Mord på 31:a våningen (1964)
Stålsprånget (1968)

Båda av Per Wahlöö. Har tidigare bara läst böckerna han skrev ihop med Maj Sjöwall.

"Stålsprånget" är en fortsättning på "Mord på 31:a våningen". De är sciencefictionromaner, vilket jag inte förstod i första boken; tyckte bara det var ovanligt mörkt beskrivet, t.o.m. jämfört med Sjöwall-Wahlöö. Man följer en poliskommissarie med dålig mage. Det är många vänsteridealistiska tankegångar.
Särskilt "Stålsprånget" ger en otäck bild av hur lätt det kan gå galet med samhället. En del verkar kanske långsökt, men tänk på att det är sciencefiction. Jag tycker de var bra.

Jag lånade boken Filosofi - 100 stora tänkare, nyligen.

Dagobert skrev:Mord på 31:a våningen (1964)
Stålsprånget (1968)

Båda av Per Wahlöö. Har tidigare bara läst böckerna han skrev ihop med Maj Sjöwall.

Har just läst deras dekalog Roman om ett brott.

Sedan läste jag Den unge Gröter och Mylingen i Kov av Magnus Hedlund. Nu läser jag hans debutbok, Fluxus eller Vettvillingen i Vattvällingen.

Läser nu:

TVÅL : NATURLIGA OLJOR, DOFTER & FÄRGER
av Agnes Stuber

Läser även

” SY KLÄNNINGAR!
av Tanya Whelan”.

Om Man vill få tips på fina klänningar att sy kan jag rekommendera boken. Jag syr sommarklänningar nu, i bomull. Enkla, fina.

En oansenlig detalj av Adania Shibli
Låt mig berätta allt av Caroline Säfstrand

De är väldigt olika. Den första är kort men inte lätt att läsa ändå. Den utgår från krigsbrott mot en beduinflicka år 1949 (en verklig händelse). Den andra är lång (346 sidor) men en feel-good-roman. Den utspelar sig på Ven och man får lust att resa dit.

Vincent Bugliosi: Reclaiming History: The Assassination of President John F. Kennedy.
Ett par tusen sidor om mordet på Kennedy. Bugliosi beskriver allt i minsta detalj och vederlägger alla konspirationsteorier. Jag hade faktiskt inte full koll på att man bara några timmar efter mordet hade bevisning mot Oswald som säkert hade räckt till fällande dom. Superb läsning för den som tror på konspirationsteorier!

Och ändå finns det så många märkligheter. Som att polismannen som förhörde Oswald var från Roswell, New Mexico där ett UFO kraschade på -50-talet...

"Musikanternas uttåg" av P-O Enquist efter ett tips i en annan tråd. Talbok.

Men efter 2 timmars lyssnande ger jag upp. Det är alldeles för mycket beskrivningar för mig. Beskrivningar av detaljer, hur personerna känner, hur månen ser ut osv.

Har aldrig läst nåt av P-O Enquist förut. Skriver han alltid sådär?

Claes Hylinger, Utan Ärende

Dagobert skrev:Har aldrig läst nåt av P-O Enquist förut. Skriver han alltid sådär?

Inte jag heller, men att läsa boken är nog annorlunda än att höra den. Har du lyssnat på "På spaning efter den tid som flytt" av Marcel Proust eller "Ulysses" av James Joyce?

atoms skrev:

Dagobert skrev:"Musikanternas uttåg" av P-O Enquist efter ett tips i en annan tråd. Talbok.

Men efter 2 timmars lyssnande ger jag upp. Det är alldeles för mycket beskrivningar för mig. Beskrivningar av detaljer, hur personerna känner, hur månen ser ut osv.

Har aldrig läst nåt av P-O Enquist förut. Skriver han alltid sådär?

Inte jag heller, men att läsa boken är nog annorlunda än att höra den. Har du lyssnat på "På spaning efter den tid som flytt" av Marcel Proust eller "Ulysses" av James Joyce?

Jag tror att "Musikanternas uttåg" hade varit ännu jobbigare som läsbok.

Har gett upp "På spaning..." också. Vill minnas att inget hände. Jag vill att det händer nåt.
"Ulysses" har jag aldrig tänkt på att läsa. Den är nog för svår för mig.

Frågan återstår: Skriver P-O Enquist alltid med så mycket detaljbeskrivningar?

Dagobert skrev:Frågan återstår: Skriver P-O Enquist alltid med så mycket detaljbeskrivningar?

