Genom att förena de nordiska länderna hoppades drottning Margareta I av Danmark och Norge (1353-1412) kunna avvärja detta hot. När hon sedan kom i besittning av Sverige kunde hon skrida till verket och låta förena de nordiska länderna en union. Detta ägde rum under ett storpolitiskt möte i staden Kalmar år 1397. Det politiska och ekonomiska samarbetet mellan länderna kom därför att kallas Kalmarunionen...
---
Det är i själva verket mycket omstritt vad representanterna för de tre nordiska rikena kom överens om i Kalmar, där de samlats för att övervara Erik av Pommerns kröning till nordisk kung. Det finns två bevarade källor från mötet, ett hyllningsbrev och en unionstraktat. Hyllningsbrevet - i vilket representanter för Danmark, Norge och Sverige svär kung Erik trohet och lydnad - är exemplariskt som rättslig urkund, avfattat enligt tidens krav: på pergament och med samtliga 67 undertecknares sigill fastsatta under. Tolkningen av detta brev är inte problematisk.

Unionstraktaten, däremot, som är det mer spännande aktstycket och som handlar om de tre rikenas relationer i framtiden, är ett av de mest omdebatterade aktstyckena från nordisk medeltid. Det är nämligen avfattat på vanligt papper. Sjutton namn står under traktaten, däribland ärkebiskoparnas och kanslernas i de tre länderna. Däremot anses ingen av dessa 17 ha beseglat traktaten med sina sigill, även om tio har tryckt dem mot papperet. På grund av dessa konstigheter har många historiker menat att unionstraktaten bara är ett utkast, ett förslag som förkastats.

prof Leif Lewin på UNT Debatt 2023-12-10 skrev:Sverige bör utträda ur unionen. Vårt medlemskap leder bara till att den centrala nivån betraktar oss som mjölkko och att vår nationella identitet hotas.

Det låter som Jimmie Åkesson men är ett sammandrag av Gustav Vasas argument mot Kalmarunionen.
---
Uttåget ur unionen följdes av århundraden av krig mellan de forna unionsländerna, nationell isolering, kulturell nedrustning, plundring av kyrkan, stängning av universitetet och brutal strafflagstiftning. Under årets 500-årsjubileum av unionens upplösning har dessa följder av den dåtida Swexit i allmänhet förbigåtts med tystnad och hyllningstal har hållits om den svenska nationens födelse som om de vore skrivna av Gustavs skicklige propagandist krönikören Peder Svart själv, biskopen som under generationer förskönat svenska folkets bild av fäderneslandets grundare och hans äventyr i Dalarna.

Liksom Europeiska unionen var Kalmarunionen ett fredsprojekt. Det hindrar inte att olika aktörer utnyttjat projekten för att främja sina intressen.

Alien skrev:
Var utträdet ur Kalmarunonen kanske ett stort misstag?

Alien skrev:Om Kalmarunionen fortsatt så skulle det inte blivit några fler krig mellan Sverige (inkl Finland) och Danmark (inkl Norge). Kanske inte heller mot Polen, eftersom landet "Kalmarunionen" varit större än bara Sverige (inkl Finland), vilket skulle ha avskräckt Polen. Ryssland skulle säkert varit kvar och krigat mot "Kalmarunionen", men vi kanske skulle ha vunnit vid Poltava. Ryssland skulle inte ha lyckats ta Finland. Schleswig-Holstein skulle ha fortsatt vara en del av Danmark.

Gustav Vasa skulle inte ha blivit kung, Sverige skulle fortsatt ha enbart en riksföreståndare och det ämbetet var inte ärftligt. Kristian Tyrann skulle varit fortsatt vara kung över hela riket, men det kom bättre kungar efter honom. Ingen Bernadotte skulle ha blivit kung heller. Frågan är vilken sida vi valt under Napoleonkrigen.

Huggorm skrev:Vänta 100 år så kanske Skandinavien är sammanslaget igen, eller så är regionen splittrad i smådelar. Landgränserna i Europa har varierat genom tiderna och det lär knappast stanna vid hur det råkar se ut idag.