttrar hette Mary och Elizabeth. Några älskarinnor var Mary Boleyn, Elizabeth Bount och Mary Berkely. Det verkar sannerligen inte vara många namn att välja på. Antaglien var det samma förnamn bland allmogen.

Nu kan du inte jämföra Sverige och England sådär rakt av andra länder andra traditioner och kultur.

Vi har ju namnet Engelbrekt med tyskt ursprung känns varken särskilt bibliskt eller "kristet".

Mitt tipps till dig lita inte på vad journalister skriver i en artikel utan lita mer på vad du fick lära dig på historielektionerna eller om du har läst faktaböcker om Sveriges medeltid när Sverige hade gått över till kristendomen. Lita mer på vad din instinkt kring namn som användes under medeltiden. Vill du ha mer "folkliga" namn kolla upp tänkeböcker, Stockholm har en hel sådana du kan läsa på Stadsmuseet det är gamla domar även från medeltiden. Dom kan säkert ha lagt upp arkiven online även Uppsala bör ha gamla tänkeböcker du kan kika i.

https://sv.wikipedia.org/wiki/T%C3%A4nkebok

Jo, det är säkert intressant men jag utgår från de namn jag hittat under min släktforskning. Nästan bara bibliska el helgonnamn.

Både Sverige och England var kristna länder och det påverkade namnskicket.

Engelbrekt är en form av Engelbert som var biskop och sågs som ett lokalt helgon:

Engelbert av Köln, född 1185 eller 1186 i Burg an der Wupper, Solingen, död 7 november 1225 i Gevelsberg, var en tysk biskop.

Engelbert utnämndes 1216 till ärkebiskop av Köln. Under Fredrik II:s frånvaro i Tyskland blev han 1220 riksföreståndare i Tyskland. 1222 krönte han kejsarens son Henrik, vars uppfostran han haft om hand. Från 1218 var han i besittning av grevskapet Berg, och blev 1225 mördad på anstiftan av en släkting. Trots att han aldrig formellt erkänts som helgon, har han från år 1620 vördats som helgon i Köln.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Engelbert_av_K%C3%B6ln

Så det var ett kristet namn i Tyskland och sen invandrade en förfader till Engelbrekt till Sverige.

Ivar är ett riktigt gammalt vikinganamn men kollar man på Wikipedia så finns det inga berömda Ivar mellan vikingatiden och 1800-talet. De kan ju ha funnits i vissa släkter, men det tappade tydligen i popularitet när kristendomen infördes.

Här har vi då ett "urnordiskt" namn som har använts efter Sverige blev kristet och är ett så kallat bondnamn alltså vanligt bland bönder som varken tillhörde furstehus eller frälsesläkter och namnet är Öjer.

Öjer är ett svenskt mansnamn av urnordiskt ursprung.[1][2][3][a] Det har använts i Sverige kontinuerligt sedan forntiden. Efter medeltiden har det blivit ett alltmer undanskymt namn, som aldrig blivit modenamn och nu har ett fåtal bärare.

Källorna till det svenska historiska namnskicket är i stort sett runinskrifter, medeltida handskrifter, landskapshandlingarna (fogdars handlingar 1539–1630) och folkbokföringen från 1600‑ och 1700‑talen och framåt. De namn som hävdar sig bland allmogen i det rika materialet från 1500‑talet och framåt brukar kallas bondenamn.

https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%96jer

Så där kan vi faktiskt slå hål på myten att bara kungamakten och adeln/frälset använde sig utav fornnordiska namn utan bibliskt eller "kristet" ursprung.

Här har du en artikel om svenska bondenamn.

Bland de småländska bondenamnen från 1500‑talet finns anmärkningsvärt många[22] nordiska namn.

Det där tycker jag faktiskt var riktigt intressant.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Bondenamn

Men du har givetvis rätt i att "kristna namn" var vanliga sedan Sverige blev kristet och framåt det är det nog ingen som har förnekat, men att vi bara använde "kristna" namn från kristnandet och framåt är alltså en myt, det kan du väl ändå hålla med om?

För nu har jag ju varit otroligt snäll och länkat till och föreslagit vart du ska söka för att få veta vad som var vanliga namn i Sverige även bland borgare och bönder.

Även i min familj lå+ngt tillbaks i tiden har dom dominerande namnen varit bibliska eller helgon namn, till och jag och min son har helgon namn fast med latinskt ursprung som fungerar mer eller mindre vart som helst i västvärlden och då har varken mina föräldrar eller jag varit troende.

Nu har du helt glömt bort Ivar Axelsson (Tott) märker jag han levde under 1400-talet så i allra högsta graden utav medeltiden till och med senmedeltiden.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Ivar_Axelsson_(Tott)

Annat fornnordiskt namn som överlevde in på medeltiden var Algot.