Jag har faktiskt, såg jag nyss, läst en av hans böcker. Den självbiografiska "Ett annat liv" från 2008, men jag läste aldrig slut den.

varför så läser folk böcker det finns ju ljudböcker och det har ersatt vanliga böcker nästan till 100 %

Manne, du har fel, fel, fel. Bara för att du inte läser vanliga böcker längre så har inte andra slutat. Gå in på ett bibliotek el en bokhandel så ser du fullt med gammaldags böcker. Tror du de står där för prydnads skull?

I den här tråden så inkluderas förstås alla som lyssnar på böcker i "läser".

Dagobert skrev:Har gett upp "På spaning..." också. Vill minnas att inget hände. Jag vill att det händer nåt.
"Ulysses" har jag aldrig tänkt på att läsa. Den är nog för svår för mig.

Jag har läst hela "På spaning..." och det hände absolut ingenting. Men det är inte därför man läser böckerna.

Proust var en mycket excentrisk person. Det är möjligt att han hade Asperger. Det kan vara därför han fastnar i långa detaljrika redogörelser och att "handlingen" ideligen stagnerar.

James Joyce, som skrev Ulysses förekommer frekvent i diskussioner om författare med Aspergers syndrom. Ulysses är lång och svår. Är man nyfiken på hans författarskap så börja med novellsamlingen "Dublinbor". Hoppa fram till den sista långa novellen "De döda". Det är bland det bästa jag läst (faktiskt!) och jag rekommenderar den varmt. Helt fantastisk! (Den finns även som gammal storfilm med stjärnskådespelare.)

När man funderar över huvudpersonen i "De döda" missar han hela tiden i det sociala spelet. Det blir liksom stolpe ut, trots att han verkligen försöker. Hans förhållande till sin fru är styltigt. Man får verkligen Aspergervibbar.

Proust och Joyce ville skriva romaner på ett nytt sätt. Böckerna skulle vara som verkliga livet, sakna början, slut och dramatiska höjdpunkter. Det kallas modernism. Deras stora romaner var experiment. De skrevs inte för läsare utan för att utforska ett nytt sätt att konstruera berättelser. Därför är det rätt att undra över om det är mödan värt att läsa böckerna. Kanske är de till för litteraturhistoriker och presumtiva författare och inte för läsare som söker förströelse, underhållning eller något annat. Ulysses innehåller till exempel massor med symbolik och hänvisningar till Odysséen. Om man inte har läst de böcker Joyce refererar till förstår man ingenting av det och berättelsen blir meningslös (det kanske den är även om man fattar allt).

Dagobert skrev:Frågan återstår: Skriver P-O Enquist alltid med så mycket detaljbeskrivningar?

Jag vet egentligen inte. Lewis Resa har nog mindre sånt än Musikanternas uttåg, jag tror inte jag läst något mer av honom.

The Chessmen of Mars av Edgar Rice Burroughs.

Sankt Göran och Draken, Verner von Heidenstam (1900)

nallen skrev:

Dagobert skrev:Frågan återstår: Skriver P-O Enquist alltid med så mycket detaljbeskrivningar?

Jag vet egentligen inte. Lewis Resa har nog mindre sånt än Musikanternas uttåg, jag tror inte jag läst något mer av honom.

Ok.
Jag började lyssna på Lewis resa, men slutade när det framgick att det handlade om religion.
Om jag inte klarade Musikanternas uttåg som dock handlade om arbetarkamp skulle jag inte klara Lewis resa om religion.

Just nu lyssnar jag på volym 1 av 6 av Tusen och en natt.

Ignatius skrev:James Joyce, som skrev Ulysses förekommer frekvent i diskussioner om författare med Aspergers syndrom. Ulysses är lång och svår. Är man nyfiken på hans författarskap så börja med novellsamlingen "Dublinbor". Hoppa fram till den sista långa novellen "De döda". Det är bland det bästa jag läst (faktiskt!) och jag rekommenderar den varmt. Helt fantastisk! (Den finns även som gammal storfilm med stjärnskådespelare.)

Nu har jag lyssnat en halvtimme (av 2 tim) på "De döda". Jag förstod inte alls vad det gick ut på. Så jag hoppade fram en bit, fortfarande prat, hoppade, prat osv tills det var slut.

En massa personer som pratar är svårt att hålla reda på med talbok. Även om jag kunnat det hade jag nog inte alls förstått.

