Jag förstår betoning på olika delar i ordet. Men nu har jag läst att västgötska och amerikanska betonar på vokal och andra på konsonant. WUT?

Har du några exmpel på vilka ord? På amerikanska då, västgötska kan jag inte alls.

För övrigt trodde jag man alltid betonade på vokal. T ex kAnon och kanOn.

Grejen är att jag inte förstår vad de menar. Men jag har sett det nämnas i flera sammanhang. Jag trodde man betonade hela delar av ord, inte bara konsonanten eller vokalen. T ex om man säger internet, så betonar man in inte i eller n!

Jag frågade AI men förstår ändå inte, men den bekräftar att det existerar.

Ja, vissa dialekter betonar vokaler mer än konsonanter. Detta fenomen kan observeras i olika språk och dialekter runt om i världen. Här är några exempel på hur detta kan te sig:

Sydsvenska dialekter: I vissa dialekter från södra Sverige, såsom skånska, kan vokaler vara mer framträdande och långa jämfört med konsonanter. Detta ger en mjukare och mer utdragen uttalstil.

Finlandssvenska: I finlandssvenskan tenderar vokaler att uttalas tydligare och mer artikulerat än i rikssvenskan, vilket kan ge intrycket av en starkare vokalbetoning.

Amerikansk engelska: Vissa regionala varianter av amerikansk engelska, som sydstatsdialekterna, kan ha mer utdragna vokaler och ibland till och med diftonger där standardengelskan har enkla vokaler. Detta kan ge en känsla av att vokalerna är mer framträdande.

Franska: I franska språket är vokaler ofta mer framträdande, särskilt i jämförelse med konsonanter som ibland kan vara mjuka eller till och med stumma (t.ex. "e" i slutet av många ord).

Italienska dialekter: I vissa italienska dialekter, som de från södra Italien, är vokalernas längd och kvalitet mycket viktig, vilket kan ge intrycket att de betonas mer än konsonanter.

Denna variation i betoning på vokaler kontra konsonanter beror ofta på historiska, geografiska och sociala faktorer som har påverkat språkutvecklingen i olika regioner.

Att betona på vokal innebär att en vokal i ett ord eller en fras uttalas med mer kraft, längd eller tydlighet än de omgivande konsonanterna. Här är några exempel på vad det kan betyda:

Förlängning av vokalen: Vokalen uttalas längre än vanligt.

Exempel på engelska: I sydstatsdialekten kan ordet "time" låta mer som "taaahm", där "a" är utdragen.
Exempel på svenska: I skånska kan ordet "mat" uttalas med en längre vokal, som "maaat".
Ökad intensitet eller volym på vokalen: Vokalen uttalas med mer tryck.

Exempel på engelska: I vissa amerikanska dialekter kan ordet "cat" uttalas som "caaat", där "a" får extra betoning.
Exempel på svenska: I finlandssvenska kan ord som "det" betonas mer tydligt på vokalen, nästan som "dee".
Tydligare artikulation av vokalen: Vokalen uttalas med mer precision och klarhet.

Exempel på franska: Ordet "école" (skola) har en tydlig betoning på vokalen "é", som uttalas klart och distinkt.
Exempel på italienska: I ordet "amore" (kärlek) betonas vokalerna "a" och "o" tydligt och klart.
Diftongering av vokalen: En enkel vokal blir till en diftong (en kombination av två vokalljud).

Exempel på engelska: I australiensisk engelska kan ordet "no" uttalas som "nəʊ", där "o" blir en diftong.
Exempel på svenska: I vissa gotländska dialekter kan ordet "bra" uttalas som "bråu", där "a" blir en diftong.
Betoning på vokaler kan också påverka ordets rytm och melodi, vilket är särskilt tydligt i sång och poesi. I språk där vokaler spelar en central roll i betydelse och uttryck, som finska eller japanska, är vokalbetoning särskilt viktig för att förstå och producera korrekt tal.

Ja, jag tycker förstås att man betonar en hel stavelse, t ex STAVelse, inte bara konsonanterna. Men jag är ju ingen expert.