Ignatius skrev:När man funderar över huvudpersonen i "De döda" missar han hela tiden i det sociala spelet. Det blir liksom stolpe ut, trots att han verkligen försöker. Hans förhållande till sin fru är styltigt. Man får verkligen Aspergervibbar.

Var det det novellen gick ut på? Jag förstod inte att han missade i det sociala spelet och fick inga aspergervibbar. För att jag har AS? Kanske skulle jag förstå bättre om jag läste pappersnovellen ett par gånger, men det lär jag inte göra.

Jag har börjat läsa "Daily Stoic: 366 Meditations on Wisdom, Perseverance and The Art of Living"

En stoisk anekdot varje dag.

https://www.adlibris.com/se/bok/the-dai ... 0735211735

Dagobert skrev:Var det det novellen gick ut på?

Tja du... Vad går det ut på?

"Några lätta stänk mot fönsterrutan kom honom att vända sig om. Det hade börjat snöa på nytt. Han såg sömnigt hur flingorna lyste i silver och mörkt när de föll snett genom lyktskenet. Det var tid för honom att börja sin egen resa västerut. Ja, tidningarna hade rätt: rikliga snöfall över hela Irland. Det föll snö över hela det mörka slättlandet och över de kala bergen, sakta föll den över Allensjön, och sakta längre västerut i Shannons oroliga mörka djup. Den föll över hela den ensliga kyrkogård i bergen där Michael Furey låg begraven. Den låg i täta drivor över de lutande korsen och vårdarna, över den lilla grindens gallerspetsar, över kyrkogårdens kala törnen. Hans själ domnade långsamt bort medan han hörde snön falla genom rymden sakta och lätt och lätt och sakta likt allas yttersta ände sänka sig över alla levande och döda."

Kan man skriva bättre? Trots att Joyce var modernist använde han ett gytter av symboler i allt han skrev. Det kan vara värt att känna till. Snö är en symbol för döden. Att resa västerut är att resa mot den nedgående solen, det vill säga att dö osv. Personerna på middagen lever i det förflutna och är levande döda. Huvudpersonens äktenskap är olyckligt och han är själsligt död.

Man kan också läsa novellen för att den är fulländat skriven och mycket vacker.

Huvudpersonen skjuter stolpe ut i det sociala spelet. Ett exempel är då han ger tjänsteflickan en slant då han kommer till middagen. Det är ingen stor grej, men ger en extra kick om man vet att Joyce hade autistiska drag och säkert gjort ett antal sådana missar. En annan detalj är hur han oroar sig över sitt tal och om de andra ska förstå det. Har han valt rätt citat osv. Det antyder att huvudpersonen är ur takt med tillvaron ungefär så som man är om man har autism. Men om det är det det går ut på vet inte jag.

Det är klart, Joyce var ingen rafflande deckarförfattare eller skrev ren och skär underhållning. Man måste läsa noggrant och flera gånger. Men man kanske ändå inte förstår vad det går ut på. Gör det något?

Ignatius skrev:Kan man skriva bättre?

Det antar jag att man inte kan. Men det griper inte mig.

Ignatius skrev:Trots att Joyce var modernist använde han ett gytter av symboler i allt han skrev. Det kan vara värt att känna till. Snö är en symbol för döden. Att resa västerut är att resa mot den nedgående solen, det vill säga att dö osv.

Symboler har jag svårt för, de säger mig inget. Snö är döden, jaha. Kul för dem som förstår.

Ignatius skrev:Det är klart, Joyce var ingen rafflande deckarförfattare eller skrev ren och skär underhållning.

Jag är inte bara ute efter sånt heller, men bara symboler och antydningar blir obegripligt för mig - prat, prat utan syfte. Jag förstår inte poesi heller, om det inte är Fröding eller Ferlin som jag klarar bättre.

Kanske min uppfattning av "De döda" färgades något av att jag nyss gett upp läsandet av Strindbergs "Svarta fanor", en grymt satirisk nyckelroman om kulturpersoner i Stockholm som umgicks på middagar etc - prat, prat där med, ganska likartat.

Det är synd att du och väldigt många andra tappat känslan för språkets mångtydighet och skönhet. Att tappa bort poesin är en del av detta. Resultatet blir en platt och endimensionell värld. Om man vill ha enkla upplevelser och omedelbar behovstillfredsställelse ska man läsa något annat än Joyce och Strindberg.